Kärlek till min häst
Finns det något underbarare än att känna känslan av samhörighet med en häst?
Hade jobbat Liesma från marken och avslutade med en skogspromenad, hon trippade vid min sida och utstrålade den där glädjen som hon bär på. Vi gick över ett gärde när vi kommit ur skogen och energin i henne ökade, många skulle nog sagt åt henne att lugna ner sig men för mig spelar det ingen roll så länge hon väljer att lyssna om jag ber henne om något.
Och så gjorde jag en rivstart och sprang det snabbaste jag kunde och Liesma flyger upp i ett par riktiga bocksprång innan hon väljer att tävla med mig. Det tar ju självklart inte lång tid innan hon kommit om mig men hur kul skulle leken vara om jag gav upp så fort jag förlorat? När det känns som att mina lungor inte finns kvar längre så saktar hon lugnt av när min fart börjar avta. Jag behöver inte dra i ett rep för att hon ska följa mig, vi följer varann ändå.
Det går inte att beskriva med ord. Jag vet att en människa inte kan uppnå samma relation till en häst som en annan häst kan, men Liesma är min bästa vän och jag vet att jag är hennes också. Det känns.
Så mycket kärlek / Klara
Kommentarer
Elinpelin
Helt ärligt, du har en sån speciell häst <3 Ta vara på tiden kusin, det är inte många som får den chansen som du har! ;)
Söt hon är på bilden, lilla liesmis.
Svar:
Klara och Rebecca
Trackback
