Visste du att..

.. Jag brukar få höra att "Liesma är mattes häst/jag är Liesmas trygghet".
Som exempel på vad jag menar: När vi var hos en ET så skulle jag longera Liesma så att ET:n kunde se hur hon rörde sig. Liesma är aldrig svår att longera hemma men då vägrade hon lämna min sida så det slutade med att jag fick springa med henne istället. ET:n var först med uttrycket "mattes häst". 
 
 
My once in a lifetime horse.
 
/ Klara

Dagens busar

Tycker synd om alla hästar som tvingas stå inne idag eftersom det är kallt/snöar/blåser "för att dom inte ska frysa blablabla". Själv tog jag på alla kläder jag äger kändes det som och så gick jag ut till mina täckesfria pälsbollar. Liesma försökte få igång dom andra att leka (som vanligt) men ingen nappade så jag fick bli lekkompis istället.
 
 
 
 
För er som inte testat: det är jobbigt att springa med tjocka, tunga kläder i högsnö! Som tur är så bockar och flyger Liesma väldigt mycket så det sinkar henne lite och då hinner jag med någorlunda bra (jag springer på ett rakt spår, Liesma springer i en båge hehe). När vi lekt färdigt kände jag att jag inte hade behövt hälften av kläderna jag packat på mig..
Jag satte mig på en stor grus/jordhög i hagen och pustade ut. Liesma och Denver grävde efter ätbara saker i jorden och Nasse stog några meter ifrån och sov.
 
Jag tycker om att bara vara med hästarna, studera dom, se hur dom beter sig mot varandra, hur dom kommunicerar och få känslan av att man för stunden tillhör flocken. När jag satt där så flyttar Liesma sig lite i taget närmare mig, för att vara diskret antar jag. När hon kommit enda fram till mig så börjar hon putta lätt med mulen, inte att hon är bufflig och ska tigga osv, utan att hon vill ha kontakt. Kliade henne en stund i ansiktet innan jag gick därifrån.
 
Jag älskar mina tre underbara tokstollar!
 
/ Klara

Fakta om Liesmas hovar..

  •  Liesma har varit helt barfota sen juni 2012.

  • Liesma har aldrig behövt bakboots.

  • Liesma var jättehalt till och från efter att hon fått av sig skorna, visade sig vara en hovböld som bildats där hovslagaren verkat henne blodig vid sista skoningen.

  • Liesma snubblade alltid på osynliga saker när hon var skodd, har aldrig snubblat sedan hon blev barfota.

  • Liesmas mugg har gått bort sen hon blev barfota.

  • Hovslagare ansåg att Liesma aldrig skulle klara att gå barfota.

  • Liesma är väldigt plattfotad på fram men det blir bättre och bättre.

Mugg

Hur många av oss har inte hästar med mugg eller känner någon med häst med mugg?
 
Jag hade. Liesma fick mugg innan jag köpte henne och jag fortfarande var medryttare på henne. Den blev så kraftig och infekterad så ägaren behövde ta kontakt med veterinär. Efter att hon hoppade på tre ben några dar så började den sen gå över, men sedan dess så har hon alltid haft en liten skorpa i karleden tills sommaren 2012, då hon fick av sig skorna.

Jag har lärt mig nu att hästar med mycket slaggämnen i kroppen ofta får utslag/inflammationer i karleden = mugg. När Liesma fick av sig skorna och blodcirkulationen sattes igång så fick hon även bort dom här slaggämnena ur kroppen och muggen försvann. Hon har nu varit muggfri från dess förutom nån skorpa som kom i höstas men som försvann efter några dagar av sig själv. 
 
Bildkälla: http://www3.ridsport.se/Hastkunskap/Hall-din-hast-frisk/Utslag/
 

Finner inga ord...

Bara jag som har en häst som äter med hela huvudet nerstoppat i höt?
 

Never lose hope.

Hallå i stugan!
 
Nu när vägarna är skridskobanor så har hästarna aktiv vila varvat med skogsturer några gånger i veckan. Med aktiv vila menas att hästen motioneras/aktiveras på andra sätt än med ridning. Jag tycker att det är ett bra sätt att hålla igång hästarna nu under smältningstider/istider och deras kroppar får vila lite från att bära ryttare varje dag. 
 
Här är några bilder på Liesma när vi gjorde lite övningar i helgen:
Liesma har fått horn och förvandlats till älg..
 
Liesma har varit väldigt huvudskygg under den tiden jag haft henne, det kunde ta upp till en timme att borsta rent huvudet och jag var tvungen att stå på en pall för att nå hennes huvud.
Hon var även rädd när man t.ex. la en hand på hennes rumpa, då var hon som en tickande bomb som exploderade. Men allt det började gå över när hon blev hemflyttad och började slappna av. 
 
Nu kan jag göra vad som helst med hennes huvud, peta henne i öronen, hålla fast huvudet (typ kramas), borsta det, få på henne flughuva och öronluva. Hon är inte rädd när man tar på henne förutom att hon är lite bakskygg så ländtäcken tror hon ska äta upp henne.
 
Det vi tränar på för att göra henne ännu säkrare när det gäller sånna saker är att kasta änden av ledrepet över henne, runt benen, runt rumpan, över huvudet osv på hela kroppen. I början kan hon tycka att det är lite obehagligt och vill gå iväg men efter bara en liten stund står hon stilla och sover när jag kastar repet över henne. 
Jag använder mig även av andra saker som t.ex. ländtäcket och som på bilden en gren som jag utan problem kunde dra över hela hennes huvud. Ingen reaktion - vi närmar oss vårt mål!
 
/ Klara

This is what I'm born to do.

Känner att jag fastnat i sommartemat, men nu är jag trött på isgator och snöblask!
 
Här är en gammal bild på mig och världens bästa Liesma från sommaren 2011.
Väldigt stor skillnad jämfört med idag faktiskt och så mycket som hänt. 
När den här bilden togs var Liesma fortfarande skodd, hon hade alltid benskydd runt om och boots på bak eftersom hon alltid lyckades slå upp sår på insidan av karleden under en tid. Vi använde fortfarande en allround bomsadel och som ni ser hon har nosgrimma och snokrem. Vi var ett typiskt klassiskt ekipage skulle jag vilja säga. Nu är allt förändrat och jag ångrar ingenting, allt vi gått igenom har lett oss dit vi är idag.
 
/Klara

Jag har hittat min själsfrände.

Jag har fått stått upp för mig, mina val och Liesma många gånger under dom här åren. Det har varit och är fortfarande många som tvivlar, jag minns speciellt när en person sa till min mamma "ja, det kan väl bli häst av den där också". För mig var Liesma världens bästa även om jag visste att hon inte ansågs vara mycket för världen. Hon var galen, gick inte att lita på, det ena efter det andra. 
 
Men allt detta gjorde mig bara mer motiverad att visa att inget är omöjligt. Jag ville kunna stå där, stolt med ett leende på läpparna och kunna säga: Vad var det jag sa? Och idag kan jag göra det.
 
Till alla er som tvivlade: Se på Liesma nu!
 
Såhär glad blir hon när hon ser sin pojkvän i hagen.

Hakuna Matata

2011: Liesma var från en början väldigt omusklad och mager (förutom bukmagen efter fölen). Revbenen var synliga och hon var väldigt benig över ryggen.
 
Det är inte världens bästa bild men men, tittar man noga ser man att hon är som en pinne över ryggen:
 
2012: Hon musklade upp sig ganska fort när hon sattes igång efter hältan och började lägga på sig när vi flyttade hem henne. Den här bilden är tagen när hon varit under igångsättning ca ett halvår efter kotledsinflammationen. Inget hårt arbete men ändå en så fin förändring i kroppen. Men det mesta beror nog på att hon började slappna av och trivdes i sin nya flock till skillnad från innan. 
 
 
Sen en bild (inte världens bästa..) från i höstas, över ryggen där man ser att hon inte är en pinne längre:
 
 
2013: Och nu några månader senare har hon blivit ännu mer musklad (och även blivit lite väl rund kanske)
Jag har inte använt mig av några hjälptyglar, spänt in henne, tvingat henne med korta tyglar och pådriv av skänklarna att jobba i form eller något sånt. 
 
Och vad är då den hemliga ingrediensen till att hon byggt så mycket muskler och blivit så mycket bättre?
- Jag började rida henne på ett helt annat sätt, sålde dressyrsadeln och körde på bomlöst istället. Gav henne fria tyglar så att hon på så sätt kunde hitta balansen och styrkan att bära upp både henne själv och mig på egen hand. Självklart fick jag hjälpa henne ibland men jag skulle vilja säga att det här resultatet har hon kommit fram till själv. Jag tror också att avskoningen och att hon går ute dygnet runt och kan röra på sig hela tiden har hjälpt till mycket. 
 
Sen finns det ju dom som inte tror att en häst kan bära sig själv och en ryttare bara sådär, men för oss har det funkat. Visst har jag haft tur eftersom Liesma har ett väldigt bra steg i grunden osv, men jag tror dom klarar mer på egen hand än vad vi tror, bara vi ger dom lite tid och hjälper till om det behövs eftersom det inte är naturligt att ha en ryttare på ryggen. Men då behöver dom friheten att sträcka ut halsen och inte ridas med mulen 5 cm från bringan, överdrev jag vet men ni förstår vad jag menar. 
 
Jag tänker såhär och det vet jag att även Becca gör: Hästen är ett flyktdjur och vill ju därför hålla sig frisk och utan skador. Därför tycker jag att hästen borde själv sträva efter att bära upp både sig själv och ryttaren för att den känner att om den går och svankar med ryggen som ett U så kommer den få problem och bli skadad/ha ont och deras överlevnadsinstinkt borde säga att den inte kommer överleva då. Så därför tror jag att om man ger hästen möjlighet så lär den sig ganska snart att bära sig (gäller absolut inte 100% av alla hästar men jag tror det skulle funka på många). Det har funkat och funkar fortfarande på mina hästar.
 
/ Klara

Liesma

Jag får ofta höra att Liesma är väldigt fin och har sån utstrålning,
jag ba: HAHAHAH ni skulle bara veta!
 
 
 
ÄR DET NÅN SOM FÖRSTÅR VAD JAG MENAR?
- att jag har världens gulligaste häst med hängläpp. 
Och ja, ni som undrar, hon ser ut ungefär såhär jämt när hon är avslappnad..
/Klara
 
RSS 2.0