Jag är så lycklig så jag vet inte vad jag ska skriva. Känns som att vi är på väg framåt igen efter en stunds stillastående i utvecklingen. Hon kändes iallafall helt bra i hela kroppen, inte stel eller öm nånstans. Bara väldigt, väldigt mycket rundare sen sist. Skrittade barbacka till motorvägen och så fick hon gå lös tillbaka. 

 

Hon kändes kolugn samtidigt som hon skulle kunna explodera vilken sekund som helst. Men det är typiskt Liesma. Hon verkade iallafall riktigt nöjd, frustade, pysslade med munnen och öronen spikrakt framåt. För halterna behövdes bara röstkommando och hon tvärnitade innan jag hunnit reagera. 

 

När hon skulle ut i hagen igen behövde jag inte knuffa ut henne utan hon väntade lugnt tills jag öppnat och så gick hon snällt in. Ett tecken på att hon vill göra saker, hon vill vara med, hon vill jobba, inte gå och skrutta hela dagarna i hagen och det är jag väldigt glad för.

 

När jag mockade vindskyddet såg jag Liesma grimasera i ögonvrån. Hon är knas.