Lever livet som häst/hus/kattvakt (förutom att jag är sjuk nudå..)!

Dom stora fick en skrittur på 4 timmar i lördags, varvat med att vi hoppa av och ledde ibland. Denver va på bushumör och gjorde några rivstarter och självklart hakade Liesma på och var på väg över en snövall med dike bakom. Allt går så snabbt när sånt händer, man hinner inte förstå vad som händer förns allt är lugnt igen och man utan att ha tänkt på det tagit kontroll över/löst situationen.

 

När Liesma var på väg mot snövallen och diket så börjar tankarna snurra rent reflexmässigt "Det är för brett, vi kommer snett, hon kommer hamna mitt i diket om hon hoppar" och då försöker jag få henne att sakta av, men när jag märker att hon inte lyssnar på bromsen så börjar man tänka igen."Okej, om hon nu tänker hoppa, hur gör vi detta på bästa sätt? Hur kan jag hjälpa henne?". Som tur var så insåg hon tillslut själv att hon inte skulle komma över och tvärnitade precis innan språnget. Duktig häst. 

 

Och tänk att allt det här händer under några sekunder, om ens det, och sen är det över. Men det är det som är så viktigt, när man rider på en ridbana eller i ett ridhus så händer det inte speciellt mycket om hästen sticker eller bockar osv, man kan låta den ta varv efter varv tills den själv lugnar ner sig (om man nu vill vänta;). Men när man är ute i naturen, bland bilar, utanför ridhusets 4 väggar så gäller det att lösa situationer som uppstår på enklaste och snabbaste sätt. Man kan inte sitta och vänta ut då. Om hästen blir rädd och sticker så gäller det att lugna ner den och få stopp så fort som möjligt, annars kan det uppstå stora olyckor om man t.ex. möter en bil när hästen kommer i full galopp.