Sista mars tvåtusentretton
Avslutar mars med hagbilder från idag.
Har migrän dagligen och orkar inte mer än att mocka lösdriften och fylla på vatten ungefär, därför vet jag inte hur uppdateringen här kommer bli framöver. Det är för mycket just nu och jag har nog ignorerat signalerna från min kropp ett bra tag.
Gos med snarkande Liesma <3
Jag har en normal häst och så vidare
Här bestämde hans framben sig för att vikas ihop, tror han blev förvånad när han hamna i Nasses höjd hehe
Eftersom trädet va snällt och klia honom, så va han ju tvungen att klia tillbaka...
Finner inga ord, har aldrig sett vackrare shetlandsponny!
/ Klara
Citat
Läste en intervju med Mikaela Lundgren (http://brokk.blogg.se/) på Mind Wide Open (http://mindwideopen.blogg.se/ ) som Molly (http://nordwest.blogg.se/) tipsade om.
Var tvungen att lägga upp en del av texten här, så otroligt kloka ord och nånting som vi alla borde sträva efter!
"8. Så som jag ser det sitter inte du och sliter dina hästar i munnen för att få ner dom i form, hur kommer det sig?
Vad är "i form"? Varför ska man behöva slita dom i munnen?
Jag vill att mina hästar ska bära sig själva, att ridningen ska vara något roligt, harmoniskt och enkelt. Jag ska inte behöva sitta och ge dom stöd i munnen, jag ska inte behöva driva dom framåt hela tiden, jag ska inte behöva "rama in dom" för då anser jag att någonting har gått fel.
Vi har hittat en ridstil som passar oss ypperligt, där vi når förståelse, kommunikation, bärighet, harmoni och glädje på ett trivsamt och hälsosamt sätt. Det vill säga på lång tygel, utan hjälpmedel. Ridstilen har också hjälpt till att rehabilitera många hästar genom åren, där var och en av hästarna nu blir överösta med beröm för sin mjuka, lediga och välbyggda muskulatur av både equiterapeuter, IR-terapeuter och veterinärer."
Sadelgjordar
Använder ni sadelgjordar med resår eller utan? Vad tycker ni är bäst?
Jag har alltid tänkt "sadelgjord som sadelgjord", tills jag läste nånstans att sadelgjordar med resår skapar ett ständigt tryck på hästen eftersom den drar ihop sig hela tiden, till skillnad från en sadelgjord utan resår.
Med en sadelgjord utan resår så lättar det på trycket när hästen andas ut och sadelgjorden fortfarande är i samma läge som vid inandning. En sadelgjord med resår följer med hästens magrörelse och fortsätter trycka även vid utandning.
Jag vet inte om det är någon stor skillnad eller om det påverkar hästen på något sätt men jag har lagt resårgjordarna åt sidan :)
/ Klara
Tvivlar på människor.. igen
Jag har tänkt väldigt mycket och jag tror att min syn på hästar har ändrats över bara någon dag.
Jag har kommit fram till att det finns väl egentligen ingen som vill umgås med en ledare? Umgås med någon som bestämmer allt? Det är som att jag skulle bestämma när Rebecca ska sätta sig på stolen. Var, hur och när Rebecca ska gå åt ett visst håll. Det finns ingen människa som vill umgås med en annan människa som behandlar en såhär, så varför skulle hästen vilja umgås med oss människor? Det är såhär vi hanterar våra hästar.
Vi vill väl alla kunna framföra våra åsikter? När vi umgås med våra kompisar, familj osv så pratar man oftast om saken, diskuterar och kommer fram till nånting tillsammans. I min värld fungerar det iallafall så, det finns inte en som har utsett sig själv till ledare och därför tar beslut själv som gäller hela gruppen/familjen.
Vi mår bäst av att dela och samarbeta. Vi växer av att känna att vi tillhör nånting, är en del av nånting, att vi har en åsikt, att människor lyssnar på våra åsikter och tankar. Varför skulle det vara skillnad för hästarna? Eller vilket djur överhuvudtaget?
Jag börjar tvivla på om vi verkligen måste vara ledare över hästen, att vi ständigt ska behöva sträva efter en ledarroll. Jag skulle hellre ha en vän än en ledare. Jag skulle välja en vän framför en ledare. Jag ställer frågan igen; varför skulle det vara skillnad för hästarna?
Självklart kan en ledare vara en bra vän också, men som någon skrev nånstans: det finns ingen ledare bland dom vilda hästarna, det finns bara en individ som är bättre än dom andra på att leda.
Och när vi ändå snackar flockar, varför skulle hästarna "utse" mig till ledare, varför skulle dom ens tänka tanken? Jag är i deras närhet några timmar varje dygn, om jag är ledaren, vem ska leda resten av timmarna? Om dom nu absolut måste ha en ledare så kan dom ju inte gå ledarlösa halva dygnet?
Antagligen har ni också hört att hästar är födda för att följa en ledare. Om alla är födda till det, vem ska då bli ledare i en vildhästflock? Och om dom absolut behöver en ledare, så kan vi människor omöjligt vara det enligt det jag skrev lite tidigare. Så då känns det ju dumt att eftersträva en ledarroll vi inte kan få.
Från och med nu så ser jag mig nog mer som en hjälpsam vän till hästarna, ingen ledare. Kanske ändrar jag uppfattning igen, jag lever för att lära. Men det här känns bäst just nu.
Gammal gullig bild
/ Klara
Ledarskap av Nordwest.blogg.se
Snodde den här texten som gick rakt in i hjärtat, iallafall på mig, från http://nordwest.blogg.se/
/ Klara
Hemmabygge
För att jag ska hålla mig till planen, att köra in Nasse, och inte backa ur och göra henne till trickponny eller nått istället så har jag och morfar börjat med en liten vagn till henne! Jag tycker att vagnarna som finns är för breda, där vi bor är vägarna ganska smala och det skulle vara ständigt stressande med tanken på att behöva möta bilar eftersom det knappt skulle gå att passera med vagn (om man inte vill köra i dikena såklart..).
Därför ska vi (läs: morfar) bygga en vagn som är smalare så man kan möta bilar utan att behöva köra i dikena! Sen måste den självklart målas lila när den är klar, det är ju Nasses färg! Men så är ju alltid en bredare vagn mer stabil, vi får helt enkelt se hur det blir :)
/ Klara
Monty Roberts!
Hörrni, nu är det inte långt kvar tills vi drar ner till Flyinge och kollar på Monty Roberts jubileumsshow! Finns det biljetter kvar så tycker jag att alla ni som har möjlighet ska åka ner och kolla ska göra det!
Everything changes
Har ni tänkt på att hästvärlden förändras?
Det som förut var NH har växt och mycket mer fylls under den kategorin än vad det tidigare gjorde. Vissa har tagit avstånd från den ursprungliga NH:n och många har tagit fram sina egna metoder inom naturlig hästhållning.
Barfotarörelsen, eller "barfotasekten" som vissa vill kalla den, växer och fler får kunskap och intresse för hovar och hur allt hänger ihop. Framför allt; fler inser att hästarna inte behöver järnskor.
Hela den naturliga hästhållningen ökar, växer, breder ut sig. Fler väljer lösdrift framför uppstallning, fler väljer pälsboll istället för häst med täcke, fler väljer fri tillgång på grovfoder än portionsutdelningar x antal gånger per dag, fler väljer bort kraftfodret för att det egentligen inte behövs, fler väljer naturliga läkemedel istället för starka receptbelagda.
"Dom traditionella hästmänniskorna är dom som har sin häst på box, med täcke och järnskor, som ger hästen kraftfoder men inte fri tillgång på grovfoder. Dessa människor har inte velat eller kunnat ta del av dom senaste 10 årens forskning."
/ Klara
Tjugofemte mars tvåtusentretton
Blev en Nasse-dag för mig, Rebecca och lillasyster Ida!
Hade med mig grimma in i hagen för första gången på väääldigt länge när jag hämtade Nasse, har bara haft grimskaft runt halsen annars eftersom det varit enklare med tanke på att hon var svårfångad, är smartare än mig och hon har så mycket päls så det var krångligt med grimma - Ja, jag är lat.
Det gick iaf bra, hon brydde sig inte alls, cool som hon är.
Här får ni även se min snygga stalloutfit, hahaha..
Och så började våran promenad med minihästen i täten. Har fortfarande inte börjat med två rep, vi går väldigt långsamt fram..
Trodde knappt att så små hästar kunde gå så snabbt, men jo, vi hinner knappt med. Riktig powerwalk!
Jag har gått om för att visa vägen.
Vi väljer olika vägar runt trädet, oftast brukar jag låta hästen komma fram till en lösning själv när sånt här händer. Varför jag inte gjorde det den här gången vet jag inte.
Nasse hittade nått intressant och hela "flocken" stannade för att låta henne undersöka saken.
Bara att göra en sån här grej, att gå ut och gå, lyfter Nasses självförtroende. Hon blir en del av våran lilla flock och hon mår så otroligt bra av att bli sedd. Jag tror det finns många hästar som skulle må bättre av att bli sedda, om ni förstår vad jag menar.
/ Klara
130328
Liesma är översocial.
Hon står vid grinden och väntar, kommer fram i hagen för att hälsa (annars brukar hon leka en stund innan hon vill fångas), hon vill inte gå in i hagen när hon varit intagen en stund, jag får bokstavligen putta in henne i hagen (hon är lös/ingen grimma att leda i). Istället för att gå in i hagen svänger hon runt så att hon står bredvid mig igen, och där vill hon stå. När hon väl kommit ut i hagen stannar hon precis vid grinden och väntar på att få komma in igen.
Just nu känns inte ridningen så viktig, jag kommer fokusera mer på relationerna till hästarna och hur jag kan förbättra dom. Jag har tänkt och jämfört mycket om hur vi behandlar människor och hur vi behandlar hästar. Jag kommer fram till att det finns mycket i behandlandet av människan som vi kan ta med till hästhållningen.
Till exempel, vi klampar inte in på okända människors privata zoner hur som helst, varför gör vi då det så ofta med hästen?
Tänk hur många ovälkomna besökare en ridskolehäst får stå ut med varje dag i sin spilta/box = privata zon, bara för att dessa människor inte ber om lov att få komma in i hästens zon eller inte respekterar gränsen till hästens zon, utan bara klampar in och börjar klappa på hästen. Vi gör inte så med människor, så varför ska vi respektera hästarna mindre? Vi är lika mycket värda och borde ha lika rättigheter.
Gräsätning under hantering
Nu när snön smälter och gräset är på väg så kände vi för att ta upp ett aktuellt ämne:
Hästar som äter under hantering!
Det är ju ett vanligt problem för många av oss med hästar som stannar för att äta under ridturer eller drar iväg med små hjälplösa ryttare för att den har hittat ett delikat grässtrå i diket. Vi har väl alla varit med om det någon gång i vårt liv?
Men sen finns det olika "grader" av gräsätning enligt oss. Att hästen snappar åt sig ett strå längs vägen men fortsätter vara uppmärksam på ryttaren är väl egentligen inget problem? Dom är gjorda för att äta större delen av dygnet, varför skulle vi ha rätt till att hindra dom?
Men hästar som ständigt drar ner huvudet, stannar, äter och tappar fokus på ryttaren - nej nej nej!
Har man en sån häst så måste man komma fram till orsaken och försöka jobba bort beteendet.
Hjälpmedel som grästygel är en kortsiktig lösning och inget som ska användas dagligen.
Hjälptyglar används bara av hjälplösa ryttare.
/ Klara och Rebecca
Tips: Rea på Hööks!
För er som använder täcken på era hästar: Det är 15% rabatt på alla täcken fram till 10 april!
Skynda fynda!
Ibland när jag ser ett snyggt täcke så blir jag "Ååååh ett sånt vill jag ha!"
och så kommer jag på att mina hästar behöver inga täcken..
Kärlek till min häst
Finns det något underbarare än att känna känslan av samhörighet med en häst?
Hade jobbat Liesma från marken och avslutade med en skogspromenad, hon trippade vid min sida och utstrålade den där glädjen som hon bär på. Vi gick över ett gärde när vi kommit ur skogen och energin i henne ökade, många skulle nog sagt åt henne att lugna ner sig men för mig spelar det ingen roll så länge hon väljer att lyssna om jag ber henne om något.
Och så gjorde jag en rivstart och sprang det snabbaste jag kunde och Liesma flyger upp i ett par riktiga bocksprång innan hon väljer att tävla med mig. Det tar ju självklart inte lång tid innan hon kommit om mig men hur kul skulle leken vara om jag gav upp så fort jag förlorat? När det känns som att mina lungor inte finns kvar längre så saktar hon lugnt av när min fart börjar avta. Jag behöver inte dra i ett rep för att hon ska följa mig, vi följer varann ändå.
Det går inte att beskriva med ord. Jag vet att en människa inte kan uppnå samma relation till en häst som en annan häst kan, men Liesma är min bästa vän och jag vet att jag är hennes också. Det känns.
Så mycket kärlek / Klara
Dumma jävla hästtidningar!
Läste en hästtidning och reagerade på att nästan på varje bild gapar hästen/försöker hästen gapa men hindras av nosgrimma. Ska inte media gå med gott föredöme? Eller har det blivit så vanligt med hästar som visar obehag och ryttare som slutat lyssna så ingen reagerar längre på dessa bilder?
Syns väldigt dåligt på just den här bilden, men hästen gapar.
Bild från gammal artikel ur samma tidning, här gapar inte hästen, men är det meningen att vi ska behöva ta så mycket i tygeln för att kunna kommunicera med våra fyrbenta vänner? Nej.
/ Klara och Rebecca
Åsikter om ledrep
Vissa tycker tunga ledrep, andra tycker lätta ledrep.
Det är väl en smaksak och jag tycker att man ska välja det som passar bäst till sig själv och hästen.
Många som använder tungt ledrep använder det för att det kan förmedla mindre signaler och att det ska bli tydligare än med ett lätt rep. Dom gånger jag själv använt ett riktigt tungt rep tycker jag bara att det är bökigt, det blir för tungt. Självklart, man vänjer sig, men är det verkligen nödvändigt?
Jag använder faktiskt vanliga lätta ledrep från Hööks när jag gör övningar på marken eller leder hästen. När jag longerar/jobbar hästen på större yta från marken så gör jag det utan rep, har alltid känts bäst så. För mig funkar Hööks ledrep super, men det kanske beror på att jag har lyhörda och känsliga hästar?
Kanske behövs det tyngre rep om man har en häst som inte bryr sig, är okänslig eller av nån annan anledning inte lyssnar? Nu är inte Denver något av det jag skrev men ibland så är det precis som att informationen inte riktigt går in, jag är inte tillräckligt intressant och han är i sin egna lilla värld. Kanske skulle han reagera på en gång med ett tyngre ledrep, jag vet inte. Men det jag gör är att väcka honom genom att t.ex. ta ut rörelserna mer om han ska backa och när han återfått koncentrationen på mig så backar han för fingerrörelsen igen. Alltså, om man har hästens uppmärksamhet så tror jag inte det spelar någon roll hur tungt repet är.
Det jag upplever med tunga ledrep är att det blir ett ständigt tryck på hästens nacke, speciellt eftersom dom flesta använder repgrimma till ledrep, vilket inte fördelar trycket direkt bra. Sen om det ständigt är ett tryck/en tyngd så måste signalen bli starkare för att hästen ska reagera. Jag menar inte att människan måste vifta eller dra hej vilt i repet men eftersom det redan från början är tyngd så blir det tyngden + signalen, till skillnad från lätt rep där det bara blir signalen. Med ett lätt rep blir det mer frihetskänsla över det hela. Do you understand?
Jag strävar efter så lyhörda hästar som möjligt och det tycker jag att jag får med lätta rep, sen om det är helt annorlunda för någon annan; som jag sa tidigare - smaksak!
Jag har ingen aning om jag fick med allt jag tänkte på nu, men vi får väl hoppas på det! ;)
Att dela upp valacker och ston
Något som är väldigt populärt är att dela upp valacker för sig i en hage och ston för sig i en hage. Varför? Jo för att det sägs att det blir lugnare och det kan det säkert bli för vissa, men hur naturligt är det för hästarna?
Jag själv har aldrig sett något positivt med det. Där Liesma stod innan hon flyttades hem var valacker och ston separerade, förutom i en hage. Vilken hage funkade bäst? Den blandade såklart.
Det enda "positiva" var väl att Liesma gick med några riktigt stoiga ston som motade, vallade, frös ut och attackerade henne osv. Kort sagt; Liesma blev mobbad och det ledde till ena hältan efter den andra. När hon blivit bra och släpptes ihop med stona igen så blev hon halt på nytt. Till slut fick hon en egen hage men hältan satt kvar. Och det var så vi fick reda på att hon var sned i bäckenet mm. Det var Liesmas skador som fick mig att börja tänka på ett annat sätt, jag insåg att den klassiska hästhållningen och ridningen inte håller i längden.
Antagligen hade jag aldrig ändrat inriktning och kommit såhär långt inom hästhållningen om det inte vore för Liesmas tid i helvetet. Sorgligt men sant.
Det jag sett av uppdelningen av ston och valacker är att stona blir mer stoiga, valacker blir mer hingstiga. Staket drogs sönder mellan hagarna, hästarna funkade inte tillsammans. Ingenting som jag märker av på Liesma, Nasse och Denver eftersom dom går ihop. Liesma gick även med 2 valacker i förra stallet när hon precis kom dit, var inget problem då heller.
Alla stall jag varit i som har blandade hagar har inte haft några problem. Ston och valacker (hingstar) har ju inte samma uppgifter i flocken, inte konstigt att balansen rubbas och kaos uppstår om man skiljer dom åt.
Men än en gång var hästmänniskan framme med en "otroligt smart och enkel lösning", eller?
/ Klara
Ännu mer fölhovar
Här är bilder på fölet Yalla's hovar från födseln och några dagar framåt: http://laughingorcaranch.blogspot.de/2009/06/feathery-foal-feet.html
/ Klara och Rebecca
Visste du att..
..föl föds med sånna här hovar?
Det skyddar stoet från fölets hovar.
Säljes
Efter rensningen blev det lite saker över som nu är till salu/bortskänkes:
Äldre sliten sadel 16-17"? som säkert funkar som inridnings/unghästsadel.
Bortskänkes.
Bomlös sadel i westernmodell från Naturhästen.se
Säljes då den bara hänger och samlar damm.
Jacson kavaj strl 38, använd 1 gång.
Är mörkblå (ändrade färg på bilden pga blixt).
Ponnysadel till nättare shettis eller liten ponny.
Säkerhetsstigbyglar, stigläder, sadelgjord, svanskappa medföljer.
Sen fanns det också en låda med skosömmar typ nyöppnad (saknas kanske 5 st) och en sömtång (använd 1 gång), känns ju onödigt att ha sånt ligga och skräpa när jag har barfotahästar, eller vad säger ni?
Bara att höra av dig om nått verkar intressant! :)
Djur med eller utan känslor?
Ni vet dom här som säger att djur inte har känslor? Har dom ens varit i närheten av ett djur?
Jag är helt övertygad om att djur har känslor, även om dom kanske inte känner på exakt samma sätt som vi gör. Jag har läst att hästar kan känna igen varandra även om det gått 10 år sen dom sågs sist, men självklart så spelar det en stor roll hur nära hästarna stod varann, precis som för oss människor. När Liesma skulle släppas ihop med sina shettisar igen efter ett halvår så sa många att "nä dom kommer inte känna igen varandra, hästar funkar inte så" och jag kände mig nästan dum som trodde tvärtom.
Så när dagen kom och Nasse blev den första att släppas ihop med Liesma, ställde hon sig under Liesmas hals på en gång, utan att hälsa, utan att så mycket som nosa på varandra. Och under halsen på en häst är man ranglåg. Känslan jag fick var att Nasse visste redan att Liesma stod över henne i rang, dom kände igen varandra, och att Nasse sen reagerade totalt annorlunda mot Denver vid ihopsläppet stärkte min känsla ännu mer.
Och vi har väl alla läst, hört eller varit med om en häst som slutar äta för att bästa kompisen flyttar eller dör? Hästar som gnäggar så fort den ena av dom tas ut från hagen, men inte ens lyfter huvudet när en annan häst lämnar hagen? Varför skulle dom reagera såhär om dom inte hade känslor?
Denver och Liesma är så tajta och det är det som gör det så svårt att låta Denver åka, för att jag är rädd, rädd för hur Liesma kommer reagera. Det valet är det största svek jag nånsin har gjort och kommer göra mot Liesma, och det gör så förbannat ont.
Alltid tillsammans:
Jag har alltid sagt att jag inte förstår hur man kan ha fler än en häst, för man kan inte älska dom lika mycket och det är orättvist om dom blir älskade olika mycket. Man har alltid en favorit.
Och nu står jag här med 3 hästar och jag tror fortfarande inte att man kan älska dom lika mycket - på samma sätt.
/ Klara
Visste du att..
.. Jag brukar få höra att "Liesma är mattes häst/jag är Liesmas trygghet".
Som exempel på vad jag menar: När vi var hos en ET så skulle jag longera Liesma så att ET:n kunde se hur hon rörde sig. Liesma är aldrig svår att longera hemma men då vägrade hon lämna min sida så det slutade med att jag fick springa med henne istället. ET:n var först med uttrycket "mattes häst".
My once in a lifetime horse.
/ Klara
Citat
”If you give the horse freedom he will allways come back to you”
(snott från http://shireelin.wordpress.com/#)
Jag saknar min fjärde pälsboll.
/ Klara
Hahaha
Nasse
Som ni vet har Nasse utvecklats väldigt mycket den senaste tiden och vågar ta plats. Just nu längtar jag sååå mycket tills paddocken är klar och jag kan släppa henne lös och vi kan leka ostört från dom två stora läskiga sakerna, för att se hur hon reagerar, beter sig och för att bygga upp en ännu bättre relation.
Jag ser på henne att hon vill vara med, men jag förstår att hon blir rädd när Liesma och Denver kommer farande. När det bara är hon och jag så är det en helt annan liten häst, hon älskar att galoppera på lång lina när vi är ute på promenader och hon lägger av några bocksprång. Jag vet att det skulle vara bra för henne med en shettiskompis, men jag kan inte ha hur många hästar som helst..
Första gången "tunnan" blev longerad i somras. Fotograf: Elin Persson.
Och jag som vägrade köra in henne, har nu tänkt om helt. Bara den här förbannade isen kan smälta nån gång så påbörjar vi tömkörning/bantning av minihästen på riktigt! Men juste... jag saknar ju sele, vagn och pengar hehe.
/ Klara
Olämpligt foder
Hittade en väldigt intressant artikel på http://www.homeopathuset.se/for-hast/hastens-foder/olampligt-foder som handlar om foder. Tycker jag att alla ska läsa!
"Risken för botulism ökar med utfodring av hösilage och en frisk häst vaccineras för att han skall kunna äta foder som kan bli sjuk av. Systematisk injicering av tungmetaller som finns i vacciner kan orsaka systemskador som t ex njur- och urinvägssjukdomar, allergier, abscesser, långvariga muskel och ledsjukdomar."
Hästkanal på TV!
23 september kommer Sverige få en egen hästkanal på TV, och det var väl på tiden?
"Vilken typ av program kommer ni att sända?
- Vi ser inte ridning primärt som en sport utan som en livsstil, även om många utövar sin ridning som en sport. Passionen för och relationen till hästen är en otroligt viktig ingrediens och det vill vi spegla i tablån. Visst kommer det att bli en hel del riktigt bra sportsändningar; men också dramaserier, dokumentärer, fakta- och barnprogram med hästtema. Och spelfilmer, som exempelvis Mannen som kunde tala med hästar, Hidalgo eller Black Beauty."
- Vi ser inte ridning primärt som en sport utan som en livsstil, även om många utövar sin ridning som en sport. Passionen för och relationen till hästen är en otroligt viktig ingrediens och det vill vi spegla i tablån. Visst kommer det att bli en hel del riktigt bra sportsändningar; men också dramaserier, dokumentärer, fakta- och barnprogram med hästtema. Och spelfilmer, som exempelvis Mannen som kunde tala med hästar, Hidalgo eller Black Beauty."
Läs mer på: http://www.hippson.se/artikelarkivet/hippsonnews/timothy-smart-kanalen-ar-en-jattesatsning.htm
Eller kom med namnförslag till: http://sverigeshastkanal.se/
Bus i hagen
För ett tag sen så lyckades Liesma få med Denver att busa. Nasse höll sig på avstånd, hon är livrädd för dom när dom kommer bockandes i full fart. Plötsligt så försvann Denver när jag stog och filma..
Ni kan se själva 0:22 i videon:
Ingen skada skedd, men jag hittade en 7 meter lång "ränna" i snön precis där han gått omkull.
Den ponnyn har glid!
/ Klara
Tips: Magplattor
Själv har jag aldrig tänkt tanken på magplatta eftersom jag inte hoppar, men jag läste nånting (på Facebook om jag inte minns fel) att många använder sadelgjordar med magplatta eftersom sadelgjorden då blir bredare och trycket fördelas på en större yta. Väldigt smart tycker jag, många hästar som är griniga vid sadling skulle säkert bli lyckligare om man bytte till en bredare sadelgjord eller en med magplatta.
/ Klara
Nyopererad och fin
Ser inte ut som att det blir någon ridning för Rebecca på ett tag framöver...
Zebra
Kommer ni ihåg när vi tipsade om att använda zebra-randigt för att det håller insekter borta?
Look at this..
Bucas lyssnade iallafall!
Hårigt värre
Det här med att fälla vinterpälsen... Det är flera år sen jag höll på med håriga ponnyer och jag hade faktiskt glömt hur mycket hår dom faktiskt har! Dom lär ju inte frysa på vintern iallfall..
Såhär ser det ut varje dag efter en vanlig ryktning:
/ Klara
Dagens busar
Tycker synd om alla hästar som tvingas stå inne idag eftersom det är kallt/snöar/blåser "för att dom inte ska frysa blablabla". Själv tog jag på alla kläder jag äger kändes det som och så gick jag ut till mina täckesfria pälsbollar. Liesma försökte få igång dom andra att leka (som vanligt) men ingen nappade så jag fick bli lekkompis istället.
För er som inte testat: det är jobbigt att springa med tjocka, tunga kläder i högsnö! Som tur är så bockar och flyger Liesma väldigt mycket så det sinkar henne lite och då hinner jag med någorlunda bra (jag springer på ett rakt spår, Liesma springer i en båge hehe). När vi lekt färdigt kände jag att jag inte hade behövt hälften av kläderna jag packat på mig..
Jag satte mig på en stor grus/jordhög i hagen och pustade ut. Liesma och Denver grävde efter ätbara saker i jorden och Nasse stog några meter ifrån och sov.
Jag tycker om att bara vara med hästarna, studera dom, se hur dom beter sig mot varandra, hur dom kommunicerar och få känslan av att man för stunden tillhör flocken. När jag satt där så flyttar Liesma sig lite i taget närmare mig, för att vara diskret antar jag. När hon kommit enda fram till mig så börjar hon putta lätt med mulen, inte att hon är bufflig och ska tigga osv, utan att hon vill ha kontakt. Kliade henne en stund i ansiktet innan jag gick därifrån.
Jag älskar mina tre underbara tokstollar!
/ Klara
Tips: Miljöträning
Något jag tycker är väldigt viktigt är miljöträning.
För att få en säker häst måste vi utsätta den för skrämmande och konstiga föremål och situationer under kontrollerade och säkra former. Det går inte att rida ut på en häst och tro att den ska ta allt som händer med ro om den aldrig varit i närheten av en pressenning som exempel.
Om vi miljötränar hästen så mycket som möjligt hemma så är den förberedd för vad den kommer stöta på ute i världen. Man kan miljöträna hästen med allt möjligt, här är det fantasin som sätter gränser. Alltså miljöträning = säkrare/tryggare häst.
Denver i reflexväst, ingen reaktion..
/ Klara
Kloka ord från Elin!
Ryttare som inte lyssnar
Något som gör ont är att läsa/se/höra om är ryttare som inte lyssnar på sina hästar när dom försöker tala om att något är fel. Istället klassas hästen som bråkig eller dum när "bråkigheterna" egentligen beror på ryttaren, hade ryttaren lyssnat på hästen så hade den bråkiga situationen inte behövt uppstå.
Ofta kommer det här med vem som ska vinna in i bilden när sånna här situationer uppstår. "Hästen måste förstå vem det är som bestämmer" eller "han måste förstå att han inte kommer vinna". Om man nu kommer till en sån här "vinna/förlora-situation" så tycker jag att det gått för långt. Då borde man börjat lyssna på hästen för väldigt länge sen för uppenbarligen så är man såpass dålig som ledare över hästen att hästen inte respekterar en som ledare och därför utmanar om ledarrollen.
Men värst av allt tycker jag om ryttare som bestraffar hästarna när dom försöker förklara för oss. Tänk dig själv att du försöker förklara att du har ont för någon som pratar ett annat språk och när denna någon inte förstår så blir du slagen.
Hästen är inte bråkig utan orsak, ofta ligger det smärta och obehag bakom. Tänk på att hästar är flyktdjur och biter hellre ihop än visar när dom har ont eftersom det är en levnadsinstinkt. Hur mycket smärta måste vi då orsaka våra hästar för att dom ska börja säga ifrån? Mycket.
"Tyvärr så innebär det att vi kan vara bryska och hårdhänta och tro att det vi gör ej smärtar hästen. Vi kan sätta sporrar med tryck mot revben, rycka i tygeln och ha utrustning som ligger så illa så klockorna stannar eller musklerna domnar bort. Hästen säger inget. Den "beter sig illa" istället.
Hästar SMÄRTREAGERAR istället för att skrika aj. När det tar ont agerar de på speciella sätt som det är viktigt att ha kännedom om för att kunna bedöma om det man gör med hästen upplevs som smärtsamt av den:
- FRUKTAN - blir ängslig, oförutsägbar, het, nervös, spänd, får panik
- VILL FLY - svår att få stopp på eller stanna av, rusar genom hinder, rusar mot bettet
- BRÅKAR - sur, arg, backar, bockar, försöker bestämma, argumenterar och går emot
- BLIR BLOCKERAD - går ej framåt, bunden till flocken, vill ej lämna gården, vägrar hoppa, vill ej rygga, parkerar, beter sig som en åsna
Smärta kan även orsaka fysiska besvär från ex magen." http://www.kerstinkemlen.se/blog_96.html
Ta reda på orsaken till varför hästen krånglar istället för att ta det som att den bråkar!
Tankar
- Vet vad man gör.
- Vet varför man gör det.
- Vet hur det påverkar hästen.
Om man tänker såhär när man håller på med hästar så tycker jag att man klarar av mycket på egen hand som t.ex. inridning osv.
Med att veta hur det påverkar hästen menar jag självklart inte att "om jag slår hästen så får den ont" utan det jag menar är man ska ha det här tänket med sig hela tiden oavsett vad man gör. Om det handlar om ett tygeltag, utrustning, hovarna, foder, ja vad som helst, så länge man vet så tror jag man klarar av mycket själv. Och om man inte vet så tar man reda på det man inte visste.
Förstår ni? :)
Bildexempel!
- Vad jag gör - sätter mig tyngre, lutar mig bakåt, höjer handen och driver lite med skänklarna om det behövs.
- Varför jag gör så - för att Liesma ska backa, hon var väldigt grön med sånna här backningar där hon inte blev dragen i munnen och jag behövde vara övertydlig.
- Hur det påverkade hästen - lösgör hästens bakdel, kommer under sig med rumpan.
Knashästar!
Typiskt mina hästar:
Kör med traktor i hagen = ingen reaktion.
Kommer in med skottkärra i hagen = alla flyr för livet.
Fulaste minitraktorn jag någonsin sett,
men den är väldigt praktisk att ha med
när det är trångt om plats som vid lösdriften.
/ Klara
Helgens hästar
Rebecca har varit här över helgen så Denver var överlycklig att få följa med ut på tur med mig och Liesma.
Lördag: Efter en lång sortering/rensning av hästsaker i källaren så blev det en skrittur barbacka i skogen. Liesma kändes struttig i frambenen så jag hoppade av och så gick vi med när Becca red. Vet inte riktigt vad struttigheten beror på, hon byter sula i framhovarna så antagligen att det beror på det eller att hon är stelare i kroppen nu när hon vilar mesta tiden.
Hon fick iallafall gå lös hela vägen till och från crossbanan. Rebecca tycker att hon är som en hund, följer efter mig vart jag än går. Stannar hon och kollar på nånting eller måste bajsa så går hon ifatt mig när hon är klar. Som det ska vara alltså.
När dom stora puttarna var klara blev det Nasses tur. En helt vanlig promenad med en överlycklig ponny som inte blivit motionerad på länge = ÖVERSKOTTSENERGI!
Idag: Becca skrittade Denver och jag tömkörde Liesma (för andra gången i våra liv) eftersom hon inte kändes 100% fräsch dan innan men hon behövde röra på sig för att mjuka upp sig. Denver pinnade på som vanligt, överlycklig över att vara i täten.
Förra gången Liesma skulle tömköras (ca ett år sedan) var under igångsättningen efter kotledsinflammationen. Kort förklarat: hon var mer i luften än på marken på den tiden och hon var helt säker på att tömmarna skulle äta upp henne (kan tillägga att hon är en gnutta bakskygg också). Jag la tömkörningen åt sidan snabbare än vi börjat.
Men idag så satte jag på tömmarna inne i stallet, fladdrade och flaxade med dom och kolugn som hon blivit så reagera hon inte.
När vi började våran promenad så funkade det också helt utan problem, hon var bara lite fundersam över varför jag gick bakom henne och var tvungen att gå och snegla på mig. Men hon reagera inte på tömmarna och vi kunde stanna och byta gångarter utan problem.
Men så kom vi till vårat problem, vi kan inte svänga med tömkörningsgjorden. Liesma rids med vikthjälper, skänklar, neckreining och i nödvändiga fall "ledande tygeltag" med glapp tygel och armen nästan helt utsträckt åt sidan. Inget av det här går med tömkörningsgjorden. Tar jag i en töm som man gör i klassisk ridning så backar hon eftersom hon är lärd att gå undan för tryck och det blir ju ett tryck av att ta tömmen rakt bakåt som man måste med tömmarna i tömkörningsgjorden.
Tur att vi hade med Becca och Denver så vi kunde följa efter dom! Måste klura på hur jag ska lösa det här, har ju tänkt sätta igång henne från marken och gå igenom grunderna igen och då vill jag ju tömköra, typiskt..
Liesma tyckte iallafall att det var jättekul och trippade en hel del och det är inte ofta hon gör det även om hon är övertaggad!
Sagoponnyn fick en en-tömkörningspromenad, lika taggad som vanligt. Jag blir så glad över att se henne bli så lycklig av att få komma ut och trava i täten! Det finns så otroligt mycket energi i den där lilla krabaten så jag tror hon får bli inkörd till sommaren iallafall, måste bara spara ihop pengar till vagn och sele.
/ Klara
Tips: Att prata med hästen
Om man pratar med hästen under tiden man umgås/arbetar med den så hör hästen på tonläget vad vi vill och menar. Jag pratar alltid med mina hästar och speciellt Liesma vet exakt vad jag menar genom att lyssna på hur min röst låter. Hon förstår när hon varit duktig, när jag försöker hjälpa henne, när hon måste lugna sig (t.ex. om hon är väldigt framåt), när det har blivit fel osv.
Jag tror man kan undvika en del missförstånd genom att prata med hästen, den kan förstå och läsa av oss bättre än om vi är tysta. Vi kan ju inte vinkla öronen eller vifta med svansen eller liknande för att kommunicera med hästarna, men prata kan vi så då kan vi ju utnyttja det vi har.
Herr och fru häst.
Fotograf är Elin Persson.
/ Klara
Ridstil del 1 (Häst och ryttares roller)
Hej hopp! Vi har tänkt berätta lite hur våra egna ridstilar är och fungerar och vi börjar med ett kortfattat (och säkert flummigt) inlägg, om häst och ryttares roller, som gäller för oss båda!
Vi utgår inte från endast en ridstil, utan vi plockar från olika och sätter ihop till våran egen. Sen skiljer även vi oss åt i våra ridstilar även om vi tänker likadant i dom flesta lägen.
Vi skulle vilja säga att vi är öppna för dom flesta ridinriktningar/stilar (även om vi inte alltid håller med) och vi plockar ut det vi själva tycker är bra och passar för oss och hästen.
Sen är vi ju inriktade på naturlig hästhållning och vill att hästarna ska ha det så naturligt som möjligt, men ett liv som tamhäst är inte naturligt och allt går inte att lösa naturligt.
Våra grundtankar är att hästen är våran vän och inte våran slav. Vi är på samma nivå och lika mycket värda, MEN vi som människa har ledarrollen. Med att hästen inte är en slav menar vi att häst och ryttare sammarbetar, tar beslut tillsammans och alltid ligger på en 50/50 nivå, förutom i vissa situationer när ryttaren/människan behöver rubba 50/50 nivån för att denne måste ta kommandot för att undvika olycka etc.
I hästvärlden handlar det ofta om att ha kontroll och vi som människor är väldigt rädda för att tappa kontrollen, vi tycker att allt man gör med hästen gör man tillsammans och ingen ska behöva ha kontroll över den andra (ryttaren kan behöva kontrollera situationer som uppstår). Alltså att vi litar tillräckligt mycket på våra fyrbenta vänner för att kunna släppa lite på kontrollbehovet.
"En bra ryttare anpassar sig efter hästen istället för att tvinga hästen att anpassa sig efter ryttaren" - Klara. För oss är det en självklarhet att vi anpassar oss efter hästens temperament, personlighet, humör osv osv. Det är våran skyldighet, hästen har aldrig valt att ägas av oss eller att umgås med oss dagligen. Vi måste göra det roligt för hästen att vilja umgås med oss.
Respekt och tillit, något som förtjänas och byggs upp successivt. Båda parter ska respektera varandra för att 50/50 nivån ska fungera och för att relationen mellan häst och ryttare ska vara balanserad. Om den ena parten inte respekterar den andra lika mycket t.ex. 70/30 så blir det obalans.
Det var allt för den här gången, fortsättning följer..
/ Klara och Rebecca
Ryttarakuten!
Har hört och läst mycket om säsongens Ponnyakuten, så när vi ändå inte hade annat för oss så bestämde vi oss för att se ett avsnitt. Vi är inga proffs men ser ändå att många saker kunnat göras på bättre sätt och framför allt lösas på ett bättre sätt. Och att ALLA utgår från att ponnyn är problemet/har problem när det egentligen är ryttarna! Döp om det till Ryttarakuten istället..
/ Klara och Rebecca
Longeringssystem
"Ju mer du spänner in hästen, desto spändare blir den" är något jag fått höra och läsa många gånger sen jag började söka mig in på den naturliga hästhållningen.
Dom klassiska ryttarna som jag varit i kontakt med tvekar däremot inte att sätta på sina hästar all möjlig utrustning och spänna in dom så fort det gäller longering eller att hästen visar minsta tecken på att inte "gå i form".
Det jag lärt mig är att med ett sånt här longeringssystem så tvingas hästen att gå i "rätt form". På bilden ovan ser ni den blåa delen som går runt hästens bakdel, den delen dras bakåt när hästen går (alltså i bakbensrörelserna). Den blåa delen är kopplad till bettet som ni ser. Varje steg som hästen tar så rycker det till i munnen pga den här konstruktionen. Även om det inte behöver vara mycket som den dras bakåt så känner hästen av det, och det hästen gör för att slippa obehaget i munnen är att trycka ihop sig och "gå i rätt form".
Det ser ut som att hästen jobbar jättebra med ett sånt här longeringssystem men sanningen är den att för varje gång hästen jobbas i ett sånt så blir den spändare och spändare. Den spänner sig för att vara på sin vakt för att inte få ont. Tamhästar får verkligen stå ut med mycket. Det här är en träningsmetod med smärta.
Jag skulle aldrig i hela mitt liv få för mig att använda en sån här, men tyvärr är det väldigt vanligt idag. Vi söker så snabba lösningar som möjligt och struntar ofta i vad det innebär för hästen.
/ Klara
Tipsar!
Att göra egna saker till hästen och sig själv är alltid roligt och i många fall kan man spara en del slantar på att fixa saker på egen hand!
På facebook finns en jättebra grupp där man delar sina påhitt (hästrelaterat); http://www.facebook.com/groups/483249951695727/
- Bettlösa träns är enkla att fixa och finns att göra i otroligt många modeller!
- Behöver man ett reflextäcke kan man sy på reflexer på ett vanligt ländtäcke om man har ett sånt som ligger och skräpar.
- Knyta egna repgrimmor/ledrep.
- Sy schabrak/täcke i rolig färg/mönster.
Endast fantasin sätter gränser!
Pessoabett = Holländsk munkavel
"Pessoa (är enligt mig, och många andra) ett dåligt bett pga dess dubbla verkan. Det verkar genom tryck i både gomtak och nacke, vilket talar om för hästen att det ska sänka, och höja huvudet. Man kan ju själv förstå hur hästen känner i detta läge...
Bakom öronen sitter många nervknippen (på en människa tror jag det finns 3m nerver, om inte mer i en kvadratcentimeter, är inte säker, men otroligt mycket nerver finns det iaf, antagligen inte så stor skillnad på häst) som leder till och från hjärnan. När det blir tryck där bildas spänningar i hästens kropp och den kan inte arbeta ordenligt, med rygg/bakben/rumpa. Det enda som händer är att hästen kröker på nacken, i mångas ögon är detta fint.
Man kan inte heller ge en ordentligt eftergift utan att släppa tygeln helt, eftersom minsta lilla rörelse i handen blir minst dubbelt så stor i hästens mun. Eftersom bettet saknar kindkedja känns det för ryttaren som att man håller i luft (det känns som att hästen lyder och gör allt man ber om) och när man väl drar så att man känner något har hästen redan hunnit känna en hel del. Som jag sa i en tidigare tråd, så är det som att skrika till en döv att rida med pessoabett. Varje liten hjälp blir överdriven vilket leder till att hästen tillslut blir stum i munnen eller väljer, av "rädsla" för bettets påverkan, att krulla ihop sig så mycket som möjligt. Bägge dessa orsaker skapar problem när man ska byta bett. I det första fallet kommer hästen att ha blivit härdad och då måste man antingen dra ännu mer, eller byta till ett ännu skarpare bett för att uppleva samma "hålla i luft"-känsla. I det andra fallet kan man säga att hästen får en psykisk blockering och kan gå undan även på ett vanligt tränsbett, i rädsla för att bettet kommer trycka för mycket eller göra ont.
Tyvärr står allt för många hästar ut med denna typ av behandling, och allt för många ryttare vet inte ens vad de utsätter sin älsklingar för. Varje gång jag ser ryttare rida sina fina ponnyer/hästar med detta bett vill jag bara skrika och fråga vad dem håller på med, och om de ens vet det själva. Att detta bett ens är tillåtet är för mig obegripligt. Och att det finns i så gott som alla storlekar, från 8,5cm (nu snackar vi liten shettis som kan ha detta bett) och uppåt gör ju inte att färre personer väljer detta. Bett med kindkedja finns inte i så små storlekar (vilket på sätt och vis är bra, för barn med shettisar ska inte rida med dessa bett heller anser jag) och då väljer de som anser sig behöva, pessoabett istället."
Kloka ord från: http://ridsport.ifokus.se/discussions/4d715841b9cb46223906a4a4-pessoabett
Bildkälla: http://www.freewebs.com/sorbe/pessoa004.jpg
Nosgrimmor, nosgrimmor, nosgrimmor...
Läste på http://ponnydressyr.se/ att ISES kräver att det ska bli en "2-fingerregel".
Alltså det vi lärde oss när vi var små; alltid få plats med 2 fingrar mellan nosgrimma och nosrygg. Som vi alla vet så är det ju många som glömt bort det här med två fingrar eller helt enkelt struntar i det så det är bra om den här regeln bildas för hästarnas skull.
Men vi som inte har något att dölja, varför inte ta bort nosgrimman helt?
Ännu mer hovar
Här kan ni läsa en artikel om Sugar (hästen med hovarna i förra inlägget)
Blir så trött..
Denna ständiga diskussion om barfota och skor kommer nog aldrig sluta,
så länge den hålls på en trevlig och respektfull nivå så tycker jag det är bra, alla måste få dela sina åsikter och vi lär väl av varandra?
Nu är visserligen den här rapporten från 2006 och mycket har säkert förändrats sen dess, men visst får man känslan av att personen/erna som skrivit är emot barfotaverkning? Ni får läsa själva och bilda er egen uppfattning. (Jag har bara läst det som rör hela "barfotafolket" och SANHCP)
http://www.svf.se/Documents/F%C3%B6rbundet/Styrelsen/rapport_om_barfotah%C3%A4star_fr%C3%A5n_dsm.pdf
Sen skrivs det bara om "gånger det gått fel" med barfotaverkning, det skrivs inte om alla gånger det blivit bättre.
Sugar som exempel:
10 månader senare:
Ridskolor del 2
Som exempel på vad jag menar när jag uttrycker mig om ridskolor, så har jag fått lov att berätta om en tjej som står mig nära.
Hon har ridit på ridskola i 9 år och inte på vilken ridskola som helst, utan på den största och mest "kända" vi har häromkring. Trots dom här 9 åren så har dom inte kommit speciellt långt tycker varken jag eller hon.
Vanan att rida "utanför dom 4 väggarna" är inte stor, man märker i hennes ridning/handlingar att hon inte är van att behöva lösa situationer snabbt för att undvika en olycka osv.
Att hämta häst i hagen på egen hand upplever hon som ett problem eftersom hon aldrig blivit visad hur man kan göra på enklaste och säkraste sätt.
Hon är osäker på var på hästen sadeln ligger bra när hon ska sadla, ingen har lärt ut hur sadeln ska ligga, bara hur man sadlar. (Inte konstigt att jag ofta sett hästar med sadlar över bogbladen när jag varit med på den här ridskolan.)
Att jobba hästarna i form är inget dom håller på med förutom nån gång ibland när dom rider "dressyr". (Hur ska då hästarna hålla för verksamheten?)..
Att hämta häst i hagen på egen hand upplever hon som ett problem eftersom hon aldrig blivit visad hur man kan göra på enklaste och säkraste sätt.
Hon är osäker på var på hästen sadeln ligger bra när hon ska sadla, ingen har lärt ut hur sadeln ska ligga, bara hur man sadlar. (Inte konstigt att jag ofta sett hästar med sadlar över bogbladen när jag varit med på den här ridskolan.)
Att jobba hästarna i form är inget dom håller på med förutom nån gång ibland när dom rider "dressyr". (Hur ska då hästarna hålla för verksamheten?)..
Blev bara några få kortare exempel i brist på tid, men vi båda är överens om att dom borde kommit längre och lärt sig mer inom hästhantering.
Grisen levererar!
Jag har världens absolut sötaste shettis.
Visste du att..
..kraftfoder och hösilage ökar trivseln för parasiter hos hästen eftersom "magen blir sur" ?
Ridskolor - vad lär dom ut?
Först och främst vill jag säga att jag tycker att det är jättebra att det finns ridskolor och möjligheten för hästintresserade att lära sig med hjälp av utbildade instruktörer på välutbildade hästar osv, men jag är inte nöjd med dagens ridskolor.
Jag har själv ridit på olika ridskolor även om jag fick min shettis innan, min lillasyster har ridit många år på ridskola och jag har varit med en del där. Jag känner en hel del som rider/ridit på ridskola och jag har själv jobbat och praktiserat på ridskolor så jag skriver inte helt utan kunskap. Självklart finns det bättre och sämre ridskolor och vissa passar inte alls in på beskrivningen jag kommer göra. Om du känner att du inte alls förstår vad jag skriver om så vill jag säga "Grattis, du rider antagligen på en av dom få bra ridskolor som finns. Du är lyckligt lottad".
Nu till saken; Jag tycker verkligen att ridskolor lever upp till namnet, det fokuseras ytterst lite på hästhållning, hästhantering eller något annat utöver ridningen. Man går dit 1 gång i veckan, vissa mer, för att rida ungefär 50 minuter tillsammans med 5-10 andra. Hur många minuter har du ridlärarens uppmärksamhet under hela lektionen? Tja, 5 minuter om ni är 10 i gruppen, har du tur och rider i en mindre grupp - 10 minuter. Och vad betalar man för dom här minutrarna? 100, 200 kr? Det är sjukt!
Jag betalade 200 kr för 45 minuter när jag tränade för privattränare och då hade jag all hennes uppmärksamhet under hela lektionen. Skillnad? Ja. Sen förstår ju jag att alla inte kan rida privatlektioner, det skulle antagligen inte funka men ändå, ni förstår vad jag menar.
Och så har vi ju teorin som utspelar sig någon gång i månaden och som många, många, många struntar i att gå på eftersom den inte är kul. Jag skulle nog vilja påstå att dom som struntar i teorin inte är riktigt hästintresserade, utan har bara ridning som en hobby. Ajabaja Klara, så får man inte säga. Men det var precis vad jag gjorde.
Teorin är ju den enda gången man får en skymt av vad som ingår i en hästägares vardag! Inte kommer jag till stallet varje dag för att göra iordning en nästan dammfri häst för att rida och sen åka igen? Innan jag ens tänker tanken på att rida så har jag ett antal sysslor att göra och även efter ridningen. Och dom som inte går på teorin och sedan köper egen häst. Om hästen skadar sig, hur ska dom då veta vad dom ska göra utan att behöva fråga om hjälp/råd?
Jag tycker att det är konstigt att det inte finns mer hästhantering inlagd i ridskolornas upplärande. Men antagligen är det så att det är ridningen som lockar folk och självklart vill ridskolorna tjäna så mycket som möjligt och på grund av det så har det viktigaste lagts åt sidan. Synd tycker jag.
Fortsättning följer.. imorgon..
Becca och Denver får avsluta det här inlägget, guldklimpar båda två!
/ Klara
Fakta om Liesmas hovar..
- Liesma har varit helt barfota sen juni 2012.
- Liesma har aldrig behövt bakboots.
- Liesma var jättehalt till och från efter att hon fått av sig skorna, visade sig vara en hovböld som bildats där hovslagaren verkat henne blodig vid sista skoningen.
- Liesma snubblade alltid på osynliga saker när hon var skodd, har aldrig snubblat sedan hon blev barfota.
- Liesmas mugg har gått bort sen hon blev barfota.
- Hovslagare ansåg att Liesma aldrig skulle klara att gå barfota.
- Liesma är väldigt plattfotad på fram men det blir bättre och bättre.
Tips till dig med svårfångad häst!
Här kommer en lista med tips från oss till dig som har en häst eller ponny som inte vill komma in från hagen.
- Ta reda på orsaken till varför den inte vill komma in, förknippar den det med något speciellt?
- Många hästar vill hellre vara i hagen för att vi människor inte är tillräckligt intressanta och roliga att umgås med. Se till att göra dig själv intressant så att hästen blir nyfiken på dig.
- Variera träningar och ridpass/motionering av hästen så att den får variation, allt blir genast mycket roligare då.
- Klia och pyssla med hagkompisarna, oftast förstår hästen då att du inte är farlig och blir nyfiken på dig.
- Va i hagen ofta, laga staket, mocka i lösdrift/vindskydd, sätt dig på en lämplig plats och läs en bok mm. Då blir hästen van med din närhet och säkert också nyfiken.
- Ta inte med hästen in varje gång du är i hagen, ägna en stund åt att klia den och gå därifrån efteråt.
- Ha tålamod och låt det ta den tid som behövs.
- Beröm alltid när hästen går att få tag på.
- Går ju oftast att muta/belöna med godis, men det är inte så smart ifall det finns flera hästar i hagen (om det inte är så att man absolut vill bli nertrampad av en hästflock).
- Lära hästen att komma på inkallning.
- Något som brukar funka (i alla fall med Nasse) är att sätta sig hukad med ryggen mot hästen.
- Ge hästen en anledning till att komma till dig, om det inte finns någon? Då stannar den nog helst i hagen.
- Nasse-exemplet: Ställ dig på alla fyra och låtsas va en häst, har dock inte provat den här metoden på större hästar än shettis..
- Liesma-exemplet: Liesma är ofta på bushumör och vill leka en stund, när hon är nöjd står hon snällt och väntar på att fångas.
- Denver-exemplet: Denver är aldrig svårfångad men en sak man kan tänka en extra gång på; Har du fått tillåtelse av hästen att komma in på hästens zon?
En vanlig dag när Liesma inte alls vill på träning, leka är så mycket roligare! (slutet ä bäst hehe)
Svårfångad häst
Vad är mer frustrerande än när solen står högt på himlen och du har tänkt ta en långritt med stallkompisarna men din häst vägrar komma in?
Jag tror dom flesta av oss stöter på svårfångade hästar någon gång i livet medans vissa av oss lever dagligen med en svårfångad häst eller ponny. När Nasse kom till oss så gick hon inte att komma i närheten av, var man tvungen att få tag på henne så fick vi räkna med att det skulle ta några timmar. Kan tilläggas att hon endast gått och skrotat i hagen som en vildhäst hos förra ägaren så hon va inte mycket hanterad även för att va en 4 åring.
Eftersom hon va osäker och tyckte att vi jättar va jätteläskiga så kunde man inte gå raklång fram till henne, då drog hon på en gång, utan man fick gå på huk. Jag har suttit många timmar i hagen och bara väntat på att hon ska våga sig fram för att få en morot, men har man tålamod så brukar det oftast ge resultat!
Under våren fick hon vänja sig vid att vi var i hagen och grejade med dom andra hästarna och att hon fick godis och blev kliad när hon kom fram. Ibland fick hon följa med ut på promenad med den andra shettisen och så fick dom sina mineraler efteråt som "belöning". Hon gick att få tag på utan problem när det var jag eller mamma som hämtade henne i hagen lagom till sommaren, när det var någon hon inte kände eller litade på med i hagen så höll hon sig på ett bra avstånd, men det kändes ändå som att "problemet" var löst.
Så efter midsommar var det dags för hagbyte och vildhästen kom fram igen. Jag satte mig i hagen och bara väntade och pysslade med dom andra flera timmar om dagen ibland. Ibland kom hon fram och man fick klia henne en stund, ibland var hon skyggare än någonsin. En dag kom Becca med en riktigt bra idé när vi stog nere vid hagen och funderade på min lilla vildhäst; Becca ställde sig på alla fyra och blev ungefär i samma höjd som Nasse och sen gick hon fram så till Nasse och hälsade som om hon vore en häst. Nasse stog kvar och hälsade nyfiket medans jag stog en bit ifrån och gapade. Becca började vänskapligt klia henne och fick klappa henne över hela kroppen även om Nasse var väldigt misstänksam.
Efter det blev hon socialare för varje dag som gick, när hon såg mig i hagen kom hon gnäggandes i full galopp och hon följde mig som en hund, lös i hagen i alla gångarter och vi kunde ägna timmar åt att klia varandra. Efter det har hon börjat lita på mig och hon accepterar allt som jag utsätter henne för, hittills iallafall. Hon är fortfarande misstänksam och osäker mot alla andra (även hästar) och går undan om man är fler än en människa i hagen eller när det är någon hon inte känner. Men hon utvecklas personligen och blir självsäkrare.
Det jag vill få fram är att man aldrig ska ge upp, oavsett vad. Det finns hästar som inte blir lättfångade på en gång utan att man måste visa att man går att lita på under en längre period innan hästen tillslut litar på en. Jag hade många emot mig när det gällde Nasse och jag berättade om mina funderingar på att köpa henne. Men det har visat sig nu att jag inte gjorde allt i onödan, jag har världens mest underbara shettis och jag smälter varje gång jag möts av en dov gnäggning i hagen.
/ Klara
Är hästmänniskor matchningsfixerade?
Många hästmänniskor är ju jätteeeeee noga med att matcha all häst och ryttares utrustning och vissa har speciella färger till sin häst osv, jag va sån förut men nu fokuserar jag mer på hästen och för mig spelar det ingen roll om jag har blå tröja, röda byxor och grönt schabrak t.ex. MEN en sak är jag fortfarande färg och matchningsfixerad med; Nasse. Hon har alla sina saker i färgen lila: ryktlåda, borstar, mathink, grimma, grimskaft, westernfilt osv. Om hon behöver något som absolut inte finns i lila så blir det rosa istället haha. Framöver ska hon få en egen lila repgrimma också!
Några av Nasses lila saker, båda från hööks. Westernfilten har hon fått från bästa Elin Persson!
/ Klara
Boots = Löstagbara skor
Liesmas nya boots har kommit (Equine Fusion Jogging Boot strl 15)! Och då kom jag på att jag kan ta upp det här med boots här på bloggen :)
Hur ofta har vi inte hört "men min häst är ömfotad så den måste vara skodd"?
- Ja precis, alldeles för ofta.
Men om hästen är öm i hovarna så är det något som inte står rätt till i hovarna eller i hästen. Hovarna speglar hela hästens mående och man kan faktiskt ta reda på en hel del med hjälp av hovarna.
Största anledningen till ömma hovar? Röta. Jag har skrivit ett inlägg tidigare som handlar om röta, inlägget hittar du här: http://dancinghorses.blogg.se/2013/february/horses-lend-us-the-wings-we-lack.html .
Har man en häst som ömmar så ska man absolut inte rida som vanligt! Man måste låta hästen ta det i sin egen takt och vill den hålla sig i vägkanten så låt den.
Men för att kunna rida hästen som vanligt även om den är ömfotad så är boots lösningen! Boots är som gympaskor fast till hästen som man sätter på när man vet att man ska rida på ett underlag som hästen ömmar på eller när man inte är säker på hur underlaget kommer vara. Det finns otroligt många varianter och dom utvecklas hela tiden så att det finns boots som passar alla. Oftast räcker det med boots på framhovarna eftersom det är där hästen bär mest vikt.
Har du boots till din häst så slipper den gå skodd dygnets alla timmar, flera timmar som den inte ens behöver skor då våra hästar oftast går i mjuka hagar och där ömmar ingen frisk häst.
De bootsen med tjockare sulor går också att brodda så man slipper halka när vintervägarna blir isiga eller gräsbanorna är blöta.
Sen har vi ju det här med hur hoven belastas, med boots bär hela hoven upp hästens vikt. Med järnskor bär bara hovväggen upp vikt, inte konstigt att så många skodda hästar har sprickor i hovarna..
Liesma posar i sina Easy boots som hon nu växt ur, vad säger man när dom blivit för stora?
/ Klara
Dagens hästar: 130308
Eftersom det bestämde sig för att bli minusgrader igen så är vägarna snorhala på många ställen och därför hoppar jag över ridningen (känns inte så fantasifullt att skritta i skogen varje dag) och snön på gärdet var stenhård så jag ville inte arbeta med dom på marken heller. Blev att verka Nasse och Liesma istället. Nasse vill vara med och undersöka vad jag håller på med, eller så vill hon busa och försöker naffsa mig i benet. Men hon har blivit så otroligt duktig på bara någon månad.
Förut kunde hon knappt hålla balansen på 3 ben, nu står hon som ett ljus och väntar snällt tills jag släpper ner benet. Duktig ponni! Eftersom hennes hovar var väldigt utflutna osv tills jag började verka henne så har hon mycket valkar som försöker hålla ihop och stärka hoven, men som allt eftersom börjar gå bort. Efter varje verkning när jag leder ut henne från stallet ser det ut som att hon tänker "Oj, såhär kändes det inte förut" och så trippar hon glatt vidare efter att ha känt sig för på underlaget. Och det känns positivt att se att det går åt rätt håll :D
Liesma blev otålig och tyckte att jag var jättejobbig som skulle pilla med hennes ben, hennes överskottsenergi kommer fram i dom mest olämpliga lägena. Men efter en stund var även hon trimmad och hon fick än en gång prova sina nya boots. Dom passar även om dom ser ut som två... gigantiska hinkar.. på hovarna hehe.
Denvers tur blir det imorgon! :)
För övrigt så vill jag att det ska bli varmt nu så att snön smälter bort, och det fort!
/ Klara
Kvällstänk..
Något att tänka på:
Övningskör med shettis!
Nasse har sedan första börjat varit en segpropp ute på promenader. Om man ville få henne att trava var man tvungen att släpa med henne kändes det som, den som ledde andra shettisen fick vänta in gång på gång och eftersom hon knappt rörde sig framåt så hamnade hon alltid sist.
Det blev bättre och bättre med tiden efter att den andra shettisen flyttat och Nasse verkade trivas bättre när det bara var hon på promenaderna och hon traskade på lite fortare.
Men nu ska jag komma till saken, jag/vi har märkt under vintern att hon blir en raket så fort hon får vara en av dom längst fram och därför började jag peka fram henne för bara några veckor sen när vi var ute på promenader. Det märks en tydlig skillnad, hon går på ordentligt, spetsade öron och trippar gärna i förväg så långt linan räcker.
Jag vet inte till 100% vad det beror på, om hon bara blir så otroligt nöjd och stolt över att få vara "ledare" i täten och tycker att gå sist är det tråkigaste som finns så att hon tappar gnistan, eller om hon får ett extra driv när någon befinner sig bakom henne. Huvudsaken är iallafall att det funkar, hon trivs och är nöjd.
Självklart är det fortfarande jag som bestämmer hur saker och ting ska gå till även om jag är bakom henne, hon stannar när jag stannar osv.
Hon blir så otroligt glad och vet precis vad jag menar när jag ger kommando för att hon ska gå fram och det här har också hjälpt till att stärka hennes självförtroende eftersom hon tar på sig en del av ledarrollen när hon går först.
Ska så småningom byta ut ledrepet mot tömmar och börja tömkörningen på riktigt!
Prinsessponny i sin reflexmantel!
/Klara
Citat
"En häst utan ryttare är alltid en häst, men en ryttare utan häst är bara en människa."
Jag och min flock, sommaren 2011.
/ Klara
Smärta och obehag
Vi är väl alla ganska överens om att hästen ska slippa smärta, ellerhur?
Du är ute och rider på en vanlig väg där det kommer bilar då och då, vägen svänger här och där och ibland är det dålig sikt. Plötsligt blir din häst rädd eller börjar busa och drar iväg i full galopp.
Jag har två alternativ till er:
1. Du rider med ett hackamore/skarpare bett och eftersom du tar tag ganska rejält i tygeln så får du stopp på hästen innan den hunnit rusa iväg och du undviker en olycka.
2. Du rider med grimma eller något annat väldigt snällt huvudlag. Därför lyssnar inte hästen till 100% när du försöker stanna och du riskerar att krocka med en bil i nästa kurva eftersom du inte ser någonting och kommer i full, okontrollerad galopp.
Jag menar inte att det är det här som händer i alla fall eller att ett skarpare bett får stopp enklare, utan vad man helst väljer? Jag tror att dom flesta väljer 1, det skulle jag gjort och det gör jag. Jag har ridit Liesma i grimma ute och jag vet att hon går att kontrollera så, tills någonting händer för då når inte jag fram till henne med bara en grimma. Hon stänger ute mig och blir det flyktdjur som vi så ofta glömmer att dom är.
Jag tror att det i vissa fall kan vara nödvändigt att skapa ett kort obehag/smärta hos hästen för att förhindra en olycka eller något annat. Det är säkerhetstänk. Sen tycker jag absolut inte att man ska betsla upp hästen och rida på starkaste, starkaste liksom. Jag tycker att bett är starka nog i sig själva, utan det jag menar är att man kanske tar tag för mycket i tygeln för att få hästen att stanna och för att undvika olyckor. Med att ta tag i tygeln menar jag inte att hästen ska va blå i munnen eller riskera att knäcka nosryggen. Vi alla har nog en känsla av hur mycket vi kan ta innan vi skapar för mycket obehag för hästen.
Någon som tänker annorlunda? Nyfiken på att höra din åsikt isåfall! :)
Kluring..
Hur märker hästmänniskor att våren är på väg?
Lillasyster blir stor!
Grattis på 13 års dagen världens bästa lillasyster!
Älskar dig även om du är en pina ibland ;)
/ Klara
Jag var bara tvungen
Älskar videon!
130306
När lösdriften var mockad och vattnet påfyllt i hagen så tog jag med Liesma in, som så snällt stog och vänta på mig vid ingången. Hade tänkt skritta en sväng eftersom vägarna är bara på dom flesta ställena nu men jag fick snabbt planera om.
Liesma var helt klart missnöjd med nånting och hon kändes faktiskt som för ett år sen, eller två. Hetsig, orolig på blicken och ville inte "släppa in mig för tätt inpå", och så har jag inte sett henne bete sig det senaste året.
Det gav mig en tankeställare, även om hon är lugn som en filbunke 98 gånger av 100 nu så ligger fortfarande den där exploderande personligheten och pyr någonstans under ytan. Jag tänker inte lika mycket på att hon fortfarande är den hästen som slår om på en tiondelssekund, från att vara kolugn till att stå rakt upp på bakbenen. Hon har kommit ner på jorden det senaste året och är en helt annan häst jämfört med då, men jag måste komma ihåg att även om hon inte visar den hetsiga sidan så finns den fortfarande kvar.
Eftersom hon hade en dålig dag så tog vi en promenad istället för att hon skulle lugna ner sig och slappna av. Promenaden varade i ungefär 40 minuter och vi gick igenom grunderna lite så som att hon ska stanna när jag stannar, backa när jag backar, trava när jag springer osv. Så fort hon fick tänka lite så kom hennes lugna jag fram igen. Och eftersom hon har överskottsenergi låtsades hon va rädd för lite grejer längs med vägen så hon studsa och hade sig bakom mig, knashästen :)
Nasse och Denver fick stå idag, jag va fram och kliade lite på Nasse i hagen. Denver åt och visade på en gång att han helst ville va ifred och det respekterar jag. Dom är inga gosedjur som finns där för att gosa med bara för att jag vill.
ISFRI MARK!
/ Klara
Klara tipsar:
Ni som rider med hackamore vet att det är lika eländigt som med bett på vintern, för även om hackamorets skänklar inte ligger i hästens munn så ligger det ju emot hästens kinder och eftersom dom är gjorda av metall så leder dom kyla = väldigt kallt för hästen.
Nu är det här tipset lite sent ute men bättre sent än aldrig och jag använder mig av det året runt.
Tipset: Klipp ut två cirklar ur ett fårskinn/fluffigt tyg/teddy och limma fast på insidorna av hackamorets skänklar (jag har tejpat med silvertejp så jag enkelt kan byta "tussar" när dom blivit slitna). På så sätt ligger dom aldrig emot hästens kinder, hästen slipper frysa och du slipper värma skänklarna!
/ Klara
Boots på Dressyrmupparna!
Titta vad jag hittade på Dressyrmupparnas blogg!
Tjejen heter Matilda och har "snyggast outfit", men det jag la märke till:
Tjejen heter Matilda och har "snyggast outfit", men det jag la märke till:
Hästen har boots, och då är det 99,9 % säkert att den är barfota! (Det finns ju dom som har skodda hästar och boots av nån anledning..)
Dressyrmupparna: http://dressyrmupparna.se/veckans-outfit-100/42741
Matilda: http://thesevengames.blogg.se/
130305
En sak jag blir väldigt irriterad på är nosgrimmor.
Att i stort sett alla träns säljs med nosgrimma och oftast med snokrem.
Att i stort sett alla (iaf majoriteten) använder nosgrimma på sin häst.
Varför?
Jag har själv använt nosgrimma på mina hästar för att jag visste inte bättre då. Men idag skulle jag aldrig använda en nosgrimma faktiskt. Nosgrimmor är till för att hålla hästens munn stängd, men hur ska hästen då kunna gapa för att inte få ont om ryttaren tar för hårt i tyglarna eller hur ska den kunna visa att den tycker att bettet är obehagligt om den är ihopspänd med massa remmar?
Anledningen till varför många använder nosgrimma är för att hästen gapar och "försöker komma undan". Jag köpte den anledningen när jag red klassiskt, jag antog som så många andra att man menar att hästen försöker komma undan från att jobba, alltså att den är lat. Men idag vet jag bättre, hästen gapar för att den inte trivs eller får ont av bettet. Det behöver inte vara själva bettet, det kan vara ryttaren som inte hanterar bettet på rätt sätt. Men när hästen gapar, lägger tungan över bettet eller lipar osv så är det något som är fel och jag tycker att det är så synd att så många spänner igen hästens munn istället för att lyssna på hästen och ta reda på orsaken.
Sen finns det dom som använder nosgrimma för att det är snyggt, och så finns det dom som använder nosgrimma för att det är "så det alltid varit och ska vara". Jag var en av dom sistnämnda.
En häst som trivs med bettet och ryttarens hand gör inte motstånd, gapar eller liknande. Men hur ska vi kunna veta om hästen trivs eller inte när den inte kan visa vad den känner?
Min dressyrtränare tyckte att jag skulle rida Liesma på bett för att det ska va så helt enkelt. Och jag vet att folk har snackat skit bakom min rygg för att jag inte gjorde som "man ska göra". Liesma gick och gapade, lipade, skakade på huvudet med mera heeeela tiden med bett (utan nosgrimma, löst spända sidostycken och långa tyglar, provade även många olika bett). I början av sommaren 2012 la jag bettet åt sidan för gott för hennes del och hennes tänder är fortfarande inte helt återställda efter det slitage som bettet bidragit till under hela hennes liv och inte bara under dom år jag haft henne.
Nu rids hon på ett allt för löst spänt ponnyhackamore och hon trivs utmärkt. Risken för tryckskador är minimal då jag rider mina hästar på långa tyglar och jobbar dom på ett annat sätt än den klassiska ridstilen. Liesma går även att rida i bara grimma och lyssnar lika bra på det men jag har hacket som en säkerhetsgrej eftersom hon kan vara lika mycket i luften som på marken och om hon bestämmer sig för att sticka så är ett hackamore lite skarpare även om hennes är så löst. ;)
Det sitter väldigt löst, så när hon skakar på huvudet så "fladdrar" det..
Fotografen till det här mästerverket är Elin Persson.
/ Klara
Våga välja lösdrift!
Såhär skriver Jordbruksverket om hållbar hästuppfödning:
Hela dokumentet går att läsa på: http://www.jordbruksverket.se/download/18.62af51191240430af4d80001074/Slutrapport.08.h%C3%A4stuppf%C3%B6dning.Bollerup.pdf
"Traditionell hästhållning i isolerade boxstallar kräver mycket manuellt arbete och det ärsvårt
att bedriva kommersiellt livskraftig uppfödning av hästar i denna inhysningsform. Det håller
också på att växa fram en insikt om attför mycketstillastående istall påverkar hästens
utveckling och hållbarhet negativt. Detfinns mycketsom tyder på att hästarsom tillåtsleva i
grupp utomhus med tillgång tillstora arealer attröra sig på utvecklas bättre,såväl fysisktsom
psykiskt, än hästarsom föds upp på stall. Man hartill exempel visat attriskerna för
hälsostörningar, till exempel luftvägsproblem och magsår, minskar kraftigt hos hästari
utedrift. De trivselmässiga fördelarna för ett nomadiserande flockdjursom hästen att gå ute i
grupp jämfört med att vara instängd i ensambox torde vara uppenbara."
"Varför håller vi hästar inne?
Tradition
Hur kommer det då att vi har hamnat i en situation där vi håller hästar på ettsättsom inte är
bra för varken djur, människor eller ekonomi. Omviser tillbaks på den tid när hästen hölls
som bruksdjur, när dess arbetsförmåga utnyttjadesför transporter och som dragkraft inom
lantbruket och armén,så hölls hästar huvudsakligen ispilta. Dessa hästar arbetade stora delar
av dygnet och när de varistallet gick tiden åt till att äta och att vila. Sysslolöshet var inget
problem för djuren och eftersom de skulle ut och arbeta varje morgon var detrationellt och
lättskött att ha dem tillgängliga ispiltor. Mekanisering av tungt arbete med hästskötsel var i
huvudsak inte möjligt och de problem med luft- och arbetsmiljö som vi identifierat idag var
inte särskilt uppmärksammade, även om C-G Wrangel redan 1889 i ”Handbok för
hästvänner” skriver att ”Stallet är ett nödvändigt ont på våra breddgrader. Attså mycketsom
möjligt minska skadeverkningarna av detta onda är en av hästvännens viktigaste uppgifter.”
Detta sätt att hålla hästar har sedan levt vidare, trots att dagenssporthästar inte används mer
än en timme per dag och sedan tillbringarresten av dygnetsysslolösa. Den skadliga effekten
av dålig lufthygien ökar med antalet timmarsom tillbringasistallet. Spiltorna haridag bytts
mot boxar, vilket ger hästarna något merfrihet, men som görstallet betydligt dyrare att både
bygga och sköta.
Efter hand verkar man ha glömt varför det var väl motiverat att hålla hästar uppstallade förr i
tiden och det har utvecklats en föreställning om att hästar behöver hus att bo i, precissom vi
själva. Hästar hållssom sällskapsdjur och det känns kanske som om de harsamma behov och
krav på bekvämlighetsom människor. Många hästägare förstår inte att hästens behov skiljer
sig helt från deras egna."
Bildkälla: http://i285.photobucket.com/albums/ll72/flickancarra/inlagt19-05-01007.jpg?t=1241196872
Facebook-revolution!
Min kära vän Emelie har skapat gruppen "Våga sluta "fuska" tänk på hästen!" och kort sagt så handlar den om att man ska skippa alla genvägar som så många av oss använder inom hästsporten som t.ex. hjälptyglar mm.
Alla är välkomna att gå med om ni tycker som vi :) :
/Klara
Pyjamas till hästen?
På Roads.com kan man tydligen köpa pyjamasar till hästen om man t.ex. har en häst som är duktig på att smutsa ner sig? Vad tycker ni om detta? Har det inte gått liiite långt när hästarna måste ha "riddartäcken" som nattlinnen?
Ett plus är väl att dom finns i roliga färger och mönster men enligt oss, nej tack. Låt hästarna va hästar och ägna dom lite extra tid med borstning istället om dom har smutsat ner sig..
/ Klara och Rebecca
Tankar om hagen
Hagen ska ju utökas när snön smält, kommer bli så sjuuukt stort! Men jag tycker att hagen i nuläget är i minsta laget och då är den många många gånger större än "vanliga" hagar eller hur jag ska förklara, jag tror ni fattar. Jag tycker att om hagen blir lera så är den för liten, självklart blir det lerigt vid matplatser, vattenkar, vid in/utsläpp, runt lösdrifter, i passager och gångar om man inte grusar ordentligt. Jag menar inte att hela hagen måste vara fri från lera utan det jag menar är att om hela hagen är lera så som dom ofta är i t.ex. inackorderingsstall så tycker jag att dom är för små. Men alla har inte möjligheter till stora hagar och då får man göra det bästa av situationen!
Nu kan det ta 20 minuter att hämta en häst i hagen utan att den är svårfångad och när hagen blir större så kommer den vara ungefär dubbelt så stor som nu, härligt tycker jag! Sen ska det grusas på vissa ställen så som vid vattnet och lösdriften och antagligen på några ställen där dom går mycket och risken är större att det blir upptrampat OCH för att dom då får lite "gratis" grusträning till hovarna! :D
Kommer bara kännas så tomt att ha en så stor hage när Denver åker och jag bara har 2 puttar kvar. Får se mig om efter passande fyrbentingar att utöka flocken med hehe...
Citat
"Bara hjälplösa ryttare använder hjälptyglar" -Klaus Balkenhol
Mugg
Hur många av oss har inte hästar med mugg eller känner någon med häst med mugg?
Jag hade. Liesma fick mugg innan jag köpte henne och jag fortfarande var medryttare på henne. Den blev så kraftig och infekterad så ägaren behövde ta kontakt med veterinär. Efter att hon hoppade på tre ben några dar så började den sen gå över, men sedan dess så har hon alltid haft en liten skorpa i karleden tills sommaren 2012, då hon fick av sig skorna.
Jag har lärt mig nu att hästar med mycket slaggämnen i kroppen ofta får utslag/inflammationer i karleden = mugg. När Liesma fick av sig skorna och blodcirkulationen sattes igång så fick hon även bort dom här slaggämnena ur kroppen och muggen försvann. Hon har nu varit muggfri från dess förutom nån skorpa som kom i höstas men som försvann efter några dagar av sig själv.
Skoluppgift om hovar.
Skoluppgift om barfotahovar och skor.
Hur skor påverkar hästen:
En skodd häst förlorar många av sina naturliga funktioner. Som vi alla vet så väger en häst ett antal hundra kilo och det är hovarna som dagligen måste bära upp hästens vikt. Hovens uppgift är att vara stötdämpare men när hästen skos så får lederna och skelettet ta upp stötar och belastning som hästen utsätts för dagligen och detta blir skadligt i längden eftersom hästens kropp inte är gjord för att belastas på detta sätt.
Man brukar även säga att hästen har 5 hjärtan, i alla fall inom ”barfotaspråk”. Med det menas att hästen har ett hjärta och sedan en blodpump i varje hov – elastiska putan. Hästens hjärta är för litet och inte gjort för att pumpa runt blodet i hela hästens kropp på egen hand och när man skor en häst så höjs strålen över marken och ”blodpumpsfunktionen” försämras eller slås ut helt.
Dessutom skodda hästar har ingen uppfattning om underlaget den går på till skillnad från en barfota häst som känner av underlaget och anpassar sig efter det och förhindrar även många gånger att skada sig. Ett exempel på det är att en skodd häst går fram hur som helst i en isig hage i vilken gångart som helst, den har ingen aning om vart det är halt eller inte. Medan en barfota häst anpassar gångart efter underlaget och man ser väldigt sällan en barfota häst i full galopp över isgata.
Ytterligare ett argument mot skodda hovar, korrekt hovform läker och förebygger många hovsjukdomar som till exempel hovbensrotation, hovbenssänkning, sprickor och utflytningar. Men korrekt hovform går inte att uppnå med skor på hästen. Skor på hästen döljer även eventuella symptom och sjukdomar och gör så att man kan fortsätta använda hästen utan att ta reda på och göra något åt orsaken till symptomet.
Eftersom hovväggen är längre än sulans nivå för att skon ska kunna fästas, så bildas ”kniptångseffekt” när hästen sätter ner hoven.
Tecken på dålig hov:
Lång, deformerad, höga/understuckna trakter, fyrkantig eller oval hovform. Randig hov vägg, sprickor eller utflytningar är några exempel. Kotledsinflammation, andra inflammationer, ryggproblem mm kan bero på dåliga hovar.
Hur en barfotahov fungerar med hästen:
En barfota hov har hovväggen i samma nivå som sulan, traktstöden är inte uppstickande utan också ner verkade till sulans nivå. Detta för att hela hovens undersida ska bära upp hästen och inte bara hovväggen som vid skoning. Strålen ska vara tjock och kuddig så att den kan ta upp stötar och påverka blodgenomflödet. Hovens insida ska vara skålformad och yttre kanten ska vara avrundad därför att hoven inte ska gå sönder när hästen går. En hov som inte blir avrundad har väldigt lätt för att gå sönder i kanten om den till exempel går på en sten eller liknande. En rätt verkad barfotahov får även en så kallad sugproppseffekt vilket gör att den inte halkar lika lätt.
En barfotahov läker ut många sjukdomar och problem av sig själv och den får bort slaggämnen bättre än med skor.
Om man inte är intresserad/bryr sig/har kunskap så kan man inte ha en barfotahäst för barfota handlar om hela hästen. Att sko sin häst är enklaste alternativet och man behöver inte använda sin hjärna.
Hovarna speglar hela hästens mående.
Övergången till barfota är snäll, man verkar inte efter en korrekt hovform på första verkningen utan man tar lite i taget för att hoven ska få en chans att återhämta sig efter skon. Man kan inte heller ta för givet att det går att rida en ny barfotahäst på alla underlag på en gång. I början kan man behöva boots på de flesta underlag men man får succesivt vänja hästen vid olika krävande underlag och tillslut kan hästen gå barfota på det mesta.
Om hästen är öm så finns det en anledning till det, fel verkad, sjukdom, foder, mm. Ta reda på orsaken och behandla den istället för att slå på skor som de flesta gör i dagsläget pga. okunskap. Skillnaden här mellan barfota och skodda hästar är att de med barfotahästar behandlar problemet men de med skodda hästar döljer bara symptomen. Att skon döljer symptomen betyder inte att hästen inte har ont för det.
Men likheten att slå på hästen skor är som att vi människor skulle sätta på oss för små skor och gå och sova med skorna hela dygnet runt. Människa i dem trånga skon tappar känsel och uppfattning om underlaget.
/ Rebecca
I choose to be happy
Det händer väldigt ofta att jag bara låter livet rulla på och blickar mot framtiden och mina drömmar,
istället för att ta vara på nuet och glädjas åt att jag har världens bästa häst och shettis.
Jag älskar er med hela mitt hjärta.
/Klara
Visste du att..
..Denver kan buga på kommando?
Tänker tillbaka på tider som var
Liesmas man är inte ryckt sen innan den här bilden togs, ni kan ju tänka er hur lång den är nu?
Men hon passar bra som skogsmulle så vi fortsätter köra på den stilen framöver! :)
Har letat igenom alla bilder för att hitta en nu-bild som visar hur lång manen blivit men tydligen så vill Liesma bara fotas från vänster sida så några man bilder finns inte haha..
130303
Uppdateringen har inte varit den bästa och jag känner att jag inte har så mycket att skriva om i dagsläget. Liesma och Denver har aktiv vila nu när det är smältningstider så där händer inte så mycket intressant. Denver åker hem inom en snar framtid och jag känner att det är det bästa för oss alla, förutom Liesma som förlorar sin bästa vän, men jag har inte tid med en tredje häst, en ponny dessutom. Så även om det gör mig så sjukt ledsen att behöva låta Denver åka så känns det som att jag gör rätt val.
Alltså kommer han mest gå och skrutta, skogsridas tills han åker. Liesma ska sakta och försiktigt börja sättas igång när snön smält och det går att rida utan att se ut som Bambi på hal is. Det blir mycket repetition av grunderna i början eftersom hon "skolades om från klassisk ridning" i somras till en blandad ridstil (som jag inte riktigt kan sätta namn på) som utgår från hästen. Hon ska dessutom i lagom takt bygga upp muskler och stärka sig så att hon håller för arbete på en nivå som lämpar sig för henne och jag hoppas och ber att hon får vara fri från skador och vara frisk från och med nu!
Så eftersom dom stora har vila nu så kommer det nog mest handla om Nasse under en tid. Vi fortsätter med trickträningen, tömkörning och NH-grunderna. Ska försöka ta så mycket kort som möjligt som jag kan dela här på bloggen.
Klia-kompisar-stund i hagen, Denver tyckte att det passade bra att klia mig i ansiktet haha :)
Fotograf är Elin Persson.
/ Klara
Visste du att..
..Nasse har utvecklats jättemycket sen vi började trickträna! Hon vågar ta plats och tar för sig mycket mer än innan och "shettisen börjar komma fram i henne". Är så stolt över mitt lilla hjärta och det här är definitivt något jag rekommenderar andra att göra, speciellt er med tillbakadragna/osäkra hästar!
/ Klara
gksahfdkfgdökjfkh
Avmaskning
Läste om att hästarna ska äta aspbark på våren, hallonblad på hösten och någon slags jord året runt för att hålla sig fria från mask, så nu har hästarna en hel del "små aspar" i hagen som dom skalar av. Tycker att det är kul när saker går att lösa på naturliga sätt, så jag hoppas att det här funkar!
Har även lärt mig en del om vad vissa växter hjälper mot. Mina hästar är galna i tistlar och det är tydligen bra för pälsen, fascinerande! :D
/ Klara
Uppdatering..
Nasse kan nu pussas på kommando, vi behöver bara finslipa lite (hon har liiite svårt att koncentrera sig ibland men hon är ju fortfarande liten så det tycker jag är helt okej). I början tyckte hon faktiskt att det var lite läskigt, hon är ju väldigt misstänksam mot människor och jag skulle vilja påstå att hon inte litar på någon förutom mig, eftersom jag pysslar med henne varje dag.
Men iallafall, efter ett tag kunde hon inte stå emot morötterna och pussades hej vilt, nä men typ. Den ponnyn gör allt för godis. Är så stolt över min lilla gris!
Hon har även varit duktig och dragit pulka alldeles på egen hand efter några dagars vänjning med pulkan bredvid. Hon har en sån positiv inställning och är inte rädd för något som hästar "brukar vara rädda för". Jag måste säga att jag blivit så fäst vid denna lilla individ och jag blir så glad av att se att hon utvecklas från att vara den skygga som inte gick att komma i närheten av till att bli den som tar för sig, hälsar när hon ser mig och faktiskt vara lite kaxig ibland. Allt bevisar att hon känner sig trygg och mår bra i mitt sällskap och det finns inget bättre än känslan av samhörighet med en häst (oavsett storlek haha).
Tanken är att vi ska fortsätta med trickträningen och vi har även påbörjat tömkörningen även om jag hade tänkt lägga den åt sidan. Har ni tips på trick? Kommentera!
Bilderna är tagna av Elin Persson.
