Tips: Miljöträning
Något jag tycker är väldigt viktigt är miljöträning.
För att få en säker häst måste vi utsätta den för skrämmande och konstiga föremål och situationer under kontrollerade och säkra former. Det går inte att rida ut på en häst och tro att den ska ta allt som händer med ro om den aldrig varit i närheten av en pressenning som exempel.
Om vi miljötränar hästen så mycket som möjligt hemma så är den förberedd för vad den kommer stöta på ute i världen. Man kan miljöträna hästen med allt möjligt, här är det fantasin som sätter gränser. Alltså miljöträning = säkrare/tryggare häst.
Denver i reflexväst, ingen reaktion..
/ Klara
Kloka ord från Elin!
Ryttare som inte lyssnar
Något som gör ont är att läsa/se/höra om är ryttare som inte lyssnar på sina hästar när dom försöker tala om att något är fel. Istället klassas hästen som bråkig eller dum när "bråkigheterna" egentligen beror på ryttaren, hade ryttaren lyssnat på hästen så hade den bråkiga situationen inte behövt uppstå.
Ofta kommer det här med vem som ska vinna in i bilden när sånna här situationer uppstår. "Hästen måste förstå vem det är som bestämmer" eller "han måste förstå att han inte kommer vinna". Om man nu kommer till en sån här "vinna/förlora-situation" så tycker jag att det gått för långt. Då borde man börjat lyssna på hästen för väldigt länge sen för uppenbarligen så är man såpass dålig som ledare över hästen att hästen inte respekterar en som ledare och därför utmanar om ledarrollen.
Men värst av allt tycker jag om ryttare som bestraffar hästarna när dom försöker förklara för oss. Tänk dig själv att du försöker förklara att du har ont för någon som pratar ett annat språk och när denna någon inte förstår så blir du slagen.
Hästen är inte bråkig utan orsak, ofta ligger det smärta och obehag bakom. Tänk på att hästar är flyktdjur och biter hellre ihop än visar när dom har ont eftersom det är en levnadsinstinkt. Hur mycket smärta måste vi då orsaka våra hästar för att dom ska börja säga ifrån? Mycket.
"Tyvärr så innebär det att vi kan vara bryska och hårdhänta och tro att det vi gör ej smärtar hästen. Vi kan sätta sporrar med tryck mot revben, rycka i tygeln och ha utrustning som ligger så illa så klockorna stannar eller musklerna domnar bort. Hästen säger inget. Den "beter sig illa" istället.
Hästar SMÄRTREAGERAR istället för att skrika aj. När det tar ont agerar de på speciella sätt som det är viktigt att ha kännedom om för att kunna bedöma om det man gör med hästen upplevs som smärtsamt av den:
- FRUKTAN - blir ängslig, oförutsägbar, het, nervös, spänd, får panik
- VILL FLY - svår att få stopp på eller stanna av, rusar genom hinder, rusar mot bettet
- BRÅKAR - sur, arg, backar, bockar, försöker bestämma, argumenterar och går emot
- BLIR BLOCKERAD - går ej framåt, bunden till flocken, vill ej lämna gården, vägrar hoppa, vill ej rygga, parkerar, beter sig som en åsna
Smärta kan även orsaka fysiska besvär från ex magen." http://www.kerstinkemlen.se/blog_96.html
Ta reda på orsaken till varför hästen krånglar istället för att ta det som att den bråkar!
Tankar
- Vet vad man gör.
- Vet varför man gör det.
- Vet hur det påverkar hästen.
Om man tänker såhär när man håller på med hästar så tycker jag att man klarar av mycket på egen hand som t.ex. inridning osv.
Med att veta hur det påverkar hästen menar jag självklart inte att "om jag slår hästen så får den ont" utan det jag menar är man ska ha det här tänket med sig hela tiden oavsett vad man gör. Om det handlar om ett tygeltag, utrustning, hovarna, foder, ja vad som helst, så länge man vet så tror jag man klarar av mycket själv. Och om man inte vet så tar man reda på det man inte visste.
Förstår ni? :)
Bildexempel!
- Vad jag gör - sätter mig tyngre, lutar mig bakåt, höjer handen och driver lite med skänklarna om det behövs.
- Varför jag gör så - för att Liesma ska backa, hon var väldigt grön med sånna här backningar där hon inte blev dragen i munnen och jag behövde vara övertydlig.
- Hur det påverkade hästen - lösgör hästens bakdel, kommer under sig med rumpan.
Knashästar!
Typiskt mina hästar:
Kör med traktor i hagen = ingen reaktion.
Kommer in med skottkärra i hagen = alla flyr för livet.
Fulaste minitraktorn jag någonsin sett,
men den är väldigt praktisk att ha med
när det är trångt om plats som vid lösdriften.
/ Klara
Helgens hästar
Rebecca har varit här över helgen så Denver var överlycklig att få följa med ut på tur med mig och Liesma.
Lördag: Efter en lång sortering/rensning av hästsaker i källaren så blev det en skrittur barbacka i skogen. Liesma kändes struttig i frambenen så jag hoppade av och så gick vi med när Becca red. Vet inte riktigt vad struttigheten beror på, hon byter sula i framhovarna så antagligen att det beror på det eller att hon är stelare i kroppen nu när hon vilar mesta tiden.
Hon fick iallafall gå lös hela vägen till och från crossbanan. Rebecca tycker att hon är som en hund, följer efter mig vart jag än går. Stannar hon och kollar på nånting eller måste bajsa så går hon ifatt mig när hon är klar. Som det ska vara alltså.
När dom stora puttarna var klara blev det Nasses tur. En helt vanlig promenad med en överlycklig ponny som inte blivit motionerad på länge = ÖVERSKOTTSENERGI!
Idag: Becca skrittade Denver och jag tömkörde Liesma (för andra gången i våra liv) eftersom hon inte kändes 100% fräsch dan innan men hon behövde röra på sig för att mjuka upp sig. Denver pinnade på som vanligt, överlycklig över att vara i täten.
Förra gången Liesma skulle tömköras (ca ett år sedan) var under igångsättningen efter kotledsinflammationen. Kort förklarat: hon var mer i luften än på marken på den tiden och hon var helt säker på att tömmarna skulle äta upp henne (kan tillägga att hon är en gnutta bakskygg också). Jag la tömkörningen åt sidan snabbare än vi börjat.
Men idag så satte jag på tömmarna inne i stallet, fladdrade och flaxade med dom och kolugn som hon blivit så reagera hon inte.
När vi började våran promenad så funkade det också helt utan problem, hon var bara lite fundersam över varför jag gick bakom henne och var tvungen att gå och snegla på mig. Men hon reagera inte på tömmarna och vi kunde stanna och byta gångarter utan problem.
Men så kom vi till vårat problem, vi kan inte svänga med tömkörningsgjorden. Liesma rids med vikthjälper, skänklar, neckreining och i nödvändiga fall "ledande tygeltag" med glapp tygel och armen nästan helt utsträckt åt sidan. Inget av det här går med tömkörningsgjorden. Tar jag i en töm som man gör i klassisk ridning så backar hon eftersom hon är lärd att gå undan för tryck och det blir ju ett tryck av att ta tömmen rakt bakåt som man måste med tömmarna i tömkörningsgjorden.
Tur att vi hade med Becca och Denver så vi kunde följa efter dom! Måste klura på hur jag ska lösa det här, har ju tänkt sätta igång henne från marken och gå igenom grunderna igen och då vill jag ju tömköra, typiskt..
Liesma tyckte iallafall att det var jättekul och trippade en hel del och det är inte ofta hon gör det även om hon är övertaggad!
Sagoponnyn fick en en-tömkörningspromenad, lika taggad som vanligt. Jag blir så glad över att se henne bli så lycklig av att få komma ut och trava i täten! Det finns så otroligt mycket energi i den där lilla krabaten så jag tror hon får bli inkörd till sommaren iallafall, måste bara spara ihop pengar till vagn och sele.
/ Klara
Tips: Att prata med hästen
Om man pratar med hästen under tiden man umgås/arbetar med den så hör hästen på tonläget vad vi vill och menar. Jag pratar alltid med mina hästar och speciellt Liesma vet exakt vad jag menar genom att lyssna på hur min röst låter. Hon förstår när hon varit duktig, när jag försöker hjälpa henne, när hon måste lugna sig (t.ex. om hon är väldigt framåt), när det har blivit fel osv.
Jag tror man kan undvika en del missförstånd genom att prata med hästen, den kan förstå och läsa av oss bättre än om vi är tysta. Vi kan ju inte vinkla öronen eller vifta med svansen eller liknande för att kommunicera med hästarna, men prata kan vi så då kan vi ju utnyttja det vi har.
Herr och fru häst.
Fotograf är Elin Persson.
/ Klara
Ridstil del 1 (Häst och ryttares roller)
Hej hopp! Vi har tänkt berätta lite hur våra egna ridstilar är och fungerar och vi börjar med ett kortfattat (och säkert flummigt) inlägg, om häst och ryttares roller, som gäller för oss båda!
Vi utgår inte från endast en ridstil, utan vi plockar från olika och sätter ihop till våran egen. Sen skiljer även vi oss åt i våra ridstilar även om vi tänker likadant i dom flesta lägen.
Vi skulle vilja säga att vi är öppna för dom flesta ridinriktningar/stilar (även om vi inte alltid håller med) och vi plockar ut det vi själva tycker är bra och passar för oss och hästen.
Sen är vi ju inriktade på naturlig hästhållning och vill att hästarna ska ha det så naturligt som möjligt, men ett liv som tamhäst är inte naturligt och allt går inte att lösa naturligt.
Våra grundtankar är att hästen är våran vän och inte våran slav. Vi är på samma nivå och lika mycket värda, MEN vi som människa har ledarrollen. Med att hästen inte är en slav menar vi att häst och ryttare sammarbetar, tar beslut tillsammans och alltid ligger på en 50/50 nivå, förutom i vissa situationer när ryttaren/människan behöver rubba 50/50 nivån för att denne måste ta kommandot för att undvika olycka etc.
I hästvärlden handlar det ofta om att ha kontroll och vi som människor är väldigt rädda för att tappa kontrollen, vi tycker att allt man gör med hästen gör man tillsammans och ingen ska behöva ha kontroll över den andra (ryttaren kan behöva kontrollera situationer som uppstår). Alltså att vi litar tillräckligt mycket på våra fyrbenta vänner för att kunna släppa lite på kontrollbehovet.
"En bra ryttare anpassar sig efter hästen istället för att tvinga hästen att anpassa sig efter ryttaren" - Klara. För oss är det en självklarhet att vi anpassar oss efter hästens temperament, personlighet, humör osv osv. Det är våran skyldighet, hästen har aldrig valt att ägas av oss eller att umgås med oss dagligen. Vi måste göra det roligt för hästen att vilja umgås med oss.
Respekt och tillit, något som förtjänas och byggs upp successivt. Båda parter ska respektera varandra för att 50/50 nivån ska fungera och för att relationen mellan häst och ryttare ska vara balanserad. Om den ena parten inte respekterar den andra lika mycket t.ex. 70/30 så blir det obalans.
Det var allt för den här gången, fortsättning följer..
/ Klara och Rebecca
Ryttarakuten!
Har hört och läst mycket om säsongens Ponnyakuten, så när vi ändå inte hade annat för oss så bestämde vi oss för att se ett avsnitt. Vi är inga proffs men ser ändå att många saker kunnat göras på bättre sätt och framför allt lösas på ett bättre sätt. Och att ALLA utgår från att ponnyn är problemet/har problem när det egentligen är ryttarna! Döp om det till Ryttarakuten istället..
/ Klara och Rebecca
Longeringssystem
"Ju mer du spänner in hästen, desto spändare blir den" är något jag fått höra och läsa många gånger sen jag började söka mig in på den naturliga hästhållningen.
Dom klassiska ryttarna som jag varit i kontakt med tvekar däremot inte att sätta på sina hästar all möjlig utrustning och spänna in dom så fort det gäller longering eller att hästen visar minsta tecken på att inte "gå i form".
Det jag lärt mig är att med ett sånt här longeringssystem så tvingas hästen att gå i "rätt form". På bilden ovan ser ni den blåa delen som går runt hästens bakdel, den delen dras bakåt när hästen går (alltså i bakbensrörelserna). Den blåa delen är kopplad till bettet som ni ser. Varje steg som hästen tar så rycker det till i munnen pga den här konstruktionen. Även om det inte behöver vara mycket som den dras bakåt så känner hästen av det, och det hästen gör för att slippa obehaget i munnen är att trycka ihop sig och "gå i rätt form".
Det ser ut som att hästen jobbar jättebra med ett sånt här longeringssystem men sanningen är den att för varje gång hästen jobbas i ett sånt så blir den spändare och spändare. Den spänner sig för att vara på sin vakt för att inte få ont. Tamhästar får verkligen stå ut med mycket. Det här är en träningsmetod med smärta.
Jag skulle aldrig i hela mitt liv få för mig att använda en sån här, men tyvärr är det väldigt vanligt idag. Vi söker så snabba lösningar som möjligt och struntar ofta i vad det innebär för hästen.
/ Klara
Tipsar!
Att göra egna saker till hästen och sig själv är alltid roligt och i många fall kan man spara en del slantar på att fixa saker på egen hand!
På facebook finns en jättebra grupp där man delar sina påhitt (hästrelaterat); http://www.facebook.com/groups/483249951695727/
- Bettlösa träns är enkla att fixa och finns att göra i otroligt många modeller!
- Behöver man ett reflextäcke kan man sy på reflexer på ett vanligt ländtäcke om man har ett sånt som ligger och skräpar.
- Knyta egna repgrimmor/ledrep.
- Sy schabrak/täcke i rolig färg/mönster.
Endast fantasin sätter gränser!
Pessoabett = Holländsk munkavel
"Pessoa (är enligt mig, och många andra) ett dåligt bett pga dess dubbla verkan. Det verkar genom tryck i både gomtak och nacke, vilket talar om för hästen att det ska sänka, och höja huvudet. Man kan ju själv förstå hur hästen känner i detta läge...
Bakom öronen sitter många nervknippen (på en människa tror jag det finns 3m nerver, om inte mer i en kvadratcentimeter, är inte säker, men otroligt mycket nerver finns det iaf, antagligen inte så stor skillnad på häst) som leder till och från hjärnan. När det blir tryck där bildas spänningar i hästens kropp och den kan inte arbeta ordenligt, med rygg/bakben/rumpa. Det enda som händer är att hästen kröker på nacken, i mångas ögon är detta fint.
Man kan inte heller ge en ordentligt eftergift utan att släppa tygeln helt, eftersom minsta lilla rörelse i handen blir minst dubbelt så stor i hästens mun. Eftersom bettet saknar kindkedja känns det för ryttaren som att man håller i luft (det känns som att hästen lyder och gör allt man ber om) och när man väl drar så att man känner något har hästen redan hunnit känna en hel del. Som jag sa i en tidigare tråd, så är det som att skrika till en döv att rida med pessoabett. Varje liten hjälp blir överdriven vilket leder till att hästen tillslut blir stum i munnen eller väljer, av "rädsla" för bettets påverkan, att krulla ihop sig så mycket som möjligt. Bägge dessa orsaker skapar problem när man ska byta bett. I det första fallet kommer hästen att ha blivit härdad och då måste man antingen dra ännu mer, eller byta till ett ännu skarpare bett för att uppleva samma "hålla i luft"-känsla. I det andra fallet kan man säga att hästen får en psykisk blockering och kan gå undan även på ett vanligt tränsbett, i rädsla för att bettet kommer trycka för mycket eller göra ont.
Tyvärr står allt för många hästar ut med denna typ av behandling, och allt för många ryttare vet inte ens vad de utsätter sin älsklingar för. Varje gång jag ser ryttare rida sina fina ponnyer/hästar med detta bett vill jag bara skrika och fråga vad dem håller på med, och om de ens vet det själva. Att detta bett ens är tillåtet är för mig obegripligt. Och att det finns i så gott som alla storlekar, från 8,5cm (nu snackar vi liten shettis som kan ha detta bett) och uppåt gör ju inte att färre personer väljer detta. Bett med kindkedja finns inte i så små storlekar (vilket på sätt och vis är bra, för barn med shettisar ska inte rida med dessa bett heller anser jag) och då väljer de som anser sig behöva, pessoabett istället."
Kloka ord från: http://ridsport.ifokus.se/discussions/4d715841b9cb46223906a4a4-pessoabett
Bildkälla: http://www.freewebs.com/sorbe/pessoa004.jpg
Nosgrimmor, nosgrimmor, nosgrimmor...
Läste på http://ponnydressyr.se/ att ISES kräver att det ska bli en "2-fingerregel".
Alltså det vi lärde oss när vi var små; alltid få plats med 2 fingrar mellan nosgrimma och nosrygg. Som vi alla vet så är det ju många som glömt bort det här med två fingrar eller helt enkelt struntar i det så det är bra om den här regeln bildas för hästarnas skull.
Men vi som inte har något att dölja, varför inte ta bort nosgrimman helt?
Ännu mer hovar
Här kan ni läsa en artikel om Sugar (hästen med hovarna i förra inlägget)
Blir så trött..
Denna ständiga diskussion om barfota och skor kommer nog aldrig sluta,
så länge den hålls på en trevlig och respektfull nivå så tycker jag det är bra, alla måste få dela sina åsikter och vi lär väl av varandra?
Nu är visserligen den här rapporten från 2006 och mycket har säkert förändrats sen dess, men visst får man känslan av att personen/erna som skrivit är emot barfotaverkning? Ni får läsa själva och bilda er egen uppfattning. (Jag har bara läst det som rör hela "barfotafolket" och SANHCP)
http://www.svf.se/Documents/F%C3%B6rbundet/Styrelsen/rapport_om_barfotah%C3%A4star_fr%C3%A5n_dsm.pdf
Sen skrivs det bara om "gånger det gått fel" med barfotaverkning, det skrivs inte om alla gånger det blivit bättre.
Sugar som exempel:
10 månader senare:
Ridskolor del 2
Som exempel på vad jag menar när jag uttrycker mig om ridskolor, så har jag fått lov att berätta om en tjej som står mig nära.
Hon har ridit på ridskola i 9 år och inte på vilken ridskola som helst, utan på den största och mest "kända" vi har häromkring. Trots dom här 9 åren så har dom inte kommit speciellt långt tycker varken jag eller hon.
Vanan att rida "utanför dom 4 väggarna" är inte stor, man märker i hennes ridning/handlingar att hon inte är van att behöva lösa situationer snabbt för att undvika en olycka osv.
Att hämta häst i hagen på egen hand upplever hon som ett problem eftersom hon aldrig blivit visad hur man kan göra på enklaste och säkraste sätt.
Hon är osäker på var på hästen sadeln ligger bra när hon ska sadla, ingen har lärt ut hur sadeln ska ligga, bara hur man sadlar. (Inte konstigt att jag ofta sett hästar med sadlar över bogbladen när jag varit med på den här ridskolan.)
Att jobba hästarna i form är inget dom håller på med förutom nån gång ibland när dom rider "dressyr". (Hur ska då hästarna hålla för verksamheten?)..
Att hämta häst i hagen på egen hand upplever hon som ett problem eftersom hon aldrig blivit visad hur man kan göra på enklaste och säkraste sätt.
Hon är osäker på var på hästen sadeln ligger bra när hon ska sadla, ingen har lärt ut hur sadeln ska ligga, bara hur man sadlar. (Inte konstigt att jag ofta sett hästar med sadlar över bogbladen när jag varit med på den här ridskolan.)
Att jobba hästarna i form är inget dom håller på med förutom nån gång ibland när dom rider "dressyr". (Hur ska då hästarna hålla för verksamheten?)..
Blev bara några få kortare exempel i brist på tid, men vi båda är överens om att dom borde kommit längre och lärt sig mer inom hästhantering.
Grisen levererar!
Jag har världens absolut sötaste shettis.
Visste du att..
..kraftfoder och hösilage ökar trivseln för parasiter hos hästen eftersom "magen blir sur" ?
Ridskolor - vad lär dom ut?
Först och främst vill jag säga att jag tycker att det är jättebra att det finns ridskolor och möjligheten för hästintresserade att lära sig med hjälp av utbildade instruktörer på välutbildade hästar osv, men jag är inte nöjd med dagens ridskolor.
Jag har själv ridit på olika ridskolor även om jag fick min shettis innan, min lillasyster har ridit många år på ridskola och jag har varit med en del där. Jag känner en hel del som rider/ridit på ridskola och jag har själv jobbat och praktiserat på ridskolor så jag skriver inte helt utan kunskap. Självklart finns det bättre och sämre ridskolor och vissa passar inte alls in på beskrivningen jag kommer göra. Om du känner att du inte alls förstår vad jag skriver om så vill jag säga "Grattis, du rider antagligen på en av dom få bra ridskolor som finns. Du är lyckligt lottad".
Nu till saken; Jag tycker verkligen att ridskolor lever upp till namnet, det fokuseras ytterst lite på hästhållning, hästhantering eller något annat utöver ridningen. Man går dit 1 gång i veckan, vissa mer, för att rida ungefär 50 minuter tillsammans med 5-10 andra. Hur många minuter har du ridlärarens uppmärksamhet under hela lektionen? Tja, 5 minuter om ni är 10 i gruppen, har du tur och rider i en mindre grupp - 10 minuter. Och vad betalar man för dom här minutrarna? 100, 200 kr? Det är sjukt!
Jag betalade 200 kr för 45 minuter när jag tränade för privattränare och då hade jag all hennes uppmärksamhet under hela lektionen. Skillnad? Ja. Sen förstår ju jag att alla inte kan rida privatlektioner, det skulle antagligen inte funka men ändå, ni förstår vad jag menar.
Och så har vi ju teorin som utspelar sig någon gång i månaden och som många, många, många struntar i att gå på eftersom den inte är kul. Jag skulle nog vilja påstå att dom som struntar i teorin inte är riktigt hästintresserade, utan har bara ridning som en hobby. Ajabaja Klara, så får man inte säga. Men det var precis vad jag gjorde.
Teorin är ju den enda gången man får en skymt av vad som ingår i en hästägares vardag! Inte kommer jag till stallet varje dag för att göra iordning en nästan dammfri häst för att rida och sen åka igen? Innan jag ens tänker tanken på att rida så har jag ett antal sysslor att göra och även efter ridningen. Och dom som inte går på teorin och sedan köper egen häst. Om hästen skadar sig, hur ska dom då veta vad dom ska göra utan att behöva fråga om hjälp/råd?
Jag tycker att det är konstigt att det inte finns mer hästhantering inlagd i ridskolornas upplärande. Men antagligen är det så att det är ridningen som lockar folk och självklart vill ridskolorna tjäna så mycket som möjligt och på grund av det så har det viktigaste lagts åt sidan. Synd tycker jag.
Fortsättning följer.. imorgon..
Becca och Denver får avsluta det här inlägget, guldklimpar båda två!
/ Klara
Fakta om Liesmas hovar..
- Liesma har varit helt barfota sen juni 2012.
- Liesma har aldrig behövt bakboots.
- Liesma var jättehalt till och från efter att hon fått av sig skorna, visade sig vara en hovböld som bildats där hovslagaren verkat henne blodig vid sista skoningen.
- Liesma snubblade alltid på osynliga saker när hon var skodd, har aldrig snubblat sedan hon blev barfota.
- Liesmas mugg har gått bort sen hon blev barfota.
- Hovslagare ansåg att Liesma aldrig skulle klara att gå barfota.
- Liesma är väldigt plattfotad på fram men det blir bättre och bättre.
