Räknar ner..

9 timmar i stallet blev det och ändå hann jag bara motionera Liesma, verka Denver, rengöra och packa alla hans saker, (fast jag skyller lite på att några släktingar från Finland dök upp vid lunch också). Plockade fram alla Denvers saker, rengjorde del för del och gick igenom hela stallet för att vara säker på att jag inte glömt nånting. Det kommer bli så tomt. Var väldigt lite att verka på Denver idag kändes det som men eftersom det var så otroligt varmt så var båda väldigt trötta och jag var sjöblöt av svett, därför blev det lite sådär. Kunde rundat av kanter och sånt nogrannare osv, dessutom ville han absolut inte låna ut sina bakben idag så jag fick stå och vänta på att han skulle släppa efter, knasbollen.

 

Ful avrundning, men som sagt - ingen av oss hade ork kvar och det sista jag vill är att bli osams med honom.

 

Liesma och jag klättrade på crossbanan, vi har inte gjort det sen i höstas så vi tog bara ett varv dels på grund av värmen och sen är det ganska ansträngande att gå upp och ner i tung sand och ett varv tar ca 10 minuter ungefär i skritt. Det kändes lagom. Liesma tyckte att det var kul som vanligt men hon blev trött efter en stund och hon orkade inte riktigt få med sig bakbenen så jag fick hjälpa henne lite i nedförsbackarna. Eftersom det är väldigt mjukt på banan fortfarande så är risken väldigt stor att vi går omkull om hon tappar bakbenen när det går neråt om hon skulle snubbla eller att sanden är mjukare på något ställe. Men det gick bra, påminde henne om bakbenen och hjälpte till att stödja upp fram så att hon blev lite lättare i framdelen eller hur jag ska förklara. Ska absolut börja klättra mer, iallafall nån gång i veckan - sjukt bra träning och det är typ den enda träningsformen som Liesma blir lite trött av hehe.

 

Hände en så typisk grej också; jag hade smörjt mina ridskor för typ första gången sen i höstas och så när vi är på crossbanan så bajsar Liesma så jag är tvungen att hoppa av och sparka undan skiten. Hade bajs och sand på hela skorna när vi kom tillbaka..

 

 

Nu är det ju inte alla som har det, men ni som har tillgång till crossbanor och får lov att rida på dom - ta chansen. Annorlunda, bra och rolig träning för både häst och ryttare! Och har man en barfotahäst som är lite öm så är det mjukt och fint för att rida utan boots :)

Dag 7 - En bild + låt som gör mig glad

Dag 1 - 10 saker ni inte visste om mig + bild på mig

Dag 2 - Det här behöver jag träna mer på

Dag 3 - Det här är jag bra på

Dag 4 - En bild på favorithästen

Dag 5 - 5 saker ni inte visste om mina hästar

Dag 6 - En bild på mig från förrförra året, förra året och i år

Dag 7 - En bild + låt som gör mig glad

Dag 8 - En sjukt failad rid/hästbild

Dag 9 - 5 bloggar jag läser dagligen

Dag 10 - Ett speciellt youtube klipp

Dag 11 - Något jag önskar mig just nu
Dag 12 - Något jag är beroende av
Dag 13 - Om jag fick vara vem jag ville för en dag så skulle jag vara..

 

Jag har absolut ingen favoritlåt och ingen musiksmak heller för den delen, lyssnar på sånt som är bra oavsett genre, artist osv. Låtar som gör mig glad är väl glada låtar antar jag? Hehe 

 

 

Den här bilden är jag däremot väldigt säker på att den gör mig glad. Den påminner om bandet jag har till Liesma, den påminner även om allt vi gått igenom för att komma hit, där vi står idag. Den påminner om att jag är någons människa och att jag får dela mina dagar med min andra halva. Den här bilden symboliserar Liesma för mig, vad hon har utvecklats till under våra år tillsammans. Den påminner om att jag har världens bästa vän som jag älskar mer än allt annat i världen och ja, självklart gör det mig glad.

Citat

Det här stämmer så väl in på mig som gått från klassiskt till.. ja vad jag nu är idag. 

Mot stalleeeeeeet

Nu bär det av till stallet, tur som jag har så är jag klar med skoluppgifterna och behöver inte åka till skolan så jag har hela dan på mig att göra ordning Denvers saker, verka och motionera pluttarna. Blir en heldag i stallet med andra ord, älskart!

 

 

Ser ni vad rund Liesma blivit över ryggen? Förut var hon som en trekant, pinne, pinnig, benig, ni fattar. Btw, det är inte hennes snedhet som gör hennes rumpa så olika hög på bilden, hon står med benen ganska långt ifrån varandra så ni vet :)

Never lose hope.

God morgon alla fina filurer som klickat sig in här!

 

Igår kom som sagt min kusin och min syster ut till stallet för att säga hejdå till Denver, även Becca kom lite senare. Jag red ut barbacka på Liesma så dom tog med Denver på promenad. Liesma är som en förvuxen shettis och försöker sno åt sig vartenda litet grässtrå och som ni kanske märkt så finns det ganska många grässtrån ute nu. Lösningen som funkat bäst hittills är att be henne gå framåt, lyssnar hon inte så flaxar jag lite med tyglarna och när vi väl är i rörelse så kortar jag in tygeln en bit och "jobbar henne i form som klassiska ryttare" fast ändå inte riktigt. Liesma blir iallafall skapligt irriterad på mig då och det får bli konsekvensen av att försöka äta. Självklart slutar jag efter en liten stund när hon gått på ett tag.

 

Jag skulle kunna ha med ett spö och peta på huvet med när hon äter, men jag hatar att rida med spö + Liesma var/är spörädd och i kombinationen med överskottsenergi så vet jag inte riktigt om det funkar så bra. Spö från marken funkar bra men när man tar med det upp i sadeln så har det slutat med att hon sitter ner. (Som sagt, jag har ingen aning om vad hon varit med om för hemskheter i sitt liv, och jag vill nog helst inte veta). Men det här använder jag när jag skrittar av henne för hand, försöker hon äta då så tar jag en gren och vifftar lite med eller slår lite i marken för att få tillbaka uppmärksamheten och det funkar bra.

 

Har även testat att driva på henne i en högre gångart när hon äter men det funkar inte heller, Liesma utnyttjar det till 100. Hon stannar, tar en tugga och precis innan jag hunnit be henne att gå framåt flyger hon iväg i galopp eller någon ful travteknik. Sååå nä, det var roligt för stunden men drygt i längden. Ett annat förslag jag har är att rygga henne en bra bit varje gång hon försökt äta, eller ta några varv på en riktigt liten volt? Det är jobbigt, och hon behöver lära sig att förknippa gräsätning under ridning med mer arbete.

 

 

Tillbaka till ridturen, när vi hade varit ute i ungefär 5 minuter så hade vi varit tvungna att vänta in kusin, Ida och Denver ett antal gånger. Och inte för att Denver gick segt utan för att Ida är den mest segaste människa på jorden och verkade glömt bort hur man lyfter på benen. Iallafall så blev Liesma irriterad över att behöva stå still och vänta in var och varannan minut så hon började backa och backa och backa. Jag bad henne gå framåt istället men nej. Satt bara där och vänta på studsningarna som brukar komma med stegringar som följd, men ingenting kom som tur var. Resten av turen gick jättebra, blir så glad över att rida barbacka och känna att hon följer min vikt hur bra som helst. 

 

Provade även att korta upp och ge henne lite stöd i tyglarna (fast dom glappade fortfarande) för en liiiite högre form. Det gick superduperbra! Provade inte länge men den stunden vi provade så funkade allt, hon blir heller inte irriterad på mig när jag kortar upp henne på det viset eftersom att det jag gör då är snällare än när hon får konsekvensen av gräsätningen. Va riktigt kul att känna att hon fått muskler för att orka gå i annat än låg form och det är nog nånting vi kommer börja träna mer på lite då och då. Fast hästarna trivs bäst när dom går som en planka, vare nån som sa och jag håller med. Jag vill påverka Liesma så lite som möjligt och vill låta henne gå så naturligt som möjligt, så det här med högre form kommer det inte bli mycket av.

Dag 6 - En bild på mig från förrförra året, förra året och i år

Dag 1 - 10 saker ni inte visste om mig + bild på mig

Dag 2 - Det här behöver jag träna mer på

Dag 3 - Det här är jag bra på

Dag 4 - En bild på favorithästen

Dag 5 - 5 saker ni inte visste om mina hästar

Dag 6 - En bild på mig från förrförra året, förra året och i år

Dag 7 - En bild + låt som gör mig glad

Dag 8 - En sjukt failad rid/hästbild

Dag 9 - 5 bloggar jag läser dagligen

Dag 10 - Ett speciellt youtube klipp

Dag 11 - Något jag önskar mig just nu
Dag 12 - Något jag är beroende av
Dag 13 - Om jag fick vara vem jag ville för en dag så skulle jag vara..

 

Jag har väldigt svårt för att vara seriös på bilder så därför tänker jag göra er besvikna och ge er endast hästrelaterade bilder, alltså kommer det fortsätta vara ett mysterium hur jag ser ut i vanliga fall, alltså utanför stallet. Dessutom så känns inte bilder på mig som nånting som har med den här bloggen att göra, jag är tyvärr ingen häst, hur mycket jag än önskar att jag var det.

 

2011:

 

2012:

 

2013:

Insektshalsband

Vad tycker ni om den här? Insektshalsband för hästar. Innehåller naturliga ämnen och är verksam i 4 veckor. Jag är tveksam, fungerar den verkligen? Säkert att ingen fluga sätter sig på rumpan iallafall? Hmm.. Jag skulle vara orolig för att hästarna skulle fast i någonting med den där runt halsen, fast antagligen skulle den gå sönder ganska lätt men ändå. Jag fortsätter köra med äppelcidervinäger.

 

 

Finns att köpa här för 179 kr: http://www.emmi.se/halsband-mot-insekter-p-1170-c-267.aspx

Det är dags att säga hejdå

Nu är det bestämt, lördag eftermiddag rullar transporten.. imorgon kommer kusin & Becca för att säga hejdå, den lilla surfarbrorn har satt spår hos många trots allt.

 

Jag vet fortfarande inte vad som är bäst så snälla, om ni har någon åsikt/förslag dela gärna med er:

Liesma står och väntar på Denver och gnäggar, nej vrålar som en idiot efter honom när han inte är i hagen och tvärtom. Det spelar ingen roll om jag har Denver inne i flera timmar om jag t.ex. har ridit och sen verkar efteråt eller nått, hon står kvar där och gnäggar 24/7 tills han kommer tillbaka, även om det är i flera timmar. Jag tror ni förstår varför jag är så orolig över hennes reaktion när hon inser att han inte kommer tillbaka.

 

Iallfall, min fråga är: hur tycker ni att jag ska göra? Jag funderar på att ta med både Nasse och Liesma ut på en promenad när Denver lastas för att sedan släppa in dom i hagen igen och då inser hon att han inte är där. Självklart kommer hon gå och leta, men det känns som att det kommer bli mildare än om Denver tas ut från hagen och hon står där, ja vem vet hur länge och bara väntar på att han kommer tillbaka. Han har ju alltid kommit tillbaka förut så varför skulle han inte göra det den här gången liksom?

 

Jag är verkligen jätterädd för hur hon ska reagera, hon kommer förstå vad som händer, hon är absolut inte dum. Hon kommer med all säkerhet bli nere iallafall några dagar, därför vill jag minska "lidandet" så mycket som det går. Jag känner mig hemsk, det här är som att sära på sitt barn och dens bästis, lägg till att barnet varit mobbat förut. Jag tror inte att alla förstår, många tänker nog att det bara är en häst, att hon kommer över det. Men en häst är så mycket mer än en häst, och Liesma är min bästa vän, det gör det här väldigt svårt. 

 

Så vad tycker ni att jag ska göra? Har ni några andra förslag? Allt mottages med största möjliga tacksamhet.

 

 

Tips: Uppsittning

Citat

Lev livet varje minut

 

Blev en barbackatur på Liesma imorse, vi tog till och med en galopp hihi. Liesma är fasen inte lätt att sitta på i galoppen och nu med överskottsenergi dessutom så har jag dragit mig lite för att galoppera barbacka men det gick finemang! Efter våran tur så tog jag in Nasse en stund och gjorde yogaövningar innan jag longerade henne några varv för att kunna se tydligare hur hon rör sig. Ser ut som att orsaken till markeringarna sitter i hoven, dessutom reagerade hon annorlunda beroende på hur gruset låg på olika ställen. Tar inte ner trakterna mer tills hon blivit bra i det här läget och hon ska fortsätta motioneras som vanligt förutom om det skulle förvärras, då får någon självklart komma ut och kolla på det. 

 

Fick ett sms på eftermiddagen från grannen som skulle ta en promenad med Denver, att hon inte kunde få tag på honom. Mycket märkligt då han aldrig varit svårfångad och oftast är som ett plåster på en när man är i hagen. Jag hade heller inte märkt något konstig i morse, utan då var han framme först och hälsa som vanligt. Jag sa åt henne att sätta sig och vänta på att han skulle komma fram, annars låta honom vara eftersom han inte skulle reagera så om han inte hade en bra anledning till det. Fick ett sms en liten stund senare att hon fått tag på honom iallafall.

 

Katteeeeeen

Kvällsmys 26/5

 

Vi hade jättemysigt enda tills den här idioten kom i full fart och skulle leka..

 

Men Denver kom tillbaka efter galenskaperna och gav mig en godnattpuss innan han gick iväg och betade med dom andra.

Denver

Fick precis veta att kanske åker Denver hem redan på lördag. Ingenting är bestämt än, vi får vänta och se. Insåg att det är dags att börja tvätta schabrak och smörja hans saker, sortera ut vad som är hans och packa ihop tills det är dags. Konstigt nog så blev jag glad, riktigt glad faktiskt, även om inget är bestämt. jag behöver isåfall inte gå och oroa mig för hur Liesma reagerar i en månad till. Jag kommer inte behöva stressa ihjäl mig för att hinna med hästarna längre, det kommer bli bra, vare sig han åker på lördag eller om en månad, allt kommer bli bra.

 

 

Vi kommer sakna dig galenpanna <3

Sjusovare

 

Det här möttes jag av när jag kom ut imorse för att ta in Liesma, eftersom jag inte har hjärta att tvinga upp nån av dom så tog jag kort tills hon självmant reste på sig när tuppluren var över. Är glad över att jag får komma in i flocken fast dom befinner sig i ett sånt sårbart läge, relationen oss emellan har blivit mycket bättre det senaste året. Jag vet inte om jag inbillar mig men ofta när jag kommer ut i hagen så känns det som att hästarna slappnar av, som idag så rulla Denver och Nasse över på sidan så fort jag hade kommit tillräckligt nära för att vara deras vakt. Liesma sänkte huvet och vilade mulen mot marken. Men som sagt, jag kanske inbillar mig.

 

Pälsbollarna har glömt bort att en ska stå och vakta medans resten sover, but no, this is the new horsie style

 

Det här skrattade jag åt i flera minuter.. (hon sov så en bra stund)

 

Liesmas läppar...

Redo för en tur!

 

Hade lite bråttom eftersom jag väntat på att Liesma skulle stiga upp och jag skulle iväg till skolan efteråt, så det blev en barbacka tur i skogen. Känns så väl hur känslig hon är för vikthjälperna när jag rider barbacka. Måste bli mer barbackaridning framöver, nu är hon ju inte lika mycket "tickande bomb" så om vi håller oss ifrån för mycket galopparbete så ska vi nog överleva.

 

Finns inte så mycket intressant att skriva om från dagens ridtur, det enda som vi ska börja träna på igen är att leda på marken. Liesma har alltid, från första dagen hon kom till oss (antagligen innan också), varit "svårledd". Det kunde ta 45 minuter att få in henne från dom där små plutthagarna hon stod i då, hon stod som fastfrusen. Det har blivit jättemycket bättre men ibland så faller hon tillbaka och nu tror jag det beror på att vi inte jobbar nånting löst utan paddock. Ska tjata lite på familjen så får vi se om det går att starta bygget nån gång, det behövs.

Dag 5 - 5 saker ni inte visste om mina hästar

Dag 1 - 10 saker ni inte visste om mig + bild på mig

Dag 2 - Det här behöver jag träna mer på

Dag 3 - Det här är jag bra på

Dag 4 - En bild på favorithästen

Dag 5 - 5 saker ni inte visste om mina hästar

Dag 6 - En bild på mig från förrförra året, förra året och i år

Dag 7 - En bild + låt som gör mig glad

Dag 8 - En sjukt failad rid/hästbild

Dag 9 - 5 bloggar jag läser dagligen

Dag 10 - Ett speciellt youtube klipp

Dag 11 - Något jag önskar mig just nu
Dag 12 - Något jag är beroende av
Dag 13 - Om jag fick vara vem jag ville för en dag så skulle jag vara..

 

Liesma..

..har haft 3 föl.

..är utåt-tåad på bak och inåt-tåad på fram.

..fyller snart år.

 

 

Nasse..

..har jag ingen aning om hur hög hon är, har tänkt mäta någon dag men glömmer alltid. Kul att veta liksom.

..har en lila repgrimma på ingång tack vare Becca!

Dag 4 - En bild på favorithästen

Dag 1 - 10 saker ni inte visste om mig + bild på mig

Dag 2 - Det här behöver jag träna mer på

Dag 3 - Det här är jag bra på

Dag 4 - En bild på favorithästen

Dag 5 - 5 saker ni inte visste om mina hästar

Dag 6 - En bild på mig från förrförra året, förra året och i år

Dag 7 - En bild + låt som gör mig glad

Dag 8 - En sjukt failad rid/hästbild

Dag 9 - 5 bloggar jag läser dagligen

Dag 10 - Ett speciellt youtube klipp

Dag 11 - Något jag önskar mig just nu
Dag 12 - Något jag är beroende av
Dag 13 - Om jag fick vara vem jag ville för en dag så skulle jag vara..

 

 

Morsdagfirande och några timmar i stallet kommer bidra till ingen bloggning idag. Har fått in förslaget "Hur tror du ditt hästliv kommer se ut om några månader? Om några år?" som jag ska skriva om så snart som möjligt.

Hoppas ni får en bra dag!

Mördarklara

Den här dagen har varit väldigt konstig, från att ha blivit indragna som domare i en svensexa på stan till att skrämma livet ur en höna.. 

 

Alla hästarna blev motionerade idag, Denver i skogen och Nasse fick ta en vanlig promenad utan tömmar. Det är nått skumt med hennes ena framben som jag skrivit om tidigare, hon markerar ibland men är inte halt. Ömmar inte, eller visar andra symptom. Jag blir tokig om hon också ska ha något fel, men jag tror att det är på grund av hennes hovar. Hon har gått i högklackat tills jag började verka henne och jobba mot en bättre hovform utan långa tår och höga trakter osv. Och jag kan säga er att man ser inte hur utflutna en shettis hovar är tills man börjar ta ner trakterna, då ser det nästan sjukt ut.

 

Jag har alltid varit så glad över att Nasse går fram över alla underlag i alla gångarter utan att ömma men nu är det slut på det, hennes strålar börjar få markkontakt (ser för övrigt jättefina ut utan röta) men dom är inte vana, sen börjar sulan få mer och mer markkontakt i takt med att jag varje gång tar ner trakterna lite extra. Jag vill som sagt inte göra stora förändringar för snabbt utan jag tar lite i taget för att hon ska hinna vänja sig. Hon har helt enkelt inte ömmat för att hon inte haft mer än en hård hovvägg mot marken, och antagligen är den ena hoven "svagare" än den andra och därför markerar hon när hon trampar på en sten eller liknande, kan också vara en hovböld som ligger och lurar. Vi tar det lugnt och ser hur det utvecklar sig så länge.

 

 

Och så går vi över till Liesma, vi gjorde lite galoppintervaller som slutade med att Liesma jagade upp sig och vi fick kämpa med att trava i ett normalt tempo istället. Hon har fortfarande svårt för galoppfattningarna och fattar 99 gånger av 100 fel galopp men vi jobbar på det, för mig är det inte jätteviktigt bara hon vet att galoppskänkel betyder galopp. Hoppade dike gjorde vi också och plöjde genom granar, mycket spännande! Efteråt spolade jag av henne och så fick hon gå ut till sin kära man och barn i hagen.

Liesmas konstigheter

Det här möts jag av varje dag, så fort jag går iväg och gör nånting och sen vänder mig om för att gå tillbaka, då är hon där, bara någon centimeter ifrån mig, med sin rumpa...

 

 

Liesma älskar att bli kliad på rumpan och tar alla chanser hon får och som ni förstår så gör hon egna chanser. Har blivit riktigt chockad vissa gånger när jag vänder mig om och står "ansikte mot ansikte" med en hästrumpa och jag kan lova er att hon står nära och väldigt bra på att smyga är hon också..

Vad tycker ni?

 

"Systemet sägs hjälpa hästen att aktivera och stärka sin bålmuskulatur vilket gör att den kan bära sig själv och ryttaren bättre. Aktiveringen ska ske genom att receptorer i hästens hud stimuleras. De påverkar i sin tur nerver, muskler och leder som rundar hästens överlinje."

http://www.hippson.se/blogs/redaktionenspryltips/equiband-sa-funkar-traningssystemet.htm

 

 

Vad tycker ni om den här uppfinningen för 2300 kr? 

lerbadade hestar

Idag gick jag omkring en bra stund i hagen och sparkade sönder bajshögar. Jag kommer aldrig orka mocka hela hagen så därför är sparka sönder skiten (hehe bokstavligt talat) det näst bästa alternativet. Det är iallafall vad jag lärt mig, att solen "kommer åt" bättre och torkar ut bajshögarna och på så sätt minskar man parasiterna eftersom dom inte trivs och dör. Typ. Kände mig faktiskt lite hemsk när jag gick där och sparkade sönder höghus för skalbaggar och grejer, men jag är tvungen antar jag...

 

Hästarna blev väldigt nyfikna och smög sig närmare mig hela tiden. Jag tycker att det är viktigt att spendera tid i hagen utan massa måsten med hästarna, att man mockar hagen eller bara sitter därute på en sten eller nått. Då kopplar inte hästarna människan med att alltid behöva komma in och arbeta, för hur många av oss har inte varit med om hästar som tvärvänder så fort man kommer in i hagen? Jag är ute i hagen och fixar mer och mer eller bara sitter och studerar hästarna, det jag märkt pga det är att dom har blivit socialare och mer kontaktsökande. Dom kommer alltid fram och vill veta vad jag håller på med eller bli kliad på favoritstället osv. Förut var det mer "åh nej där är hon, jag vill inte gå in" och nu är det "nämen titta, där är den där konstiga tvåbentingen, ska vi gå och kolla vad hon håller på med?"

 

 

Till min stora glädje var både Liesma och Nasse skapligt täckta med lera över hela kroppen och det har inte hänt på typ ett halvår? Sen innan snön kom liksom. När jag borstat rent Liesma så hade bara all lera och damm överförts till mig som spottade och nös damm en bra stund. Och så blev det en ridtur på det också, idag bestämde Liesma vägen så vi red upp mot crossbanan och vek sen av in i skogen. Liesma drog ner huvet en gång för att äta och då tänkte jag att nu får hon jobba en stund så kanske hon slutar försöka snappa åt sig grässtrån, men ack så fel jag hade. 

 

Liesma såg jobbandet som en belöning och försökte snappa åt sig gräs hela tiden istället efter det för att sedan flyga iväg i en högre växel när jag drev på för att komma ifrån gräsätningen. Det här med att få jobba hårdare så fort hon åt gräs funkade verkligen inte haha. Och när Liesma var klar för dagen så var det Nasses tur, vi tömkörde en liten bit. Gick bättre än förra gången men jag använde inte tömkörningsgjorden, hon var för smal så den gled hehe.

 

När Liesma har dreads av lera i manen så ger jag upp innan jag ens börjat.. Visste att det skulle bli drygt med lång man under dom leriga perioderna (har till och med klippt av hennes korta man en gång när den inte gick att borsta ur..) men äh, hon får väl se ut som ett träsktroll ibland.

 

Hovisar! Syns att dom fortfarande är utflutna och håller på att rätta till sig, men dom blir brantare och brantare! Öppnade även upp en liten spricka på den mörka framhoven när jag verkade sist eftersom den börjat bli ihålig och jag vill inte ha hålväggar så nu är den lätt att hålla rent precis som andra sprickan på andra framhoven :)

Röststyrd häst?

Jag funderar på en sak, jag rider ju inte med kontakt till hästens mun(/nosrygg - hackamore) och vill inte göra det i körningen med Nasse heller. Jag styr inte heller med tyglarna som man gör i klassisk ridning, jag använder neckreining och ibland när det behövs så tar jag ett ledande tygeltag fast med glapp tygel (jag visar med handen). Inget av det här går med körsele på, så min fråga är: tror ni att det skulle funka att lära Nasse att svänga höger på ett visst kommando och åt vänster på ett kommando? Förstår hästar skillnaden på höger och vänster då? Självklart skulle jag hjälpa till med ridspöt och blockera den sidan som hon inte ska åt.

 

Vad tror ni? Kan man styra en häst åt höger och vänster med röstkommando?

Tips: Repgrimmor

Naturhästen har fått in nya färger till repgrimmor, beställ här: http://naturhunden.se/visa_produkt.asp?t=Repgrimma+standard&id=141&lang=sv  dessutom har dom arbetsrep i många fina färger!

 

Jag vill ha allaaaaaaaaaaa

Ridskolor..

Fick ett meddelande från min kusin när hon var på teorilektion i veckan, hon skrev att ridlärarna red och undervisade medans eleverna tittade på. Och så fanns det några fyrbenta individer som gick med tungan utanför munnen och en tjej hade frågat ridlärarna varför bara några hästar gjorde så. Ridläraren/na hade svarat att "det är bara något de gör, eller en vana de har". Utan mig hade hon aldrig vetat att det här är fel, sa hon sen.

 

Jag blir både ledsen, frustrerad och irriterad över sånt här. Om ridlärarna inte lär ut rätt kunskap, hur ska dom "nya" ryttarna lära sig rätt då? Ska ridskoleelever vara tvungna att ha kontakter utanför ridskolan för att lära sig "rätt"? Tyvärr så har ju dom flesta utanför ridskolan en gång i tiden också varit ridskoleelever och därför tror på ridskolornas undervisning och kunskap. Jag börjar bli riktigt trött på det här, forskning visar vad hästar utsätts för enligt ridskolors (givetvis inte alla) och den klassiska ridningens (hästar råkar illa ut i andra grenar också ofc) metoder och filosofi, ändå görs ingenting? Ingen förändring överhuvudtaget! Människor är hemska och jag skäms över att vi tror att vi har rätt till att göra som vi gör. 

 

Jag ska försöka komma på nånting som kan reta gallfeber på många, men hästmänniskorna måste skakas om och vakna. Det är år 2013 nu, varför hålla fast vid medeltidsmetoder?

 

 

Den här vackra målningen hittade jag på min dator för ett tag sen haha, bara för att liva upp inlägget lite

Alvin & Izabella

Påstående

Snubblade över påståendet "Endast människor och marsvin behöver tillskott" för ett tag sen på någon fb-sida. Är det någon som har någon åsikt om det här? Jag själv är inte alls insatt så väl för att kunna göra den bedömningen själv, men om någon har någon åsikt så dela gärna med er! :)

 

 

Denver tycker att allt som går att äta är bra..

Äppelcidervinäger

 

Jag skulle inte klara mig utan den här mirakelvätskan, jag använder den dagligen till allt möjligt. Här kommer några förslag som äppelcidervinäger kan användas till:

 

• Spraya på hovarna - hjälper till att bekämpa röta och svamp i hovarna då det är bakteriedödande och även innehåller många bra grejer (sök på Google, ni som vill veta mer).
  
  
• Ge i fodret/spraya i munnen - Äppelcidervinäger innehåller som sagt en hel del bra grejer som mineraler, vitaminer med mera. Det hjälper även kroppen att bli mer basisk. 
  
  
• Spraya på hästen - håller dom flesta insekterna borta och hästarna har inte haft en enda fästing sen dom blev sprayade med äcv, innan hade dom minst en var per dag, oftast fler. Vissa klagar på att hästen luktar äcv om man sprayar det på kroppen men jag kan inte känna nånting. Behöver inte heller spraya mer än några gånger i veckan för  att det ska fortsätta verka. Effektivt och miljövänligt!
  
  
• Jag använder mig av outspädd ekologisk äppelcidervinäger.

motionering av gris

Tömkörde Nasse i ungefär 30 minuter idag, hon gör framsteg! Gas och broms funkar som sagt klockrent och ibland undrar jag om hon verkligen är shettis, hon stämmer liksom inte överens med "den typiska shetlandsponnyn" som många av oss stött på. Luriga jäklar som tar varje chans att sticka ner i ett dike för att få tag på en maskros eller liknande med en unge släpandes efter, men sån är inte Nasse. Liesma är mer shettis än henne. Iallafall så funkar styrningen bättre och bättre, förutom när hon hetsar upp sig för då blir allt pannkaka och hon vänder upp framför mig. 

 

Liesma och Denver fick stå idag, jag har massa skolarbete som jag måste prioritera före hästarna, surt. Skolan är inte min grej.. Aja, hoppas ni får en fortsatt bra dag, byeeeee

 

 

Nästa gång provar vi med tömkörningsgjorden, tror inte det blir så stor skillnad då jag nästan enbart styr henne med spöt.

Min hästhistoria fortsättning

Jag och Liesma hade en perfekt sommar, långa turer, härliga galopper, mys i hagen osv. Hon var Valona fast 10 år yngre och 10 cm högre, min dröm hade slagit in. Men varför började jag tänka som jag gör idag, varför tog jag avstånd från den klassiska ridningen? 

 

Hösten efter vår perfekta sommar blev hemsk. Liesma var halt i 2 månader, orsakerna varierade och hennes hälsa också. Hon blev mobbad i hagen och jag fick var och varannan dag stötta henne in till stallet tills hon fick en egen hage. Veterinären kom fram till kotledsinflammation och på grund av den även överbelastningar i dom andra benen. Hon sattes på behandling och den synliga hältan försvann. I samma veva lånades hon ut till en akupunkturkurs på häst, bland eleverna fanns en kiropraktor som uppmärksammade spändhet i nacke, käke och bäcken hos Liesma. Jag var inte med när det här upptäcktes utan fick det berättat för mig efteråt och då började jag googla på det. 

 

 

Det fanns inget "spänt bäcken" utan bara "snett bäcken" av sökresultaten och på en sida förklarade dom att man kan se om hästen är sned i bäckenet om hästen står med bakbenen bredvid varandra på ett jämnt, hårt underlag. Det var inget snack om saken, det syndes tydligt att Liesma var sned och jag ställde mig frågan "varför har ingen mer erfaren uppmärksammat det här tidigare?". En equiterapeut kom ut och kände igenom Liesma några gånger, hoppet om att hon skulle bli återställd och bli den där fälttävlanshästen jag drömde om släcktes när svaret kom att Liesma har en gammal fraktur i bäckenet som har gjort att det är ihopväxt med brosk, "det går inte att rubba" kommer jag ihåg att ET:n sa när hon klämde på Liesma. Det skulle gå att operera, men det kändes aldrig som ett alternativ.

 

 

När ens häst får en sån här diagnos så känns det först som att hela världen ska rasa och man börjar undra varför det blivit som det blev. Under tiden som Liesmas skada utreddes så sög jag i mig information om sneda bäcken hos häst, orsaker osv. Det stog att dom flesta sneda hästar funkar som vanligt ändå och det lättade på oron. Men när man söker på sneda bäcken så kommer man även in på många sidor som ifrågasätter dagens ridning och hästhållning och det gjorde att jag började ifrågasätta. Jag hittade många saker i min hästvardag som var helt fel men ansågs vara så rätt. Och där började tankarna komma igång, tankarna som har gjort mig till den jag är idag.

 

Jag fick instuktionen att rida så länge hon inte blev halt eller dålig på något annat sätt, men hoppningen var jag nog tvungen att lägga åt sidan. Där stog jag med en hopphäst som inte fick hoppa, det kändes surt då, men jag är lycklig över det idag. Liesma skrittades igång under galna former. Allt jag föreslog gick för långsamt enligt henne. Jag började jobba med henne en del löst från marken under den här tiden också, många tyckte att jag skulle använda longeringssystem och spänna in henne osv, men det har aldrig varit min grej. Jag är den som plockar bort utrustning, även på andras hästar, innan jag rider. Så lite som möjligt är mitt motto.

 

 

Vi kunde börja träna för dressyrtränare igen och jag fick fina komplimanger för att ha lyckats få ordning på henne. Men sen kom vi till problemet, Liesma hatade bettet, det spelade ingen roll vad för bett, hur löst det satt osv. Enligt min tränare så skulle hon ridas på bett ändå, jag motsatte mig detta. Varför skulle jag stoppa in ett bett i munnen på henne igen när hon så tydligt visade att hon vantrivdes med det? 

 

Jag fortsatte inte träna för den här tränaren mer när vi någon månad senare flyttade hem Liesma till mormor och morfar där hon står idag. Liesma blev halt igen och jag ställde in mig på att om hon blev halt en gång till skulle hon tas bort. Men här kom Denver och Mari in i bilden, anledningen till att skorna åkte av, hästtänket förändrades snabbare och ridningen blev annorlunda.

 

 

Jag tog in så mycket information och fakta jag kunde om hovar, skor, ridningens påverkan, bettets påverkan osv. Plötsligt en dag stog jag där med alldeles för mycket kunskap och samvete för att ens tänka tanken på att rida klassiskt. Jag funderade på western, men Liesma skulle inte hålla för "den högre westernridningen" men hon började skolas om efter westernridningens grunder. Jag fortsatte läsa allt jag kom över och diskuterade med människor av olika åsikter. Ju mer jag lärde mig desto större avstånd från den klassiska hästhållningen och ridningen tog jag. Jag kollar fortfarande runt efter ny kunskap och plockar intressanta/bra saker från alla möjliga håll som jag sen sätter ihop till min egen ridning.

 

Ovan: Jag har inte många ridbilder från min klassiska tid och den här är verkligen inte tagen i ett "bra moment", men såhär kunde det se ut. Jag tycker inte att nån av oss ser direkt nöjd ut.

 

Under: Såhär kan en ridtur se ut idag (förutom att hjälmen brukar va på), nu är ju den här bilden tagen i en backning så form och så går inte att jämföra bilderna emellan. Jag föredrar den undre bilden helt klart!

 

Jag fick ta mycket skit i min övergång från klassisk ryttare till den jag är idag, mest skit har jag fått tagit från vuxna (dessa som vet mest och bäst) som borde agerat på ett mycket mognare sätt. Jag hade inte ens fyllt 17 år när jag började tänka såhär, jag kände mig inte direkt säkert med att gå emot hela hästvärlden och bryta mot alla traditioner och normer, men det var värt det. Alla som tvivlade och ansåg att jag var helt ute och cyklade har ingenting att säga om det längre, jag har motbevisat alla deras argument och börjar dom argumentera på nytt inser dom snart att det inte är någon idé, dom har inte en aning om vad jag pratar om. 

 

Jag har väldigt svårt för hästmänniskor nu och strävar hela tiden efter att själv bli en bättre hästmänniska idag än vad jag var igår. Tack vare en skadad häst så insåg jag att den klassiska ridningen/hästhållningen inte håller i längden och därför började jag söka mig så långt bort ifrån den som det går. Det finns antagligen 10000 andra saker att ta upp här med, men jag avslutar nu. Är det något ni undrar över så får ni fråga, men nu vet ni iallafall lite om min historia och vägen dit jag är idag.

 

Bilrädd häst

Liesma är trafiksäker egentligen. Vi har blivit omkörda av bussar, ridit längs med länsvägen med massa långtradare, mött traktorer, crossar osv. Det har inte varit något problem tills hon blev halt första gången och hade vila i 2 månader. Efter det så exploderade hon när det kom bilar, men vi lyckades ta oss igenom det men nu är vi där igen. Hon är inte rädd, utan det är överskottsenergin som slår slint i huvet på henne. 

 

Jag känner att det blir en fara för oss båda och andra ute på vägarna, vi kan heller inte slappna av fullt ut eftersom vi hela tiden måste hålla uppsikt efter bilar. Jag har valt att hoppa av och leda när det kommer en bil och det inte finns någonstans att gå undan eller åt sidan. Men det känns inte som någon hållbar lösning, om jag möter 5 bilar på 10 minuter.. ja ni förstår själva, det blir ett jäkla hoppande upp och ner. 

 

Att leda förbi bilar är inget problem, då bryr hon sig inte eftersom matte är där och skyddar henne, allt som har med motordrivna fordon att göra fungerar så länge jag inte sitter uppe på hästen. Och jag vet att när hon har kommit igång mer och arbetas hårdare så kommer bilrädslan försvinna, men fram tills dess måste jag hitta en annan lösning.

 

Jag har en del idéer men om det är någon som har något tips så vi slipper gömma oss i skogen framöver så dela gärna med er? :D

 

be happy

Slutade skolan innan 10 idag så jag åkte direkt till hästarna och verkade Liesma eftersom jag inte hann med henne i helgen. Hon skötte sig riktigt fint, annars brukar hon fäktas en del med frambenen (hon hatar folk som håller på med hennes ben..) så jag tog alla hovar idag istället för att dela upp det. Är så kul att se utvecklingen på hennes hovar vecka till vecka. Nu är det nästan ingenting kvar av sprickan!

 

Fortfarande utfluten på utsidorna på fram, här har jag tagit in hovväggen så mycket som det går men som ni ser lutar den fortfarande utåt. Att avrundningen går så högt upp är på grund av att det blir en kant annars eftersom hon inte har rätt form än och jag tar in hovväggen en bit runt om.

 

När hon var färdig så tog vi en barbackatur i duggregnet. Jag kände att jag tappat en del balans, eller så skyller jag på mjukisbyxorna.. Liesma har iallafall musklat på sig ordentligt över ryggen! Hon var rund och skön att sitta på, förut var hon som en pinne, tills hon blev fet i vintras. Men nu börjar hon se lite normalare ut i kroppen, inte över eller underviktig. 

 

Hon såg så annorlunda ut idag, ljusare än innan och jag la märke till hur lång manen blivit. Konturerna av musklerna syns bättre utan allt hår och trivselfläckarna syns bättre än någonsin!

 

Vi skrittade och travade lite och till min stora förvåning så satt jag 100 gånger bättre i traven än i skritten. Liesma kändes lite spänd, hon koncentrerade sig mer på omgivningen än på oss. Snart fick jag förklaringen till det när två älgar klampade ut på vägen bara några meter framför oss. Liesma verkade mer förvånad än mig och tvärnitade, i vanliga fall är hon inte rädd för vilda djur överhuvudtaget men det var som att hon tänkte "ni ska inte vara här", så jag hoppade av och stog bredvid henne tills älgarna bestämde sig för att gå vidare. Då fortsatte vi en liten bit innan vi vände hem igen.

 

Varför är du så snygg för?..

 

Sen blev det Nassebrasses tur, vi tränade på vinka och lite buga. Hon gör framsteg men det går sakta, hon vågar inte riktigt ta plats när hon känner sig lite osäker. Efter det gjorde vi lite strech/yoga övningar vilket hon är väldigt duktig på fast hon är liten och knubbig. Och hör och häpna, jag har lekt med Nasse för första gången (tror jag) i hagen idag. Jag sprang och hon sprang, jagades och så. Sen stog hon uppspelt och kollade på mig innan hon bestämde sig för att gosa istället. När Nasse var klar så blev Denver riden också :)

Min hästhistoria fortsättning

Det var en total förändring av min ridning och allt runt omkring när jag kom till inackorderingsstallet där Oscar stog. Allt var petnoga och hästen var tvungen att jobbas i form på kort tygel exakt hela tiden, överdriver lite men det kändes så. Ridningen jag var van med skiljde sig så mycket från det jag ställdes inför nu och även om jag längtat efter förändring så trivdes jag inte helt här. 

 

 

Jag hade nästan lite tur för Oscar (17 år) som hade problem med benen (fick jag veta från andra i stallet, hur sant det är kan jag självklart inte veta) blev halt väldigt snart. "Kraven" att rida på banan släppte eftersom han inte klarade arbetet och vi kunde istället ta mysiga uteritter som jag var van med. Oscar förändrades så otroligt mycket på dom få månader vi fick tillsammans, från att vara en halvgrinig farbror som vägrade komma in i hagen och knappt gick framåt i ridningen så kom han och mötte mig i hagen, fick tillbaka livsglädjen och sprallade omkring som om han vore 10 år yngre i ridningen.

 

 

Vi passade som handen i handsken och jag har gråtit mig till sömns många nätter eftersom jag visste att snart skulle en köpare dyka upp och slå hål på drömmen jag levde i. Jag avskydde verkligen den nya hästen som Oscars ägare hade köpt, ett 9årigt fullblodssto från Lettland. Dagarna när jag var tvungen att rida henne var det en pina att åka till stallet och jag minns hur mamma tjatade om att ge henne en chans, men jag ville bara ha Oscar. Jag tror egentligen att det var här jag började gå in på en annan del av hästsporten, även om jag inte var medveten om det själv. 

 

 

Jag red för det mesta med en lös kontakt på tyglarna, barbacka och lät hästen jobba själv för att det kändes bäst. Jag såg inte vad jag fick ut på att jobba ihop en häst på det sättet som dom andra människorna i stallet gjorde. Jag mådde så otroligt bra med Oscar men dagen kom och han flyttade därifrån. Kvar var jag med en riktigt pina till häst.. tyckte jag då.

 

 

Liesma var inte mycket för världen och jag hade bestämt mig för att leta ny medryttarhäst efter sommaren. Men ingenting blev som jag hade tänkt mig, av olika anledningar så blev Liesma som min nästan på en gång och sakta men säkert började vi bygga upp en relation. Det har inte varit lätt, jag har frågat mig själv många gånger om det verkligen är värt allt, men jag har alltid kommit fram till att det finns inget annat val än att fortsätta kämpa framåt.

 

Vi gick omkull, jag åkte av, hon stog på bakbenen, hon drog. Men allt det där vi gick igenom gjorde bandet mellan oss starkare. Så i början av maj kom beskedet att Liesma också skulle säljas, endast 5 månader efter Oscar. Jag hörde allt som min mamma och bonuspappa pratade om när dom trodde att jag somnat framför TV:n, mamma visste att jag skulle bryta ihop av att skiljas från Liesma också. Även om jag hatade henne i början så hade hon blivit allt för mig. Så blev det bestämt, Liesma var min. 

 

Och resten får ni veta imorgon.. (Ni som orkar läsa är värda en guldstjärna)

utveckling

Liesmas hovspricka har utvecklats från det här:

Januari 2013

 

Till det här:

Maj 2013

 

Det har tagit 5 månader, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, right? Ser ni även att hoven är glansigare ovanför sprickan på båda bilderna? Kommer kännas tomt utan sprickan men samtidigt så kommer hon få så fina fossingar!

Min hästhistoria

Förslag på blogginlägg från Elin på http://shireelin.wordpress.com/ :

 

Du kan väl berätta om din hästhistoria? Typ var och när du började rida, hur du fick din första häst, vad fick dig att tänka om och ta avstånd från den klassiska ridningen osv.? :)

 

Först och främst vill jag tacka så mycket för tipsen, sen vill jag varna för att det här kan komma att bli ett väldigt långt inlägg, men det gillar vi ellerhur? Iallafall så började jag rida året när jag skulle fylla 7 år, åkte till ponnyridning på en ridskola som arrangerades under helgerna. Jag minns inte riktigt men jag tror faktiskt att det var pappas idé från början, sen började helgerna spenderas hos pappas arbetskamrat som hade hästar. Efter ett tag så flyttade en shettis dit som jag blev fodervärd på. 

 

Irmelin och jag hade väldigt kul och det var på henne jag lärde mig grunderna, jag åkte av gång på gång och hon var inte alltid den lättaste. Startade första tävlingen med henne och var överlycklig när vi tagit oss runt banan felfria! När jag fyllt 9 hade jag växt ur henne och det var dags för en ny ponny. Det blev Miss Dublin, en c-ponny från en ridskola i Karlskoga, blandar alltid ihop varifrån hon kom och vart hon åkte sen. Inte det bästa köpet kan jag tycka nu i efterhand, hon var en liten Liesma och jag hade ingen chans att kommunicera med eller lugna ner henne som liten 9åring när hon hetsade upp sig. Hon åkte på tillridning i början av 2005 och såldes straxt därefter. Fram tills dess hade mitt hästtänk varit väldigt klassisk, jag tänkte inte själv överhuvudtaget men det är kanske inte så kontigt eftersom jag bara var ett litet barn. Jag ville göra som dom äldre ryttarna. 

 

 

Efter att Irmelin och Missy var lämnade så dröjde det inte länge innan jag började hjälpa till i ett stall som låg i närheten. Antalet hästar var ca 20 från början men ökade hela tiden, från början var det blandade raser men blev inriktat på islandshästar efter en tid. Det är härifrån jag fått all grund i uteridning, hur jag ska hantera situationer som uppstår osv. Det hände nästan alltid nånting och jag utvecklades otroligt mycket under mina 5 år där. Det var nästan enbart skogsritter och galopprace, det var ytterst lite fokus på att träna hästarna på banan och sånt där. 

 

Jag kommer ihåg att många av hästarna ansågs vara svårridna och speciella fast nu tycker jag bara att dom var oridna, dom kunde dra iväg i full galopp utan att det blev någon konsekvens av det, man kunde slita och dra hur mycket man ville i munnen utan någon reaktion på vissa. Vissa var på sätt och vis förstörda, och vissa förstog säkert inte vad vi menade. Många hästar kom och gick men under mina 5 år där så var araben Valona huvudpersonen i mitt liv. Hon trivdes med mig och jag tror på nått sätt att hon kände att jag förstog henne. Sista året blev hon dålig i ett framben vilket jag bad om att det skulle undersökas ordentligt (jag pratade med grannen som är utbildad nånting inom veterinärområdet, hon var helt säker på att det var nånting med leden och det behövde behandlas) men hon blev aldrig undersökt eller behandlad.

 

 

Jag ville inte rida henne som förut för jag kände att något var fel, framåtbjudningen var borta och hon tog inte ut stegen ordentligt. Men ägarna ansåg att inget var fel, jag började rida en av dom "speciella" islandshästarna mer och skrittade Valona. Drömmen om en Valona fast 10 år yngre och 10 cm högre började ta form. Under mina år där så fick jag vara med om så mycket, både bra och dåligt. Jag ångrar ingenting, jag fick chansen att rida så otroligt många hästar och det har lagt grunden för min ridning idag. Jag fick även chansen att tävla i gångarter med islandshästen Ran, men det gick inte direkt bra, hon var typ inte ren i någon gångart haha.

 

Jag har varit i andra stall och hjälpt till med andras hästar under tiden som jag var i det här stallet, men det blir för mycket att skriva om.

Hösten 2010 kände jag att jag behövde gå vidare och prova något nytt, precis då kom mamma hem från frisören en dag och berättade att hon behövde en delfodervärd/medryttare. Det var då allt började ändras när dörrarna slogs upp till ett nytt hästliv med ett annat tänkt, men det skulle ta tid. Jag började rida en stor svettfux vid namn Oscar och nya äventyr började ta form...

 

Fortsättning följer ;)

Detaljer

 

Liesma börjar bli ljus, det flammiga bruna är vinterpäls som inte släppt än.

 

Underbara barfotingar

 

Det här inlägget saknar allt som har med mening att göra, någon som har förslag på ett blogginlägg? Jag har idétorka. ÄLSKAR ALLA SOM GER FÖRSLAG/FRÅGAR/ELLER KOMMENTERAR! Just so you know

kärlek till världens bästa

 

 

Every time I want to give up on her, there’s always something inside me telling me to just give it time.

 

 

2 år sedan vi skrev på kontraktet, sjukt vad tiden går fort. Den här galna knasbollen är det mest värdefulla jag har, trots skador och motgångar. Ni anar inte hur många gånger jag varit på väg att ge upp, jag ville faktiskt ge upp men kunde inte. Jag är glad att jag fortsatte kämpa och höll hoppet uppe. Det kommer alltid vara vi. Älskar dig skruttan, högre än himlen.

 

Har blivit väldigt många kärleksbrev här på sistone, men det är hon värd!

19/5 fortsättning

Efter maten var det Liesmas tur, jag kände mig stressad och inte alls på humör. Regnet hängde i luften och det hade börjat blåsa ganska ordentligt. Liesma svarade med att vägra gå framåt när vi skulle in från hagen, vilket fick mig ännu mer omotiverad. Gjorde iordning Liesma snabbt för att hinna ut innan regnandet skulle börja. Nästan på en gång fick Liesma mig på bättre humör.

 

 

När vi travade så ställde jag mig i fältsits och Liesma var inte sen på att svara. Hon susade iväg i en svävande galopp, när det var dags att sakta av satte jag mig i sadeln igen och med röst och viktkommando så saktade hon av till skritt. Det är ganska coolt ändå, Liesma som 99 gånger av 100 reds på kort tygel förut, hängde i bettet och ökade så fort kontakten till bettet lättade lite. Nu saktar hon villigt av och kan ridas utan tygel, hand och betthjälper. Det tog ett år, men nu närmar vi oss ändå vårt mål.

 

Vi busade lite och ridturen gick ut på att träna galoppfattningar från skritt. Det var inte jag som reste mig från sadeln först, det var inte jag som skrattande ropade "kom igen då!" först, det var inte heller Liesma som fattade galopp först. Vi gjorde det exakt samtidigt, jag behövde inte göra nån galoppfattning, hon var redan igång. Våran relation har blivit så mycket bättre det senaste året, månaderna och veckorna.

 

Jag behöver inte slita sönder henne i munnen eller ständigt peta med skänklarna - för det var vad jag trodde att jag behövde då. Nu räcker det med att tänka något och jag får ett svar på en gång. Ridlärarna brukade säga "du behöver bara tänka trav på Namn" när man red någon av ponnyerna som var väldigt framåt. Jag håller med, tänker man på rätt sätt så är tanken det enda som krävs. Sen finns det vissa hästar som kan behöva extra stöd/motivation/hjälp utöver tanken ibland. Men att använda tanken som grundredskap tycker jag är bra.

 

Efter ridturen tvättade jag rent vattenkaret i hagen och satte mig på en sten för att vänta när vattnet fylldes på, vilket tar 100000 år. Hästarna stog några meter ifrån och plötsligt kom Liesma gående och jag tänkte att hon skulle dricka men nej, hon ställde sig bredvid mig och nosa på mig. Nasse och Denver kom också och ställde sig i en klunga vid vattnet, Liesma intog sin beskyddande ställning med halsen över mig innan hon somnade. Så jaa, där satt jag och väntade på vattnet medans dom sov. Ägnade en stund åt Nasse sen också eftersom hon inte fick komma in idag, hon är så gullig när hon kommer fram, hälsar och sen buffar hon till med snabeln på min överarm för att fråga om vi kan klia varandra.

 

 

Hoppas ingen har trott att mina hästar är normala, tråkigt att göra någon besviken isåfall hehe

Trickträning video

nittonde maj tvåtusentretton

Hallå alla små potatisar!

Min syster Ida följde med till hästarna idag och värmde upp Denver åt mig, sen tog hon lite ridbilder när jag red Denver. Han kändes fin och mjuk i kroppen, men va lite seg eftersom det var ganska varmt ute. Jag travade honom lite och testade en galoppfattning. Det hände ingenting intressant, han lunkade lugnt framåt i sin takt. Efter det hoppade jag av och lät honom vila från ryttare en stund, sen fick Ida skritta honom hem. Blev en ganska kort och lugn runda idag.

 

Ida och Denver

 

Jag och Denver

 

Vi fick sällskap av den här rackaren också:

 

Jag.. ska låta Denver åka, inte fråga om förlängt kontrakt. 

Jag kan inte ha en tredje häst utan medryttare och den delen har varit ett problem enda sen Ida slutade rida. Det är mycket som ska passa in och funka. Jag, Denver, medryttaren och Denvers ägare ska vara nöjda och det känns som att ingen där ute i världen är den rätta för uppdraget. Ingen förutom Rebecca, men av anledningar från annat håll så funkar inte det heller, vilket är så otroligt synd.

 

Och även om jag skulle hinna med alla tre dagligen så skulle jag känna mig som en stor kluns på honom. En sak att rida honom utspritt över veckan, men varje dag - nej tack. Även om han inte är gammal så har han det här med att han inte får hoppa och sådär, därför behandlar jag honom som att han vore äldre. Nogrannare med uppvärmning, strechning osv. Även om han inte är gammal nu så blir han snart det och därför tycker jag att Denver förtjänar en mindre ryttare så han slipper konka omkring på mig.

 

Det känns hemskt för jag tycker verkligen jättemycket om honom, men även jag måste inse att det inte kommer funka. Jag vet att han kommer få det otroligt bra när han kommer hem.

 

Resten av dagens hästande kommer senare ikväll eller imorgon..

Naturbegåvning

Liesma tränar på bergsgeten alldeles själv, vad är det hon försöker säga? Att hon tricktränas för lite eller är det svårt att nå grässtråna på andra sidan diket? ;)

 

 

 Bara en bit kvar så..

Citat

Citat ur Lucky Rider nr 3/2013:

 

"-Jag har uttalat mig tidigare om Horsemanshit istället för Horsemanship och det är för att det ofta blir för mycket grejande kring det hela. - Ja, håller Lollo med. Det handlar om att man ofta går kurser med sina hästar för att lära sig Horsemanship. Då ska man hålla på en hel dag och vända och backa och greja med allt möjligt utan att det fyller någon funktion. Man kan gå ganska långt med hästar men håller man på för mycket, pressar man dem för mycket, så vänder det efter ett tag.

 

Det är så viktigt när man jobbar sin häst att man inte bara pressar på utan läser av hästen hela tiden och vet när man ska backa tillbaka och belöna. Det måste finnas lugn och ro för hästen någonstans, annars kan man lika gärna få hästarna mot sig som med sig."

 

"Många tror att det här med Horsemanship handlar om att man måste prygla upp hästarna men så är det inte alls!"

- Ronny Åman och Lollo

 

loveyou

 

Kolla hans näsborre på sista bilden, den försöker typ äta upp mig :O

Mål

Vet ni vad jag vill? Jag vill bli hästmassör.

 

Jag tycker att det är intressant att lära sig om hur kroppen fungerar och hur vi kan påverka den både inifrån och utifrån. Dessutom har jag Liesma som "innehåller" vissa fel och veterinärvård har aldrig funkat för henne, utan där har akupunktur, kiropraktik och massage spelat en stor roll.

 

Jag tror jag skulle trivas som hästmassör men jag skulle även jobba med annat, men hästmassör är nog något jag vill börja utbilda mig till när jag gått ut gymnasiet. Sen vill jag fortsätta utbilda mig och inrikta mig på olika områden inom hästbranchen, men det kommer alltid vara knutet till den naturtrogna hästhållning och min filosofi om en balanserad relation enligt 50/50 principen. Tänk, om ett år och 2 veckor är det jag som står där med studentmössan på huvet!

 

17 maj

Idag är det exakt ett år sedan Denver kom till oss, jag kom på det när jag satt på min kulle ute i hagen och Denver stog bredvid mig och sov utan att bry sig om att dom andra gått iväg. Han stog kvar där med mig i 2 timmar och sov med sin panna lutad mot mig i ungefär 20 minuter. Han vaknade när en hink blåste ner från kullen och han drog iväg i full galopp till dom andra. Jag tänke "jaha nu kan jag gå in, han kommer ju inte komma tillbaka igen" men jag hade fel. Så fort han insåg att det bara var hinken kom han snabbt tillbaka och körde upp mulen i famnen på mig. Goa, underbara, älskade ponny.

 

Det känns inte alls bra att han ska åka, även om det är mycket som ska hinnas med just nu, så kommer jag ångra mig. Jag har en perfekt trio och jag behöver Denver, precis som Liesma och Nasse behöver honom. Han och Mari är en stor del av allt, en del av att mitt hästtänk ändrades så snabbt till det det är idag. Om vi hade fått hem en "klassisk häst" så hade kanske aldrig dom har tankarna jag har nu dykt upp? Eller så hade jag kanske ignorerat dom?

 

Jag vet inte vad jag ska göra, det är dom tre som får mina dagar att gå runt, utan dom är jag ingenting.

 

 

Ni är allt och jag är lyckligast i världen som får tillbringa dagarna med er

Citat

Dag 3 - Det här är jag bra på

Dag 1 - 10 saker ni inte visste om mig + bild på mig

Dag 2 - Det här behöver jag träna mer på

Dag 3 - Det här är jag bra på

Dag 4 - En bild på favorithästen

Dag 5 - 5 saker ni inte visste om mina hästar

Dag 6 - En bild på mig från förrförra året, förra året och i år

Dag 7 - En bild + låt som gör mig glad

Dag 8 - En sjukt failad rid/hästbild

Dag 9 - 5 bloggar jag läser dagligen

Dag 10 - Ett speciellt youtube klipp

Dag 11 - Något jag önskar mig just nu
Dag 12 - Något jag är beroende av
Dag 13 - Om jag fick vara vem jag ville för en dag så skulle jag vara..

 

Jag är och har alltid varit bra på att rida hästar med mycket nerver och energi. Eftersom jag själv är väldigt lugn, avslappnad och inte stressar upp mig så lätt så smittar det väl av på hästen. Araben som jag red under väldigt många år innan Liesma trippade ungefär 99% av tiden med alla som red henne förutom med mig som hon skrittade med. Därför var ägaren väldigt glad över att jag red henne nästan varje dag, sa hon. Jag brukar få höra av andra när jag rider eller hjälper till med deras hästar att dom tycker om mig för att hästen blir lugn med mig.

 

För mig är det här en egenskap som jag värderar högre än t.ex. hur högt man klarar att hoppa. Och det har hjälpt mig mycket genom åren. Varken Liesma eller Nasse hade utvecklats till det dom är idag utan mitt lugn, jag hade inte utvecklats till det jag är idag. Rebecca brukar säga att jag är anledningen till att Liesma lugnade ner sig och kom ner på jorden, att utan mig så skulle Liesma inte kunna vara den hon är idag. Det ligger nog en hel del i det och det är ännu en anledning till att Liesma alltid kommer vara hos mig.

 

luften jag andas

You are beautiful to me

You are beautiful to me

Vad ska grunden grundas på?

Nästan överallt tjatas det om att bygga upp ett ledarskap för hästen, människan ska vara ledare över hästen. Om man gör rätt och grundar ledarskapet bra så underlättar det i framtiden. Ledarskapet påstås vara grunden som allt man senare i livet ska göra tillsammans med hästen ska byggas upp på. Jag motsätter mig det här med ledarskap, iallafall så som vi hästmänniskor ser på det idag.

 

Jag tycker att man ska börja med grunden innan man bygger väggar, precis som annat hästfolk, men måste grunden bestå av en ledare och någon som följer? Varför kan det inte vara så att grunden byggs av relation och respekt? Det här är självklart en del som ingår i vanligt ledarskap, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara.

 

Jag vill att grunden ska bestå av två parter som lär sig att tolka varandra, accepterar varandra och bygger upp respekt, tillit och en relation. Båda parter har lika mycket att säga till om och alla åsikter får lyftas fram. Att häst och ryttare bygger upp grunden när dom lär sig samarbeta med varandra och tar beslut tillsammans. Det är ingen som behöver följa någon, allt bestäms tillsammans och ingen tvingas till nånting. Säger ena parten "nej" så accepteras det, oavsett om det gäller häst eller ryttare.

 

I dom flesta hästhanteringsmetoder så förekommer tvång, men det är aldrig människan som tvingas. Ofta målas tvånget över med något finare och med en bra bortförklaring för att vi ska luras. Jag är inte bättre själv, det är klart jag har tvingat mina hästar, och ibland kan det faktiskt vara nödvändigt. Men det är inte vad det här inlägget handlar om, utan det handlar om tvånget i en vanlig vardagsrelation mellan häst och ryttare.

 

 

Man får inte en odräglig häst bara för att man låter den tänka själv och hitta på egna saker. Denver är till exempel gladare nu. Innan jag började tänka såhär så fick han aldrig gå förbi min axel när jag ledde honom, det var liksom inte tillåtet enligt dom metoderna jag trodde på då. Så varje gång han kom för långt fram skulle han backas tillbaka till "sin plats" och tillslut så lär sig ju hästen att den ska hålla sig bakom människan, men inte för att människan är ledare utan för att det blir jobbigt när man går förbi. Ryck eller skakningar i grimskaftet (inte överdrivet såklart men ni förstår) så fort hästen passerade axeln.

 

Han var inte glad av att behandlas såhär, och jag tycker själv såhär i efterhand att det är väldigt respektlöst av människan att göra såhär mot hästen. Men när jag började tänka såhär i vintras så lät jag han gå om när vi var ute på promenader och liknande - så länge han lyssnade på mig och jag lyssnade på honom. Vad är det för mening liksom att ha springtävling om hästen inte får gå om axeln? Ska hästen aldrig få vinna?

 

Jag kan säga att jag sprang mig dyngsur och så att jag nästan var blå i ansiktet (astma), men det spelade ingen roll för när Denver gick om så strålade glädjen om honom, han växte. Och sen jag började behandla honom och resten av hästarna som jämlikar istället för att tro att jag är deras ledare av något slag så har våran relation blivit så mycket bättre. Jag har glada hästar som kommer och hälsar i hagen, vill ta del av det jag hittar på och vågar visa sina innersta personligheter. Dom vet att vi gör allting tillsammans och jag behöver bara fråga för att få ett svar, för att dom vet att jag svarar på deras frågor också. Det är ingen som behöver skrika för att bli hörd.

 

Så att ledarskap ska vara grunden till allt tror jag inte på. Självklart fungerar relationer uppbyggda på ledarskap, men om det går att göra på ett sätt där båda är lika delaktiga, varför inte göra så då? En ledare för mig kan vara både häst eller ryttare, men det är en roll som man tar på sig bara för en viss situation där en av parterna behöver guidas genom någonting.

Jesse Drent

Den här killen är fantastisk:

 

 

 

 

 

dreggelbilder

Dag 2 - Det här behöver jag träna mer på

Dag 1 - 10 saker ni inte visste om mig + bild på mig

Dag 2 - Det här behöver jag träna mer på

Dag 3 - Det här är jag bra på

Dag 4 - En bild på favorithästen

Dag 5 - 5 saker ni inte visste om mina hästar

Dag 6 - En bild på mig från förrförra året, förra året och i år

Dag 7 - En bild + låt som gör mig glad

Dag 8 - En sjukt failad rid/hästbild

Dag 9 - 5 bloggar jag läser dagligen

Dag 10 - Ett speciellt youtube klipp

Dag 11 - Något jag önskar mig just nu
Dag 12 - Något jag är beroende av
Dag 13 - Om jag fick vara vem jag ville för en dag så skulle jag vara..

 

Allt. Man blir aldrig fullärd.

Bland annat behöver jag bli bättre på att tyda och läsa av dom allra minsta signalerna från hästarna. Jag måste träna upp min balans igen, förut red jag alltid alla hästar barbacka, kan tilläggas att många inte var dom enklaste hästarna heller. Nu har jag tappat 98% av den superbalansen. Jag vill även lära mig mer om hur hästens kropp och psyke fungerar. "Om jag gör såhär - vad händer med hästen då?"

 

Jag behöver träna mer på allt, jag vill lära mig mer om allt. 

 

Bruna ögonvitor

Något jag intresserar mig för mer och mer är naturliga behandlingsmetoder och att ta hjälp av naturen för att framkalla läkning osv. Sen jag gått med i olika facebook grupper och kollat runt på internet osv så har jag fastnat för en speciell sak: Bruna ögonvitor hos hästar.

 

Jag har aldrig tänkt eller uppmärksammat det förut, jag tror faktiskt inte att jag någonsin träffat en häst med vita ögonvitor, tills jag träffade Nasse. Hon har helt klara ögonvitor utan något brunt eller grumligt i och det har jag reagerat på.

 

Och varför får hästarna bruna/gula ögonvitor då? Det finns faktiskt väldigt många anledningar upptäckte jag när jag började läsa om det. Några av anledningarna är att hästen har problem med njurar, lever, organen är påverkade av tungmetaller från mediciner. Kan också ha med mask/parasiter att göra med mera. Oavsett varför hästen har bruna ögonvitor så är det något som inte står rätt till. Det är obalanser i kroppen som behöver rensas ut.

 

Vad kan man göra åt det om hästen har bruna ögonvitor? Ingemar Hasselqvist skriver "det jag skulle göra är att ge en ren utrensning med björk, inte underhåll utan 1-2 nävar färska björklöv/dag i 7-10 dagar, angelica/kvanne 7-10 dagar samt MSM." på facebook sidan Hovar mage och tarm. Nässla och maskros ska även vara utrensande.

 

Det känns som att jag är påväg att bli en örttant, vilket i och för sig känns helt okej även om jag bara är 17 år. Blir till att plocka nässlor och vänta in björklöven sen ska vi se om hästarnas ögon blir vitare. Nasse kommer också få en utrensning även om hennes ögon är vita.

 

 

Här ser ni att Nasses ögonvitor är vita, just på den här bilden är hon lite rosa i ögat eftersom hon kliade sig pga exem så nu är hennes ögon klarare än det där men jag hade ingen bra nytagen bild på hennes ögonvitor..

 

 

Denver har brunt i ögonvitorna men Liesma är värst, det finns inte det minsta vita i hennes ögon. Det förvånar mig faktiskt inte, många av orsakerna till bruna ögonvitor stämmer in på henne.

 

Varför är inte det här något man uppmärksammar oftare eller får lära sig om på ridskolor eller liknande? Det är ju ett väldigt enkelt sätt att hålla koll på hästens hälsa. Det känns väldigt konstigt att jag har gått omkring i hela mitt liv utan att reagera på att hästarna saknar ögonvita.

Citat

2 år

Idag är det 2 år sedan vi bestämde att Liesma skulle bli min! Finns inget jag är gladare över och det är inget jag någonsin kommer ångra även om det inte blev som vi tänkt oss. Jag är så otroligt tacksam över att jag har henne i mitt liv och får ta del av hennes. Hon är guld väld.

 

 

Dagen efter allt var bestämt. Jag var lyckligast i världen och är fortfarande

Dag 1 - 10 saker ni inte visste om mig + bild på mig

Kör igång en sån här igen att skriva på när jag har brist på idéer.

 

Dag 1 - 10 saker ni inte visste om mig + bild på mig

Dag 2 - Det här behöver jag träna mer på

Dag 3 - Det här är jag bra på

Dag 4 - En bild på favorithästen

Dag 5 - 5 saker ni inte visste om mina hästar

Dag 6 - En bild på mig från förrförra året, förra året och i år

Dag 7 - En bild + låt som gör mig glad

Dag 8 - En sjukt failad rid/hästbild

Dag 9 - 5 bloggar jag läser dagligen

Dag 10 - Ett speciellt youtube klipp

Dag 11 - Något jag önskar mig just nu
Dag 12 - Något jag är beroende av
Dag 13 - Om jag fick vara vem jag ville för en dag så skulle jag vara..

 

Såhär ser jag ut..

 

1. Jag är 176 cm lång, har nyligen börjat vänja mig vid och acceptera det

2. Jag har än så länge aldrig brutit något när jag ramlat av en häst

3. Jag har gått omkull 2 gånger med Liesma och aldrig med någon annan häst vad jag minns

4. Jag har tävlat gångarter med islandshäst

5. Jag har varit en av dom traditionella hästmänniskorna som jag nu kritiserar så hårt

 

6. Jag ser just nu ut som en tomat efter att ha varit ute lite för mycket i solen

7. Jag har en sidecut på nerväxt och ser därför.. jättefin ut i håret

8. 6 månader förra året förbjöds jag att rida av läkarna pga blodförtunnande mot blodproppar. Slutsats= P-piller är farliga och jag är en olydig patient

9. Jag har aldrig trivts så bra i ett stall som när hästarna gått hemma

10. Jag insåg idag att Denver snart åker ifrån oss..

människans/hästens ålder - jämförelse

Människan:               Hästen:

  20                             5

  40                            10

  50                            15

  60                            20

  70                            25

  80                            30

  90                            35

 

She is special

Hej hopp!

 

Testade att rida i nya bootsen som jag köpte för flera månader sen till Liesma. Hade verkligen inte trott att det skulle bli sån skillnad från barfota med dom eftersom sulan är så tunn och tanken var att jag skulle lägga i extra sulor. Men gud! Liesma går helt okej utan boots och kan ridas i alla gångarter, men det här var.. wow. Hon gick inte ens såhär med dom gamla "tjocka" bootsen. Hon gick över allt som kom i vägen och struntade i om hon råkade komma ut i grovt grus. JAG ÄR LYCKLIG!

 

Vi skrittar mest såhär i början, typ 50 minuter av en timme om inte mer, men ingen av oss kan hålla oss ifrån att smyga in en galopp här och där eller en riktigt flygande trav. Och Liesma är inte sen att svara när jag lättar från sadeln. Det finns inget bättre än att dundra fram med sin bästa vän.

 

 

Med det här inlägget vill jag bara säga att ni som ska köpa boots; köp Equine Fusion Jogging Boots! 

Och även om det inte går att förklara med ord, så vill jag bara säga att Liesma är världens bästa och jag älskar henne med hela mitt hjärta. Punkt, slut.

Visste du att..

..vilda hästar lever i stabila familjegrupper/haremsgrupper. Där ingår en hingst, ett eller fler ston, föl och ettåringar. Hästflockarna har inte revir som vissa andra djur, utan hästarna rör sig över stora områden för att hitta platser där det finns mat. Storleken på områdena som hästflockarna vistas på varierar från att vara endast en till flera hundra kvadratkilometer, beroende på tillgången på mat och vatten. Ofta delar flera flockar på samma område.

 

Vid 1-2 års ålder körs unghästarna bort av resten av flocken och ungstona ansluter sig till en annan flock medans unghingstarna samlas i "ungkarlsgrupper" i väntan på en egen flock. Det här är deras sätt för att undvika inavel.

 

Skrittur och långpromenad

Hej alla goa och glada!

 

Jag och Rebecca skrittade hästarna upp till crossbanan på morgonen, det gick jättebra. Båda två skötte sig utmärkt, inga glädjesprång eller knasigheter fast vädret var som det var. Det blåste ganska kraftigt och jag kände på en gång att det var för mycket begärt av Liesma men vi klarade oss upp till skogen där det lugnade ner sig. 

 

Efter stora puttarnas motionering blev det långpromenad med mini, vi gick enda hem till mig (7 kilometer) och åt lunch där innan vi gick tillbaka. Vi satt på uteplatsen och Nasse "kröp upp" intill mig och pysslade med mulen i min nacke och på axeln. Sen fick hon äpplen i vattnet så hon skulle dricka, men hon kom snart på tekniken för att lätt kunna få tag på äpplena så hon slukade nästan alla bitar på en gång.

 

Vi var även nere vid sjön en sväng och kollade om Nasse vågade gå i vattnet, men det var gräs vid strandkanten så hon brydde sig bara om att äta. När vi var halvvägs hem så tog Becca bussen hem till stan och Nasse och jag fortsatte själva. Båda två började bli ganska trötta och eftersom jag har benhinneinflammation så anar jag att jag inte kommer kunna gå imorn..

 

 

Ni är världens bästa <3

Hemska skodda hovar!

Var hos en kompis i veckan och hälsade på en häst hon har på prov för eventuellt senare köp, VILKA HOVAR!

Jag frågade efter en hovkrats nästan på en gång och började studera hovarna, mycket intressant men usch så dom såg ut. Den här hästen är 6 år gammal och hovarna ser redan ut såhär: Sprickor, helt platt sula fram, utflutna som tallrikar och röta mm.

 

 

Min kompis hade föreslagit att ta av skorna även om hon inte är någon barfotafantast, men hon har sett utvecklingen av Liesmas hovar och ville väl ge det ett försök. Men barfota är tydligen inget alternativ enligt "dem andra" och det gör faktiskt ont i mig, för dom där hovarna skulle kunna bli så otroligt fina, jag ser möjligheterna även om dom är hemska nu.

 

Istället ska den här hästen in till klinik och få specialskor och plastas eller nått liknande. Men problemet är ju fortfarande kvar, sprickan kommer inte hålla ihop när vanliga skor slås på igen, det är inte ens säkert att sprickan håller ihop med allt det där specialgrejerna. Men än en gång gör människan något åt problemet, men inte orsaken. Jag hoppas iallafall att det löser sig, skodd eller oskodd.

 

 

Massa död vävnad, lossnade bara man drog lätt med hovkratsen:

Vilsen Denver

När jag kom ut i hagen så stog Denver alldeles ensam vid lösdriften och jag såg inte till dom andra. Min första tanke var självklart "fan, nu har han skadat sig" eftersom det var så jag hitta honom förra året när han hade lymfangit. Men nej, han hade bara tappat bort dom andra så jag hjälpte till att leta rätt på dom. Han gnägga överlyckligt när dom "återförenades" haha :D

 

 

Liesma till undsättning..

Inkörning påbörjad

Nasse har äntligen börjat tömköras på riktigt och det går faktiskt bra! Gas och broms funkar felfritt, så vi ska lägga ner extra energi på styrningen som inte är i närheten av att vara felfri. Hon tömkörs i grimma och jag har med ett longeringsspö som jag "blockerar" med när jag vill att hon ska svänga åt andra hållet.

 

Jag leder med tömmen åt det hållet hon ska åt och liksom föser undan henne med spöt om hon inte följer tygeltaget. Det fungerar faktiskt, men jag har tömkört utan körgjord och problemet blir när den ska på för då kan jag inte ta ledande tygeltag och risken finns att hon backar istället vid tygeltag när gjorden är på plats, precis som Liesma.

 

Nasse tycker att det är jättekul med tömkörningen och nu har hon lugnat sig lite och skrittar istället för trippar 24/7! Liesma och Denver sätts fortfarande igång i lagom takt och det märks att dom tycker att det är kul att komma ut och jobba lite efter vintern. 

 

 

Bära sig själv - hästens ansvar

Text från Bära sig själv - hästens ansvar, ur boken Tänk som din häst av Michael Peace och Lesley Bayley:

 

"Som ryttare är det viktigt att vi förstår vad hästen förmår och vad som är hästens ansvar. För det första har hästar utmärkt balans och koordinationsförmåga, och de är enormt medveta om varje kroppsdels rörelse."

 

"Det enda vi behöver göra är att samspela med hästen och använda dess egenskaper till vår fördel."

 

"Vårt ansvar som ryttare är bara att bestämma tempo och rörelseriktning och utveckla dessa inom ramen för hästens natur. Vi behöver inte fysiskt balansera hästen, bibehålla takten eller rörelsen framåt eller hålla ihop hästen. Det enda vi behöver göra är att sitta mitt över hästen och låta hästen göra det den har gjort i miljoner år."

 

"Nuförtiden ser man alltför ofta ryttare som hela tiden fixar och donar med sina hästar och stör deras takt, balans och möjligheter att bära sig själva. Resultatet blir att ansvaret övergår från hästen (som gör mindre) till ryttaren (som verkar göra mer). Ridning antas vara ett effektivare sätt för människan att ta sig fram i naturen. Men ryttarna måste ofta jobba så hårt att det faktiskt vore bättre om de satt av och gick!"

 

 

Jag tycker precis som Michael, det är hästens ansvar att bära sig själv. Och jag tror också att det är vad hästen eftersträvar men ofta så står vi i vägen och hindrar hästen från att göra sin uppgift möjlig. Det finns dom som tycker att den här synen på ridning drivs av slöhet och lathet, brist på kunskap och då kan man "komma undan" lätt med den här ridinriktningen. 

 

Men jag håller inte med, jag som exempel har efter år av skadad häst insett att dagens vanliga ridning inte håller, och när den håller, håller den bara för en stund. Jag valde det här för att det är bättre för hästen, Liesma har inte ont i ryggen längre som hon ständigt hade förut. Och okunskap? Jag kan rida hästar i "klassisk form" men varför skulle jag när jag känner så väl att hästarna föredrar "min" ridning? Liesma skulle acceptera i början men sen få damp på mig om jag plötsligt bestämde mig för att jobba henne som klassiska ryttare. Och jag eftersträvar inte att ha en förbannad häst.

 

Hästarna har väl inte gått fel i miljoner år? Så varför ska vi in och peta och bestämma hur dom ska gå nu? Jag tycker att det är helt okej att hjälpa hästen men inte försöka överta ansvaret från hästen. Liesma behöver hjälp ibland nu när hon har blivit så tung efter vilan. Det blir jobbigt för henne att bära upp sin extra vikt och dessutom ha mig på ryggen. Men jag låter henne sköta sig själv ändå, och påminner när jag känner att bakbenen glider iväg. Men sen är det hon som får ta kontroll över bakbenen igen, eftersom det är hennes ansvar.

inköpslista

Flughuva till Nasse, egentligen så behöver hon inte skydd för flugor och insekter eftersom manen är i ögonen men hon har så mycket vitt i ansiktet så hon blir solbränd och får exem och en huva skyddar iallafall lite. Sen om hon låter den sitta kvar eller inte är en annan femma..

99 kr på Hööks

 

Verm-X ska beställas i veckan.

 

Nät att dra över höbalen i hagen så att det inte sprids ut lika mycket och för slow feedingeffekten. Att köpa formsytt hönät för storbal är mer än jag har råd med just nu och jag vill inte besvära våran bonde mer eftersom han kör hem hö till oss och dessutom kör in det i hagen när vi inte är hemma så att vi slipper allt jobb.

 

 

Rep till repgrimmor och längre arbetsrep.

 

Sele och tillbehör till Nasse så småningom, blir att köpa begagnat tror jag.

 

Sadel till Liesma när lönen kommer, känner att det är dags nu. Men vilken? Lutar mot Barefoot..

Våga vägra ridsport av Paulina

Jag känner igen mig i varenda ord som Paulina skriver.. 

http://playlovelearn.wordpress.com/2013/04/29/vaga-vagra-ridsport/

 

"Det har gått ett par år sedan jag först började känna att jag inte passade in, och i takt med att tiden går försöker jag komma längre och längre bort från vad som anses vara bra i hästvärlden. Ju längre bort jag kommer, desto tydligare ser jag. När man är där, mitt uppe i allt rycks man med i bubblan och hejar på precis som alla andra."

 

"Men ni visste väl att en häst inte kan bära sig korrekt utan stöd i munnen? Det trodde jag iallafall, i väldigt många år. Vi människor vet ju bäst, vi måste kontrollera och hjälpa för att uppnå perfektion. Hästarna kan ju inte tänka själva! Det tog tid, men jag lärde mig att det faktiskt går att få hästen till precis samma mål med helt andra hjälper. Det är inte lätt, det går inte fort, men det går."

 

Den här tjejen är så otroligt klok och behandlar sina hästar så som alla borde göra. Helt klart en förebild som fler borde ta efter!

 

Bilden är också från Paulinas blogg http://playlovelearn.wordpress.com/ på hennes dundersöta minihäst! 

Hemmagjorda flugmedel

Har själv inte testat dessa men kommer experimentera hej vilt i sommar, recept från Bukefalos:

 

Recept 1
1/2 liter vatten
1 burk rosmarin
1 citron
1 vitlök
1 dl vanlig ättika
Koka upp vattnet, lägg i rosmarin och pressa i vitlök och citron. Låt koka ca 10-15 minuter. Tillsätt ättika. Låt svalna. Sila och häll i sprutflaska.

Recept 2
Fyll en sprayflaska med äppelcidervinäger och två matskedar diskmedel (tex. Yes).
Billigare & enklare kan det väl inte bli? 

Recept 3
Citronella
kallt te
ättika
Blanda lika delar av de tre ingredienserna i en stor flaska. Förvaras svalt och mörkt. Spraya eller svampa på medlet på hästen.
OBS! Detta är nog alldeles för mycket citronella - om inte någon upspädd blandning avses!


Recept 4
Ett gammalt beprövat knep att hålla flugor etc. på avstånd är att ge hästen äppelcidervinäger i maten. Börja ge hästen lite grann redan på våren och öka gradvis upp till 30ml. Det lär ta ungefär en vecka att se effekten.
Vissa häller istället äppelcidervinäger i hästarnas dricksvatten.
Man kan också ge hästen fodervinäger bara då det behövs - dvs. regniga dagar eller insektsrika, varma dagar. 
Vinäger har en blodrenande och försurande verkan - hjälper läkning och gör hästen mindre attraktiv för insekterna.

Recept 5
1 citron
4 ägg
1-2 vitlöksklyftor
1 1/2 tsk salt
olivolja
vatten
Pressa citronen och vitlöken. Knäck äggen i en mixer och tillsätt citronsaft, vitlök och salt. Häll sakta i olivolja så konsistensen blir som majonnäs. Häll sedan i vatten så konsistense blir som tunn pannkakssmet. Häll smeten i en flaska (typ ketchupflaska) så man kan spruta på smörjan i en stråle. 
Det går att byta ut vitlök/citron mot andra tillsatser om man vill. (men tänk på varningarna om tea tree olja!).
OBS! Förvara i kylskåp. Endast hållbar 3-4 dagar. 

Recept 6
Detta är väl mer ett tips än ett recept - från USA. 
Numera finns ju mjukmedel avsett för tvättning i tvättmaskin i form av "ark": När du skall ut och rida nästa gång tar du och fäster ett sådant i hästens träns och en annan fäster du på dig själv. Flugorna lär hålla sig på avstånd.

Recept 7
För att hålla flugor borta från stallet:
4,5 kaffekopp vatten
1/2 kopp socker
1/2 kopp ättika
Blanda ingredienserna och häll i en bytta med lock (locket skall vara försett med hål). Ställ byttan där den behövs, tex. i stallets fönster.

Recept 8
4,5 dl vatten
1,5 dl vanlig flugspray (vilken sort som helst)
1,5 dl vinäger
0,5 dl olivolja
0,5 dl diskmedel
Blanda ingredienserna. Häll i sprayflaska och spraya på efter behov.

Recept 9
7 delar vatten
1 del citronella
Blanda ingredienserna. Häll i sprayflaska och spraya på efter behov.
OBS! Undvik sår, ögon och mun.

 

Recept 10
3 cl citronella olja
6 cl flugmedel (vilken sort som helst - men helst gjort på naturliga ingredienser)
1 1/2 kaffekopp äppelcidervinäger
1 1/2 kaffekopp vatten
Mixa ingredienserna i en sprayflaska. 

Recept 11
3 kaffekoppar vinäger
1 1/2 kopp badolja
1 1/2 kopp vatten
1 matsked eukalyptusolja
Mixa ingredienserna i en sprayflaska. 

Recept 12
Detta är väl mer ett tips än ett recept: 
När du tvättar din häst nästa gång: Blanda lite vinäger i sista sköljvattnet - det hjälper till att få bort schampoot.
Vinäger är också en naturlig conditioner och flugmedel.
Man kan även tvätta hästen några dagar i rad med äppelcidervinäger utspätt med vatten (verkar kylande, sammandragande och descinficerar). Lösningen skall inte sköljas bort.

Recept 13
Ta en sprayflaska och fyll den till hälften med äppelcidervinäger. Fyll resten av flaskan med vatten eller malörtste (sila bort ev. tesump). 
Alt. - Om du vill kan du tillsätta 15 droppar Citronella och 5 droppar Loppmynta essensolja (Pennyroyal - lat. Mentha pulegium). Istället för Loppmynta kan du ta pepparmynta. 
OBS! Om du blandar i essensoljor använd den inte på sår, i närheten av ögon och mun och använd helst svamp eller trasa att stryka på med. Använd inte på dräktiga ston.


Recept 14 
Tag 1 dl vatten och tillsätt 10 droppar Loppmynta (Pennyroyal - lat. Mentha pulegium) samt 10 droppar Lavendel (båda i form av essens oljor). Istället för Loppmynta kan du ta pepparmynta. 
OBS! Använd inte på dräktiga ston.

Recept 15 
Många av utländska tipsen på flugmedel på nätet innehåller "Skin so Soft" från kosmetikaföretaget Avon. Här kommer det första:
1 del "Skin so Soft" blandas med 1 del vatten. Strykes på mage och ben.

Recept 16 
4 stycken 16 oz. burkar "Skin so Soft"
6 matskedar Eukalyptus eller Citronella essensolja
Blandas med tillräckligt med vinäger för att det skall bli totalt 4 liter. Sprayas eler strykes på hästen. Påstrykningssvamp eller trasa förvaras bäst i en liten burk med tätslutande lock för att förhindra att medlet avdunstar.

Recept 17 
2 1/2 dl flytande såpa (naturell)
2 1/2 dl ättika
1 1/2 - 2 1/2 dl vanlig flugspray
Blanda ingredienserna med tillräckligt med vatten för att det skall bli totalt 4 liter.

Recept 18 
5 liter vatten
1 näve färsk timjan
1 näve färsk mynta
1 skivad citron
1 kvist åbrodd
Blanda och låt dra i 12 timmar. Sila ner i (spray)flaskor. Sprayas eller svampas på hästen.

 

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=970458

Ridning betyder ingenting

Egentligen skulle jag varit i Stockholm just nu med min lillasyster för att hålla koll på henne under One Directions konsert, men hastigt bestämdes det att hennes kompis skulle gå istället för mig eftersom hon skulle uppskatta det aningen mer än mig. Vi får väl se vad jag hittar på istället, men jag är iallafall glad över att vara hemma, långt borta från skrikande, gråtande, galna fans...

 

Jag har insett en sak.. Ridningen betyder nästan ingenting för mig längre, förut var det det bästa i världen. Jag umgås hellre med hästarna från marken, miljötränar, tricktränar, busar och jobbar på andra sätt. Det handlar inte om ridningen längre, det handlar om relationen till hästarna. Förut var jag riktigt insatt i Liesmas omskolning och jag har ett schema för hennes igångsättning och utveckling. Ska jag vara ärlig så följer vi det inte alls, vi kör på känsla, vi gör det som vi tycker är kul. 

 

Jag känner att det spelar inte så stor roll längre om Liesma tvärnitar på "sss" eller tar 2-3 steg in i halten. Vi är i ett lagom stadie där vi både förstår varandra, lyssnar och tar hänsyn till den andras åsikter. Självklart kan vi utvecklas och finslipa otroligt mycket men jag hittar ingen anledning till det just nu. Jag vill bara vara ute och ha kul med min bästa vän, allt annat känns meningslöst. 

 

Frågan slog mig igår "hade jag sålt Liesma nu om hon inte varit en så stor del av mitt liv?" och jag kan ärligt säga att jag vet inte. Jag är trött på det mesta som har med ridning att göra, vi hästmänniskor har glömt bort att bara ha roligt och kanske hade jag lämnat henne på foder hos någon om hon inte varit så speciell för mig, för egentligen är nog inte ridintresset på en tillräckligt hög nivå för att ha en storhäst.

 

Jag skulle kunna nöja mig men Nasse ett bra tag framöver, det finns så otroligt mycket att jobba med där. Men jag kommer aldrig överge Liesma, jag vill verkligen inte skryta, men hon hade inte kommit till ro och blivit såhär bra om hon kommit till någon med ett klassiskt tänk.

 

Liesma är hela min värld och därför kommer hon alltid stanna hos mig. Jag tror att hon kommer må bra av extra mycket markträning och att börja tricktränas hon också. Kanske är det det som kommer göra att hon håller dom där extra åren. Och planerna på att betäcka Liesma började också svajja, tänk om jag inte vill ha en till storhäst efter Liesma? Eller tänk om jag vill ha ett kallblod eller tänk om.. Som tur är, är det inte aktuellt nu och jag kommer hinna tänka om många gånger innan ett beslut ska tas. Huvudsaken är att vi mår bra och är lyckliga nu.

 

 

Jag älskar dig högre än himlen

Dag 18 - Något du och din häst är stolta över som ni har gjort

Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla inom ridsporten
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse 
Dag 5 - Det här finns i min ryktlåda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favoritgrej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardagsoutfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa hästminne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolta över som ni har gjort!

 

Jag är stolt över att jag har lämnat den klassiska/traditionella ridningen/hanteringen/hästhållningen och lyssnar mer på hästen. Jag är även stolt över att jag valde att sko av Liesma och visade alla att Liesma kan gå barfota, kan gå utan täcke och kan gå ute dygnet runt. Jag är stolt över att jag ändrat min hästhållning och syn på hästar det senaste året och jag vet att Liesma är stolt över att jag äntligen låter henne vara häst.

 

Visste du att..

..om man söker på "Fång" på Agria.se så kommer det upp 492 artiklar som är relaterade till just fång?

 

i'm happy

Igår blev alla hästarna motionerade, fick lite hjälp från grannen som jag är väldigt tacksam för! Liesma betedde sig oroligt i stallet så jag bestämde att vi skulle hoppa över ridningen och gå en skogspromenad istället. Efter promenaden tog jag fram träskivan och presentera den för henne. Om hon tyckte pressenningen va läskig så va den typ ingenting jämfört med det här. Efter en stunds övningar så avslutade vi när hon vågade ta sig intill den och undersöka den med mulen. 

 

Denver blev riden och Nasse fick promenera. Alla tre såg supernöjda ut under/efter sina pass, speciellt Denver som gick med spetsade öron hela vägen!

 

Idag fick Liesma ridas upp till crossbanan vilket hon verkade väldigt glad över. När vi hade skrittat igång så ville hon trava så vi jobbade lite i lugna intervaller för att inte gå för fort fram. Känns i magen såhär efteråt att jag tagit det väldigt lugnt under vinterhalvåret.. Framme vid crossbanan vek vi av på en endurostig och traskade runt den innan vi vände hemåt igen. Hon kändes riktigt fin och mjuk i kroppen idag, men fortfarande är hon ju för tung och det blir jobbigt att bära upp både sig själv och mig, men när magen är borta så tror jag inte att det kommer vara några problem. Älskade underbara häst!

 

Juste, jag försöker bryta en betingning hos Liesma. För några dagar sen så borstade jag henne med Magic Brush borsten och efter det kunde vi inte röra varandra utan att få stötar, vilket Liesma tyckte va jätteobehagligt (jag med..). Så nu tror min stackars pälsboll att hon ska få en stöt varje gång jag rör henne/borstar. Känns inte bra att se henne jättespänd när hon i vanliga fall njuter av att bli ompysslad.. 

 

Nasse och Denver fick stå idag eftersom huvudvärken kom krypande, hoppas att jag hinner med dom imorgon!

 

Bästa vänner

Ormbett

Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra

Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla inom ridsporten
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse 
Dag 5 - Det här finns i min ryktlåda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favoritgrej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardagsoutfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa hästminne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

 

Det är inget som man kan sätta ord på. Hästar får människor att må bra. Det är inte ridningen som får mig att må bra, jag skulle lika gärna kunna sitta i hagen dagarna i ända eller arbeta med hästarna endast från marken. Det är hästarna, inte ridningen. Tänk efter själva, vad är det med hästar som får er att må bra? Visst ploppar det upp några ord i huvet, men sen sitter du bara där och ler för dig själv och känner den där "hästkänslan" i kroppen medans några speciella hästminnen spelas upp som en filmrulle framför ögonen på dig. 

 

 

 

Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst

Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla inom ridsporten
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse 
Dag 5 - Det här finns i min ryktlåda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favoritgrej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardagsoutfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa hästminne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolta över som ni har gjort!

 

 

Liesma

 

¤ Älskar att bli kliad på rumpan och låren.

¤ Hängläpp.

¤ Tänker väldigt mycket.

¤ Har efter år av kämpande äntligen gått upp i vikt och dessutom blivit tjock.

¤ Mattes häst.

 

 

Nasse

 

¤ Misstänksam mot människor.

¤ Vill gå först på promenader annars segar hon ihop och man kommer knappt framåt i hennes snigelfart.

¤ Kommer fram i hagen och förklarar att hon vill bli kliad, kliar sedan tillbaka med sin snabel.

¤ Kan pussas på kommando.

¤ Är en havrepåverkad galoppör i en minihästs kropp.

 

 

Denver

 

¤ Älskar banan.

¤ Man får intrycket av att han är seg, men skenet kan bedra.

¤ Han älskar att gå promenader mer än att bli riden.

¤ Han är beroende av gran.

¤ Han är av typen "gör du inte rätt så kan du drömma om att jag lyssnar på dig", men när man väl gör rätt så tvekar han inte till att samarbeta. 

Hemmagjort bettlöst träns

Jag har pysslat ihop ett superenkelt bettlöst träns. Snodde delar från ett hackamore och en trasig grimma och voila:

Visserligen sitter det för långt ner på bilden, men jag var lat och orkade inte byta nackstycke från hennes andra träns så jag tog ett inifrån "lagret" som visade sig vara för stort. 

Fördelar med mitt hemmapyssel är att det är milt, fast samtidigt är det handen som avgör om det är milt eller skarpt såklart. Det trycker inte på nacken som ett vanligt hackamore gör.

 

Det går att ta ledande tygeltag och man kan göra one-rein-stop med det. Det kan man inte med ett hackamore (tro mig jag har prövat), om man tar ett ledande tygeltag med ett hackamore så trycks övre delen av skänkeln (hackamorets skänkel) in i hästens kind och det är orsaken till varför så många veterinärer påpekar att hästar som rids på hackamore har sår i kinderna. Och om man försöker göra ett one-rein-stop med hackamore så kan det hända att hackamorets skänkel vänder sig uppåt och den övre delen av skänkeln trycker in ännu mer i kinden eller nyper tag i kinden. Det beror lite på hur hårt man spänner sitt hackamore. Men allt det där slipper jag med mitt bettlösa träns.

Såhär gör du:

 

1. Ta bort läderdelen som sitter över nosryggen på ett hackamore och ta även bort remmen som går under (eller använd en annan rem som t.ex. en snokrem)

 

2. Klipp sönder en gammal/trasig grimma som du inte har användning för, du är ute efter 4 stycken ringar eller 2 ringar och 2 stycken "fyrkanter" som Liesma har på sitt träns på bilden. Har ingen betydelse om du har 2 ringar + 2 fyrkanter eller 4 ringar.

 

3. Trä på 2 ringar på den tunna remmen som ska gå under käken och knäpp remmen så att ringarna inte åker av.

 

4. Placera ringarna på varsin sida av den tunna remmen och trä på en av ringarna vid varje sida av den tjockare läderremmen. Som min fina bild visar så ska dom röda ringarna koppla ihop den blåa tunna remmen med den tjockare svarta remmen.

 

5. Innan du knäpper spännena på den tjocka (svarta på bilden) remmen så trär du på en ring till på varje sida så att du har 2 ringar vid varje spänne. Knäpp den tjocka remmen. Nu är själva "bettdelen" färdig.

 

6. Sätt fast sidostyckena från tränset i dom röda ringarna, alltså dom som håller ihop bettdelen. 

 

7. Fäst tyglarna i dom gröna ringarna som är "lösa". Klart!

 

Tänk på att om du ska använda samma träns till bettlöst som du använder med bett så är risken stor att sidostyckena är för långa och det bettlösa hamnar för långt ner på hästens nosrygg och även om det är högst ovanligt så kan nosbenet gå av om det utsätts för kraftigt tryck. Korta därför alltid upp sidostyckena eller köp ett träns i en mindre storlek om du tycker att det sitter för långt ner när du provar det bettlösa. Liesma har full på träns med bett och cob spänt på sista hålet när hon har bettlöst.

Liesma

Jag har två hästar som är stencoola när det gäller pressenningar och det mesta av sånt där konstigt som jag hittar på, då förstår ju ni också att den tredje behöver vara raka motsatsen för att balansera upp det hela. 

 

Med Liesma är jag fortfarande kvar på stadiet "det är okej hjärtat, du kan gå över den, den kommer inte döda dig". Att gå över en helt utvikt pressenning är inga problem men eftersom jag jäklas med att vika den så att den prasslar mer så blir allt lite jobbigare. Vi började med att hon fick stå och lukta och undersöka den, hon var inte direkt rädd utan mer misstänksam. Efter en liten stund ställde hon en hov på kanten av den och börja krafsa med den andra, efter ytterligare en liten stund insåg hon att den inte var så farlig och traskade över på kanten.

 

Hon gick över den några gånger till men dom flesta gångerna fick jag övertala henne att gå över och det vill jag inte. Jag vill att hon går över av sig själv, att hon tycker att det är en bra idé och att hon vill gå över och där är vi inte än. Jag ska inte behöva stå och peppa/övertala henne. Så vi stannade och åt lite av gräsmattan en stund innan vi fortsatte igen och då var hon faktiskt med mig så vi fick över ungefär 4-5 gånger innan vi slutade. Man ska sluta när det går som bäst! 

 

Det här är ett exempel på att man inte behöver träna sin häst en timme om dagen varje dag, vi höll på i 10, max 15 minuter idag och fick resultat. Om jag hade fortsatt övningen med Liesma i ytterligare 15 minuter så hade hon kanske surnat till och vägrat gå över eller så hade pressenningen kanske blåst till och hon blivit rädd och då hade vi inte uppnått resultatet vi fick idag, då hade vi kanske fått mer att jobba med till nästa gång. Det är inte säkert men det kunde blivit så. Det är den sista stunden av träningen som hästen kommer bära med sig tills nästa gång, så om det gått bra kommer hästen uppfatta övningen som rolig och tvärtom.

 

Pressenningar hit och pressenningar dit

 

Den här bilden är tagen igår, lördag, andra gången Nasse överhuvudtaget är i närheten av en pressening. Ska det verkligen gå att efter några minuter lägga upp den på ponnyn och prassla så mycket det går med presseningen utan att ponnyn reagerar?!

 

Jag är otroligt stolt och nöjd över henne men samtidigt lite besviken att hon inte reagerar mer på saker. Okej visst jag är oooooooooooooootroligt glad över att hon inte gör det men det känns som att vad jag än hittar på så bryr hon sig inte. 

 

 

Och vet ni vem som mer fick sig en pressenning-övning? Jo, Denver. Traskade över pressenningen utan att bry sig som vanligt, gjorde det ungefär 5-10 gånger innan jag vek ihop pressenningen och tog upp den mot honom, först såg han ut som att jag hade tänkt äta upp honom men efter bara nån sekund slappna han av. Jag klappa honom med pressenningen mot kroppen, tog bort den och upprepade en gång till. Eftersom han inte tyckte att den var läskig längre så la jag upp den på hans rygg vid tredje "klappningen". Ingen reaktion, jag började klappa på presseningen där den låg på ryggen, fortfarande ingen reaktion. Jag tog av pressenningen och vek ut den till dubbla storleken och la upp den över ryggen igen. 

 

Då rörde han lite oroligt på fötterna innan han vände sig mot magen och nosade på den. Han slappnade återigen av på bara någon sekund. Jag gjorde om allt som vi gjort med pressenningen innan och han var verkligen superduktig! Vet inte om han gjort det här förut men han brydde sig inte det minsta, var mer nyfiken på vad jag höll på med. 

 

 

La den på rumpan och precis bakom öronen också och klappa på den utan att han brydde sig, jag är så stolt! :D

 

Liesmas miljöträning berättar jag om lite senare..

 

Dag 15 - Det här saknar jag

Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla inom ridsporten
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse 
Dag 5 - Det här finns i min ryktlåda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favoritgrej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardagsoutfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa hästminne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

 

Jag saknar att ha paddock. Jag saknar att kunna släppa hästen lös och arbeta från marken. Jag saknar att kunna träna uppsuttet i paddock. Jag saknar att ta in hästen och hovarna är alldeles torra efter ett pass i sanden på ridbanan. Jag saknar att kunna leka med hästen i paddocken.

 

 

 Det här saknar jag.

Citat

"Att skaffa en unghäst är ingen dans på rosor. Vi har haft våra diskussioner och tagit oss igenom ett oräkneligt antal trotsperioder, protester och attitydproblem. Vi har haft fantastiskt roligt och tillsammans har vi tagit varandra till nivåer jag inte trodde att vi skulle nå. Det är något alldeles speciellt med att se en individ blomma ut och våga visa vem hon verkligen är mitt framför ögonen på en. Det värmer i hjärtat att man får vara med och plocka fram den där fantastiska hästen. Jag skulle inte byta bort ett enda ögonblick av den tiden trots att den stundtals har varit en enorm påfrestning." - Frida Thuresson på http://speakinghorse.wordpress.com/

 

oseriösa ridbilder är ju alltid fint

 

Den här bilden är inte den vackraste men den väcker minnen, några minuter efter att den är tagen så får Liesma ett av sina ryck och reser sig rakt upp, följt av ett av hennes språng som är totalt omöjliga att sitta kvar i. Jag kommer så väl ihåg känslan av att hela hästen exploderade utan förvarning, jag såg en brevlåda i ögonvrån, såg Liesmas bakdel svischa förbi och så slog jag i marken, släpades efter en bit innan jag fick loss foten. Var uppe på benen snabbare än jag landat och fick tag på Liesma, sen kom smärtan och yrseln och jag var tvungen att sätta mig för att inte svimma.

 

Och det hände inte en gång, och inte två, men nu är det ett tag sen så kanske är det dags igen för lite flygturer? Hoppas inte..

Dag 14 - En bild på stallet

Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla inom ridsporten
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse 
Dag 5 - Det här finns i min ryktlåda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favoritgrej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardagsoutfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa hästminne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

 

Bildordningen är åt höger ------->

 

Har man lite med plats så får man använda dörren som vägg också!

 

 

 

 

 

 

Aningen slitet och sådär men jag ska antagligen måla om i sommar, det är inte målat där inne sen mamma hade häst för 30 år sen. Men det duger helt klart, jag stortrivs i mitt lilla stall!

Gårdagens

Red Liesma runt Fallet igår, hon har lugnat ner sig lite i psyket faktiskt men det märks att vi inte är lika samspelta efter 2 månaders vila. Vi uppfattar inte dom minsta signalerna från varandra. Iallafall så joggade vi en del, men korta sträckor, det kändes okej att börja med det redan nu och det hjälper till att hålla Liesma kvar på jorden. Hoppade av och lät henne gå lös sista biten hem.

 

Här kör vi båda på barfota!

 

Ser ni att sprickan blir mindre och mindre? :D

 

Med Nasse tänkte jag miljöträna och drog fram en pressening och en träskiva. Hon gick över utan att tveka! Tyvärr så gick hon orent med h.f. i höger varv när hon travade iväg en bit. Misstänker att en hovböld är på väg eller att hon gjort illa sig i hagen eftersom hon hade ett litet sår på kotan. Inte varm eller svullen, vi tar nog lugna promenader i helgen och ser om det blir bättre, lägger nog in miljöträning också. Rörelse påskyndar läkning.

 

Nasse var även lite mallig för hon fick stå lös i stallet med dörrarna öppna som dom andra hästarna, vilket hon aldrig fått göra förut eftersom hon inte kunnat stå stilla. Nu stog hon blixtstilla och rörde sig inte en millimeter!

 

Dag 13 - Mina drömmar

Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla inom ridsporten
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse 
Dag 5 - Det här finns i min ryktlåda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favoritgrej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardagsoutfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa hästminne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

 

Jag har alltid fått höra att man inte kan jobba med hästar, man klarar sig inte på det och det är så svårt att lyckas inom hästbranschen. Jag håller med om att det är svårt men jag vågar drömma om att jag en dag står där på min stora gård med massa hästar och andra djur. Jag vill ta emot hästar som anses ha problem, men jag vill jobba bort problemen tillsammans med ägarna. Risken för att problemen kommer tillbaka är så stor om ägaren inte är med och deltar under hästens utveckling. Om ägaren inte lärt sig något nytt så är det ganska självklart att problemet kommer tillbaka eftersom ägaren inte ändrat på sig på något sätt. Det är vi människor som ger hästar dåliga beteenden och problem.

 

 

Jag vill ha en hästverksamhet i lagom stor skala, jag vill att det ska vara personligt och det får inte bli för stort så att jag förlorar relationer till djuren om dom skulle bli för många. Jag vill kunna ta mig tid och visa att jag ser var och en av alla hästar, hundar osv. Jag vill inte ta ut en häst i paddocken och jobba en stund för att sedan släppa ut den i hagen igen. Jag vill ha den där extra tiden för att kunna borsta lite extra på favoritstället eller liknande.

 

Jag vill utvecklas och öka mina kunskaper och erfarenheter för att kunna hjälpa andra hästar och hästmänniskor. Jag vill hjälpa till att göra relationen mellan häst och människa bättre, få människor att inse att problemet ligger hos oss, inte hästen.

Jag siktar mot månen så förhoppningsvis hamnar jag iallafall bland stjärnorna om jag inte skulle nå hela vägen.

från valborgsmässoafton

Finns det nått bättre än att tillbringa dagarna i stallet?

 

Satte mig på en sten i hagen för att studera hästarna. Liesma som tydligt visat att hon inte ville ha så mycket med mig att göra sen dom släpptes i nya delen av hagen, kom nyfiket emot mig på en gång. Hon kände nog på sig att jag inte var där för att ta med någon in, jag bara var där, var en del av flocken. Hon hälsade intresserat och till hennes lycka hade jag några godisar i fickan som hon fick smaska i sig.

 

Hon vände upp rumpan för att bli kliad en stund, sen ställde hon sig så att jag hamnade under hennes hals (min sten var väldigt låg). Där tyckte hon att hon stog bra, hon kliade mig i ansiktet och huvudet. Något som hon aldrig brukar göra, sen bet hon tag i min luva och försökte visa med frambenen att vi skulle leka. Slö som jag var så orkade jag inte, så hon fortsatte pilla med min jacka och med mitt hår.

 

 

Så fort någon av dem andra hästarna kom för nära motade hon iväg dom på en gång. Hon har börjat acceptera att jag tar in dom andra hästarna och kliar på dom i hagen men jag är fortfarande hennes människa, bara hennes och det visar hon tydligt. Efter en stund somna hon där hon stog med halsen i en skyddande båge över mig. När nånting rörde sig i skogen så vaknade hon till, när hon förstått att det inte var något farligt så la hon sig bredvid mig och börja snarka med mig liggandes i gräset bredvid. 

 

Denver la sig också några meter ifrån oss, han drömde nog nånting för han såg så orolig ut och plötsligt for han upp med huvudet och gnägga förvirrat. Liesma vände sig om och kolla på honom som han vore dum i huvet sen reste hon sig upp. Nasse gick hela tiden och beta runt omkring oss, några gånger försökte hon nosapå Denver men han strök öronen bakåt och visade att han ville vara ifred.

 

Ser ni förresten att hans märken på rumpan är borta? Nu har han bara dammfläckar kvar ;)

 

 

Jag satt/låg ute i hagen i en och en halv timme. Jag skulle kunnat lega där hela dagen om det inte vore för att jag hade skola efter lunchen..

andra maj

Födelsedagsbarnet fick tårta igår!

 

 

Vi tränade även en hel del på att pussas på kommando, vilket hon gör klockrent nu. Älskade bebishäst!

 

För övrigt så är jag klar med uppsatsen till skolan som vi jobbat med i flera veckor, alltså kommer jag vara mycket mindre stressad och ha mer tid för hästarnan nu! Fast nu så har ju nationella börjat istället så det där med mer tid vet jag inte..

Visste du att..

.."En hingst kan känna lukten av ett sto på en halv kilometers avstånd."

 

Skin skin som den sol du é

På promenad med herr Överlycklig Häst!

 

 

Trodde först inte att det skulle bli nån promenad eftersom herr och fru Häst vrålade som idioter efter varandra och herr Häst hade tydliga tankar på att vända hem, men tillslut släppte det och vi kunde gå våran 40 minuters runda. När vi hade kommit halvvägs så hörde vi fortfarande Liesma gnägga efter honom.. Jag bävar inför dagen då Denver lämnar oss.

 

Men iallafall, vi sprang lite och jäklar vilket steg han fick när vi hade springtävling! Han susade fram med spetsade öron och det såg nästan ut som att han skulle slå knut på sig själv med dom perfekta traktlandningarna. Han utstrålade lycka och då blev jag lycklig. Knasponnyn <3

 

Btw, dom älskar nya delen av hagen och lämnar den bara när dom behöver dricka. Behöver bara mocka bort 1-2 högar i lösdriften till skillnad från förut när det va ungefär 8-10 stycken dagligen, nice!

Dag 12 - Mitt bästa hästminne

Det tredje minnet jag tänker dela med mig av är detta:

 

Jag har sommarjobbat en hel med hästar, stall, ridskolor och ridläger. Just den här sommaren var jag på en större ridskola, vilket var väldigt jobbigt. Jag ville ta med alla hästarna hem, deras ögon såg så döda och livlösa ut. Ridskolans grinigaste ponny, som inte finns bland oss längre, som tryckte upp ungar mot väggarna, högg och la öronen slickade bakåt så fort någon kom i närheten. Han slogs vi nästan om, jag och min kompis. Vi ville leda han till hagen, vi ville hjälpa ungen som skulle rida honom, så fort vi hade lite tid över så var vi hos honom. 

 

Jag kan helt ärligt säga att den här ponnyn förändrades under dom här veckorna. I början var han även grinig mot oss, men han började acceptera oss och den sista tiden stog han med spetsade öron när vi kom. Den här hästen som alla var rädda för och bad om hjälp med, stog vi och kelade och pussade på som om ingenting och han njöt verkligen. Den här ponnyn bad, nej skrek verkligen om hjälp, men ingen lyssnade och därför känns det bra att han fick avsluta sitt hemska liv och somna in..

 

 

Och så fanns det en annan ponny, eller så är han möjligtvis en liten häst, skitsamma. Den här hästen var jag redan fäst vid sen tidigare, jag fäster mig vid alla hästar som ingen annan gillar. Under dom här veckorna så tog jag alla chanser att leda honom osv. Och väldigt snabbt så märkte jag att jag hade börjat betyda nånting. Jag minns en dag när vi kom in i hagen för att hämta med hästar till stallet. Så fort han såg oss komma in så kom han i full fart, första tanken var väl att han var väldigt social idag som kom på en gång till skillnad från resten av dom 20 hästarna. 

 

Men när han ignorerade människorna framför mig och fortsatte förbi, rakt mot mig, så förstog jag. Han saktade av framför mig och jag kliade honom en snabbis innan jag var tvungen att få tag på hästarna som skulle in. Han stog inte kvar och såg efter mig, nej, han följde efter mig genom hela hagen och tillbaks till grinden. Det känns och man blir rörd när en häst väljer ut en bland alla andra.

 

Dag 12 - Mitt bästa hästminne

Ett annat hästminne som ligger mig varmt om hjärtat och som alltid får mig att le för mig själv, är det här:

Jag och Rebecca var ute och red en sensommarkväll och det hade börjat skymma. Liesma hade varit väldigt sparsamt riden under igångsättningen efter en hälta, men vi njöt av att sitta på våra skrittande hästar och prata om allt mellan himmel och jord medans solen sjönk mer och mer bakom grantopparna. 

 

Vi kom ut på en raksträcka med öppna fält på båda sidor och egentligen hade vi inte behövt fråga varandra om vi skulle ta en galopp, båda visste redan svaret. Jag minns inte om jag behövde göra en galoppfattning eller om Liesma redan hade läst av mig. Hon satte sig nästan ner när hon tog sats in i första språnget och sköt iväg. Det enda jag tänkte var "Wow!". Jag tror aldrig hon gått så bra som då, efter månader av vila. Hon verkligen dansade fram med krökt nacke och stora luftiga språng. Det kändes som att hon väntat på den där galoppen länge och gav allt hon gått och samlat på sig. 

 

Jag kommer ihåg leendet på läpparna när vi drog ifrån Rebecca och dom nöjda frustningarna när Liesma motvilligt saktat av. Jag var lyckligast på jorden.

 

Nasse fyller år!

Idag fyller världens bästa lilla shettis 5 hela år!

 

Det är redan 2 år sedan hon kom till oss första gången, känns som att det var igår men samtidigt som en evighet sen. Kommer ihåg dom 7 timmarna i hagen av infångningsförsök som misslyckades hos ägaren dagen då hon skulle flyttas, slutade med att vi åkte hem med en shettis istället och fick hämta Nasse dagen därpå och GÅ hem 1 mil med henne.. Kommer ihåg dagarna vi fick komma i närheten av henne och lyckan vi kände då. Det fanns hopp för den här lilla hästen. 

 

Och i somras när hon började lita på mig och släppte in mig i hennes värld, när vi började förstå varandra. Sommarkvällarna när vi sprang och lekte i hagen, hon följde mig som en hund vart jag än gick, kom och mötte mig i hagen med en mullrande gnäggning. Hon är världens mest underbara!

 

Älskar min lilla ponny och självklart firar vi med knäckebrödstårta idag!

 

2011:

 

 

2012:

 

 

2013:

 

 

Fotografer: Elin Persson, Ida Forsström, Rebecca Yhlin och jag.

Dag 12 - Mitt bästa hästminne

Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla inom ridsporten
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse 
Dag 5 - Det här finns i min ryktlåda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favoritgrej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardagsoutfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa hästminne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

 

Jag har många minnen som betyder mycket och är speciella. Jag börjar med ett Denver-minne:

Det var precis i början av året har jag för mig, jag minns inte exakt, men jag kom iallafall gående i hagen och skulle hämta en häst. Denver stog en bit ifrån mig med rumpan emot när han upptäckte mig och vände på huvudet och hälsade på mig med en ganska gäll, men mullrande gnäggning. Jag smälte, men vem gör inte det? 

 

Jag ändrade riktning på en gång och gick för att möta den bruna, underbart personliga ponnyn som kom gående med spetsade öron. Vi hälsade på varandra och jag började klia Denver på halsen, hans mule började rycka men istället för att börja klia tillbaks la han upp sitt stora, tunga huvud på min axel och njöt. Även om det var tungt så var jag så otroligt lycklig just då. Vi känner inte varandra så bra och vi kände varandra sämre då, men ändå så fick jag känslan av att jag inte var vem som helst för honom. 

 

Fler minnen kommer komma upp under dagen..