Vad är mer frustrerande än när solen står högt på himlen och du har tänkt ta en långritt med stallkompisarna men din häst vägrar komma in?

 

Jag tror dom flesta av oss stöter på svårfångade hästar någon gång i livet medans vissa av oss lever dagligen med en svårfångad häst eller ponny. När Nasse kom till oss så gick hon inte att komma i närheten av, var man tvungen att få tag på henne så fick vi räkna med att det skulle ta några timmar. Kan tilläggas att hon endast gått och skrotat i hagen som en vildhäst hos förra ägaren så hon va inte mycket hanterad även för att va en 4 åring. 

 

Eftersom hon va osäker och tyckte att vi jättar va jätteläskiga så kunde man inte gå raklång fram till henne, då drog hon på en gång, utan man fick gå på huk. Jag har suttit många timmar i hagen och bara väntat på att hon ska våga sig fram för att få en morot, men har man tålamod så brukar det oftast ge resultat!

 

Under våren fick hon vänja sig vid att vi var i hagen och grejade med dom andra hästarna och att hon fick godis och blev kliad när hon kom fram. Ibland fick hon följa med ut på promenad med den andra shettisen och så fick dom sina mineraler efteråt som "belöning". Hon gick att få tag på utan problem när det var jag eller mamma som hämtade henne i hagen lagom till sommaren, när det var någon hon inte kände eller litade på med i hagen så höll hon sig på ett bra avstånd, men det kändes ändå som att "problemet" var löst.

 

Så efter midsommar var det dags för hagbyte och vildhästen kom fram igen. Jag satte mig i hagen och bara väntade och pysslade med dom andra flera timmar om dagen ibland. Ibland kom hon fram och man fick klia henne en stund, ibland var hon skyggare än någonsin. En dag kom Becca med en riktigt bra idé när vi stog nere vid hagen och funderade på min lilla vildhäst; Becca ställde sig på alla fyra och blev ungefär i samma höjd som Nasse och sen gick hon fram så till Nasse och hälsade som om hon vore en häst. Nasse stog kvar och hälsade nyfiket medans jag stog en bit ifrån och gapade. Becca började vänskapligt klia henne och fick klappa henne över hela kroppen även om Nasse var väldigt misstänksam.

 

 

Efter det blev hon socialare för varje dag som gick, när hon såg mig i hagen kom hon gnäggandes i full galopp och hon följde mig som en hund, lös i hagen i alla gångarter och vi kunde ägna timmar åt att klia varandra. Efter det har hon börjat lita på mig och hon accepterar allt som jag utsätter henne för, hittills iallafall. Hon är fortfarande misstänksam och osäker mot alla andra (även hästar) och går undan om man är fler än en människa i hagen eller när det är någon hon inte känner. Men hon utvecklas personligen och blir självsäkrare.

 

Det jag vill få fram är att man aldrig ska ge upp, oavsett vad. Det finns hästar som inte blir lättfångade på en gång utan att man måste visa att man går att lita på under en längre period innan hästen tillslut litar på en. Jag hade många emot mig när det gällde Nasse och jag berättade om mina funderingar på att köpa henne. Men det har visat sig nu att jag inte gjorde allt i onödan, jag har världens mest underbara shettis och jag smälter varje gång jag möts av en dov gnäggning i hagen.