Flyinge
Bättre sent än aldrig, nu kommer iallafall ett litet inlägg om hur jag och Becca tyckte om Flyinge.
För det första, gårdarna som låg längs med vägen till kungsgården var så otroligt skabbiga! Det var några gårdar som stack ut som var fina men inte många..Ush säger jag bara, mina förväntningar rasade fort. Men själva kungsgården och det som är känt som "Flyinge" var jättefint! Det var jättefina hus och stallen var otroliga, i ett av stallen fanns det massa skulpturer/statyer/nånting i stallgången. Jag gillar att det var ordning och reda.
Jag har inget minne av att himlen va så mörk.. solen sken ju!
För det andra så har dom ett ridhus i glas, coolt men jag skulle vara livrädd att en häst skulle lyckas springa in i glaset..
Och för det tredje, det som gör mig irriterad och ledsen: Hästarna som va ute gick i småsmåsmåsmå hagar och en del hästar stog inne mitt på ljusa dagen! Det där är fängelser för hästar, tänk vilket meningslöst liv dom stackarna har. När vi gick förbi "hagarna" så gick det 4 stycken storhästar i en hage som var ett hörn av en ridbana i storleken, och jag som tycker att min hage är för liten.
I en av "hagarna" gick 2 hästar, där den ena jagade runt på den andra och gjorde utfall mot hästarna på andra sidan staketet. Den har min fulla förståelse, jag skulle inte heller vilja leva ett sånt liv. Jag tycker bara att det är så synd att vi har slutat bry oss om andra, det enda som betyder något är vad vi själva vill, tycker, tänker och känner. Att hästarna fråntas allt som är naturligt för dem, allt som får dom att må bra, det bryr vi oss inte om. Nä, för hästen ska finnas där för oss, även om den har valt det själv eller inte. Hästarna får inte vara hästar länge.
Tanken har börjat slå mig dagligen "vad ger mig rätten att hålla mina hästar instängda på den här ytan?". Men jag försöker tänka att dom har ett bra liv, dom har fri tillgång på bra mat, dom går ute dygnet runt, dom har större hagar än många andra hästar, dom slipper bli slitna i munnen och sparkade i magen, dom slipper ha järnskor fastspikade i fötterna, dom tillhör en flock som dom faktiskt trivs i. Jag försöker ge mina hästar ett så bra liv som möjligt i fångenskap.
Även om jag åkte ifrån Flyinge med en känsla av nedstämdhet och medlidande till dessa hästar så fanns också en känsla av lycka för att mina hästar lever bra liv.
/ Klara
Kommentarer
Trackback
