En sak jag blir väldigt irriterad på är nosgrimmor.

Att i stort sett alla träns säljs med nosgrimma och oftast med snokrem.

Att i stort sett alla (iaf majoriteten) använder nosgrimma på sin häst.

Varför?

 

Jag har själv använt nosgrimma på mina hästar för att jag visste inte bättre då. Men idag skulle jag aldrig använda en nosgrimma faktiskt. Nosgrimmor är till för att hålla hästens munn stängd, men hur ska hästen då kunna gapa för att inte få ont om ryttaren tar för hårt i tyglarna eller hur ska den kunna visa att den tycker att bettet är obehagligt om den är ihopspänd med massa remmar?

 

Anledningen till varför många använder nosgrimma är för att hästen gapar och "försöker komma undan". Jag köpte den anledningen när jag red klassiskt, jag antog som så många andra att man menar att hästen försöker komma undan från att jobba, alltså att den är lat. Men idag vet jag bättre, hästen gapar för att den inte trivs eller får ont av bettet. Det behöver inte vara själva bettet, det kan vara ryttaren som inte hanterar bettet på rätt sätt. Men när hästen gapar, lägger tungan över bettet eller lipar osv så är det något som är fel och jag tycker att det är så synd att så många spänner igen hästens munn istället för att lyssna på hästen och ta reda på orsaken.

 

Sen finns det dom som använder nosgrimma för att det är snyggt, och så finns det dom som använder nosgrimma för att det är "så det alltid varit och ska vara". Jag var en av dom sistnämnda.

 

En häst som trivs med bettet och ryttarens hand gör inte motstånd, gapar eller liknande. Men hur ska vi kunna veta om hästen trivs eller inte när den inte kan visa vad den känner?

 

Min dressyrtränare tyckte att jag skulle rida Liesma på bett för att det ska va så helt enkelt. Och jag vet att folk har snackat skit bakom min rygg för att jag inte gjorde som "man ska göra". Liesma gick och gapade, lipade, skakade på huvudet med mera heeeela tiden med bett (utan nosgrimma, löst spända sidostycken och långa tyglar, provade även många olika bett). I början av sommaren 2012 la jag bettet åt sidan för gott för hennes del och hennes tänder är fortfarande inte helt återställda efter det slitage som bettet bidragit till under hela hennes liv och inte bara under dom år jag haft henne.

 

Nu rids hon på ett allt för löst spänt ponnyhackamore och hon trivs utmärkt. Risken för tryckskador är minimal då jag rider mina hästar på långa tyglar och jobbar dom på ett annat sätt än den klassiska ridstilen. Liesma går även att rida i bara grimma och lyssnar lika bra på det men jag har hacket som en säkerhetsgrej eftersom hon kan vara lika mycket i luften som på marken och om hon bestämmer sig för att sticka så är ett hackamore lite skarpare även om hennes är så löst. ;)