Dag 12 - Mitt bästa hästminne

Det tredje minnet jag tänker dela med mig av är detta:
 
Jag har sommarjobbat en hel med hästar, stall, ridskolor och ridläger. Just den här sommaren var jag på en större ridskola, vilket var väldigt jobbigt. Jag ville ta med alla hästarna hem, deras ögon såg så döda och livlösa ut. Ridskolans grinigaste ponny, som inte finns bland oss längre, som tryckte upp ungar mot väggarna, högg och la öronen slickade bakåt så fort någon kom i närheten. Han slogs vi nästan om, jag och min kompis. Vi ville leda han till hagen, vi ville hjälpa ungen som skulle rida honom, så fort vi hade lite tid över så var vi hos honom. 
 
Jag kan helt ärligt säga att den här ponnyn förändrades under dom här veckorna. I början var han även grinig mot oss, men han började acceptera oss och den sista tiden stog han med spetsade öron när vi kom. Den här hästen som alla var rädda för och bad om hjälp med, stog vi och kelade och pussade på som om ingenting och han njöt verkligen. Den här ponnyn bad, nej skrek verkligen om hjälp, men ingen lyssnade och därför känns det bra att han fick avsluta sitt hemska liv och somna in..
 
 
Och så fanns det en annan ponny, eller så är han möjligtvis en liten häst, skitsamma. Den här hästen var jag redan fäst vid sen tidigare, jag fäster mig vid alla hästar som ingen annan gillar. Under dom här veckorna så tog jag alla chanser att leda honom osv. Och väldigt snabbt så märkte jag att jag hade börjat betyda nånting. Jag minns en dag när vi kom in i hagen för att hämta med hästar till stallet. Så fort han såg oss komma in så kom han i full fart, första tanken var väl att han var väldigt social idag som kom på en gång till skillnad från resten av dom 20 hästarna. 
 
Men när han ignorerade människorna framför mig och fortsatte förbi, rakt mot mig, så förstog jag. Han saktade av framför mig och jag kliade honom en snabbis innan jag var tvungen att få tag på hästarna som skulle in. Han stog inte kvar och såg efter mig, nej, han följde efter mig genom hela hagen och tillbaks till grinden. Det känns och man blir rörd när en häst väljer ut en bland alla andra.
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0