Jag är fortfarande helt uppslukad av vad jag såg Monty göra. Han hanterar hästar så som jag vill, kanske inte exakt enligt hans metoder. Men han är vänlig och behandlar dom som jämlikar samtidigt som han visar och leder hästen. Allt utan tvång, hans idéer blir hästens idéer. Samarbete utan våld. Han är vad jag tycker att man ska eftersträva som partner till hästarna. Han är vän och ledare samtidigt.
"Det hänger en död häst mitt i den schweiziska staden Genève. Det rör sig om ett "konstverk" av Maya Bösch och Régis Golay, med namnet Krigshäst. Den är upphängd på Zabriskie Point Gallery."
Jag vet egentligen inte så mycket om Honza, jag har inte gått in på hans metoder osv. Har varit lite skriverier om att han skulle vara väldigt hård mot hästarna? Men jag är ganska säker på att man inte får en häst att samarbeta på samma sätt som han får dom att göra om man använder våld.
Hästarna är fria att gå sin väg när dom vill, men dom stannar kvar. Man ser på dom att dom vill utföra det han ber om. Det här är väl nånting vi alla försöker eftersträva inom hästsporten, även om vi använder olika metoder för att nå dit, jag gör iallafall det.
Det här är tillit och samarbete på hög nivå, så som jag tycker att relationen mellan häst och ryttare ska vara.
Jag och Liesma var ute på promenad i fredags, eller ja, det började med att jag hoppade upp barbacka i grimma och skrittade iväg på en knashäst som haft vila ca 2 månader. Hon kändes bra i frambenen men jag hoppade av efter en liten stund, hade ingen hjälm med mig.. Då var livet inte lika kul längre tyckte Liesma och stannade några gånger (som hon alltid gjorde förut/när hon har liiite för mycket överskottsenergi) men efter en stund släppte det och hon gick med stora, dansande steg.
Knashästen reagera som att hon aldrig varit utanför hagen förut och tittade på allting. Vi sprang/travade en bit, hon flängde med huvet som en galning och såg riktigt lycklig ut. Från och med då så fick jag känslan av att hon var med mig. Vi hade inte behövt ett rep mellan oss, vi hade tagit samma väg ändå. Även om hon trippade och fånade sig så va linan slak och hon höll sig runt mig.
Så när jag hämtat andan så började jag springa igen, Liesma väntade en stund så jag hann iväg en bit innan hon la av en serie bocksprång och kom i full galopp men lugnade sig och galopperade bredvid mig i min takt resten av sträckan. Så kom vi till ett ganska stort dike där isen precis sprack och Liesma flög. Men eftersom jag stog kvar så insåg hon snabbt att det inte var något att bry sig om och så fortsatte vi.
Hon gick ut på ett gärde som va bredvid vägen och rulla sig - igen! Och som jag sagt tidigare, hästar rullar sig inte om dom inte känner sig trygga/vet att någon vakar över dom. Så det är ju ett väldigt gott tecken! Vi fortsatte våran promenad, Liesma var hela tiden med mig och jag tänkte många gånger att shit vilken vacker häst jag har.
En sak jag tyckte var irriterande var att han under hela clinicen gjorde reklam för sin specialgjorda grimma som han säljer. Jag kan inte riktigt se det positiva med den, den snurrade när han tog tag i repet så han fick rätta till den 24/7..
Vi var ju då i Flyinge i lördags för att se Monty Roberts. Jag har inte läst eller sett nånting knappt om honom tidigare så jag var väldigt nyfiken på hans metoder och tankesätt (jag vet ju om en hel del om hans join-up, men inte mer än så).
Tänkte skriva ett annat inlägg om vad jag tyckte om själva Flyinge, stall osv.
Jag blev iallafall positivt överraskad, den 78årige mannen hade en så vänlig inställning till hästarna. Och en sak som han sa fastnade lite extra hos mig "Om jag skulle vara tvungen att lära ut traditionell hästhantering så skulle jag inte vilja lära ut överhuvudtaget" (fast på engelska då såklart).
Han sa även att Skandinavien är framgångrikast på att inte använda våld. Vi har regler för hur många gånger man får använda spöt osv på tävling.
Kameran ville inte vara med när den inte fick använda blixt, så större delen av bilderna är suddiga tyvärr..
Fett cool kub som allt eftersom förvandlades till en docka. Video kommer upp så småningom!
"Jag har inte levt såhär länge genom att chansa och ta risker."
Det här var helt klart värt alla pengar, resande, tågbyten och förseningar! Längtar tills jag åker på clinic igen..
"You’re not working with just a machine; you’re working with a mind. The horse is a thinking, feeling, decision-making animal and each one has a distinct personality. But the human always acts superior. The human thinks it's smarter; it always wants to have things its way and right now. It wants to be boss. If trouble comes up, the human turns it into a contest with the horse. But if you do that, watch out.............you just may lose." - Ray Hunt
"Mulen är min favoritkroppsdel på hästen, sååååååå mjuka och mysiga" - Klara
Förhoppningsvis sitter vi på tåget hem nu, annars blir det väldigt jobbigt..
Det finns ju hovstöd att köpa men dom kostar mycket och jag tycker inte dom är värda pengarna faktiskt, självklart om man jobbar med verkning, men inte i mitt fall.
Så eftersom jag har världens bästa morfar så gjorde han ett hovstöd/benstöd till mig utan att jag ens tänkt på det själv! Den funkar riktigt bra och jag är supernöjd med "min tredje hand"!
Nasse är inte så mycket hanterad förens nu den senaste tiden. Hon och en annan shettis flyttade till oss vårvintern 2012 för att Nasse bröt sig ur hagen hos sin ägare, ibland flera gånger i veckan och då rymde även resten av flocken med henne. Det bestämdes att hon skulle gå kvar hos oss tills hon blev såld och eftersom jag fäste mig mer och mer så bestämdes det att jag skulle köpa henne vid årskiftet 2012/2013.
Hon är väldigt misstänksam mot människor, speciellt sånna hon inte känner. I dagsläget är det bara jag och ibland min mamma som kan få på henne grimma i hagen, men hon blir hela tiden bättre. Hon har världens mysigaste personlighet, älskar att gosa och vara med när man gör något. Hon är stencool när det gäller lastbilar, maskiner, läskiga saker osv. Ett riktigt litet kraftpaket fylld med energi!
Påbörjat trickträning, lite tömkörning och tanken är att hon ska köras in så småningom. Vi har inte bråttom, det får ta den tid det tar. Betäckning står även på planeringen.
"Jag tycker att det är lite befängt att överhuvudtaget fundera på att hovar som levt i ett helt annat klimat och med en helt annan typ av användning skulle vara bäst i vår miljö och till vår användning. Det är ju som att tro att de bästa sommardäcken till bilen också skulle vara bäst även på vintern i snö och kyla.
Vildhästhovar skall vi titta på för att se hur de hästarna har ordnat sina hovar och se OM vi kan lära oss något av det inte för att kopiera dem. Varje enskild hov måste få utvecklas och anpassas i sin miljö för att passa så bra som möjligt för just den användningen." - Ove Lind
Nasses hovar blir bättre och bättre med bra hovvård. Inte alls lika utflutna längre.
Jag tycker det är intressant med både hästar och människors beteende/psykologi, därför funderar jag på om några enstaka självkänsla/självförtroende-liknande inlägg skulle uppskattas här på bloggen? Våra tankar och beteende har ju stor betydelse för hur vi lyckas/utvecklas med hästarna och ridning.
Så stolt över den lortiga minihästen! Hon fick prova att stå lös utomhus när jag borstade och gjorde ordning henne.
Rörde inte en fena! Hon ville visserligen följa med mig in i stallet när jag hämtade nya borstar och så men stannade när jag gjorde stopptecken.
Hon står alltid lös inne i stallet (det gör alla hästarna) men hon brukar va lite vandrande där inne och behöva påminnas om att hon gärna får stå stilla så jag slipper gå efter henne för att kunna borsta. Utomhus skötte hon sig klockrent!
"En ny svensk uppfinning. En genomtänkt sula till järnskodda hovar, som ger en naturlig stötdämpning och grepp åt hovens biomekanism. En patenterad mekanisn ser till att strålen får det naturliga tryck den behöver samt att sömmen får mindre belastning.
Passar också utmärkt att lägga i hovboots för att aktivera och rehabilitera dåliga strålar, för att få en ordentlig skjuts på strålutvecklingen. Den är även en idealisk snösula på skodda hästar vintertid."
Har man kommit så långt att man utvecklar sulor för att strålen ska få det tryck den behöver så måste man ju nånstans på vägen insett att skoning är fel, eftersom det inte ger hoven dom förutsättningar den behöver? Ta av skorna istället om det är fungerande hovarna ni eftersträvar, det är inget ni nånsin kommer uppnå med en järnsko fastspikad på hoven.
Att ens tänka tanken på en heltäckande sula till järnskorna.. Vi har verkat kadaverhovar, (euuuw jag vet) när vi gick SANHCP's grundkurs, som hade skor och heltäckande/snösulor från början. Så mycket död vävnad, kunde skrapa bort äckel ur hovarna i säkert 30 minuter! BLÄBLÄBLÄBLÄ! Sulor + järnskor som sitter på dygnet runt (vet ingen som brukar sko endast vid ridning? hehe) täpper igen hoven och den blir mosig. Hoven kommer garanterat stinka lik också och då borde ju varenda vettig människa förstå att det inte är bra?
Men dom här sulorna är säkert jättebra att lägga i boots som extra stötdämpning eller för att rehabilitera strålen.
En månad gamla bilder sen vi var på 2 mils promenad med fika och grejer. Trodde Nasse skulle vara död efter dom timmarna men nej, hon trippade hela vägen. Galna ponny.
Vi däremot hade blåsor under hela fötterna och Klaras knä pajjade efter några kilometer, fick halta resten av vägen.. MEN vi var glada för det!
Fick beröm för att den stora hunden hade reflexer på sig
Välkommen till våran blogg!
Jag, Klara är en tjej på snart 18 år som driver den här bloggen med lite hjälp från min kompis Rebecca. Vi båda brinner för vårat hästintresse och vi vill dela våra tankar och idéer på vår väg mot en mer hållbar hästhållning.