Idag har jag och min kusin som är medryttare på Denver ridit omkring i skogen eftersom vägarna är täckta av blankis. Men hästarna fick en lagom dos motion iallafall eftersom det går upp och ner och dom måste tänka efter var dom sätter ner hovarna så dom inte snubblar på stenar, stubbar eller nått annat.

 

 

Här är en gammal bild på mig och världens bästa Liesma från sommaren 2011.

Väldigt stor skillnad jämfört med idag faktiskt och så mycket som hänt. 

När den här bilden togs var Liesma fortfarande skodd, hon hade alltid benskydd runt om och boots på bak eftersom hon alltid lyckades slå upp sår på insidan av karleden under en tid. Vi använde fortfarande en allround bomsadel och som ni ser hon har nosgrimma och snokrem. Vi var ett typiskt klassiskt ekipage skulle jag vilja säga. Nu är allt förändrat och jag ångrar ingenting, allt vi gått igenom har lett oss dit vi är idag.

 

Hej alla glada!

Jag fick en idé som utvecklades till något större så nu har jag och min kompis Emelie börjat klura lite på vårat "Projekt Sommarjobb". Som ni säkert kunde gissa så handlar det om hästar och även problemlösning. Nu behöver vi bara se över hagar och liknande sen kan vi börja annonsera! Kommer bli så otroligt kul och lärorikt om det blir av och en bra början på ett liv inom hästyrket.

 

Hejsvejs!

 

Idag när jag skulle mocka lösdriften så hade hästarna bestämt sig för att ta en middagslur precis då. Jag satte mig på en sten för att bara sitta där och studera dessa otroliga varelser. Nasse stod en bit bort bland granarna, Denver stod med huvudet i höbalen och Liesma låg inne i lösdriften och hängde med underläppen flera centimeter under överläppen.

Jag blev faktiskt förvånad för jag har aldrig sett när dom ligger där inne, bara sett tillplattade bajshögar.. När jag kom så vaknade dom förstås till men efter en stund när jag suttit där så somnade både Denver och Liesma om och vet ni vad?! Liesma snarkade! 

Jag trodde först att hon var på väg att kvävas innan jag fick ett tyst skrattanfall för att inte väcka hästarna igen när jag förstod att hon verkligen snarkade. Har aldrig varit med om snarkande hästar förut men när jag sökte på Google så verkar det som att det finns en del som gör det, coolt!

 

Jag har fått stått upp för mig, mina val och Liesma många gånger under dom här åren. Det har varit och är fortfarande många som tvivlar, jag minns speciellt när en person sa till min mamma "ja, det kan väl bli häst av den där också". För mig var Liesma världens bästa även om jag visste att hon inte ansågs vara mycket för världen. Hon var galen, gick inte att lita på, det ena efter det andra. 

 

Men allt detta gjorde mig bara mer motiverad att visa att inget är omöjligt. Jag ville kunna stå där, stolt med ett leende på läpparna och kunna säga: Vad var det jag sa? Och idag kan jag göra det.

 

Till alla er som tvivlade: Se på Liesma nu!

 

Vi har tagit det tunga beslutet att låta Denver åka hem även om jag ber på mina bara knän att allt ska lösa sig och han ska kunna stanna kvar föralltid. Hoppas att de kommande månaderna tillsammans blir underbara och jag kommer alltid leta efter en lösning för att kunna behålla min prins.

 

2011: Liesma var från en början väldigt omusklad och mager (förutom bukmagen efter fölen). Revbenen var synliga och hon var väldigt benig över ryggen.

 

 

..det tar ungefär två år för ett svanstagel att växa ut?

Visste du att...

 

Klaras häst Liesma är ca 10 cm sned i bäckenet, detta upptäcktes efter ett och ett halvt år tillsammans. Det är en väldigt gammal skada som har självläkt med brosk och därför går det inte att rätta till (skulle kanske gå att operera enligt veterinärerna men det är inget alternativ som Klara vill ta till). Av den här anledningen så är Liesma något av en promenadhäst och rids/motioneras bara på en nivå som hennes kropp klarar av, eftersom hon alltid belastar kroppen snett.

För inte så länge sen var veterinären ute hos oss för vaccination och tandkoll. Jag fick höra att Liesmas hovar blivit så mycket bättre sedan sist, då hon bara gått barfota någon månad. Självklart blev jag glad över att höra det, men det jag tycker är konstigt är att den här veterinären uttryckte sig tydligt om hur illa den tyckte om barfotaverkare förra gången vi sågs. Då försökte denna veterinär uppmana mig till att sko Liesma så fort som möjligt igen, men jag stod på mig och förklarade att jag ville ge det en chans. 

Kan det vara så att eftersom verkning enligt vildhästmodellen är såpass "nytt" så att den här veterinären aldrig varit i kontakt med en häst som verkats på det sättet? Och bara hört från andra om dessa barfotaverkare med sina verkningsmetoder som anses av en del vara djurplågeri? Jag kan ändå förstå att vissa reagerar såhär för att det finns verkningsmetoder som inte är snälla, och vissa tycker jag är rent djurplågeri. Men man ska inte dra alla över en kam, och det verkade den här veterinären förstå nu, förhoppningsvis.

 

Men en sak stör mig fortfarande, veterinären påpekade att om jag ska börja träna Liesma igen kommer hovarna aldrig hålla. Jag orkade inte starta en diskussion och sa bara att Liesma håller inte för nån hårdträning, men om det nu skulle vara så, så använder jag boots på hovarna om dom inte håller.

Men låt oss tänka lite nu.. vildhästarna då? Deras hovar håller ju fast dom utsätts för såååååå mycket mer påfrestningar jämfört med våra tamhästar. Dom tar sig fram flera mil om dagen i olika slags terräng. Våra tamhästar står oftast inne på nätterna vilket resulterar i att hovarna inte slits nånting under dom timmarna, sen går dom oftast i helt platta gräshagar (läs: lerpölar) med nått enstaka träd här och där. Slits hovarna av att gå på gräs? Njäe väldigt, väldigt lite isåfall.

 

Sen blir våra tamhästar (hobbyhästar/tävling på låg nivå) motionerade ungefär en timme om dagen på varierat underlag beroende på vad dagens motion går ut på. Ridbanor och ridhus har ganska ofta väldigt mjukt underlag som inte sliter så värst mycket på hästens hovar enligt min erfarenhet. Sen har vi bilvägarna/grusvägarna som sliter mest, vad jag upplever. Och det är även där hästar med hovar som inte är tillräckligt härdade/utvecklade/vana börjar ömma och ägaren bestämmer att hästen ska skos. 

 

 

 

 

Mustanghov, jag tycker den ser så rund och mysig ut! (Speciellt i jämförelse med skodda hästar..)

Bildens källa: http://ttorpehag.wordpress.com/2012/01/28/120128-alla-hastar-kan-ga-barfota-men-alla-hastagare-kan-inte-ha-barfotahastar/ 

Kan även tipsa er om att kika in på hennes blogg, hon skriver många kloka saker!

Som namnet på det länkade inlägget "Alla hästar kan gå barfota, men alla hästägare kan inte ha barfotahästar".

Jag får ofta höra att Liesma är väldigt fin och har sån utstrålning,

jag ba: HAHAHAH ni skulle bara veta!

 

 

Liesma fick av sig bakskorna någon gång i maj 2012 och blev helt barfota i början av juni. Hennes hovar var inte dom vackraste men heller inte ens i närheten så hemska som jag sett andra hovar se ut. När jag tog det här beslutet, att Liesma skulle verkas av en barfotaverkare, blev jag idiotförklarad av min dåvarande hovslagare som insisterade på att hon inte klarade att gå barfota. Människorna runt omkring mig ifrågasatte också, även de som hade hästar utan skor. Den enda som verkligen stöttade mig var Mari, för att hon var insatt i barfotavärlden. 

 

Och jag kan helt ärligt säga att det var det bästa jag gjort, jag har en annan häst idag jämfört med då. Det har tagit tid och det kommer ta ännu mer tid innan hennes hovar är återställda, men vi är på väg åt rätt håll. Självklart har det varit så otroligt jobbigt och frustrerande ibland men jag ångrar ingenting. 

I slutändan var det jag som idiotförklarade, fast nej, det är ingens fel att man har/haft brist på kunskap och väljer att döma istället för att lära. Jag menar absolut inte att jag är bättre än alla andra och vet mer, skillnaden är att jag valde att testa något nytt och lära mig om det till skillnad från så många andra. Om någon idag börjar argumentera med mig om att jag borde sko mina hästar så har personen oftast ingen aning om vad jag pratar om när jag förklarar varför jag valt barfota, om hovens funktion och uppbyggnad osv.

 

Förra året köpte jag fleecefodrade ridbyxor på Hööks, tack vare dom har jag inte frusit någonting sedan dess, inte ens när det varit så kallt som -15 grader. Utan dessa ridbyxor hade det varit en pina att gå ut i stallet många dagar under vinterhalvåret, därför tycker jag att det är konstigt att jag inte sett ridbyxorna varken i Hööks affärer eller på webbshopen den här vintern...

 

2. Ridning med vikthjälper - Testa själv: Ställ dig upp, med båda fötterna bredvid varandra och blicken rakt fram (för att göra det tydligare kan man kolla neråt). Tänk dig att du ska börja gå och lyft sakta ena benet för att ta ett steg framåt, tänk på att göra det sakta. Precis innan steget, innan du hunnit lyfta benet så ska du känna att du lutar dig framåt och din vikt sitter i "framsidan" (om du gjort rätt vill säga). När du sedan tar ett steg framåt så fångar du upp din egen vikt. Det här lärde jag mig av John Moore och allt bara föll på plats när han förklarade.

Samma sak när du går baklänges eller när du svänger, du lutar alltid din vikt åt det håll du ska åt och fångar sedan upp dig själv genom att flytta fötterna åt samma håll. Prova. 

 

Det jag vill få fram med det här, är att vi ska ta med oss det här upp på hästryggen. Hästarna känner när en fluga landar på deras rumpa så dom känner tydligt av när vi flyttar vikten när vi sitter på deras ryggar. Men om det nu är någon som läser det här, går ut i stallet, provar och det inte funkar så är jag inte förvånad. För många av dagens klassiska ridhästar har lärt sig att ignorera dessa vikthjälper för att ryttaren inte kan, vet, eller av någon annan anledning använder dessa fel. Det här vet jag, för jag har själv gått från att rida klassiskt till att utveckla min egen ridstil, tillsammans med Liesma, och det här med vikthjälper var inget hon förstod från första början utan det är något vi tränat och fortfarande tränar på att lyssna till.

 

På clinicen jag var på med John Moore så frågade han en ryttare (fast på engelska såklart):
John: Varför sitter du så upprätt?

Ryttaren: Därför att min dressyrtränare säger det.

John: Men vad har det för syfte? Har du frågat varför du ska sitta sådär?

 

Det John sedan förklarade var, att när man är rak i ryggen så är man i en neutral position, man ber inte hästen att gå framåt, bakåt eller åt sidorna. Det enda man ber hästen om är att stå där den står och vänta på nästa kommando. 

 

...Zebrarandigt håller insekter borta, för att dom ser ingen "landningsbana" då.

Följ min blogg med Bloglovin 

 

1. Sitsen - Hellre sitter vi ”fel” men kan inverka och kommunicera med hästen med små och tydliga signaler än att vi sitter ”rätt” och har svårare att kommunicera med hästen. Det som är viktigt för oss är att vi sitter bekvämt, är balanserade och kan kommunicera med hästen, om vi sedan sitter i den värsta av värsta stolsitsarna så fine, vi bryr oss inte så länge vi och hästen trivs. Utseendet kommer i sista hand.

 

Självklart ska man inte strunta helt och hållet i sitsen, om man till exempel är så framåtlutad att man nästan ligger längs halsen på hästen så är det klart att man måste rätta till sitsen. Det vi menar är att man ska försöka hålla sig till "grundsitsen"/den lodräta sitsen, men att man inte ska haka upp sig på småsaker som anses vara skönhetsfel.

T.ex. Är skänklarna lite för långt fram? Stör det isåfall ryttaren eller hästen, får ryttaren sämre balans eller har ryttaren svårare att kommunicera med hästen i det skänkelläget? Om svaret är nej så tycker inte vi att det behövs göras något åt ett sådant skönhetsfel.

 

Även om vi inte är några typiska westernryttare så finner vi alltid något läsvärt, hela tidningen läsvärd. 

Tidningen innehåller intressanta, spännande, välskrivna och väldigt lärorika artiklar om det ena till det andra. 

Exempel: "Gör ditt varmblod till en westernhäst", "Parelli Natural Horsemanship", "Lär dig rida western",

"Ranchliv i Fjällen" och många många fler. Det här är en tidning som man läser med ett leende på läpparna,

så ni som inte redan prenumererar, tveka inte att köpa er första Lucky Rider redan idag!

 

Mina hästar har fri tillgång till bra hö i hagen, att jag valt att ha det så är för att hästar är gjorda för att äta nästan hela dygnet, ungefär 16-18 timmar/dygn. En häst som står utan mat blir lätt stressad och utvecklar beteendestörningar (speciellt om den står i box). Att alltid ha mat i hagen gör också att hästarna kan äta när dom själva vill, till skillnad från när hästar portionsutfodras och alla står och äter tills maten är slut. 

 

En annan sak jag lagt märke till, är att det är aldrig något bråk eller tjaffs runt maten. Hästarna vet att det finns mat så det räcker åt alla och ingen kommer bli utan. Fast detta beror mycket på hur flocken ser ut i hagen, om det är en fungerande flock eller inte. I stallet jag hade Liesma inhyrd i förut så hade hästarna fri tillgång på grovfoder i hagarna men det var ändå mycket tjaffs och motande runt maten, på morgnarna framför allt. Varför det var såhär ser jag två anledningar till:

 

1. Hagindelningen var inte felfri, det var inte alla hästarna som blev placerade med varandra som fungerade ihop. Dessutom var hästarna tvugna att äta från samma hö/ensilagebal, alltså var det hästar som inte fungerade ihop som var tvugna att äta tillsammans på väldigt nära avstånd till varandra. Då förstår väl nästan vem som helst att det kommer bli tjaffs, och dom hästar som är lägre i rang blir omkring motade och får äta när resten blivit mätta? En enkel lösning på detta hade varit att placera ut mat på fler ställen i hagarna med ett bra avstånd mellan så att hästarna inte behövde stå packade vid foderhäcken.

Men det bästa hade varit att även se till så att alla hästarna trivdes med kompisarna i hagarna och inte bara placera ut dom där det passade bäst för en själv.

 

2. Många av hästarna fick alldeles för lite grovfoder i boxarna under nätterna. Då är det ganska självklart att dom kastar sig över maten så fort dom kommer ut på morgonen och försöker mota bort dom andra. Och lösningen på det här "problemet" är ju också väldigt självklar, mer hö i boxen.

 

Sen det här med att ha hönät eller inte - jag tycker att hönät är bra eftersom det förlänger ättiden för hästen, minskar foderspill, maten räcker längre och minskar tuggorna osv. Om man ska använda sig av hönät eller inte är helt upp till en själv, jag använder det inte i dagsläget men jag har tänkt på det många gånger. Anledningen till varför jag inte använder hönät just nu är att dom hönät jag varit i kontakt med (olika storlekar men framför allt storbal) har hästarna alltid bitit hål på nästan på en gång och äter sedan ur hålet och då är ju själva idéen med såkallad slowfeeding inte fungerande längre.

 

Sen eftersom jag har en liten ungshettis som ska undersöka precis allting så är jag rädd att hon ska fastna och göra sig illa, även om hålen i nätet är små. Och den tredje anledningen är att Liesma under nästan två år var underviktig, fast hon hade fri tillgång på grovfoder även i boxen, avmaskad osv. Så fort hon blev hemflyttad våren 2012 märktes det att hon trivdes till skillnad från förra stallet och hon började gå upp i vikt nästan på en gång, och nu går hon första vintern ute dygnet runt och jag vill verkligen inte att hon ska börja tappa hull nu när hon blivit så rund och fin.

 

Och sist men inte minst, vad jag ger hästarna utöver hö:
I hagen finns en salt/mineralsten för häst och så får hästarna dagligen sina vitaminer och mineraler utblandat med en näve (olika stor beroende på vilken häst) proteinpellets. 

 

 

Vi köpte den här i somras för att prova och den funkade bättre än jag förväntat mig så vi använder oss fortfarande av den och hästarna ÄLSKAR den!

 

 

I april kommer mannen, myten, legenden Monty Roberts till Flyinge för att ha en clinic. Självklart har vi köpt biljetter och vi ser verkligen fram emot detta! 

För er som inte vet så kan Monty Roberts förklaras som "hästviskare" även om han inte viskar till hästarna. Han har kommit fram till egna metoder att jobba med hästarna på, på deras sätt och detta är något vi tycker att alla borde eftersträva. Ska bli sjukt kul!

 

Visste du att...
...Klaras syster har en d-ponny på foder som Klara "tagit över" då systern tappat intresset.

 

 

 

Halloj!
Rebecca har jobbat hela helgen och jag har haft fullt upp med mina små krabater.

Eftersom Nasse bestämde sig för att utforska utsidan av hagen även den här vintern så har jag ägnat många timmar åt att skotta snö under staketet så att eltrådarna är en bra bit ovanför marken, så nu funkar elen förhoppningsvis som den ska igen!

 

Dessutom har jag gjort en egen padd till min bomlösa sadel (westernmodell från Naturhästen.se) eftersom panelerna som följde med var stenhårda och gjorde så att sadeln klämde vid manken. Nu håller jag tummar och tår för att problemet ska vara löst och sadeln ska gå att använda igen!! Anledningen till att Liesma har bomlös sadel är därför att det inte finns bomsadlar som är anpassade efter en häst med 10 cm snedhet. Därför är bomlöst det bästa alternativet även om jag föredrar att rida barbacka. 

 

Lite seg dom första ungefär 15-20 minutrarna (är man riktigt slö kan man ju hoppa över den delen), men den är helt klart värd att se!

 

 

 

Det finns träns, eller såkallade huvudlag i alla olika modeller och stilar. De flesta har ett speciellt utseende beroende på vad för inriktning man har inom hästsporten. 

Westernträns är ganska enkla, inte så mycket remmar hit och dit utan ett "basträns" med nackstycke, sidostycken, ibland käkrem och pannband/one ear. Har lite olika utseenden, vissa är mer "pyntade" än andra, men dom håller sig till en naturlig look.

 

De såkallade klassiska tränsen är oftast motsatsen till westerntränsen, med nosgrimmor och snokremmar av olika slag. Pannband och nosgrimmor är oftast dekorerade på olika sätt med tex. strasstenar. Eftersom vi tycker att så lite som möjligt på hästen är bäst så tycker vi inte om dessa träns. Vi gillar inte tanken på att spänna igen hästens käkar och ta bort möjligheten för hästen att kunna visa obehag mm.

 

Både Denver och Liesma har nackstycken och sidostycken med käkrem från "vanliga" träns, utan pannband, och det funkar super! Några av nosgrimmorna som följt med vid köp av tränsen har jag gjort om till bettlösa träns, andra ligger bara och skräpar. Snokremmarna kan va bra att ha till andra saker, eftersom dom är i en ganska bra storlek. 

 

Sen finns det ju en mängd olika tyglar: Hela, tvådelade, gummi, läder, räfflade, med gummistroppar osv. Här tycker vi att man ska använda sig av det man tycker passar sig själv bäst. Vi använder oss av olika tyglar och det tycker vi blir bra, så man behöver ju inte bestämma sig för att bara använda en speciell slags tygel, det går ju att variera.

 

Är det någon som vill dela med sig av vad för slags träns man använder och varför, så tar vi tacksamt emot din åsikt! 

 

...Klara har två egna hästar, ett halvblod som heter Liesma och en shettis som kallas Nasse.

 

Jordens temperatur kommer höjas med 4 grader, men ändå gör vi ingenting, iallafall nästan ingenting åt detta? Flera platser på jorden kommer bli obebodda eftersom det helt enkelt inte kommer gå att bo där.

Min shettis är under inkörning så jag kommer iallafall vara väl förberedd hehe, och även dom på bilden under verkar förberedda..

Bett är något som nästan alla använder i vardagen, men det är inte många som vet vilket obehag det KAN skapa för hästen om den inte trivs med det. Har man en häst som utan nosgrimma och starka bett, funkar och trivs bra med bett i munnen så anser vi att det inte är något problem att fortsätta använda bett. 

Det vi reagerar på är att många hästar tvingas ha bett i munnen fast dom tydligt visar obehag. Självklart finns det hästar som trivs med bettet men ryttarens hand orsakar obehaget.

 

-Hästar som upplever obehag med bettet visar oftast väldigt tydligt att de inte trivs. Ett vanligt tecken är att hästen försöker gapa, lägga tungan över bettet, sticka ut tungan ur munnen eller slänga med huvudet för att komma undan obehaget. Självklart reagerar hästar olika men dessa symtom är några av de vanligaste.

Hur är den vanligaste "lösningen" på detta problemet?

-De flesta inser att hästen försöker komma undan, men en vanlig åsikt är att "hästen försöker komma undan att arbeta" istället för att den försöker komma undan obehaget. Därför spänner de flesta igen munnen på hästen med hjälp av en nosrem, även kallad snokrem, så att hästen inte kan gapa eller visa obehaget genom munnen.

-Eftersom att hästen inte kan gapa mm för att frigöra sig från obehaget så trycker den ofta upp bettet på kindtänderna, detta är ett sätt för hästen att minska smärtan. Resultatet av denna handlingen blir att tänderna slits fel och det bildas kanter och gropar som kan orsaka ännu mer smärta.

 

 

 

...dags att tänka om? 

 

Anledningen till varför vi startat den här bloggen är för att vi vill inspirera andra till att tänka på hästens bästa och göra hästens liv så bra som möjligt i fångenskap. Vi strävar efter att ge hästarna en så naturlig miljö som möjligt, vilket bidrar till lyckligare djur. Vi tycker även att användandet av hästen på många håll är på väg åt fel mål, hästen ses av många som tävlingsmaskin istället för den individ som den egentligen är.

 

Vi ser hästarna som våra vänner och inte som redskap och hoppas kunna inspirera andra till att tänka på ett naturligt och liknande sätt som oss.