Efter maten var det Liesmas tur, jag kände mig stressad och inte alls på humör. Regnet hängde i luften och det hade börjat blåsa ganska ordentligt. Liesma svarade med att vägra gå framåt när vi skulle in från hagen, vilket fick mig ännu mer omotiverad. Gjorde iordning Liesma snabbt för att hinna ut innan regnandet skulle börja. Nästan på en gång fick Liesma mig på bättre humör.
När vi travade så ställde jag mig i fältsits och Liesma var inte sen på att svara. Hon susade iväg i en svävande galopp, när det var dags att sakta av satte jag mig i sadeln igen och med röst och viktkommando så saktade hon av till skritt. Det är ganska coolt ändå, Liesma som 99 gånger av 100 reds på kort tygel förut, hängde i bettet och ökade så fort kontakten till bettet lättade lite. Nu saktar hon villigt av och kan ridas utan tygel, hand och betthjälper. Det tog ett år, men nu närmar vi oss ändå vårt mål.
Vi busade lite och ridturen gick ut på att träna galoppfattningar från skritt. Det var inte jag som reste mig från sadeln först, det var inte jag som skrattande ropade "kom igen då!" först, det var inte heller Liesma som fattade galopp först. Vi gjorde det exakt samtidigt, jag behövde inte göra nån galoppfattning, hon var redan igång. Våran relation har blivit så mycket bättre det senaste året, månaderna och veckorna.
Jag behöver inte slita sönder henne i munnen eller ständigt peta med skänklarna - för det var vad jag trodde att jag behövde då. Nu räcker det med att tänka något och jag får ett svar på en gång. Ridlärarna brukade säga "du behöver bara tänka trav på Namn" när man red någon av ponnyerna som var väldigt framåt. Jag håller med, tänker man på rätt sätt så är tanken det enda som krävs. Sen finns det vissa hästar som kan behöva extra stöd/motivation/hjälp utöver tanken ibland. Men att använda tanken som grundredskap tycker jag är bra.
Efter ridturen tvättade jag rent vattenkaret i hagen och satte mig på en sten för att vänta när vattnet fylldes på, vilket tar 100000 år. Hästarna stog några meter ifrån och plötsligt kom Liesma gående och jag tänkte att hon skulle dricka men nej, hon ställde sig bredvid mig och nosa på mig. Nasse och Denver kom också och ställde sig i en klunga vid vattnet, Liesma intog sin beskyddande ställning med halsen över mig innan hon somnade. Så jaa, där satt jag och väntade på vattnet medans dom sov. Ägnade en stund åt Nasse sen också eftersom hon inte fick komma in idag, hon är så gullig när hon kommer fram, hälsar och sen buffar hon till med snabeln på min överarm för att fråga om vi kan klia varandra.
