Egentligen skulle jag varit i Stockholm just nu med min lillasyster för att hålla koll på henne under One Directions konsert, men hastigt bestämdes det att hennes kompis skulle gå istället för mig eftersom hon skulle uppskatta det aningen mer än mig. Vi får väl se vad jag hittar på istället, men jag är iallafall glad över att vara hemma, långt borta från skrikande, gråtande, galna fans...

 

Jag har insett en sak.. Ridningen betyder nästan ingenting för mig längre, förut var det det bästa i världen. Jag umgås hellre med hästarna från marken, miljötränar, tricktränar, busar och jobbar på andra sätt. Det handlar inte om ridningen längre, det handlar om relationen till hästarna. Förut var jag riktigt insatt i Liesmas omskolning och jag har ett schema för hennes igångsättning och utveckling. Ska jag vara ärlig så följer vi det inte alls, vi kör på känsla, vi gör det som vi tycker är kul. 

 

Jag känner att det spelar inte så stor roll längre om Liesma tvärnitar på "sss" eller tar 2-3 steg in i halten. Vi är i ett lagom stadie där vi både förstår varandra, lyssnar och tar hänsyn till den andras åsikter. Självklart kan vi utvecklas och finslipa otroligt mycket men jag hittar ingen anledning till det just nu. Jag vill bara vara ute och ha kul med min bästa vän, allt annat känns meningslöst. 

 

Frågan slog mig igår "hade jag sålt Liesma nu om hon inte varit en så stor del av mitt liv?" och jag kan ärligt säga att jag vet inte. Jag är trött på det mesta som har med ridning att göra, vi hästmänniskor har glömt bort att bara ha roligt och kanske hade jag lämnat henne på foder hos någon om hon inte varit så speciell för mig, för egentligen är nog inte ridintresset på en tillräckligt hög nivå för att ha en storhäst.

 

Jag skulle kunna nöja mig men Nasse ett bra tag framöver, det finns så otroligt mycket att jobba med där. Men jag kommer aldrig överge Liesma, jag vill verkligen inte skryta, men hon hade inte kommit till ro och blivit såhär bra om hon kommit till någon med ett klassiskt tänk.

 

Liesma är hela min värld och därför kommer hon alltid stanna hos mig. Jag tror att hon kommer må bra av extra mycket markträning och att börja tricktränas hon också. Kanske är det det som kommer göra att hon håller dom där extra åren. Och planerna på att betäcka Liesma började också svajja, tänk om jag inte vill ha en till storhäst efter Liesma? Eller tänk om jag vill ha ett kallblod eller tänk om.. Som tur är, är det inte aktuellt nu och jag kommer hinna tänka om många gånger innan ett beslut ska tas. Huvudsaken är att vi mår bra och är lyckliga nu.