Vi är väl alla ganska överens om att hästen ska slippa smärta, ellerhur?

 

Du är ute och rider på en vanlig väg där det kommer bilar då och då, vägen svänger här och där och ibland är det dålig sikt. Plötsligt blir din häst rädd eller börjar busa och drar iväg i full galopp.

Jag har två alternativ till er:

 

1. Du rider med ett hackamore/skarpare bett och eftersom du tar tag ganska rejält i tygeln så får du stopp på hästen innan den hunnit rusa iväg och du undviker en olycka.

 

2. Du rider med grimma eller något annat väldigt snällt huvudlag. Därför lyssnar inte hästen till 100% när du försöker stanna och du riskerar att krocka med en bil i nästa kurva eftersom du inte ser någonting och kommer i full, okontrollerad galopp.

 

Jag menar inte att det är det här som händer i alla fall eller att ett skarpare bett får stopp enklare, utan vad man helst väljer? Jag tror att dom flesta väljer 1, det skulle jag gjort och det gör jag. Jag har ridit Liesma i grimma ute och jag vet att hon går att kontrollera så, tills någonting händer för då når inte jag fram till henne med bara en grimma. Hon stänger ute mig och blir det flyktdjur som vi så ofta glömmer att dom är.

 

Jag tror att det i vissa fall kan vara nödvändigt att skapa ett kort obehag/smärta hos hästen för att förhindra en olycka eller något annat. Det är säkerhetstänk. Sen tycker jag absolut inte att man ska betsla upp hästen och rida på starkaste, starkaste liksom. Jag tycker att bett är starka nog i sig själva, utan det jag menar är att man kanske tar tag för mycket i tygeln för att få hästen att stanna och för att undvika olyckor. Med att ta tag i tygeln menar jag inte att hästen ska va blå i munnen eller riskera att knäcka nosryggen. Vi alla har nog en känsla av hur mycket vi kan ta innan vi skapar för mycket obehag för hästen.

 

Någon som tänker annorlunda? Nyfiken på att höra din åsikt isåfall! :)