Nasse har sedan första börjat varit en segpropp ute på promenader. Om man ville få henne att trava var man tvungen att släpa med henne kändes det som, den som ledde andra shettisen fick vänta in gång på gång och eftersom hon knappt rörde sig framåt så hamnade hon alltid sist.

 

Det blev bättre och bättre med tiden efter att den andra shettisen flyttat och Nasse verkade trivas bättre när det bara var hon på promenaderna och hon traskade på lite fortare.

 

Men nu ska jag komma till saken, jag/vi har märkt under vintern att hon blir en raket så fort hon får vara en av dom längst fram och därför började jag peka fram henne för bara några veckor sen när vi var ute på promenader. Det märks en tydlig skillnad, hon går på ordentligt, spetsade öron och trippar gärna i förväg så långt linan räcker.

 

Jag vet inte till 100% vad det beror på, om hon bara blir så otroligt nöjd och stolt över att få vara "ledare" i täten och tycker att gå sist är det tråkigaste som finns så att hon tappar gnistan, eller om hon får ett extra driv när någon befinner sig bakom henne. Huvudsaken är iallafall att det funkar, hon trivs och är nöjd.

Självklart är det fortfarande jag som bestämmer hur saker och ting ska gå till även om jag är bakom henne, hon stannar när jag stannar osv. 

 

Hon blir så otroligt glad och vet precis vad jag menar när jag ger kommando för att hon ska gå fram och det här har också hjälpt till att stärka hennes självförtroende eftersom hon tar på sig en del av ledarrollen när hon går först.

 

Ska så småningom byta ut ledrepet mot tömmar och börja tömkörningen på riktigt!