Igår kom som sagt min kusin och min syster ut till stallet för att säga hejdå till Denver, även Becca kom lite senare. Jag red ut barbacka på Liesma så dom tog med Denver på promenad. Liesma är som en förvuxen shettis och försöker sno åt sig vartenda litet grässtrå och som ni kanske märkt så finns det ganska många grässtrån ute nu. Lösningen som funkat bäst hittills är att be henne gå framåt, lyssnar hon inte så flaxar jag lite med tyglarna och när vi väl är i rörelse så kortar jag in tygeln en bit och "jobbar henne i form som klassiska ryttare" fast ändå inte riktigt. Liesma blir iallafall skapligt irriterad på mig då och det får bli konsekvensen av att försöka äta. Självklart slutar jag efter en liten stund när hon gått på ett tag.

 

Jag skulle kunna ha med ett spö och peta på huvet med när hon äter, men jag hatar att rida med spö + Liesma var/är spörädd och i kombinationen med överskottsenergi så vet jag inte riktigt om det funkar så bra. Spö från marken funkar bra men när man tar med det upp i sadeln så har det slutat med att hon sitter ner. (Som sagt, jag har ingen aning om vad hon varit med om för hemskheter i sitt liv, och jag vill nog helst inte veta). Men det här använder jag när jag skrittar av henne för hand, försöker hon äta då så tar jag en gren och vifftar lite med eller slår lite i marken för att få tillbaka uppmärksamheten och det funkar bra.

 

Har även testat att driva på henne i en högre gångart när hon äter men det funkar inte heller, Liesma utnyttjar det till 100. Hon stannar, tar en tugga och precis innan jag hunnit be henne att gå framåt flyger hon iväg i galopp eller någon ful travteknik. Sååå nä, det var roligt för stunden men drygt i längden. Ett annat förslag jag har är att rygga henne en bra bit varje gång hon försökt äta, eller ta några varv på en riktigt liten volt? Det är jobbigt, och hon behöver lära sig att förknippa gräsätning under ridning med mer arbete.

 

 

Tillbaka till ridturen, när vi hade varit ute i ungefär 5 minuter så hade vi varit tvungna att vänta in kusin, Ida och Denver ett antal gånger. Och inte för att Denver gick segt utan för att Ida är den mest segaste människa på jorden och verkade glömt bort hur man lyfter på benen. Iallafall så blev Liesma irriterad över att behöva stå still och vänta in var och varannan minut så hon började backa och backa och backa. Jag bad henne gå framåt istället men nej. Satt bara där och vänta på studsningarna som brukar komma med stegringar som följd, men ingenting kom som tur var. Resten av turen gick jättebra, blir så glad över att rida barbacka och känna att hon följer min vikt hur bra som helst. 

 

Provade även att korta upp och ge henne lite stöd i tyglarna (fast dom glappade fortfarande) för en liiiite högre form. Det gick superduperbra! Provade inte länge men den stunden vi provade så funkade allt, hon blir heller inte irriterad på mig när jag kortar upp henne på det viset eftersom att det jag gör då är snällare än när hon får konsekvensen av gräsätningen. Va riktigt kul att känna att hon fått muskler för att orka gå i annat än låg form och det är nog nånting vi kommer börja träna mer på lite då och då. Fast hästarna trivs bäst när dom går som en planka, vare nån som sa och jag håller med. Jag vill påverka Liesma så lite som möjligt och vill låta henne gå så naturligt som möjligt, så det här med högre form kommer det inte bli mycket av.