Smärta och obehag
Vi är väl alla ganska överens om att hästen ska slippa smärta, ellerhur?
Du är ute och rider på en vanlig väg där det kommer bilar då och då, vägen svänger här och där och ibland är det dålig sikt. Plötsligt blir din häst rädd eller börjar busa och drar iväg i full galopp.
Jag har två alternativ till er:
1. Du rider med ett hackamore/skarpare bett och eftersom du tar tag ganska rejält i tygeln så får du stopp på hästen innan den hunnit rusa iväg och du undviker en olycka.
2. Du rider med grimma eller något annat väldigt snällt huvudlag. Därför lyssnar inte hästen till 100% när du försöker stanna och du riskerar att krocka med en bil i nästa kurva eftersom du inte ser någonting och kommer i full, okontrollerad galopp.
Jag menar inte att det är det här som händer i alla fall eller att ett skarpare bett får stopp enklare, utan vad man helst väljer? Jag tror att dom flesta väljer 1, det skulle jag gjort och det gör jag. Jag har ridit Liesma i grimma ute och jag vet att hon går att kontrollera så, tills någonting händer för då når inte jag fram till henne med bara en grimma. Hon stänger ute mig och blir det flyktdjur som vi så ofta glömmer att dom är.
Jag tror att det i vissa fall kan vara nödvändigt att skapa ett kort obehag/smärta hos hästen för att förhindra en olycka eller något annat. Det är säkerhetstänk. Sen tycker jag absolut inte att man ska betsla upp hästen och rida på starkaste, starkaste liksom. Jag tycker att bett är starka nog i sig själva, utan det jag menar är att man kanske tar tag för mycket i tygeln för att få hästen att stanna och för att undvika olyckor. Med att ta tag i tygeln menar jag inte att hästen ska va blå i munnen eller riskera att knäcka nosryggen. Vi alla har nog en känsla av hur mycket vi kan ta innan vi skapar för mycket obehag för hästen.
Någon som tänker annorlunda? Nyfiken på att höra din åsikt isåfall! :)
Facebook-revolution!
Min kära vän Emelie har skapat gruppen "Våga sluta "fuska" tänk på hästen!" och kort sagt så handlar den om att man ska skippa alla genvägar som så många av oss använder inom hästsporten som t.ex. hjälptyglar mm.
Alla är välkomna att gå med om ni tycker som vi :) :
/Klara
Uppdatering..
Nasse kan nu pussas på kommando, vi behöver bara finslipa lite (hon har liiite svårt att koncentrera sig ibland men hon är ju fortfarande liten så det tycker jag är helt okej). I början tyckte hon faktiskt att det var lite läskigt, hon är ju väldigt misstänksam mot människor och jag skulle vilja påstå att hon inte litar på någon förutom mig, eftersom jag pysslar med henne varje dag.
Men iallafall, efter ett tag kunde hon inte stå emot morötterna och pussades hej vilt, nä men typ. Den ponnyn gör allt för godis. Är så stolt över min lilla gris!
Hon har även varit duktig och dragit pulka alldeles på egen hand efter några dagars vänjning med pulkan bredvid. Hon har en sån positiv inställning och är inte rädd för något som hästar "brukar vara rädda för". Jag måste säga att jag blivit så fäst vid denna lilla individ och jag blir så glad av att se att hon utvecklas från att vara den skygga som inte gick att komma i närheten av till att bli den som tar för sig, hälsar när hon ser mig och faktiskt vara lite kaxig ibland. Allt bevisar att hon känner sig trygg och mår bra i mitt sällskap och det finns inget bättre än känslan av samhörighet med en häst (oavsett storlek haha).
Tanken är att vi ska fortsätta med trickträningen och vi har även påbörjat tömkörningen även om jag hade tänkt lägga den åt sidan. Har ni tips på trick? Kommentera!
Bilderna är tagna av Elin Persson.
En tanke..
När jag var mindre fick jag ofta höra "hoppar du av så har hästen vunnit över dig" eller "du har mer kontroll på hästen när du rider än när du går bredvid". Vad grundar dessa tankar i?
Om jag är ute och rider och på ena sidan intill vägen där vi ska passera ligger en pressening och flaxar i blåsten, och jag märker att hästen tycker att det här är jätteläskigt och vill hellre vända hem för att den är så rädd. I det läget hade jag hoppat av och lugnt lett hästen förbi presseningen, stannat och gett hästen en chans att undersöka presseningen, sedan berömt hästen jättemycket och fortsatt gå en bit ifrån presseningen och fortsätta rida.
Det är våran plikt som ledare över hästen att ställa upp för den och hjälpa den i svåra situationer. Att du hoppar av och hjälper den förbi något, visar att det inte är så farligt som den tror, gör att hästen blir tacksam mot dig och respekterar dig ännu mer som ledare. Det finns ingen tanke i hästens huvud att den vann, den fick dig att hoppa av, så nu har du förlorat. Hästen är bara tacksam för hjälpen.
Det gäller att läsa av hästen och rycka in för att hjälpa till innan det har uppstått en konflikt mellan häst och ryttare. Det är väldigt vanligt att ryttare driver på hästen framåt när den är osäker och försöker stanna och kolla läget. Det här händer ofta i min vardag men jag låter hästen stanna och kolla. När hästen förstår att det inte är farligt så fortsätter den gå igen, eller om den fortsätter vara rädd så ber jag den gå ändå men om den inte vågar och gör motstånd så försöker jag snabbt förklara att det inte är fel att vara rädd och så hoppar jag av och leder förbi. Genom att göra såhär, alltså att lyssna på hästen, så undviker jag konflikter med mina hästar.
När den här bilden togs så kom en man precis in i den mörka delen av ridhuset,
jag lät Liesma stanna och kolla läget, klappade henne och sedan var det inget mer med det.
/ Klara
Trickträning
Har bestämt mig för att lägga inkörning/inridningen av Nasse åt sidan och träna trick istället!
Kollat runt lite på tips om olika trick och har bestämt mig för att börja med lätta som att pussas.
Lite inspiration:
/ Klara
Buck Brannaman
Buck är och kommer antagligen alltid vara min favorit!
“Most people think of a feel as when you touch something or someone and what it feels like to your fingers but, a feel can have a thousand different definitions. Sometimes feel is a mental thing. Sometimes feel can happen clear ‘cross the arena. Sort of an invitation from the horse to come to you.”
- Buck Brannaman
- Buck Brannaman
/ Klara
Sadelvänjning
Ser ut som att sadelgjorden sitter jättehårt, men den glappar faktiskt, det är all päls som är ihoptryckt! :)
Nasse fick för första gången ha sadel på sig, det gick jättebra så vi tog en liten promenad. Hon är stencool när det gäller saker så det bekymrade henne inte det minsta! Tyvärr så passar inte den här sadeln alls (fick med den i köpet av Nasse) så det blir att sälja den. Den klämmer inte eller så men den hamnar "ovanpå" henne eftersom den är gjord för lite tunnare ponnyer, synd då det är en jättefin sadel med matchande träns.. Aja, hon ska ändå bli westernponny.
/ Klara
Never lose hope.
Hallå i stugan!
Nu när vägarna är skridskobanor så har hästarna aktiv vila varvat med skogsturer några gånger i veckan. Med aktiv vila menas att hästen motioneras/aktiveras på andra sätt än med ridning. Jag tycker att det är ett bra sätt att hålla igång hästarna nu under smältningstider/istider och deras kroppar får vila lite från att bära ryttare varje dag.
Här är några bilder på Liesma när vi gjorde lite övningar i helgen:
Liesma har fått horn och förvandlats till älg..
Liesma har varit väldigt huvudskygg under den tiden jag haft henne, det kunde ta upp till en timme att borsta rent huvudet och jag var tvungen att stå på en pall för att nå hennes huvud.
Hon var även rädd när man t.ex. la en hand på hennes rumpa, då var hon som en tickande bomb som exploderade. Men allt det började gå över när hon blev hemflyttad och började slappna av.
Nu kan jag göra vad som helst med hennes huvud, peta henne i öronen, hålla fast huvudet (typ kramas), borsta det, få på henne flughuva och öronluva. Hon är inte rädd när man tar på henne förutom att hon är lite bakskygg så ländtäcken tror hon ska äta upp henne.
Det vi tränar på för att göra henne ännu säkrare när det gäller sånna saker är att kasta änden av ledrepet över henne, runt benen, runt rumpan, över huvudet osv på hela kroppen. I början kan hon tycka att det är lite obehagligt och vill gå iväg men efter bara en liten stund står hon stilla och sover när jag kastar repet över henne.
Jag använder mig även av andra saker som t.ex. ländtäcket och som på bilden en gren som jag utan problem kunde dra över hela hennes huvud. Ingen reaktion - vi närmar oss vårt mål!
/ Klara
Susanne Lohas
...WOW!
