"Vilket är det vanligaste problemet människor har med sina hästar? 
- Nästan 100 procent av alla hästägare gör för mycket med sina hästar. De ger för många signaler, de vill för mycket av sig själv, av sin häst, av livet. Istället för att vänta på att få. Våga ha tålamod!" - Klaus Hempfling

 

“Violence is never the answer.”
~ Monty Roberts

 

 

 

 

 

 

Lider med dessa stackars hästar. Det är sjukt att hästar är det enda djuret man får slå!

 

 

 

Synd att det inte är sant! Många hästar hade sluppit bli grillade under varma vår och sommardagar..

 

 

Jag har kommit fram till att det finns väl egentligen ingen som vill umgås med en ledare? Umgås med någon som bestämmer allt? Det är som att jag skulle bestämma när Rebecca ska sätta sig på stolen. Var, hur och när Rebecca ska gå åt ett visst håll. Det finns ingen människa som vill umgås med en annan människa som behandlar en såhär, så varför skulle hästen vilja umgås med oss människor? Det är såhär vi hanterar våra hästar.

 

Vi vill väl alla kunna framföra våra åsikter? När vi umgås med våra kompisar, familj osv så pratar man oftast om saken, diskuterar och kommer fram till nånting tillsammans. I min värld fungerar det iallafall så, det finns inte en som har utsett sig själv till ledare och därför tar beslut själv som gäller hela gruppen/familjen.

 

Vi mår bäst av att dela och samarbeta. Vi växer av att känna att vi tillhör nånting, är en del av nånting, att vi har en åsikt, att människor lyssnar på våra åsikter och tankar. Varför skulle det vara skillnad för hästarna? Eller vilket djur överhuvudtaget?

 

Jag börjar tvivla på om vi verkligen måste vara ledare över hästen, att vi ständigt ska behöva sträva efter en ledarroll. Jag skulle hellre ha en vän än en ledare. Jag skulle välja en vän framför en ledare. Jag ställer frågan igen; varför skulle det vara skillnad för hästarna? 

 

Självklart kan en ledare vara en bra vän också, men som någon skrev nånstans: det finns ingen ledare bland dom vilda hästarna, det finns bara en individ som är bättre än dom andra på att leda.

Och när vi ändå snackar flockar, varför skulle hästarna "utse" mig till ledare, varför skulle dom ens tänka tanken? Jag är i deras närhet några timmar varje dygn, om jag är ledaren, vem ska leda resten av timmarna? Om dom nu absolut måste ha en ledare så kan dom ju inte gå ledarlösa halva dygnet?

 

Antagligen har ni också hört att hästar är födda för att följa en ledare. Om alla är födda till det, vem ska då bli ledare i en vildhästflock? Och om dom absolut behöver en ledare, så kan vi människor omöjligt vara det enligt det jag skrev lite tidigare. Så då känns det ju dumt att eftersträva en ledarroll vi inte kan få.

 

Från och med nu så ser jag mig nog mer som en hjälpsam vän till hästarna, ingen ledare. Kanske ändrar jag uppfattning igen, jag lever för att lära. Men det här känns bäst just nu.

 

 

Det som förut var NH har växt och mycket mer fylls under den kategorin än vad det tidigare gjorde. Vissa har tagit avstånd från den ursprungliga NH:n och många har tagit fram sina egna metoder inom naturlig hästhållning.

 

Barfotarörelsen, eller "barfotasekten" som vissa vill kalla den, växer och fler får kunskap och intresse för hovar och hur allt hänger ihop. Framför allt; fler inser att hästarna inte behöver järnskor.

 

Hela den naturliga hästhållningen ökar, växer, breder ut sig. Fler väljer lösdrift framför uppstallning, fler väljer pälsboll istället för häst med täcke, fler väljer fri tillgång på grovfoder än portionsutdelningar x antal gånger per dag, fler väljer bort kraftfodret för att det egentligen inte behövs, fler väljer naturliga läkemedel istället för starka receptbelagda. 

 

 

Hon står vid grinden och väntar, kommer fram i hagen för att hälsa (annars brukar hon leka en stund innan hon vill fångas), hon vill inte gå in i hagen när hon varit intagen en stund, jag får bokstavligen putta in henne i hagen (hon är lös/ingen grimma att leda i). Istället för att gå in i hagen svänger hon runt så att hon står bredvid mig igen, och där vill hon stå. När hon väl kommit ut i hagen stannar hon precis vid grinden och väntar på att få komma in igen.

 

Just nu känns inte ridningen så viktig, jag kommer fokusera mer på relationerna till hästarna och hur jag kan förbättra dom. Jag har tänkt och jämfört mycket om hur vi behandlar människor och hur vi behandlar hästar. Jag kommer fram till att det finns mycket i behandlandet av människan som vi kan ta med till hästhållningen.

Till exempel, vi klampar inte in på okända människors privata zoner hur som helst, varför gör vi då det så ofta med hästen?

 

Tänk hur många ovälkomna besökare en ridskolehäst får stå ut med varje dag i sin spilta/box = privata zon, bara för att dessa människor inte ber om lov att få komma in i hästens zon eller inte respekterar gränsen till hästens zon, utan bara klampar in och börjar klappa på hästen. Vi gör inte så med människor, så varför ska vi respektera hästarna mindre? Vi är lika mycket värda och borde ha lika rättigheter.

 

Något som är väldigt populärt är att dela upp valacker för sig i en hage och ston för sig i en hage. Varför? Jo för att det sägs att det blir lugnare och det kan det säkert bli för vissa, men hur naturligt är det för hästarna?

Jag själv har aldrig sett något positivt med det. Där Liesma stod innan hon flyttades hem var valacker och ston separerade, förutom i en hage. Vilken hage funkade bäst? Den blandade såklart.

 

Det enda "positiva" var väl att Liesma gick med några riktigt stoiga ston som motade, vallade, frös ut och attackerade henne osv. Kort sagt; Liesma blev mobbad och det ledde till ena hältan efter den andra. När hon blivit bra och släpptes ihop med stona igen så blev hon halt på nytt. Till slut fick hon en egen hage men hältan satt kvar. Och det var så vi fick reda på att hon var sned i bäckenet mm. Det var Liesmas skador som fick mig att börja tänka på ett annat sätt, jag insåg att den klassiska hästhållningen och ridningen inte håller i längden. 

Antagligen hade jag aldrig ändrat inriktning och kommit såhär långt inom hästhållningen om det inte vore för Liesmas tid i helvetet. Sorgligt men sant.

 

Det jag sett av uppdelningen av ston och valacker är att stona blir mer stoiga, valacker blir mer hingstiga. Staket drogs sönder mellan hagarna, hästarna funkade inte tillsammans. Ingenting som jag märker av på Liesma, Nasse och Denver eftersom dom går ihop. Liesma gick även med 2 valacker i förra stallet när hon precis kom dit, var inget problem då heller. 

Alla stall jag varit i som har blandade hagar har inte haft några problem. Ston och valacker (hingstar) har ju inte samma uppgifter i flocken, inte konstigt att balansen rubbas och kaos uppstår om man skiljer dom åt.

 

Men än en gång var hästmänniskan framme med en "otroligt smart och enkel lösning", eller? 

 

Hej hopp! Vi har tänkt berätta lite hur våra egna ridstilar är och fungerar och vi börjar med ett kortfattat (och säkert flummigt) inlägg, om häst och ryttares roller, som gäller för oss båda!

 

Vi utgår inte från endast en ridstil, utan vi plockar från olika och sätter ihop till våran egen. Sen skiljer även vi oss åt i våra ridstilar även om vi tänker likadant i dom flesta lägen.

Vi skulle vilja säga att vi är öppna för dom flesta ridinriktningar/stilar (även om vi inte alltid håller med) och vi plockar ut det vi själva tycker är bra och passar för oss och hästen.

Sen är vi ju inriktade på naturlig hästhållning och vill att hästarna ska ha det så naturligt som möjligt, men ett liv som tamhäst är inte naturligt och allt går inte att lösa naturligt.

 

Våra grundtankar är att hästen är våran vän och inte våran slav. Vi är på samma nivå och lika mycket värda, MEN vi som människa har ledarrollen. Med att hästen inte är en slav menar vi att häst och ryttare sammarbetar, tar beslut tillsammans och alltid ligger på en 50/50 nivå, förutom i vissa situationer när ryttaren/människan behöver rubba 50/50 nivån för att denne måste ta kommandot för att undvika olycka etc.

 

I hästvärlden handlar det ofta om att ha kontroll och vi som människor är väldigt rädda för att tappa kontrollen, vi tycker att allt man gör med hästen gör man tillsammans och ingen ska behöva ha kontroll över den andra (ryttaren kan behöva kontrollera situationer som uppstår). Alltså att vi litar tillräckligt mycket på våra fyrbenta vänner för att kunna släppa lite på kontrollbehovet.

 

 

"En bra ryttare anpassar sig efter hästen istället för att tvinga hästen att anpassa sig efter ryttaren" - Klara. För oss är det en självklarhet att vi anpassar oss efter hästens temperament, personlighet, humör osv osv. Det är våran skyldighet, hästen har aldrig valt att ägas av oss eller att umgås med oss dagligen. Vi måste göra det roligt för hästen att vilja umgås med oss.

 

Respekt och tillit, något som förtjänas och byggs upp successivt. Båda parter ska respektera varandra för att 50/50 nivån ska fungera och för att relationen mellan häst och ryttare ska vara balanserad. Om den ena parten inte respekterar den andra lika mycket t.ex. 70/30 så blir det obalans.

 

 

 

Denna ständiga diskussion om barfota och skor kommer nog aldrig sluta,

så länge den hålls på en trevlig och respektfull nivå så tycker jag det är bra, alla måste få dela sina åsikter och vi lär väl av varandra?

 

Nu är visserligen den här rapporten från 2006 och mycket har säkert förändrats sen dess, men visst får man känslan av att personen/erna som skrivit är emot barfotaverkning? Ni får läsa själva och bilda er egen uppfattning. (Jag har bara läst det som rör hela "barfotafolket" och SANHCP)

 

Sen skrivs det bara om "gånger det gått fel" med barfotaverkning, det skrivs inte om alla gånger det blivit bättre.

Sugar som exempel:

 

10 månader senare:

Källa: http://www.homeopathuset.se/referenser 

Som exempel på vad jag menar när jag uttrycker mig om ridskolor, så har jag fått lov att berätta om en tjej som står mig nära. 

 

Hon har ridit på ridskola i 9 år och inte på vilken ridskola som helst, utan på den största och mest "kända" vi har häromkring. Trots dom här 9 åren så har dom inte kommit speciellt långt tycker varken jag eller hon.

 

Vanan att rida "utanför dom 4 väggarna" är inte stor, man märker i hennes ridning/handlingar att hon inte är van att behöva lösa situationer snabbt för att undvika en olycka osv. 
Att hämta häst i hagen på egen hand upplever hon som ett problem eftersom hon aldrig blivit visad hur man kan göra på enklaste och säkraste sätt.
Hon är osäker på var på hästen sadeln ligger bra när hon ska sadla, ingen har lärt ut hur sadeln ska ligga, bara hur man sadlar. (Inte konstigt att jag ofta sett hästar med sadlar över bogbladen när jag varit med på den här ridskolan.)
Att jobba hästarna i form är inget dom håller på med förutom nån gång ibland när dom rider "dressyr". (Hur ska då hästarna hålla för verksamheten?)..

 

 Blev bara några få kortare exempel i brist på tid, men vi båda är överens om att dom borde kommit längre och lärt sig mer inom hästhantering.

 

Hur märker hästmänniskor att våren är på väg?

 

 

Hela dokumentet går att läsa på: http://www.jordbruksverket.se/download/18.62af51191240430af4d80001074/Slutrapport.08.h%C3%A4stuppf%C3%B6dning.Bollerup.pdf

"Traditionell hästhållning i isolerade boxstallar kräver mycket manuellt arbete och det ärsvårt
att bedriva kommersiellt livskraftig uppfödning av hästar i denna inhysningsform. Det håller
också på att växa fram en insikt om attför mycketstillastående istall påverkar hästens
utveckling och hållbarhet negativt. Detfinns mycketsom tyder på att hästarsom tillåtsleva i
grupp utomhus med tillgång tillstora arealer attröra sig på utvecklas bättre,såväl fysisktsom
psykiskt, än hästarsom föds upp på stall. Man hartill exempel visat attriskerna för
hälsostörningar, till exempel luftvägsproblem och magsår, minskar kraftigt hos hästari
utedrift. De trivselmässiga fördelarna för ett nomadiserande flockdjursom hästen att gå ute i
grupp jämfört med att vara instängd i ensambox torde vara uppenbara." 

"Varför håller vi hästar inne?
Tradition
Hur kommer det då att vi har hamnat i en situation där vi håller hästar på ettsättsom inte är
bra för varken djur, människor eller ekonomi. Omviser tillbaks på den tid när hästen hölls
som bruksdjur, när dess arbetsförmåga utnyttjadesför transporter och som dragkraft inom
lantbruket och armén,så hölls hästar huvudsakligen ispilta. Dessa hästar arbetade stora delar
av dygnet och när de varistallet gick tiden åt till att äta och att vila. Sysslolöshet var inget
problem för djuren och eftersom de skulle ut och arbeta varje morgon var detrationellt och
lättskött att ha dem tillgängliga ispiltor. Mekanisering av tungt arbete med hästskötsel var i
huvudsak inte möjligt och de problem med luft- och arbetsmiljö som vi identifierat idag var
inte särskilt uppmärksammade, även om C-G Wrangel redan 1889 i ”Handbok för
hästvänner” skriver att ”Stallet är ett nödvändigt ont på våra breddgrader. Attså mycketsom
möjligt minska skadeverkningarna av detta onda är en av hästvännens viktigaste uppgifter.”
Detta sätt att hålla hästar har sedan levt vidare, trots att dagenssporthästar inte används mer
än en timme per dag och sedan tillbringarresten av dygnetsysslolösa. Den skadliga effekten
av dålig lufthygien ökar med antalet timmarsom tillbringasistallet. Spiltorna haridag bytts
mot boxar, vilket ger hästarna något merfrihet, men som görstallet betydligt dyrare att både
bygga och sköta.
Efter hand verkar man ha glömt varför det var väl motiverat att hålla hästar uppstallade förr i
tiden och det har utvecklats en föreställning om att hästar behöver hus att bo i, precissom vi
själva. Hästar hållssom sällskapsdjur och det känns kanske som om de harsamma behov och
krav på bekvämlighetsom människor. Många hästägare förstår inte att hästens behov skiljer
sig helt från deras egna."

Bildkälla: http://i285.photobucket.com/albums/ll72/flickancarra/inlagt19-05-01007.jpg?t=1241196872

Hur många av oss har inte hästar med mugg eller känner någon med häst med mugg?

 

Jag hade. Liesma fick mugg innan jag köpte henne och jag fortfarande var medryttare på henne. Den blev så kraftig och infekterad så ägaren behövde ta kontakt med veterinär. Efter att hon hoppade på tre ben några dar så började den sen gå över, men sedan dess så har hon alltid haft en liten skorpa i karleden tills sommaren 2012, då hon fick av sig skorna.

Jag har lärt mig nu att hästar med mycket slaggämnen i kroppen ofta får utslag/inflammationer i karleden = mugg. När Liesma fick av sig skorna och blodcirkulationen sattes igång så fick hon även bort dom här slaggämnena ur kroppen och muggen försvann. Hon har nu varit muggfri från dess förutom nån skorpa som kom i höstas men som försvann efter några dagar av sig själv. 

 

Bildkälla: http://www3.ridsport.se/Hastkunskap/Hall-din-hast-frisk/Utslag/