Den här hoven tillhör en Grand Prix-häst!

Blir glad av att se att fler och fler väljer att ha sina hästar barfota :)

Hela artikeln finns att läsa på: http://nativehoof.com/yahoo_site_admin/assets/docs/Medium_DresageTodayFeb2013Article.2370648.pdf

 

Bildens källa: http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10151242656546080&set=o.446532735378471&type=1&relevant_count=1&ref=nf

En frisk stråle saknar flikar och andra hålor. Den är helt slät och liknar en hunds trampdyna. Röta ser man oftast som svarta "sprickor/linjer" i lamellranden som exempel, detta är ruttet och har ingen funktion i hoven längre. 

 

Hästar som ömmar i hovarna får ofta stämpeln "sulöm" och skos, men oftast beror det på att hästen har någon slags röta i hovarna. När jag var mindre och man fick lära sig om tex. strålröta så förstod jag det som att det var väldigt ovanligt och en häst med röta hade hovar som stank så man knappt kunde lyfta hovarna utan att bli spyfärdig och hoven var påväg att smula sönder. 

 

Men jag har lärt mig en del sen dess och av vad jag själv sett så är det här många, många gånger vanligare än vad folk tror. Nästan 90% av alla hästar har röta eller svamp i sina hovar (enligt http://www.naturlighast.se/svamp.html )  och de flesta barfotaverkare säger att de oftare verkar en häst med röta än utan. Men man hör sällan en vanlig hovslagare påpeka röta? 

 

Mina hästar har röta, Denver och Nasse till och från men Liesma har röta/ svamp i alla hovar och har haft det så länge jag ägt henne och även innan det, men det var först när en hovvårdare/barfotaverkare kollade hovarna första gången som jag fick höra det. Innan det hade jag aldrig tänkt på att strålen var flikig och hade springor, så såg ju nästan alla hästars hovar ut som jag varit i kontakt med. Och eftersom hon var skodd så hade jag ju ingen aning om hon hade röta under skorna. 

 

Det första hovvårdaren sa när han tagit av skorna på Liesma var; "Inte konstigt att hon ömmat och varit halt, hon har röta under hela skorna, klart att hon haft ont av det här". Och sedan dess har det varit en daglig kamp för att få rötan att försvinna, det har blivit sååå mycket bättre men än är det fortfarande en bra bit kvar.

 

¤ Se till att hästen har minst en torr plats i hagen där den kan låta hovarna vila från blöta hagar, t.ex. i lösdriften eller en grusad del av hagen.

 

¤ Kratsa ur hovarna så ofta som möjligt, hästskit som sitter i hovarna förvärrar rötan mer eftersom det fräter på hovarna.

 

¤ Regelbunden verkning så hinner inte bakterier mm. sätta sig lika bra i hovarna.

 

¤ Viktigt att strålen når ner i marken så att den "slipas" lite mot underlaget när hästen går.

 

¤ Behandla röta/svamp med:
- Äppelcidervinäger
- Saltvatten

- Jodopaxvatten

- Väteperoxid

Viktigt att hoven är urkratsad och ren innan man behandlar med något av dessa. Låt sedan hästen stå på torrt underlag efteråt så att det får torka in ordentligt.

 

För inte så länge sen var veterinären ute hos oss för vaccination och tandkoll. Jag fick höra att Liesmas hovar blivit så mycket bättre sedan sist, då hon bara gått barfota någon månad. Självklart blev jag glad över att höra det, men det jag tycker är konstigt är att den här veterinären uttryckte sig tydligt om hur illa den tyckte om barfotaverkare förra gången vi sågs. Då försökte denna veterinär uppmana mig till att sko Liesma så fort som möjligt igen, men jag stod på mig och förklarade att jag ville ge det en chans. 

Kan det vara så att eftersom verkning enligt vildhästmodellen är såpass "nytt" så att den här veterinären aldrig varit i kontakt med en häst som verkats på det sättet? Och bara hört från andra om dessa barfotaverkare med sina verkningsmetoder som anses av en del vara djurplågeri? Jag kan ändå förstå att vissa reagerar såhär för att det finns verkningsmetoder som inte är snälla, och vissa tycker jag är rent djurplågeri. Men man ska inte dra alla över en kam, och det verkade den här veterinären förstå nu, förhoppningsvis.

 

Men en sak stör mig fortfarande, veterinären påpekade att om jag ska börja träna Liesma igen kommer hovarna aldrig hålla. Jag orkade inte starta en diskussion och sa bara att Liesma håller inte för nån hårdträning, men om det nu skulle vara så, så använder jag boots på hovarna om dom inte håller.

Men låt oss tänka lite nu.. vildhästarna då? Deras hovar håller ju fast dom utsätts för såååååå mycket mer påfrestningar jämfört med våra tamhästar. Dom tar sig fram flera mil om dagen i olika slags terräng. Våra tamhästar står oftast inne på nätterna vilket resulterar i att hovarna inte slits nånting under dom timmarna, sen går dom oftast i helt platta gräshagar (läs: lerpölar) med nått enstaka träd här och där. Slits hovarna av att gå på gräs? Njäe väldigt, väldigt lite isåfall.

 

Sen blir våra tamhästar (hobbyhästar/tävling på låg nivå) motionerade ungefär en timme om dagen på varierat underlag beroende på vad dagens motion går ut på. Ridbanor och ridhus har ganska ofta väldigt mjukt underlag som inte sliter så värst mycket på hästens hovar enligt min erfarenhet. Sen har vi bilvägarna/grusvägarna som sliter mest, vad jag upplever. Och det är även där hästar med hovar som inte är tillräckligt härdade/utvecklade/vana börjar ömma och ägaren bestämmer att hästen ska skos. 

 

 

 

 

Mustanghov, jag tycker den ser så rund och mysig ut! (Speciellt i jämförelse med skodda hästar..)

Bildens källa: http://ttorpehag.wordpress.com/2012/01/28/120128-alla-hastar-kan-ga-barfota-men-alla-hastagare-kan-inte-ha-barfotahastar/ 

Kan även tipsa er om att kika in på hennes blogg, hon skriver många kloka saker!

Som namnet på det länkade inlägget "Alla hästar kan gå barfota, men alla hästägare kan inte ha barfotahästar".

Liesma fick av sig bakskorna någon gång i maj 2012 och blev helt barfota i början av juni. Hennes hovar var inte dom vackraste men heller inte ens i närheten så hemska som jag sett andra hovar se ut. När jag tog det här beslutet, att Liesma skulle verkas av en barfotaverkare, blev jag idiotförklarad av min dåvarande hovslagare som insisterade på att hon inte klarade att gå barfota. Människorna runt omkring mig ifrågasatte också, även de som hade hästar utan skor. Den enda som verkligen stöttade mig var Mari, för att hon var insatt i barfotavärlden. 

 

Och jag kan helt ärligt säga att det var det bästa jag gjort, jag har en annan häst idag jämfört med då. Det har tagit tid och det kommer ta ännu mer tid innan hennes hovar är återställda, men vi är på väg åt rätt håll. Självklart har det varit så otroligt jobbigt och frustrerande ibland men jag ångrar ingenting. 

I slutändan var det jag som idiotförklarade, fast nej, det är ingens fel att man har/haft brist på kunskap och väljer att döma istället för att lära. Jag menar absolut inte att jag är bättre än alla andra och vet mer, skillnaden är att jag valde att testa något nytt och lära mig om det till skillnad från så många andra. Om någon idag börjar argumentera med mig om att jag borde sko mina hästar så har personen oftast ingen aning om vad jag pratar om när jag förklarar varför jag valt barfota, om hovens funktion och uppbyggnad osv.