Min hästhistoria fortsättning

Jag och Liesma hade en perfekt sommar, långa turer, härliga galopper, mys i hagen osv. Hon var Valona fast 10 år yngre och 10 cm högre, min dröm hade slagit inMen varför började jag tänka som jag gör idag, varför tog jag avstånd från den klassiska ridningen? 
 
Hösten efter vår perfekta sommar blev hemsk. Liesma var halt i 2 månader, orsakerna varierade och hennes hälsa också. Hon blev mobbad i hagen och jag fick var och varannan dag stötta henne in till stallet tills hon fick en egen hage. Veterinären kom fram till kotledsinflammation och på grund av den även överbelastningar i dom andra benen. Hon sattes på behandling och den synliga hältan försvann. I samma veva lånades hon ut till en akupunkturkurs på häst, bland eleverna fanns en kiropraktor som uppmärksammade spändhet i nacke, käke och bäcken hos Liesma. Jag var inte med när det här upptäcktes utan fick det berättat för mig efteråt och då började jag googla på det. 
 
 
Det fanns inget "spänt bäcken" utan bara "snett bäcken" av sökresultaten och på en sida förklarade dom att man kan se om hästen är sned i bäckenet om hästen står med bakbenen bredvid varandra på ett jämnt, hårt underlag. Det var inget snack om saken, det syndes tydligt att Liesma var sned och jag ställde mig frågan "varför har ingen mer erfaren uppmärksammat det här tidigare?". En equiterapeut kom ut och kände igenom Liesma några gånger, hoppet om att hon skulle bli återställd och bli den där fälttävlanshästen jag drömde om släcktes när svaret kom att Liesma har en gammal fraktur i bäckenet som har gjort att det är ihopväxt med brosk, "det går inte att rubba" kommer jag ihåg att ET:n sa när hon klämde på Liesma. Det skulle gå att operera, men det kändes aldrig som ett alternativ.
 
 
När ens häst får en sån här diagnos så känns det först som att hela världen ska rasa och man börjar undra varför det blivit som det blev. Under tiden som Liesmas skada utreddes så sög jag i mig information om sneda bäcken hos häst, orsaker osv. Det stog att dom flesta sneda hästar funkar som vanligt ändå och det lättade på oron. Men när man söker på sneda bäcken så kommer man även in på många sidor som ifrågasätter dagens ridning och hästhållning och det gjorde att jag började ifrågasätta. Jag hittade många saker i min hästvardag som var helt fel men ansågs vara så rätt. Och där började tankarna komma igång, tankarna som har gjort mig till den jag är idag.
 
Jag fick instuktionen att rida så länge hon inte blev halt eller dålig på något annat sätt, men hoppningen var jag nog tvungen att lägga åt sidan. Där stog jag med en hopphäst som inte fick hoppa, det kändes surt då, men jag är lycklig över det idag. Liesma skrittades igång under galna former. Allt jag föreslog gick för långsamt enligt henne. Jag började jobba med henne en del löst från marken under den här tiden också, många tyckte att jag skulle använda longeringssystem och spänna in henne osv, men det har aldrig varit min grej. Jag är den som plockar bort utrustning, även på andras hästar, innan jag rider. Så lite som möjligt är mitt motto.
 
 
Vi kunde börja träna för dressyrtränare igen och jag fick fina komplimanger för att ha lyckats få ordning på henne. Men sen kom vi till problemet, Liesma hatade bettet, det spelade ingen roll vad för bett, hur löst det satt osv. Enligt min tränare så skulle hon ridas på bett ändå, jag motsatte mig detta. Varför skulle jag stoppa in ett bett i munnen på henne igen när hon så tydligt visade att hon vantrivdes med det? 
 
Jag fortsatte inte träna för den här tränaren mer när vi någon månad senare flyttade hem Liesma till mormor och morfar där hon står idag. Liesma blev halt igen och jag ställde in mig på att om hon blev halt en gång till skulle hon tas bort. Men här kom Denver och Mari in i bilden, anledningen till att skorna åkte av, hästtänket förändrades snabbare och ridningen blev annorlunda.
 
 
Jag tog in så mycket information och fakta jag kunde om hovar, skor, ridningens påverkan, bettets påverkan osv. Plötsligt en dag stog jag där med alldeles för mycket kunskap och samvete för att ens tänka tanken på att rida klassiskt. Jag funderade på western, men Liesma skulle inte hålla för "den högre westernridningen" men hon började skolas om efter westernridningens grunder. Jag fortsatte läsa allt jag kom över och diskuterade med människor av olika åsikter. Ju mer jag lärde mig desto större avstånd från den klassiska hästhållningen och ridningen tog jag. Jag kollar fortfarande runt efter ny kunskap och plockar intressanta/bra saker från alla möjliga håll som jag sen sätter ihop till min egen ridning.
 
Ovan: Jag har inte många ridbilder från min klassiska tid och den här är verkligen inte tagen i ett "bra moment", men såhär kunde det se ut. Jag tycker inte att nån av oss ser direkt nöjd ut.
 
Under: Såhär kan en ridtur se ut idag (förutom att hjälmen brukar va på), nu är ju den här bilden tagen i en backning så form och så går inte att jämföra bilderna emellan. Jag föredrar den undre bilden helt klart!
 
Jag fick ta mycket skit i min övergång från klassisk ryttare till den jag är idag, mest skit har jag fått tagit från vuxna (dessa som vet mest och bäst) som borde agerat på ett mycket mognare sätt. Jag hade inte ens fyllt 17 år när jag började tänka såhär, jag kände mig inte direkt säkert med att gå emot hela hästvärlden och bryta mot alla traditioner och normer, men det var värt det. Alla som tvivlade och ansåg att jag var helt ute och cyklade har ingenting att säga om det längre, jag har motbevisat alla deras argument och börjar dom argumentera på nytt inser dom snart att det inte är någon idé, dom har inte en aning om vad jag pratar om. 
 
Jag har väldigt svårt för hästmänniskor nu och strävar hela tiden efter att själv bli en bättre hästmänniska idag än vad jag var igår. Tack vare en skadad häst så insåg jag att den klassiska ridningen/hästhållningen inte håller i längden och därför började jag söka mig så långt bort ifrån den som det går. Det finns antagligen 10000 andra saker att ta upp här med, men jag avslutar nu. Är det något ni undrar över så får ni fråga, men nu vet ni iallafall lite om min historia och vägen dit jag är idag.
 


Kommentarer
Kristin - Western & Horsemanship

Bra inlägg!! Och det här med bett. Mmm, det du beskriver är ju rena beviset på att bett är ett onödigt ont. Liesma trivdes inte med bett, hur löst den än satt och hur fint och löst du än red. Det betyder att hon inte trivdes med att ha ett bett i munnen överhuvudtaget. Och det är jag övertygad om att alla hästar känner, bara det att alla inte visar det. Vissa hästar kanske inte ogillar det så fasligt men jag tror att de skulle välja att vara utan alla dagar i veckan. Liesma är en av hästarna som protesterade, och tack vare att hon hade en bra skötare som dig som verkligen LYSSNADE på henne, har hon det kalas idag. :)

Svar: Tack än en gång! :D Kommer ihåg hur hon gick med tungan helt utanför munnen och kastade som en galning med huvudet med bettet löst spänt och långa tyglar när jag skulle prova en gång för över ett år sen, fortsätter man rida med bett då när hästen reagerar så skarpt är man en idiot enligt mig. Min tränare tyckte att jag skulle sätta på nosgrimma och fortsätta använda bett, idiot... Men idag mår Liesma iaf bra och tänderna börjar bli fina igen :)
Klara och Rebecca

2013-05-22 @ 17:37:24
URL: http://westernbloggen.se
Elinpelin

Denna hästhistoria,text,beskrivning på hur jävla bra du är, OCH hur jävla bra dina hästar har det, är det bästa jag har läst på väldigt länge!
Asså KLARA, att du starta denna blogg är verkligen toppen, men snälla skriv en bok om allt detta, dina åsikter osv, den skulle bli awesome! Asså du skulle bevisa alla klassiska att de har feeeel! Du har ju t.o.m bildbevis.
Det du gör är bäst, även för dig, fortsätt så lilla du,kusinvitamin<3

Svar: Tack :D men nån bok blir det nog inte, det får dom kända bra hästmänniskorna stå för :) <3
Klara och Rebecca

2013-05-22 @ 21:04:20
URL: http://elinnpersson.devote.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0