De flesta hästar har, precis som oss människor, snedheter av olika grad. Varför lägger vi då på sadlar som är uppbyggda symmetriskt på hästryggar som är asymmetriska?

 

"Det lättaste sättet att se om din  häst är vänster-  eller högerhänt är att se vilket ben den oftast har längst fram när den står och äter. Att en häst är vänster-  eller högerhänt påverkar utvecklingen av benet, hoven och bogladet som blir kraftigare på den sida som används mest." 

 

Läs mer på: http://www.stallrustorp.se/2013/04/en-sadel-maste-vara-symmetrisk-eller/#.UXlpNLUqw4V

 

Hittade länken på: http://silentvoices.blogg.se/

 

Jag vet inte vad jag ska säga, här är ett stycke ur en artikel angående den här helkroppsdräkten:

 

"- Det är sportdräkt för hästar med samma egenskaper som ett par cykelshorts. Man kan använda täcket vid resor för att få en stabil kroppstemperatur och öka blodcirkulationen. Man undviker svullnaden i benen och musklerna hålls på plats i dräkten. Det gör att man undviker blödningar.

Även efter tävlingar ska hästen ha på sig dressen.
- Då får du ut mjölksyran ur musklerna snabbare och därmed blir det kortare återhämtningstid."

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article16263054.ab

Igår kom säsongens första crossåkare till banan och självklart hängde jag och Nasse på för att passa på med lite miljöträning. Det hände inte så mycket, dom kunde starta crossarna bredvid henne och dra iväg utan att hon reagera det minsta. Duktig ponny! Självklart var hon lite misstänksam eftersom dom var närmare än vad hon nånsin varit en cross förut men hon brydde sig inte. Fick stå och beta en stund uppe vid crossbanan medans dom körde runt, fortfarande ingen reaktion och det är jag glad över.

 

Jag hade faktiskt inte trott att hon skulle bli rädd, men en liten reaktion hade jag väntat mig. Men jag är glad att det gick så bra som det gjorde! Det var även en liten kille med som Nasse tyckte var jätterolig eftersom han var i hennes storlek. Han sprang omkring och lekte och Nasse sprang försiktigt efter. Det var också bra miljöträning!

 

 

Hade även tänkt ägna mig riktigt åt var och en av hästarna men det slutade med att vi satte upp staket igen så imorse fick hästarna tillgång till ett lika stort område till! Dom såg riktigt nöjda ut. Jag hann även skritta Liesma idag innan skolan, hon är fortfarande en tickande bomb och just nu skulle jag göra vad som helst för en ridbanan, typ. Det blåste ganska mycket, jag tvekade på om det verkligen var smart att rida men vi gav oss ut iallafall. Efter några minuter så fick vi sällskap av 10 hjortar på ett gärde bredvid oss.

 

Liesma bryr sig inte alls om djur i vanliga fall men idag ville hon stanna och kolla läget så jag lät henne göra det. När jag kände att hon var redo att gå igen så bad jag henne lugnt att gå framåt. Hon kändes som att antingen skulle hon gå lugnt framåt eller explodera om jag råka be om för mycket eller vid fel tidpunkt, men hon gick lugnt framåt i blåsten. När vi kommit en bit till så gick hon på precis som vanligt och det kändes som att bomben hade desarmerats. 

 

Då kommer en bil, den kör ganska lugnt och håller ut så långt det går åt kanten, jag och Liesma är påväg att vika av mot en annan väg även om vi har några meter kvar (vägen är ganska bred just där) och hon känns fortfarande lugn. Jag tänker att det är tillräckligt stort avstånd till bilen, det här har hon aldrig reagerat på förut, vi klarar det här. Så fel man kan ha, i nästa sekund så är bilen en meter framför oss och Liesma får panik, även om den är på ett avstånd som hon aldrig reagerat på tidigare.

 

Jag känner hur hela hästen ställer in sig på att fly och jag tänker "fan, hon kommer vända". Jag hinner precis rama in henne mellan händer och skänklar innan hon är på väg att vända. I samma sekund som jag inser att hon inte kommer vända så uppmärksammar jag hur djupt och brett diket på våran sida är och nästa tanke är "hon kommer kasta sig över". Bilen kör precis bredvid oss och det känns som att allt går i slow motion. Liesma är på väg att krypa ur skinnet, men vi lyckas hålla oss kvar på vägen och kan lugnt andas ut när bilen är förbi.

 

Resten av turen blir lugn, hon traskade försiktigt men ändå obesvärat över ett parti med väldigt grovt grus (red utan boots) och sista biten fick hon som vanligt gå utan ryttare. Hel nöjd med henne även om det händer lite saker då och då, bilar tar vi det lite lugnt med tills hon är igångsatt och har släppt alla "jag-är-rädd-för-motordriva-fordon"-påhitt, för Liesma är 99% trafiksäker i vanliga fall, det är överskottsenergin som spökar.

 

 

Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla inom ridsporten
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse 
Dag 5 - Det här finns i min rykt låda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favorit grej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardags outfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa häst minne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

För det första, har jag visat er hur mitt stall ser ut?

För det andra, vet ni hur otroligt litet mitt stall är?

Jag tycker väldigt mycket om mitt stall, eftersom det är så litet så är det nära till allting. Jag behöver inte gå till en annan del av byggnaden för att hämta en hovkrats osv. Allt finns i närheten. 

 

.."Hästen har inte något område för skarpt seende. Den ser faktiskt mindre tydligt än vad vi gör, men hästen har däremot ett bättre mörkerseende än människor. Hästen har ett stort synfält som gör att den lätt upptäcker faror både på nära och långt håll. Hästens ögon är placerade på var sin sida om huvudet, vilket gör att hästen ser både åt sidorna, snett bakåt och framför sig."

Hittade den här bilden och texten på http://www.hastliv.nu/bloggar/NaturligHasthantering/default.aspx .

 

Dressyrstjärnan Patrik Kittel har lämnat in en prostest angående blommor runt dressyrbanan i torsdags. När ryttarna provred på tävlingsbanan så var bara 1/3 av blomdekorationerna utplacerade och när det sedan var dags för programridningen så var det flera hästar som blev tittiga och skyggade. Tydligen så ska ryttarna få rida en gång innan tävling på banan så som den ska vara under tävlingen och anledningen till Patriks protest är alltså att det var fler blommor under tävlingen än under provridningen. 

 

 

Jag tycker att hästar på den nivån borde vara vana med sånna saker och inte flippa ur för att det finns en extra blomma här och där? Och om hästarna nu inte klarar av extra blomkrukor så är det nog allt dags att tänka till om inte miljöträning vore en bra grej. Jag skulle tycka att det var pinsamt att rida på Grand Prix nivå om hästen inte ens klarar att passera ett nytt föremål.

 

Hoppryttarna på den här nivån hoppar inte tävlingsbanorna innan start, deras hästar får inte gå in på banan och vänja sig en gång vid alla konstiga hinder innan tävling, men dom hoppar ändå. Jag kan med handen på hjärtat säga att Liesma inte hade brytt sig, vare sig om det var 1 blomkruka eller 10 blomkrukor.

 

 

I veckan var det frågestund på http://silentvoices.blogg.se/ så jag passade på att ställa frågan som ni ser här nedanför. Jag gillar deras hästtänk skarpt och är nästan salig över svaret!

- Nej jag tycker inte att människan måste eller ska vara ledare över hästen, precis som att jag inte tycker att hästen ska vara det. För mig delar man på ledarskapet. Ibland vet jag saker bäst - då får jag bestämma, och ibland vet Vitnos bäst - då får han bestämma. För mig är en ledare någon som alltid vet vad som är bäst och rätt, vilket jag knappast gör och därför vill inte jag ta på mig det ansvaret. - Oline

Hittade det här på facebook för någon dag sen, underbart!

 

"Tänk om du gick in i en sportaffär för att köpa joggingskor och försäljaren visar olika modeller och så säger han: så har vi den här med järnsula, om du har tänkt springa maraton, hoppa höjd, springa sprinterlopp så har den här perfekt stötdämpning, sitter stadigt osv. Helt otänkbart att man skulle köpa en sådan.

Vad får en att tro att järnskor ger bra stötdämpning hos en häst som ska prestera, hoppa och springa fort? Hur känns det att gå med en järntygnd på foten och landa efter ett hopp? Om hästar inte klarar sig utan järnskor i vissa sporter/vid viss användning - är det rätt att att utnyttja hästen till sådant då?"

- Marie Lindgren

Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla inom ridsporten
Dag 4 - Hur började mitt hästintresse 
Dag 5 - Det här finns i min ryktlåda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favoritgrej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardagsoutfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa hästminne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

 

 

Jag är en fattig gymnasieelev med 3 hästar och har fortfarande Nasse på avbetalning, det finns inga pengar över att "shoppa" saker för då. Mina pengar går åt det som verkligen behövs, jag köper inte ett nytt schabrak en gång i månaden liksom. Mamma och jag hjälps åt att betala hästarna och jag brukar stå för mineraler, proteinpellets och sånt. Mamma står för dom dyrare sakerna och det är väl tur det!

 

Men jag tror inte att jag hade spenderat så mycket mer på hästsaker om jag hade haft mer pengar, jag har det jag behöver och jag har inget behov av att ha dem nyaste sakerna eller matcha hästens utrustning varenda ridtur. Om jag hade haft mer pengar så skulle dom läggas på kiropraktor/massör åt Liesma oftare än nu, möjligtvis träningar - men jag har fortfarande inte hittat någon tränare som tänker någorlunda likt mig för att det ska fungera, jag vill inte lägga ner massa pengar på en tränare som jag i slutändan inte kommer överens med och bara är sur och irriterad på, som sist.

 

Hade kanske åkt iväg på fler clinics och kurser än vad jag gör nu, men jag har så svårt att vara ifrån hästarna. Får ångest och vill hem efter bara nån timme..

Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla inom ridsporten
Dag 4 - Hur började mitt hästintresse 
Dag 5 - Det här finns i min ryktlåda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favoritgrej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardagsoutfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa hästminne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

 

Liesma ser verkligen skabbig ut just nu, den sista vinterpälsen börjar släppa på halsen så det är bara ett tunt lager vinterpäls där. Det här gör att hon ser skallig ut eftersom det är så stora skillnader på hennes sommar och vinterpäls. Vinterpälsen är väldigt mörkbrun medans sommarpälsen är ljusbrun. Efter att jag hade kliat henne en stund på halsen så var hon randig efter mina fingrar! Ush, hon är alldeles fläckig, får gå igenom henne ordentligt med ryktsten och piggborste i helgen!

 

Började kolla webbstamboken på Sveriges shetlandssällskap, sen började jag googla på bilder. Jag vet ju att Nasse har bra stam så några bilder borde ju komma upp iallafall tänkte jag. Nu får ni ha överseende med att texterna är på norska och danska, men man förstår ju ändå! :)

 

Här är en bild på hennes mamma Sharon från Siljubergets stuteri:

 

Nasses pappa Blazefield Warrior:

"Født i 1993 hos Mr. & Mrs. D.E. Poulter, Blazefield, N. Yorkshire, England
Importeret til Danmark i 1993 af Stutteri Stjernen."

 

Släkting till Nasse: Annagaard Theodor (Nasses pappa är morfar till Theodor):

 

En av Nasses halvsystrar: Mistery Girl af Konradsfeld

Lika!

 

En annan halvsyster, Stjernens Caroline:

 

Ännu en halvsyster, Hylsbergs Holly:

 

Det här var lite shettisar från pappans sida, ska forska vidare och se om jag hittar något intressant på Sharons sida också!

Att hästarna blir lite extra busiga och "på tårna" när det blåser är vardag för många, sen finns det hästar som inte reagerar alls fast det blåser storm och så har vi hästarna som är överkänsliga och får panik i blåst.

 

Liesma är av den sistnämnda sorten, det har hänt många gånger att hon dragit iväg i fullt sken för att det blåser ute. Vilket inte är bra eller säkert på nått sätt, det är en fara för mig, Liesma och allmänheten. 

Om vi skulle möta en bil så skulle olyckan antagligen vara framme, om vi möter någon som är ute och går, vad hindrar henne från att springa över människan då? Det har blivit så att jag valt bort ridningen dom dagar som det blåser mer än vad Liesma klarar av, jag tycker inte att det är värt att ta risken att rida ändå när jag vet hur rädd hon blir. 

 

 

Självklart vill jag, precis som alla andra med blåsträdda hästar, få rädslan att gå över, men hur hjälper man hästen att övervinna den här sortens rädsla? Visst skulle jag kunna hyra en stor byggfläkt.. men det känns som att det borde finnas smidigare sätt.

 

Kan tillägga att Liesma bara är rädd när man rider i blåst, så länge jag går bredvid henne så håller hon sig skapligt lugn. Hon blir lite stissig som "vanliga hästar" då bara. Jag ska klura vidare på det här, är ju perfekt vår-blåst-väder den här tiden på året så det är väl bara dags att börja miljöträna.

 

 

.."Vilopulsen hos hästar varierar mellan 25-40 slag/minut (spm). Den är inte som hos människa påverkbar med träning. En låg vilopuls indikerar ett stort hjärta med stor slagvolym."

 

Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla inom ridsporten
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse 
Dag 5 - Det här finns i min rykt låda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favorit grej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardags outfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa häst minne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

Jag har blivit helt såld på shettisar och vill köpa varenda en som jag ser! Att ha shettisavel i framtiden skulle vara superkul och jag har ju redan Nasse, en välstammad shettis, att börja med hihi.

 

Är jättesugen på en till shettis, en mini tror jag, men jag har inte tid eller råd just nu så det får vänta iallafall en sommar till, men sen kommer jag inte kunna hålla mig längre. Kan nog hända att jag passar in Nasses betäckning och ett nytt köp samtidigt.. Herregud, jag kommer ha tre shettisar sen isåfall!

 

Här kommer ögongodis på underbart vackra shetlandshingstar: 

 

 

 

 

 

 

För det första, gårdarna som låg längs med vägen till kungsgården var så otroligt skabbiga! Det var några gårdar som stack ut som var fina men inte många..Ush säger jag bara, mina förväntningar rasade fort. Men själva kungsgården och det som är känt som "Flyinge" var jättefint! Det var jättefina hus och stallen var otroliga, i ett av stallen fanns det massa skulpturer/statyer/nånting i stallgången. Jag gillar att det var ordning och reda.

För det andra så har dom ett ridhus i glas, coolt men jag skulle vara livrädd att en häst skulle lyckas springa in i glaset..

Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla inom ridsporten
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse 
Dag 5 - Det här finns i min ryktlåda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favorit grej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardags outfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa häst minne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

Kvalitetstid med hästarna idag, jag låter bilderna tala för sig själva!

 

 

Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla inom ridsporten
Dag 4 - Hur började mitt hästintresse 
Dag 5 - Det här finns i min ryktlåda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favoritgrej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardagsoutfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa hästminne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

Att hitta en bra sadel är svårt, speciellt till en sned häst. Nu har jag iallafall hittat en som jag tror, hoppas och ber att både jag och Liesma kommer trivas i. Ska bara sälja westernsadeln först så jag får råd med en ny! :)

En Barefoot Cheyenne!

 

 

 

Började dagen med att se att hela den nya 300 kilos höbalen låg utanför foderhäcken, jaha, nu har dom lyckats ordentligt. Fanns inte så mycket att göra åt saken, att rulla balarna själv är en sak, men att försöka få tbx den i hållaren skulle bara lyckats i mina drömmar. 

 

Sen var det Liesmas tur, hon har varit sur vid sadling dom senaste månaderna så jag har oftast valt att rida barbacka istället. Nu tänker ni säkert att hon måste ha ont någonstans eftersom hon reagerar så och ja, det kan mycket väl vara så, men hon ömmar inte och har blivit så mycket finare i kroppen än vad hon var innan så jag tror mer att hon har kommit ur ett apatiskt tillstånd (kan ta den historien en annan gång) och därför valde jag att börja vänja henne vid sadeln igen, alltså börja från början.

 

Gick mycket bättre än jag förväntat mig, gjorde allt steg för steg och berömde med godis faktiskt. Jag tycker inte om att belöna med godis egentligen även om jag tricktränar Nasse så, men Liesma uppskattade det och va inte sur en enda gång. Hon vände sig bara bakåt och nickade. Att sen spänna sadeln uppifrån bryr hon sig inte om alls, så jag håller fast vid tanken om apati.

 

Skrittade ungefär 40 minuter, hon va väldigt pigg och lyssnade på signaler jag inte ens gett. Men vi kom hem oskadda, sista biten fick hon gå lös bredvid. Hon hittade massa vatten och passa på att stanna för en vattenpaus, som vanligt. Hon känns inte heller lika öm i hovarna som innan snön kom, vilket känns jättekul såklart. Blev att verka hennes hovar också och dränka i äppelcidervinäger. Sen fick hon stå inne och låta hovarna torka medan jag mockade lösdriften.

 

Här kommer videon när hästarna busar i hagen, jättedålig kvalite eftersom det är filmat med min tegelstensmobil.. 

Tänkt att jag får se sånt här nästan varje dag, livet leker verkligen för dom!

Och jag skrattar eftersom dom lägger av brakare i bockarna hehehe..

 

 

 

 

Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla inom ridsporten
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse 
Dag 5 - Det här finns i min rykt låda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favorit grej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardags outfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa häst minne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

Jag har hittat Nasses dubbelgångare..

.."Hästen har ca 700 muskler och dess uppgift är att genom sammandragning och avslappning ändra vinklarna mellan två skelettdelar."

Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse 
Dag 5 - Det här finns i min rykt låda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favorit grej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardags outfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa häst minne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

Jag hade Irmelin i 2,5 år och vi hann med en hel del under den tiden. Jag "tävlade" för första gången med henne, 30 cm julhoppning och vi fick rosett eftersom vi var felfria, gud var stolt jag var!
Hon fick även fång sista sommaren och jag kommer ihåg hur hon desperat försökte äta upp blommönstret på mina gummistövlar när hon stog i sjukhage. Sen fick hon gå med munkorg med dom andra på betet, vilket hon blev förbannad över och lyckades dagligen få av sig munkorgen (shettistemperament..).

Hon rymde även ett antal gånger från hagen. Jag förstår inte hur den feta ponnyn lyckades kliva genom och krypa under eltrådarna, men det gjorde hon. Det finns så mycket att berätta, en gång när min kompis Emmy var med i stallet så galoppera jag Irmelin på en jäääättelång raksträcka i skogen bakom Emmy som sprang en bit framför. När vi började komma ifatt Emmy så började Irmelin öka och när vi kom upp bredvid Emmy så gjorde hon ett litet utfall med bakbenen mot henne precis som "jag ska vara först, flytta på dig". Som tur var så var Emmy på ett säkert avstånd och vi skrattade länge efter det. Shettistemperament igen.

Tyvärr så växte jag ur Irmelin ganska snabbt och min lillasyster fick rida istället. Nu var ju hon bara 3 år och det blev ingen ridning allt för ofta för Irmelin. Det blev inte bättre när jag fick min första egna c-ponny Missy (Miss Dublin). Missy var en ganska nervig och rädd föredetta ridskoleponny, egentligen inte alls en ponny för en 9åring. Irmelin var fruktansvärt avundsjuk, hon var ju van att få allas uppmärksamhet 24/7 men nu skulle uppmärksamheten delas. Irmelin blev grinigare och grinigare, men det är inget jag klandrar henne för, det var mitt fel.

 

Vårvintern 2005 flyttade både Irmelin och Missy till Irmelins ägare i Kristinehamn (?) och Irmelin fick gå som ridskolehäst (ägarens beslut), vilket hon hatade och hon var helt olik den ponny som jag haft så kul med 2 år tidigare. Hon högg efter alla som kom i närheten och det fanns ingen glädje kvar i henne. Missy stog där på tillridning i någon månad innan vi beslutade att sälja henne.

 

Jag älskade verkligen min busponny och jag skulle bli överlycklig om vi fick ses igen!

 

 

Jag mockade i EN TIMME idag, brukar ta några minuter annars att mocka lösdriften och lite runt om. Gjorde fina högar med bajs som jag ska köra bort i helgen eftersom jag inte hann idag. Nasse va med hela tiden och försökte äta upp skottkärran. Dom blev bästa vänner när Nasse kommit på att den här saken i hennes storlek gick att klia sig på. Jag va lite mer orolig för att hon skulle välta allting men skottkärran höll sig på benen!

 

Efter det tog jag in Nasse och borstade, kolla hovarna och tränade "puss" för första gången på flera veckor. Jag tror nästan att det var bra med en vila från tricktränandet för nu gjorde hon det korrekt på en gång, annars kan hon va lite seg. Hon är så underbart söt när hon sträcker upp mulen och trycker den mot mitt ansikte. Sen ser man att hon blir stolt över sig själv när hon gjort tricket. Måste ta upp trickträningen igen!

 

När hon var borstad och fin tog vi en promenad till motorvägen för att testa klättring. Det gick jättebra, men Nasse tyckte om utsikten från toppen på backen så hon ville helst inte gå ner igen.. Och idag hängde hon sig inte i grimman mer än 2-3 gånger på hemvägen, men det var ganska förståeligt med den överskottsenergi som hon har. Jättenöjd över min lilla hårtuss!

 

I brist på idéer så kör jag igång en sån här!

Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse 
Dag 5 - Det här finns i min rykt låda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favorit grej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardags outfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa häst minne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

Hästarna: Nasse har ni redan fått en presentation på och Denver är inte här för att stanna, därför får ni bara en presentation av Liesma:

 

Liesma är född 21 juni 2001, hon är en brun korsning (50% arab, 25% engelskt fullblod, 25% halvblod) med svart man och svans och periodvis några vita strån i pannan. Jag har aldrig varit med om en häst med så mycket personlighet, samtidigt har jag aldrig kommit en häst såhär nära. Hon har gått från att vara väldigt nervös och lite knäpp till att bli en lugn och harmonisk häst, även om den gamla sidan visar sig ibland. Hon har svårt att lita på människor till 100% och vi har misstankar om tidigare misshandel. Liesma är otroligt klok och man ser på henne att hon tänker väldigt mycket. (Finns 2489023859874389 andra saker att skriva också..)

 

.."När hästen står och sover vilar den alltid på ett bakben och låser de övriga benen.

 

Jag känner att det blir väldigt mycket negativt här och det vill jag självklart inte. Men det är väldigt svårt att få fram åsikter om saker jag inte gillar och fortfarande vara positiv. Det här är ju trots allt ingen "dagens outfit"-blogg, så det blir ju mest inlägg om mina tankar, åsikter och idéer. Ska verkligen försöka ta fram positiva saker, eller göra en blandning eller nått.

 

Något jag längtar så otroligtmegasuperdunder mycket till är att bygga paddock! Jag är skogsmulle och behöver ingen paddock för ridningens skull, men saknaden efter att kunna släppa hästen lös på en lagom stor yta och leka, eller jobba löst från marken, åååååååh jag vill ha paddock nu! Jag har varit utan i ett helt år!

 

 

Tanken är att göra en 20x40 ridbana, vart har vi inte bestämt än och vi måste prata med bonden som arenderar gärdena osv. Sen är grus så förbannat dyrt! Tur att vi har egen crossbana där vi kan sno lite sand ifrån hehe..

Vi har också tänkt att det ska finnas belysning på något sätt, morfar fixar.

 

 

LÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄNGTAAAAAAAR

 

 

30 första sekundrarna är bara text, lite segt, men videons budskap är väldigt fint.

Idag fortsatte vi med paraplyträningen, jag och Liesma. Hon reagera inte alls. Jobbade mycket med paraplyt på rumpan och längs låren eftersom hon är lite bakskygg, hon reagera inte då heller. Gick även omkring och flaxade med paraplyt runt henne, hon reagera inte då heller men till skillnad från förut så såg jag att hon var på sin vakt iallafall.

 

Avslutade övningarna med att paraplyt fick klia henne på manken och kroppen, och beröm. Nästa gång ökar vi nog "svårigheten" lite, ska bara komma på någon bra prasslande sak.. Ikeapåsar? :D

 

För övrigt så var hästarna galna idag eftersom det blåste storm. Jag har en liten filmsnutt som kanske kommer upp senare där hästarna rejsar och gör prutt-bockar, dessutom får ni höra mig dö av skratt i blåsten. Liesma var även lite extra busig idag och försökte verkligen få Denver att leka. Under tiden som jag mockade i lösdriften och lite runt omkring så stog Liesma på bakbenen ungefär 50 % av tiden, resten studsade hon omkring och försökte bita Denver i halsen.

 

.. ibland önskar jag att jag kunde gå tbx till den klassiska ridningen. Allt var så mycket enklare då, jag behövde inte tänka lika mycket och utgick oftast från mig själv eller tränarens tankar och åsikter. Inte vad hästen ansåg vara bäst för sig själv. Man utgick från människans perspektiv.

 

Självklart skulle jag kunna gå tbx till den klassiska ridningen, men aldrig med gott samvete. I helgen är det ett år sen Liesma flyttades hem och jag kunde gå in på den naturliga hästhållningen/hanteringen på ett djupare plan. På bara det här året har jag lärt mig och sugit åt mig mer information och kunskap än under hela min livstid, och jag har ändå ridit och hållt på med hästar i 11 år.

 

Jag har lärt mig hur den klassiska ridningen/hanteringen påverkar hästen och det är inget jag vill eftersträva. Den klassiska ridningen är i mina ögon ohållbar. Medellivslängden på svenska halvblod är 7 år, medans vildhästar kan leva uppemot 40 år. Förstår man inte att nånting är otroligt fel då? Medellivslängden skulle väl kunna ligga på 15-20 iallafall?

 

 

Liesma skulle hata mig om jag ändrade till klassiskt/traditionellt igen, hon har aldrig mått så här bra som hon gör nu.

 

Är det såhär vi vill att det ska se ut?

 

 

"Vilket är det vanligaste problemet människor har med sina hästar? 
- Nästan 100 procent av alla hästägare gör för mycket med sina hästar. De ger för många signaler, de vill för mycket av sig själv, av sin häst, av livet. Istället för att vänta på att få. Våga ha tålamod!" - Klaus Hempfling

 

“Violence is never the answer.”
~ Monty Roberts

 

 

 

 

 

 

Lider med dessa stackars hästar. Det är sjukt att hästar är det enda djuret man får slå!

"Jag tycker att man kan prova barfota, om det inte är en häst som måste ha skor." 

 

 

Finns det en hästtyp som måste ha skor?

Vad är det för fel på den isåfall? Vad gör att den inte kan gå barfota? Vad gör ägaren för fel? Vilka förutsättningar har den för att kunna gå barfota, vilka förutsättningar har den inte? Hur ser hagarna ut? Går den i en mjuk hage bestående av lera? Står den instängd i en box 12 timmar om dygnet? Vad äter hästen? Hur motioneras hästen? Vilka underlag motioneras hästen på? Har ägaren koll på hur en hov fungerar? Har ägaren koll på vad en järnsko gör mot hästen? Har ägaren provat låta hästen gå barfota? Har hästen fått en kroppslig genomgång för att se om något är i obalans? Har hästen någon sjukdom, röta, svamp osv? + tusen fler frågor.

 

 

Liesma var hästen som absolut behövde skor, hon hade så dålig hovkvalite att hovarna skulle gå sönder om hon gick barfota. Se på henne idag, det är inte bara hovarna som förbättrats. Hon blir hela tiden bättre i kroppen och jag vågar nästan hoppas att hon kan tränas normalt om vi tar det lugnt med igångsättningen, trots alla gamla skador.

 

Tack vare en del val som att ta av skorna så kommer hon finnas vid min sida längre än om hon fortfarande haft skor. Hennes framtid var osäker redan för 1,5 år sedan och avlivning var något som kändes väldigt nära. Hon hade ständigt nya problem med benen och ryggen. Vi hann lagom påbörja igångsättningen och så stog jag där med en halt häst igen. Jag ställde in mig på det värsta.

 

Sen juni 2012 när skorna åkte av har det bara gått framåt, hon har haft 2 hältor. En streckning när första snön/isen kom (ovan barfotahäst, förståeligt att hon halka) och precis efter avskoningen när hennes hovböld (som hon fick tack vare hovslagaren..) fick "markkontakt" och därför gjorde ondare än när hon haft skon ivägen. Det är stor skillnad, jämfört med året innan när hon var halt större delen av tiden.

 

 

Rehabiliteringen från skorna kommer ta tid och hon ömmar fortfarande ibland men då får hon ha boots. Jag låter det ta tid, för den tiden jag ger nu kommer jag få tillbaka om några år när hon i ett liv med skor hade varit död för längesen. Jag ser bara positiva saker med att ha sin häst barfota. Jag väljer barfota för att jag vill ha friska och välmående hästar.

 

 

"...tänk dig att du skiljs från din mamma vid 6 månaders ålder. 

...tänk dig att ditt huvud binds fast vid en vägg. 

...tänk dig att du blir väldigt älskad med inte alls förstådd. 

...tänk dig att överläppen vrids om för att du ska uppföra dig väl. 

...tänk dig att du köpes och säljs som en slav. 

...tänk dig att du inte har något att säga till om beträffande var du ska bo och vad du ska göra. 

...tänk dig att du inte gjort något brott men får tillbringa halva ditt liv i en cell. 

...tänk dig att  ha en kall metall bit i munnen som nyps. 

...tänk dig att metall biten rycker och drar i dig. 

...tänk dig att du blir sparkad i revbenen nästan varje dag. 

...tänk dig att bli skiljas åt från familj och vänner säkert flera gånger. 

...tänk dig att någon tar tag i dina fötter och spikar i dem och bränner dem. 

...tänk dig att du tvingas springa i cirklar tills du får ont. 

...tänk dig att någon dunsar runt på ryggen. 

...tänk dig att du blir tvingad att dansa "balett". 

...tänk dig att springa rakt fram tills lungorna värker och benen vacklar och sedan bli slagen för att springa fortare. 

...tänk dig att ditt huvud binds nedåt. 

...tänk dig att bli tvingad att hoppa höjdhopp och sen bli slagen för att du inte kan eller vill. 

...tänk dig att du blir lastad på en lastbil med en massa främlingar och lukten av död. 

...tänk dig att sluta dina dagar i en konservburk med hundmat.

- Perry wood (ur hans bok: Rid i harmoni med hästen)"

Texten är från Silentvoices.blogg.se http://silentvoices.blogg.se/2013/april/jag-skams-over-att-vara-manniska.html#comment

Det har blivit en häst om dagen den senaste tiden, för att jag inte orkar mer, tar jag två så får jag migrän osv. Den här veckan har mycket fokus legat på Liesma eftersom hon ska sättas igång och därför har Nasse och Denver blivit lite bortglömda.

 

För Denvers del verkar det inte spela så stor roll, han kommer fram och hälsar i hagen, sen är han nöjd. Han trivs med livet även om han bara går omkring och letar grässtrån i hagen och vilar i solskenet osv. Och det gör allt mycket lättare, jag kan välja bort honom lite utan att få dåligt samvete, för han mår inte dåligt av det. Det skulle väl inte Liesma heller göra men Denver finner sig i det mycket bättre än vad hon skulle göra (och har gjort under vilan..).

 

Nasse däremot behöver regelbunden hantering. Den här veckan har jag endast hälsat på henne i hagen och vi har kliat varandra lite, men hon har inte fått vara ute på promenad eller nått sånt, och det märktes idag. Först så lät hon mig inte komma i närheten utan vandrade iväg. Tog några minuter och så fick jag sätta mig bredvid henne och försiktigt börja klia på henne. När jag kommit så nära så är det inget problem längre, då litar hon på mig. Men det där mellanavståndet blir alltid ett problem när hon inte hanteras ofta.

 

Vissa tycker att det är konstigt att hennes förtroende för människor är en sån färskvara, som alltid måste underhållas för att fortsätta fungera. "Inga andra hästar beter sig ju så". Jag tycker det är logiskt att hon beter sig som hon gör. Nasse har växt upp som mer vild än tam, för henne är det inte naturligt att lita på människor. Hon är misstänksam och tar det säkra före det osäkra. Jag vet inte exakt vad hon varit med om, men jag har för mig att hon flyttats runt lite för mycket för att bara vara 4 år.

 

Iallafall så fick Nasse komma ut på promenad ungefär en timme. Ville inte sadelträna eller nånting utan bara ha kul när hon vilat en vecka. Då förstog jag än en gång att det var ett misstag att låta henne vila. Hon brukar trippa ungefär 70-80%, men nu var hon extrem. Skrittade inte en enda gång. Hoppa över diken ut i skogen och på gärden, gjorde tvärvändningar och skutta iväg. Min tanke var "hur kommer hon bli att köra om hon är såhär nu?!". 

 

Hon hänger sig även i grimman, liksom hänger sig framåt och det gillar jag inte. Blir mycket bättre när hon har repgrimman på sig men jag fick ändå påminna henne några gånger. Självklart påverkar överskottsenergin en del men hon gör så även i vanliga fall. Aja, vi har en del att träna på och det är alltid kul!

 

När vi kom tillbaka gjorde vi miljöträning med ett brunnslock. Som sagt, endast fantasin sätter gränser! Har tänkt fixa fram en pall och låta dom gå över, men i brist på det så funka brunnslocket perfekt. I början ville hon helst gå runt locket men hon insåg snabbt att det inte var farligt att gå över. Gick över några gånger, stannade på det osv. Att man kan bli så stolt över att en så liten sak fungerar, lycka!

 

Btw, nån har säkert lagt märke till det men jag skriver det här med; Jag driver bloggen på egen hand nu, Rebecca får skriva när/om hon vill. Vi har valt att göra så eftersom det ändå bara är jag som uppdaterar 99% av fallen. Så nu vet ni :)

 

"Det finns ingen anledning att bekämpa gamla vanor... starta nya." - Timothy W. Gallwey

 

Idag hade jag och Liesma paraplyträning, och ja det kan låta konstigt men det är så enkelt som det låter. Liesma skulle lära sig att paraplyt inte bits och vi lyckades, snabbare än jag trott dessutom!

 

Jag gjorde ungefär som jag såg Monty jobba med Ted och plastpåsen.

Började med att låta henne lukta på paraplyt när det var ihoprullat men utdraget, sen kliade jag henne med det på manken (fortfarande ihoprullat men utdraget så jag kunde stå kvar vid huvudet). Kliade och tog bort, upprepade så tills hon inte brydde sig och så kliade jag större delar av kroppen varje gång och avslutade med manken.

 

I början stog hon förstelnad och jag trodde nästan att hon skulle explodera men nej. Hon insåg väldigt snabbt att paraplyt var en snäll sak och underläppen började rycka. Släppte på kardborren och gjorde om övningen på samma sätt fast med paraplyt utsläppt. Det var läskigare än innan eftersom det prasslade mer och var flaxigt, men hon accepterade det lika snabbt, på högersidan som hon reagerade mest på i första övningen, brydde hon sig inget alls nu.

 

Sen började jag flaxa med paraplyet (fälla upp och ner) och det var jätteskumt i början men snart så brydde hon sig inte om det heller, så jag fällde upp paraplyt helt och tänkte att nu går vi en liten bit såhär. Även fast hon var längre ifrån paraplyt och ingenting hände så var det det här hon reagerade mest på. Det tog lite längre tid innan hon förstått att paraplyt var snällt den här gången men tillslut gick hon med mulen imot det hela vägen hem (frivilligt alltså om nån skulle få för sig nått annat).

La paraplyt på marken och lät henne undersöka det på egen hand. Gick runt paraplyt, ja allt sånt där konstigt. Hon brydde sig inte. Så jag tog paraplyt (fortfarande uppfällt) och började klia henne på manken med det. Först var hon väldigt fundersam och misstänksam, så jag tog bort paraplyt väldigt snabbt så fort hon accepterat det. Sen gjorde jag om samma sak på båda sidor på hela kroppen som i dom andra övningarna. Hon brydde sig inte ett smack.

Båda två utvecklades otroligt mycket på bara dom här 20-25 minutrarna som det tog. Självklart är hon inte helt "botad" från rädslan/misstänksamheten/vad vi nu vill kalla den, så vi kommer ju upprepa övningarna och plocka med det till ridningen när vi båda är mogna för det. Men att se så stor framgång på så kort tid är kul, kommer nog jobba väldigt mycket med sånt här framöver. Dels för att det är kul, men också för att det gör henne säkrare, ridningen säkrare, hanteringen av det här stora 600-kilos djuret säkrare.

 

Rekommenderar det här till alla vad ni än håller på med, alla har nytta av det. Hoppning, dressyr, körning, skogsmulle, osv osv..

 

 

Allt fler går över till bettlöst så jag tänkte tipsa om den här bettlösa nosdelen som man kan använda till sitt vanliga träns. Lite indianhackamore över det, och tror att problemet med det är att tyglarna blir för tunga och eftergiften inte tillräcklig (precis som med indianhackamore). Men om man löser det problemet med en tung knut under hakan och reptyglar/extremt lätta tyglar så tycker jag att det här är värt att provas! 

 

Funderar på att göra mig ett eget till Liesma om det blir rep över från repgrimmorna.

 

 

 

 

Så som jag förstår det, skummet som så många påstår är bra är alltså inte bra?

 

 

Hur ofta måste en häst bli riden? Jag var nästan för inställd på att Liesma skulle motioneras dagligen eftersom hon blev en tickande bomb (vilket hon alltid är men hon blev en extrem sådan) om hon fick vila. Vanliga situationer som kunde uppstå förvandlades till risker istället dom dagar hon var lite för mycket på tårna.

 

Men idag spelar det mig inte så stor roll hur motioneringen ser ut, våran relation är starkare än överskottenergin hon samlar på sig och dessutom har hon lugnat ner sig otroligt mycket!

 

Men en sak funderar jag fortfarande över? Hur ofta rids era hästar? Tycker ni att det är ett måste att hästen ridas varje dag? Just nu skrittas Liesma varannan dag (ca 10-15 minuter uppsuttet och lika länge promenad) i igångsättningen och varannan dag jobbar vi från marken och gör olika övningar.

 

Jag tycker och tror att man får en bättre relation om man inte bara rider utan lägger in andra aktiviteter (känns ganska självklart nu när jag skrev det?). Och då utvecklas ju både häst och ryttare snabbare i ridningen, allt blir bättre. Och om man dessutom har en bättre relation och känner sin häst bättre så vet man hur man ska hantera/lösa situationer som uppstår och många gånger kan man nog undvika en hel del problem pga en bättre relation.

 

Jag tror att jag kommer fortsätta variera motioneringen av mina hästar även i framtiden och lägga in markövningar flera pass i veckan. Kanske håller dom bättre då också om dom slipper bara omkring på oss varenda eviga dag? Kropparna får ju vila och återhämta sig.

 

 

Att äga en annan individ, som vi äger djur, som vi äger hästarna. Självklart förstår jag att hästarna inte kan gå omkring ägarlösa i det samhälle som vi byggt upp men enligt mig kan man inte äga en annan individ. Eller jo, kan kan vi ju eftersom vi gör det men jag tycker det är fel.

 

Jag ser mig inte direkt som en hästägare, jag (läs:mest mamma dårå..) har betalat tiotusentals kronor för att mitt namn ska stå i hästarnas pappren, men mer än så ser jag dom inte som "ägodelar". Dom är levande individer som förtjänar fria liv.

 

Hästägare är för mig mer ett namn på någon som valt att ta ansvar för ett levande djur som behöver vård och omsorg för att klara sig i dagens samhälle där många djur inte kan leva vilda längre. Någon som valt att bygga upp en relation med en annan varelse, skänka kärlek och ge av sitt liv för att få så mycket mer tillbaka från dessa underbara fyrbentingar.

 

Uttrycket "min häst" skulle kunna jämföras med "min cykel" som är nånting man äger, men jag ser det mer som att man menar "min vän" fast man säger häst istället för att göra det mer tydligt. Jag använder 99 gånger av 100 hästars namn när jag pratar om dom. Dom är lika mycket personer med personligheter som oss så varför ska vi gå omkring och kalla dom "hästen"?

 

 

 

 

Alla bilder är tagna från: http://weheartit.com/#

 

 

 

..har man tvådelat bett till hästen och håller i båda tyglarna nedanför hästens huvud så viks bettet och trycks upp i gommen på hästen. Onödigt obehag som lätt går att undvika.

Jag har nu gjort en planering för Liesmas igångsättning och genomgång av grunderna som vi börjat på nu när vägarna blivit isfria. Känns jättebra att ha allt nedskrivet så jag vet vad vi ska ta oss igenom och när vi nått vissa mål och kan påbörja nya. Känns även jättebra att påbörja det nu när hon haft vila och verkligen vill jobba och lära sig, hon är lite lyhördare och känsligare än vanligt och det är bra.

 

Vissa saker kan behöva fräschas upp eftersom hon blev omskolad för mindre än ett år sen och nu haft 2 månaders vila och därför går vi igenom allt från början och tar det lugnt. Vi har inte bråttom med nånting. Vi får se hur lång tid det tar för oss att nå högsta uppsatta målet vi/jag har just nu men vi kommer iallafall börja med grunderna i skritten och från marken och sen bygga på mer och mer och gå över till traven sedan galoppen.

 

Glad tjej som är överlycklig över att kunna sitta på hästryggen igen! Finns ingenstans som känns så hemma som Liesmas breda rygg.

 

Att varje kväll skriva ner 3 bra saker som man gjort under dagen är ett tips som man brukar få från många håll för att öka självförtroendet. Det här tycker jag är en bra övning, det som står på pappret är bevis för att man inte är värdelös, alla gör bra saker i sitt liv.

 

Det spelar ingen roll hur stora eller betydelsefulla sakerna du skriver ner är. "Bra att jag bäddade sängen i morse" räcker gott och väl. Vissa dagar är det ganska svårt att komma på 3 bra saker och andra gånger kommer man på hur många som helst. Men det är bra att behöva tänka efter och verkligen leta efter bra vardagssaker ibland.

 

Det behöver inte vara 3 bra saker från en hel dag, det kan vara 3 bra saker från ett ridpass eller liknande.

 

För vissa är det självklart, för andra känns det väldigt flummigt. Alla har sin åsikt. Jag har min.

 

 

 

Här är en liten filmsnutt med dockan som fick agera ryttare på "avkastardrottningen" som inte gjorde nånting... Lite osäker på om det verkligen fanns ett problem eller om ägaren/ryttarna behandlat hästen väldigt illa/fel/konstigt?

 

 

Provsvaren har kommit och det är iallafall inte ringorm som Denver fått, och under min skånevistelse så har det börjat växa hår på utslagen så förhoppningsvis har det börjat gå över av sig själv vad det nu är och då har inte jag/vi något intresse av att rota i och göra någon vidare utredning om det ändå läker ut på egen hand.

 

Många drabbas ju av utslag och eksem som går över av sig själv men det känns ändå bra att proverna är tagna så vi kan utesluta smittsamma sjukdomar osv. Funderar fortfarande på regnskållor men det såg det inte direkt ut som och det har inte regnat här på en månad och det förvärras ju av just fukt så varför det blev värre när det var torrt känns ju lite underligt isåfall. 

 

Aja, bara han blir bra igen så får det vara ett mysterium.

 

 

Jag är så lycklig så jag vet inte vad jag ska skriva. Känns som att vi är på väg framåt igen efter en stunds stillastående i utvecklingen. Hon kändes iallafall helt bra i hela kroppen, inte stel eller öm nånstans. Bara väldigt, väldigt mycket rundare sen sist. Skrittade barbacka till motorvägen och så fick hon gå lös tillbaka. 

 

Hon kändes kolugn samtidigt som hon skulle kunna explodera vilken sekund som helst. Men det är typiskt Liesma. Hon verkade iallafall riktigt nöjd, frustade, pysslade med munnen och öronen spikrakt framåt. För halterna behövdes bara röstkommando och hon tvärnitade innan jag hunnit reagera. 

 

När hon skulle ut i hagen igen behövde jag inte knuffa ut henne utan hon väntade lugnt tills jag öppnat och så gick hon snällt in. Ett tecken på att hon vill göra saker, hon vill vara med, hon vill jobba, inte gå och skrutta hela dagarna i hagen och det är jag väldigt glad för.

 

När jag mockade vindskyddet såg jag Liesma grimasera i ögonvrån. Hon är knas.

 

Nånting jag tycker vi hästmänniskor är dåliga på är att lära hästen att stå stilla när vi ber om det. I stallgången binder vi upp dom i båda sidor av grimman, hästen har inte så mycket att välja på. När vi leder hästarna i grimma/träns är vi väldigt noga med att alltid hålla i hästen om vi inte är innanför 4 väggar.

 

Sen finns det hästmänniskor som lägger ner tid och grundarbete på just att få hästen att stå stilla på kommando utan att den ska behöva vara fastbunden någonstans. Man ska kunna parkera hästen någonstans och gå en bit därifrån utan att hästen traskar iväg på en egen upptäcksfärd.

 

Något som många använder sig av är att släppa ner repet i marken som på bilderna. Det är ett slags kommando för "stanna där du är", och om hästen vill hålla sig sysselsatt medan man själv håller på med nått en bit bort så kan den stå och pilla med repet.

 

Riktigt bra artikel om Monty Roberts "föreställning" går att hitta på: http://www.islandshastnyheter.se/?p=5037 !
LÄS! 

 

 

Jag är fortfarande helt uppslukad av vad jag såg Monty göra. Han hanterar hästar så som jag vill, kanske inte exakt enligt hans metoder. Men han är vänlig och behandlar dom som jämlikar samtidigt som han visar och leder hästen. Allt utan tvång, hans idéer blir hästens idéer. Samarbete utan våld. Han är vad jag tycker att man ska eftersträva som partner till hästarna. Han är vän och ledare samtidigt.

 

 

"Om du vill komma en häst nära, behöver du komma dig själv nära. Då kan hästen närma sig dig."

- Carol Nichols

 

Jag vet egentligen inte så mycket om Honza, jag har inte gått in på hans metoder osv. Har varit lite skriverier om att han skulle vara väldigt hård mot hästarna? Men jag är ganska säker på att man inte får en häst att samarbeta på samma sätt som han får dom att göra om man använder våld.

 

 

 

Hästarna är fria att gå sin väg när dom vill, men dom stannar kvar. Man ser på dom att dom vill utföra det han ber om. Det här är väl nånting vi alla försöker eftersträva inom hästsporten, även om vi använder olika metoder för att nå dit, jag gör iallafall det.

 

Det här är tillit och samarbete på hög nivå, så som jag tycker att relationen mellan häst och ryttare ska vara.

 

Jag och Liesma var ute på promenad i fredags, eller ja, det började med att jag hoppade upp barbacka i grimma och skrittade iväg på en knashäst som haft vila ca 2 månader. Hon kändes bra i frambenen men jag hoppade av efter en liten stund, hade ingen hjälm med mig.. Då var livet inte lika kul längre tyckte Liesma och stannade några gånger (som hon alltid gjorde förut/när hon har liiite för mycket överskottsenergi) men efter en stund släppte det och hon gick med stora, dansande steg. 

 

Knashästen reagera som att hon aldrig varit utanför hagen förut och tittade på allting. Vi sprang/travade en bit, hon flängde med huvet som en galning och såg riktigt lycklig ut. Från och med då så fick jag känslan av att hon var med mig. Vi hade inte behövt ett rep mellan oss, vi hade tagit samma väg ändå. Även om hon trippade och fånade sig så va linan slak och hon höll sig runt mig. 

 

Så när jag hämtat andan så började jag springa igen, Liesma väntade en stund så jag hann iväg en bit innan hon la av en serie bocksprång och kom i full galopp men lugnade sig och galopperade bredvid mig i min takt resten av sträckan. Så kom vi till ett ganska stort dike där isen precis sprack och Liesma flög. Men eftersom jag stog kvar så insåg hon snabbt att det inte var något att bry sig om och så fortsatte vi.

 

Hon gick ut på ett gärde som va bredvid vägen och rulla sig - igen! Och som jag sagt tidigare, hästar rullar sig inte om dom inte känner sig trygga/vet att någon vakar över dom. Så det är ju ett väldigt gott tecken! Vi fortsatte våran promenad, Liesma var hela tiden med mig och jag tänkte många gånger att shit vilken vacker häst jag har. 

 

En sak jag tyckte var irriterande var att han under hela clinicen gjorde reklam för sin specialgjorda grimma som han säljer. Jag kan inte riktigt se det positiva med den, den snurrade när han tog tag i repet så han fick rätta till den 24/7..

 

 

Vi var ju då i Flyinge i lördags för att se Monty Roberts. Jag har inte läst eller sett nånting knappt om honom tidigare så jag var väldigt nyfiken på hans metoder och tankesätt (jag vet ju om en hel del om hans join-up, men inte mer än så).

 

Tja.. varför inte? ;)

 

 

 

Det finns ju hovstöd att köpa men dom kostar mycket och jag tycker inte dom är värda pengarna faktiskt, självklart om man jobbar med verkning, men inte i mitt fall.

 

Så eftersom jag har världens bästa morfar så gjorde han ett hovstöd/benstöd till mig utan att jag ens tänkt på det själv! Den funkar riktigt bra och jag är supernöjd med "min tredje hand"! 

 

Shetlandssto född 2008

 

Nu är resan påbörjad och vi är taggade till 1000! Ska bli så kul och intressant :D

 

 

 

 

"Jag tycker att det är lite befängt att överhuvudtaget fundera på att hovar som levt i ett helt annat klimat och med en helt annan typ av användning skulle vara bäst i vår miljö och till vår användning. Det är ju som att tro att de bästa sommardäcken till bilen också skulle vara bäst även på vintern i snö och kyla.

 

Vildhästhovar skall vi titta på för att se hur de hästarna har ordnat sina hovar och se OM vi kan lära oss något av det inte för att kopiera dem. Varje enskild hov måste få utvecklas och anpassas i sin miljö för att passa så bra som möjligt för just den användningen." - Ove Lind

 

Nasse är känd för sin snabel och att hon alltid har en grangren i manen.

 

Bästa busponnyn!

Jag tycker det är intressant med både hästar och människors beteende/psykologi, därför funderar jag på om några enstaka självkänsla/självförtroende-liknande inlägg skulle uppskattas här på bloggen? Våra tankar och beteende har ju stor betydelse för hur vi lyckas/utvecklas med hästarna och ridning.

 

 

Så stolt över den lortiga minihästen! Hon fick prova att stå lös utomhus när jag borstade och gjorde ordning henne.

Rörde inte en fena! Hon ville visserligen följa med mig in i stallet när jag hämtade nya borstar och så men stannade när jag gjorde stopptecken.

 

Hon står alltid lös inne i stallet (det gör alla hästarna) men hon brukar va lite vandrande där inne och behöva påminnas om att hon gärna får stå stilla så jag slipper gå efter henne för att kunna borsta. Utomhus skötte hon sig klockrent!

 

..Liesma betyder flamma på lettiska?

Hennes föl ska heta Vilni som betyder våg.

 

 

Har man kommit så långt att man utvecklar sulor för att strålen ska få det tryck den behöver så måste man ju nånstans på vägen insett att skoning är fel, eftersom det inte ger hoven dom förutsättningar den behöver? Ta av skorna istället om det är fungerande hovarna ni eftersträvar, det är inget ni nånsin kommer uppnå med en järnsko fastspikad på hoven.

 

Att ens tänka tanken på en heltäckande sula till järnskorna.. Vi har verkat kadaverhovar, (euuuw jag vet) när vi gick SANHCP's grundkurs, som hade skor och heltäckande/snösulor från början. Så mycket död vävnad, kunde skrapa bort äckel ur hovarna i säkert 30 minuter! BLÄBLÄBLÄBLÄ! Sulor + järnskor som sitter på dygnet runt (vet ingen som brukar sko endast vid ridning? hehe) täpper igen hoven och den blir mosig. Hoven kommer garanterat stinka lik också och då borde ju varenda vettig människa förstå att det inte är bra?

 

 

Men dom här sulorna är säkert jättebra att lägga i boots som extra stötdämpning eller för att rehabilitera strålen. 

 

Källa: http://falun-stad.annonsera.se/pro-pad-str%C3%A5ltryckar-sula-183107.html

 

Denver älskar gran. Han skulle kunna föräta sig på gran.

 

En månad gamla bilder sen vi var på 2 mils promenad med fika och grejer. Trodde Nasse skulle vara död efter dom timmarna men nej, hon trippade hela vägen. Galna ponny.

Vi däremot hade blåsor under hela fötterna och Klaras knä pajjade efter några kilometer, fick halta resten av vägen.. MEN vi var glada för det!

 

Jag har världens bästa veterinär (även om vi inte alltid delar samma uppfattning om hovar) som verkligen tar sig tid och kommer ut fast hon egentligen inte har tid. Förklarar och låter mig ta del i undersökningen.

 

Iallafall så har Denver fått utslag/eksem nånting som inte gav med sig utan istället spred sig (på rumpan sitter det) och därför ringde jag veterinär igår. Hon har ingen aning om vad det är, det stämmer inte in på någon hudsjukdom/eksem/utslag, och det var precis vad jag sa när jag ringde henne (har googlat en hel del inom ämnet) och hon förstod precis vad jag menade när hon kom.

 

Det blev att skicka iväg prover för ringorm så vi kan börja nånstans. Om det är ringorm så känns det både bra och dåligt - vi kan börja behandla direkt, men ändå, ringorm är inget man vill ha. Om det inte är det så kan det ta låååång tid att komma fram till nånting och proverna måste odlas (säger man så?), vilket kan ta flera veckor. 

 

Men samtidigt så verkar det som att vissa utslag (kallar vi det) har börjat läka av sig själv. Håller tummar och tår nu!!!

Här kommer en bild på utslagen, det ser värre ut än vad det är eftersom det är klippt runt utslagen för att man ska se bättre och kunna hålla rent. Största utslagen är ungefär 1 tumnagel stort. Man ser även på bilden att vissa har börjat läka av sig självt (dom är fjuniga).

 

Den här bilden visar alla blodkärl som finns i hovarna:

 

 

 

Den här videon är från när vi började med puss-tricket. Duktig redan då tycker jag!

Verkar som Denver haft en hovböld för ett tag sen, inget som märkts av och skönt att den tog sig ut på egen hand!

 

Det är människor som dom här som jag ser upp till.

Människor som kan kommunicera med sina hästar med så små signaler att dom för blotta ögat är osynliga. 

Människor som ser hästen som sin jämlike, bästa vän.

Människor som försöker ge hästen ett så naturligt liv som möjligt.

Människor som väljer att ändra på sig själva istället för hästen för att kunna bygga upp en relation.

 

 

 

 

Det är typiskt Liesma, ordninggjord och fin för att fotas..

 

 

Synd att det inte är sant! Många hästar hade sluppit bli grillade under varma vår och sommardagar..

 

Det har visat sig att man utvecklas snabbare om man visualiserar/blundar och ser framför sig hur man tar sig igenom en hoppbana t.ex. Om man gör det seriöst och ordentligt så lurar man hjärnan att tro att man gör det på riktigt och det går lättare att göra det i verkligheten efteråt. 

 

Det här funkar ju även på andra saker och inte bara inom hästsporten. Om man ska hålla tal inför en större folkgrupp och tycker att det känns lite obehagligt så kan man visualisera att man framför det här talet inför dessa människor. Eftersom vi själva styr våra tankar så kan vi faktiskt bestämma att talet går jättebra, vi har inlevelse och kan talet utan stödord.

 

Samma sak om man ska rida ett dressyrprogram; om man innan det riktiga programmet går igenom allt i huvudet, känner hästens steg, ser vägarna framför sig, känner hur hästen reagerar för hjälperna mm. så tror jag att det kan öka vinstchanserna! Sen är det nog bra om man går igenom programmet i huvudet hemma, eller en stund innan man hunnit bli nervös/få tävlingsnerver, annars kan nog dessa påverka tankarna och visuliseringen blir inte så bra som den kunnat.