Liesmas hovar

Liesma fick av sig bakskorna någon gång i maj 2012 och blev helt barfota i början av juni. Hennes hovar var inte dom vackraste men heller inte ens i närheten så hemska som jag sett andra hovar se ut. När jag tog det här beslutet, att Liesma skulle verkas av en barfotaverkare, blev jag idiotförklarad av min dåvarande hovslagare som insisterade på att hon inte klarade att gå barfota. Människorna runt omkring mig ifrågasatte också, även de som hade hästar utan skor. Den enda som verkligen stöttade mig var Mari, för att hon var insatt i barfotavärlden. 
 
Och jag kan helt ärligt säga att det var det bästa jag gjort, jag har en annan häst idag jämfört med då. Det har tagit tid och det kommer ta ännu mer tid innan hennes hovar är återställda, men vi är på väg åt rätt håll. Självklart har det varit så otroligt jobbigt och frustrerande ibland men jag ångrar ingenting. 
I slutändan var det jag som idiotförklarade, fast nej, det är ingens fel att man har/haft brist på kunskap och väljer att döma istället för att lära. Jag menar absolut inte att jag är bättre än alla andra och vet mer, skillnaden är att jag valde att testa något nytt och lära mig om det till skillnad från så många andra. Om någon idag börjar argumentera med mig om att jag borde sko mina hästar så har personen oftast ingen aning om vad jag pratar om när jag förklarar varför jag valt barfota, om hovens funktion och uppbyggnad osv.
 
Jag har inte förlorat nånting i mina val jag gjort angående hästar och hur jag vill att deras liv ska se ut.
Det enda jag förlorat är tron på hästmänniskor.
 
En av Liesmas bakhovar i somras, här ser man att sprickorna/bristningarna inte fortsatt växa uppåt utan stannat av och följer med hoven ner istället fast hon bara varit utan skor i några månader. Vilket betyder att hoven är på väg att få rätt form, spänningarna har minskat och hoven är inte lika utfluten längre som när hon hade skor.
 
Här är Liesmas framhovar för ungefär två veckor sedan. Sakta men säkert rehabiliteras hovarna och man kan se även från det här avståndet var den nya, friska hoven börjar.
 
Liesmas ena framhov 2 veckor sedan. Här ser man tydligt var den nya, friska hoven börjar och var alla spänningsbristningar slutar. Man ser även att den nya hoven har en annan form än den dåliga, gamla hoven som är mer utfluten. Den stora sprickan hade hon redan när hon hade skor men som ni ser har den stannat av där den nya hoven börjar och även den här gigantiska sprickan har slutat sprida sig och är på väg ner. Något jag aldrig vågat hoppats på! 
 
Står du i valet att ha skodd eller barfotahäst? Testa att ta av skorna och låt en barfotaverkare (SANHCP-vildhästmodellen) verka den. Räkna med att det kommer ta tid, mycket tid, men det är det värt. Och om du nu är en av dom som inte orkar vänta, tycker att det krävs för mycket tänkande (ja, när man har en barfotahäst så tar man hand om hoven på så många fler sätt än en skodd häst som bara skos) eller nått annat, slå på skorna igen då. Vad har man att förlora på att prova?
 
/Klara


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0