Det har blivit en häst om dagen den senaste tiden, för att jag inte orkar mer, tar jag två så får jag migrän osv. Den här veckan har mycket fokus legat på Liesma eftersom hon ska sättas igång och därför har Nasse och Denver blivit lite bortglömda.

 

För Denvers del verkar det inte spela så stor roll, han kommer fram och hälsar i hagen, sen är han nöjd. Han trivs med livet även om han bara går omkring och letar grässtrån i hagen och vilar i solskenet osv. Och det gör allt mycket lättare, jag kan välja bort honom lite utan att få dåligt samvete, för han mår inte dåligt av det. Det skulle väl inte Liesma heller göra men Denver finner sig i det mycket bättre än vad hon skulle göra (och har gjort under vilan..).

 

Nasse däremot behöver regelbunden hantering. Den här veckan har jag endast hälsat på henne i hagen och vi har kliat varandra lite, men hon har inte fått vara ute på promenad eller nått sånt, och det märktes idag. Först så lät hon mig inte komma i närheten utan vandrade iväg. Tog några minuter och så fick jag sätta mig bredvid henne och försiktigt börja klia på henne. När jag kommit så nära så är det inget problem längre, då litar hon på mig. Men det där mellanavståndet blir alltid ett problem när hon inte hanteras ofta.

 

Vissa tycker att det är konstigt att hennes förtroende för människor är en sån färskvara, som alltid måste underhållas för att fortsätta fungera. "Inga andra hästar beter sig ju så". Jag tycker det är logiskt att hon beter sig som hon gör. Nasse har växt upp som mer vild än tam, för henne är det inte naturligt att lita på människor. Hon är misstänksam och tar det säkra före det osäkra. Jag vet inte exakt vad hon varit med om, men jag har för mig att hon flyttats runt lite för mycket för att bara vara 4 år.

 

Iallafall så fick Nasse komma ut på promenad ungefär en timme. Ville inte sadelträna eller nånting utan bara ha kul när hon vilat en vecka. Då förstog jag än en gång att det var ett misstag att låta henne vila. Hon brukar trippa ungefär 70-80%, men nu var hon extrem. Skrittade inte en enda gång. Hoppa över diken ut i skogen och på gärden, gjorde tvärvändningar och skutta iväg. Min tanke var "hur kommer hon bli att köra om hon är såhär nu?!". 

 

Hon hänger sig även i grimman, liksom hänger sig framåt och det gillar jag inte. Blir mycket bättre när hon har repgrimman på sig men jag fick ändå påminna henne några gånger. Självklart påverkar överskottsenergin en del men hon gör så även i vanliga fall. Aja, vi har en del att träna på och det är alltid kul!

 

När vi kom tillbaka gjorde vi miljöträning med ett brunnslock. Som sagt, endast fantasin sätter gränser! Har tänkt fixa fram en pall och låta dom gå över, men i brist på det så funka brunnslocket perfekt. I början ville hon helst gå runt locket men hon insåg snabbt att det inte var farligt att gå över. Gick över några gånger, stannade på det osv. Att man kan bli så stolt över att en så liten sak fungerar, lycka!

 

Btw, nån har säkert lagt märke till det men jag skriver det här med; Jag driver bloggen på egen hand nu, Rebecca får skriva när/om hon vill. Vi har valt att göra så eftersom det ändå bara är jag som uppdaterar 99% av fallen. Så nu vet ni :)