Bilrädd häst

Liesma är trafiksäker egentligen. Vi har blivit omkörda av bussar, ridit längs med länsvägen med massa långtradare, mött traktorer, crossar osv. Det har inte varit något problem tills hon blev halt första gången och hade vila i 2 månader. Efter det så exploderade hon när det kom bilar, men vi lyckades ta oss igenom det men nu är vi där igen. Hon är inte rädd, utan det är överskottsenergin som slår slint i huvet på henne. 
 
Jag känner att det blir en fara för oss båda och andra ute på vägarna, vi kan heller inte slappna av fullt ut eftersom vi hela tiden måste hålla uppsikt efter bilar. Jag har valt att hoppa av och leda när det kommer en bil och det inte finns någonstans att gå undan eller åt sidan. Men det känns inte som någon hållbar lösning, om jag möter 5 bilar på 10 minuter.. ja ni förstår själva, det blir ett jäkla hoppande upp och ner. 
 
Att leda förbi bilar är inget problem, då bryr hon sig inte eftersom matte är där och skyddar henne, allt som har med motordrivna fordon att göra fungerar så länge jag inte sitter uppe på hästen. Och jag vet att när hon har kommit igång mer och arbetas hårdare så kommer bilrädslan försvinna, men fram tills dess måste jag hitta en annan lösning.
 
Jag har en del idéer men om det är någon som har något tips så vi slipper gömma oss i skogen framöver så dela gärna med er? :D
 

Liesma

Jag har två hästar som är stencoola när det gäller pressenningar och det mesta av sånt där konstigt som jag hittar på, då förstår ju ni också att den tredje behöver vara raka motsatsen för att balansera upp det hela. 
 
Med Liesma är jag fortfarande kvar på stadiet "det är okej hjärtat, du kan gå över den, den kommer inte döda dig". Att gå över en helt utvikt pressenning är inga problem men eftersom jag jäklas med att vika den så att den prasslar mer så blir allt lite jobbigare. Vi började med att hon fick stå och lukta och undersöka den, hon var inte direkt rädd utan mer misstänksam. Efter en liten stund ställde hon en hov på kanten av den och börja krafsa med den andra, efter ytterligare en liten stund insåg hon att den inte var så farlig och traskade över på kanten.
 
Hon gick över den några gånger till men dom flesta gångerna fick jag övertala henne att gå över och det vill jag inte. Jag vill att hon går över av sig själv, att hon tycker att det är en bra idé och att hon vill gå över och där är vi inte än. Jag ska inte behöva stå och peppa/övertala henne. Så vi stannade och åt lite av gräsmattan en stund innan vi fortsatte igen och då var hon faktiskt med mig så vi fick över ungefär 4-5 gånger innan vi slutade. Man ska sluta när det går som bäst
 
Det här är ett exempel på att man inte behöver träna sin häst en timme om dagen varje dag, vi höll på i 10, max 15 minuter idag och fick resultat. Om jag hade fortsatt övningen med Liesma i ytterligare 15 minuter så hade hon kanske surnat till och vägrat gå över eller så hade pressenningen kanske blåst till och hon blivit rädd och då hade vi inte uppnått resultatet vi fick idag, då hade vi kanske fått mer att jobba med till nästa gång. Det är inte säkert men det kunde blivit så. Det är den sista stunden av träningen som hästen kommer bära med sig tills nästa gång, så om det gått bra kommer hästen uppfatta övningen som rolig och tvärtom.
 

Crossträning osv

Igår kom säsongens första crossåkare till banan och självklart hängde jag och Nasse på för att passa på med lite miljöträning. Det hände inte så mycket, dom kunde starta crossarna bredvid henne och dra iväg utan att hon reagera det minsta. Duktig ponny! Självklart var hon lite misstänksam eftersom dom var närmare än vad hon nånsin varit en cross förut men hon brydde sig inte. Fick stå och beta en stund uppe vid crossbanan medans dom körde runt, fortfarande ingen reaktion och det är jag glad över.
 
Jag hade faktiskt inte trott att hon skulle bli rädd, men en liten reaktion hade jag väntat mig. Men jag är glad att det gick så bra som det gjorde! Det var även en liten kille med som Nasse tyckte var jätterolig eftersom han var i hennes storlek. Han sprang omkring och lekte och Nasse sprang försiktigt efter. Det var också bra miljöträning!
 
Inspekterar nya hagen:
 
Hade även tänkt ägna mig riktigt åt var och en av hästarna men det slutade med att vi satte upp staket igen så imorse fick hästarna tillgång till ett lika stort område till! Dom såg riktigt nöjda ut. Jag hann även skritta Liesma idag innan skolan, hon är fortfarande en tickande bomb och just nu skulle jag göra vad som helst för en ridbanan, typ. Det blåste ganska mycket, jag tvekade på om det verkligen var smart att rida men vi gav oss ut iallafall. Efter några minuter så fick vi sällskap av 10 hjortar på ett gärde bredvid oss.
 
Liesma bryr sig inte alls om djur i vanliga fall men idag ville hon stanna och kolla läget så jag lät henne göra det. När jag kände att hon var redo att gå igen så bad jag henne lugnt att gå framåt. Hon kändes som att antingen skulle hon gå lugnt framåt eller explodera om jag råka be om för mycket eller vid fel tidpunkt, men hon gick lugnt framåt i blåsten. När vi kommit en bit till så gick hon på precis som vanligt och det kändes som att bomben hade desarmerats. 
 
Då kommer en bil, den kör ganska lugnt och håller ut så långt det går åt kanten, jag och Liesma är påväg att vika av mot en annan väg även om vi har några meter kvar (vägen är ganska bred just där) och hon känns fortfarande lugn. Jag tänker att det är tillräckligt stort avstånd till bilen, det här har hon aldrig reagerat på förut, vi klarar det här. Så fel man kan ha, i nästa sekund så är bilen en meter framför oss och Liesma får panik, även om den är på ett avstånd som hon aldrig reagerat på tidigare.
 
Jag känner hur hela hästen ställer in sig på att fly och jag tänker "fan, hon kommer vända". Jag hinner precis rama in henne mellan händer och skänklar innan hon är på väg att vända. I samma sekund som jag inser att hon inte kommer vända så uppmärksammar jag hur djupt och brett diket på våran sida är och nästa tanke är "hon kommer kasta sig över". Bilen kör precis bredvid oss och det känns som att allt går i slow motion. Liesma är på väg att krypa ur skinnet, men vi lyckas hålla oss kvar på vägen och kan lugnt andas ut när bilen är förbi.
 
Resten av turen blir lugn, hon traskade försiktigt men ändå obesvärat över ett parti med väldigt grovt grus (red utan boots) och sista biten fick hon som vanligt gå utan ryttare. Hel nöjd med henne även om det händer lite saker då och då, bilar tar vi det lite lugnt med tills hon är igångsatt och har släppt alla "jag-är-rädd-för-motordriva-fordon"-påhitt, för Liesma är 99% trafiksäker i vanliga fall, det är överskottsenergin som spökar.
 
Det är nog Liesma som egentligen behöver crossträningen?
 

Miljöträning: Blåstträning?

Att hästarna blir lite extra busiga och "på tårna" när det blåser är vardag för många, sen finns det hästar som inte reagerar alls fast det blåser storm och så har vi hästarna som är överkänsliga och får panik i blåst.
 
Liesma är av den sistnämnda sorten, det har hänt många gånger att hon dragit iväg i fullt sken för att det blåser ute. Vilket inte är bra eller säkert på nått sätt, det är en fara för mig, Liesma och allmänheten. 
Om vi skulle möta en bil så skulle olyckan antagligen vara framme, om vi möter någon som är ute och går, vad hindrar henne från att springa över människan då? Det har blivit så att jag valt bort ridningen dom dagar som det blåser mer än vad Liesma klarar av, jag tycker inte att det är värt att ta risken att rida ändå när jag vet hur rädd hon blir. 
 
 
Självklart vill jag, precis som alla andra med blåsträdda hästar, få rädslan att gå över, men hur hjälper man hästen att övervinna den här sortens rädsla? Visst skulle jag kunna hyra en stor byggfläkt.. men det känns som att det borde finnas smidigare sätt.
 
Kan tillägga att Liesma bara är rädd när man rider i blåst, så länge jag går bredvid henne så håller hon sig skapligt lugn. Hon blir lite stissig som "vanliga hästar" då bara. Jag ska klura vidare på det här, är ju perfekt vår-blåst-väder den här tiden på året så det är väl bara dags att börja miljöträna.
 
 

Paraplyträning del 2

Idag fortsatte vi med paraplyträningen, jag och Liesma. Hon reagera inte alls. Jobbade mycket med paraplyt på rumpan och längs låren eftersom hon är lite bakskygg, hon reagera inte då heller. Gick även omkring och flaxade med paraplyt runt henne, hon reagera inte då heller men till skillnad från förut så såg jag att hon var på sin vakt iallafall.
 
Avslutade övningarna med att paraplyt fick klia henne på manken och kroppen, och beröm. Nästa gång ökar vi nog "svårigheten" lite, ska bara komma på någon bra prasslande sak.. Ikeapåsar? :D
 
För övrigt så var hästarna galna idag eftersom det blåste storm. Jag har en liten filmsnutt som kanske kommer upp senare där hästarna rejsar och gör prutt-bockar, dessutom får ni höra mig dö av skratt i blåsten. Liesma var även lite extra busig idag och försökte verkligen få Denver att leka. Under tiden som jag mockade i lösdriften och lite runt omkring så stog Liesma på bakbenen ungefär 50 % av tiden, resten studsade hon omkring och försökte bita Denver i halsen.
 
"Hej jag är söt"

Paraflaxträning med Liesma

Idag hade jag och Liesma paraplyträning, och ja det kan låta konstigt men det är så enkelt som det låter. Liesma skulle lära sig att paraplyt inte bits och vi lyckades, snabbare än jag trott dessutom!
 
Jag gjorde ungefär som jag såg Monty jobba med Ted och plastpåsen.
Började med att låta henne lukta på paraplyt när det var ihoprullat men utdraget, sen kliade jag henne med det på manken (fortfarande ihoprullat men utdraget så jag kunde stå kvar vid huvudet). Kliade och tog bort, upprepade så tills hon inte brydde sig och så kliade jag större delar av kroppen varje gång och avslutade med manken.
 
I början stog hon förstelnad och jag trodde nästan att hon skulle explodera men nej. Hon insåg väldigt snabbt att paraplyt var en snäll sak och underläppen började rycka. Släppte på kardborren och gjorde om övningen på samma sätt fast med paraplyt utsläppt. Det var läskigare än innan eftersom det prasslade mer och var flaxigt, men hon accepterade det lika snabbt, på högersidan som hon reagerade mest på i första övningen, brydde hon sig inget alls nu.
 
Sen började jag flaxa med paraplyet (fälla upp och ner) och det var jätteskumt i början men snart så brydde hon sig inte om det heller, så jag fällde upp paraplyt helt och tänkte att nu går vi en liten bit såhär. Även fast hon var längre ifrån paraplyt och ingenting hände så var det det här hon reagerade mest på. Det tog lite längre tid innan hon förstått att paraplyt var snällt den här gången men tillslut gick hon med mulen imot det hela vägen hem (frivilligt alltså om nån skulle få för sig nått annat).
 
La paraplyt på marken och lät henne undersöka det på egen hand. Gick runt paraplyt, ja allt sånt där konstigt. Hon brydde sig inte. Så jag tog paraplyt (fortfarande uppfällt) och började klia henne på manken med det. Först var hon väldigt fundersam och misstänksam, så jag tog bort paraplyt väldigt snabbt så fort hon accepterat det. Sen gjorde jag om samma sak på båda sidor på hela kroppen som i dom andra övningarna. Hon brydde sig inte ett smack.
 
Båda två utvecklades otroligt mycket på bara dom här 20-25 minutrarna som det tog. Självklart är hon inte helt "botad" från rädslan/misstänksamheten/vad vi nu vill kalla den, så vi kommer ju upprepa övningarna och plocka med det till ridningen när vi båda är mogna för det. Men att se så stor framgång på så kort tid är kul, kommer nog jobba väldigt mycket med sånt här framöver. Dels för att det är kul, men också för att det gör henne säkrare, ridningen säkrare, hanteringen av det här stora 600-kilos djuret säkrare.
 
Rekommenderar det här till alla vad ni än håller på med, alla har nytta av det. Hoppning, dressyr, körning, skogsmulle, osv osv..
 
/ Klara
RSS 2.0