Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 - Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse 
Dag 5 - Det här finns i min rykt låda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favorit grej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardags outfit
Dag 9 - Det här shoppar jag i hästväg
Dag 10 - Min favoritplats i stallet
Dag 11 - Såhär ser det ut bland mina hästgrejer
Dag 12 - Mitt bästa häst minne
Dag 13 - Mina drömmar
Dag 14 - En bild på stallet
Dag 15 - Det här saknar jag
Dag 16 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 17 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 18 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!

Jag hade Irmelin i 2,5 år och vi hann med en hel del under den tiden. Jag "tävlade" för första gången med henne, 30 cm julhoppning och vi fick rosett eftersom vi var felfria, gud var stolt jag var!
Hon fick även fång sista sommaren och jag kommer ihåg hur hon desperat försökte äta upp blommönstret på mina gummistövlar när hon stog i sjukhage. Sen fick hon gå med munkorg med dom andra på betet, vilket hon blev förbannad över och lyckades dagligen få av sig munkorgen (shettistemperament..).

Hon rymde även ett antal gånger från hagen. Jag förstår inte hur den feta ponnyn lyckades kliva genom och krypa under eltrådarna, men det gjorde hon. Det finns så mycket att berätta, en gång när min kompis Emmy var med i stallet så galoppera jag Irmelin på en jäääättelång raksträcka i skogen bakom Emmy som sprang en bit framför. När vi började komma ifatt Emmy så började Irmelin öka och när vi kom upp bredvid Emmy så gjorde hon ett litet utfall med bakbenen mot henne precis som "jag ska vara först, flytta på dig". Som tur var så var Emmy på ett säkert avstånd och vi skrattade länge efter det. Shettistemperament igen.

Tyvärr så växte jag ur Irmelin ganska snabbt och min lillasyster fick rida istället. Nu var ju hon bara 3 år och det blev ingen ridning allt för ofta för Irmelin. Det blev inte bättre när jag fick min första egna c-ponny Missy (Miss Dublin). Missy var en ganska nervig och rädd föredetta ridskoleponny, egentligen inte alls en ponny för en 9åring. Irmelin var fruktansvärt avundsjuk, hon var ju van att få allas uppmärksamhet 24/7 men nu skulle uppmärksamheten delas. Irmelin blev grinigare och grinigare, men det är inget jag klandrar henne för, det var mitt fel.

 

Vårvintern 2005 flyttade både Irmelin och Missy till Irmelins ägare i Kristinehamn (?) och Irmelin fick gå som ridskolehäst (ägarens beslut), vilket hon hatade och hon var helt olik den ponny som jag haft så kul med 2 år tidigare. Hon högg efter alla som kom i närheten och det fanns ingen glädje kvar i henne. Missy stog där på tillridning i någon månad innan vi beslutade att sälja henne.

 

Jag älskade verkligen min busponny och jag skulle bli överlycklig om vi fick ses igen!