Min hästhistoria
Förslag på blogginlägg från Elin på http://shireelin.wordpress.com/ :
Du kan väl berätta om din hästhistoria? Typ var och när du började rida, hur du fick din första häst, vad fick dig att tänka om och ta avstånd från den klassiska ridningen osv.? :)
Först och främst vill jag tacka så mycket för tipsen, sen vill jag varna för att det här kan komma att bli ett väldigt långt inlägg, men det gillar vi ellerhur? Iallafall så började jag rida året när jag skulle fylla 7 år, åkte till ponnyridning på en ridskola som arrangerades under helgerna. Jag minns inte riktigt men jag tror faktiskt att det var pappas idé från början, sen började helgerna spenderas hos pappas arbetskamrat som hade hästar. Efter ett tag så flyttade en shettis dit som jag blev fodervärd på.
Irmelin och jag hade väldigt kul och det var på henne jag lärde mig grunderna, jag åkte av gång på gång och hon var inte alltid den lättaste. Startade första tävlingen med henne och var överlycklig när vi tagit oss runt banan felfria! När jag fyllt 9 hade jag växt ur henne och det var dags för en ny ponny. Det blev Miss Dublin, en c-ponny från en ridskola i Karlskoga, blandar alltid ihop varifrån hon kom och vart hon åkte sen. Inte det bästa köpet kan jag tycka nu i efterhand, hon var en liten Liesma och jag hade ingen chans att kommunicera med eller lugna ner henne som liten 9åring när hon hetsade upp sig. Hon åkte på tillridning i början av 2005 och såldes straxt därefter. Fram tills dess hade mitt hästtänk varit väldigt klassisk, jag tänkte inte själv överhuvudtaget men det är kanske inte så kontigt eftersom jag bara var ett litet barn. Jag ville göra som dom äldre ryttarna.
Efter att Irmelin och Missy var lämnade så dröjde det inte länge innan jag började hjälpa till i ett stall som låg i närheten. Antalet hästar var ca 20 från början men ökade hela tiden, från början var det blandade raser men blev inriktat på islandshästar efter en tid. Det är härifrån jag fått all grund i uteridning, hur jag ska hantera situationer som uppstår osv. Det hände nästan alltid nånting och jag utvecklades otroligt mycket under mina 5 år där. Det var nästan enbart skogsritter och galopprace, det var ytterst lite fokus på att träna hästarna på banan och sånt där.
Jag kommer ihåg att många av hästarna ansågs vara svårridna och speciella fast nu tycker jag bara att dom var oridna, dom kunde dra iväg i full galopp utan att det blev någon konsekvens av det, man kunde slita och dra hur mycket man ville i munnen utan någon reaktion på vissa. Vissa var på sätt och vis förstörda, och vissa förstog säkert inte vad vi menade. Många hästar kom och gick men under mina 5 år där så var araben Valona huvudpersonen i mitt liv. Hon trivdes med mig och jag tror på nått sätt att hon kände att jag förstog henne. Sista året blev hon dålig i ett framben vilket jag bad om att det skulle undersökas ordentligt (jag pratade med grannen som är utbildad nånting inom veterinärområdet, hon var helt säker på att det var nånting med leden och det behövde behandlas) men hon blev aldrig undersökt eller behandlad.
Jag ville inte rida henne som förut för jag kände att något var fel, framåtbjudningen var borta och hon tog inte ut stegen ordentligt. Men ägarna ansåg att inget var fel, jag började rida en av dom "speciella" islandshästarna mer och skrittade Valona. Drömmen om en Valona fast 10 år yngre och 10 cm högre började ta form. Under mina år där så fick jag vara med om så mycket, både bra och dåligt. Jag ångrar ingenting, jag fick chansen att rida så otroligt många hästar och det har lagt grunden för min ridning idag. Jag fick även chansen att tävla i gångarter med islandshästen Ran, men det gick inte direkt bra, hon var typ inte ren i någon gångart haha.
Jag har varit i andra stall och hjälpt till med andras hästar under tiden som jag var i det här stallet, men det blir för mycket att skriva om.
Hösten 2010 kände jag att jag behövde gå vidare och prova något nytt, precis då kom mamma hem från frisören en dag och berättade att hon behövde en delfodervärd/medryttare. Det var då allt började ändras när dörrarna slogs upp till ett nytt hästliv med ett annat tänkt, men det skulle ta tid. Jag började rida en stor svettfux vid namn Oscar och nya äventyr började ta form...
Fortsättning följer ;)
Kommentarer
ShireElin
Gud va söt Irmelin va! Ser nästan precis ut som en ponny i shirestallet! Ser fram emot nästa del! ^^
Svar:
Klara och Rebecca
Trackback
