Barfota

För inte så länge sen var veterinären ute hos oss för vaccination och tandkoll. Jag fick höra att Liesmas hovar blivit så mycket bättre sedan sist, då hon bara gått barfota någon månad. Självklart blev jag glad över att höra det, men det jag tycker är konstigt är att den här veterinären uttryckte sig tydligt om hur illa den tyckte om barfotaverkare förra gången vi sågs. Då försökte denna veterinär uppmana mig till att sko Liesma så fort som möjligt igen, men jag stod på mig och förklarade att jag ville ge det en chans. 
Är det inte lite konstigt att veterinären helt plötsligt tycker att det inte är så farligt med barfotaverkade hästar ändå? 

Kan det vara så att eftersom verkning enligt vildhästmodellen är såpass "nytt" så att den här veterinären aldrig varit i kontakt med en häst som verkats på det sättet? Och bara hört från andra om dessa barfotaverkare med sina verkningsmetoder som anses av en del vara djurplågeri? Jag kan ändå förstå att vissa reagerar såhär för att det finns verkningsmetoder som inte är snälla, och vissa tycker jag är rent djurplågeri. Men man ska inte dra alla över en kam, och det verkade den här veterinären förstå nu, förhoppningsvis.
 
Men en sak stör mig fortfarande, veterinären påpekade att om jag ska börja träna Liesma igen kommer hovarna aldrig hålla. Jag orkade inte starta en diskussion och sa bara att Liesma håller inte för nån hårdträning, men om det nu skulle vara så, så använder jag boots på hovarna om dom inte håller.
 
Men låt oss tänka lite nu.. vildhästarna då? Deras hovar håller ju fast dom utsätts för såååååå mycket mer påfrestningar jämfört med våra tamhästar. Dom tar sig fram flera mil om dagen i olika slags terräng. Våra tamhästar står oftast inne på nätterna vilket resulterar i att hovarna inte slits nånting under dom timmarna, sen går dom oftast i helt platta gräshagar (läs: lerpölar) med nått enstaka träd här och där. Slits hovarna av att gå på gräs? Njäe väldigt, väldigt lite isåfall.
 
Sen blir våra tamhästar (hobbyhästar/tävling på låg nivå) motionerade ungefär en timme om dagen på varierat underlag beroende på vad dagens motion går ut på. Ridbanor och ridhus har ganska ofta väldigt mjukt underlag som inte sliter så värst mycket på hästens hovar enligt min erfarenhet. Sen har vi bilvägarna/grusvägarna som sliter mest, vad jag upplever. Och det är även där hästar med hovar som inte är tillräckligt härdade/utvecklade/vana börjar ömma och ägaren bestämmer att hästen ska skos. 
 
Här är bevis på att barfota hovar håller även på högpresterande tävlingshästar och jag hoppas verkligen att den här tjejen lyckas sprida budskapet vidare inom tävlingsvärlden:
 
http://thesoulofahorse.com/blog/why-do-we-do-what-we-do-please-read-katies-story/
 
 
Mustanghov, jag tycker den ser så rund och mysig ut! (Speciellt i jämförelse med skodda hästar..)
Bildens källa: http://ttorpehag.wordpress.com/2012/01/28/120128-alla-hastar-kan-ga-barfota-men-alla-hastagare-kan-inte-ha-barfotahastar/ 
Kan även tipsa er om att kika in på hennes blogg, hon skriver många kloka saker!
Som namnet på det länkade inlägget "Alla hästar kan gå barfota, men alla hästägare kan inte ha barfotahästar".
/Klara


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0