Den här bilden är inte den vackraste men den väcker minnen, några minuter efter att den är tagen så får Liesma ett av sina ryck och reser sig rakt upp, följt av ett av hennes språng som är totalt omöjliga att sitta kvar i. Jag kommer så väl ihåg känslan av att hela hästen exploderade utan förvarning, jag såg en brevlåda i ögonvrån, såg Liesmas bakdel svischa förbi och så slog jag i marken, släpades efter en bit innan jag fick loss foten. Var uppe på benen snabbare än jag landat och fick tag på Liesma, sen kom smärtan och yrseln och jag var tvungen att sätta mig för att inte svimma.

 

Och det hände inte en gång, och inte två, men nu är det ett tag sen så kanske är det dags igen för lite flygturer? Hoppas inte..